Just nu visar SVT en daglig space-age-pop-teve-opera regisserad av Carl Englén från den djupskruvade humorgruppen Klungan, komponerad och musicerad av idel svensk alternativ pop-nobless – folk från Säkert!, Second Home, Isolation Years, The Grass-Show, The Man och The Amplifetes.

Regin är skönt lös och naivistisk, musiken vackert vansinnig, skarpt popmelodiös men med fjäderlätt krautgroove. Om bara SVT kommunicerat ut något om Klungan-kopplingen eller om musikdigniteten hade nog mången fler popkulturnörd än jag lystrat.

Nu har i stället projektet missförståtts och sågats, och av Dagens Nyheters Johan Croneman avfärdats som »bara för de allra minsta« eftersom det inte har något »flerdimensionerat mellan raderna«.

Det är en okunnigt slarvig läsning av Superhjältejul, årets SVT-julkalender. Inte bara i fråga om den beroendeframkallande musiken (huvudsakligen komponerad av »Supersnällasilversara« Edwardssons sambo Robert Gehring och dennes ex-Grass-Show-parhäst Peter Ågren, vars band The Man levererade ledtemat till BBC:s underbara Freezing i fjol; samt producerad av Second Home i Umeå). Edwardsson och Henrik Ståhl, »Stålhenrik«, är strålande i huvudrollerna: hon orädd och stark med ett inneboende aggressionskontrollproblem, han tafatt och blyg men med ett jättehjärta. Jag älskar Ståhls töjbart kantiga agerande, som en fysisk Buzz Lightyear, och hur han liksom låter replikerna få resonans via en imaginär Buzz-haklinje.

Lika skoj är det onda »Barnverket«, där skådespelarna har lika roligt som jag och min sjuåring i tevesoffan åt de genomgalna karaktärerna runt superskurken Gjerta, som turas om att ge sig åt på uppdrag för att stjäla glädjen och skrattet från planetens alla barn: snubben som är så otajmad att han missar när han ska klappa händerna, tanten som hatar kids för att hon inte kan läsa, och inte minst Ture Tvestjärt i vit inplastad (!) snobbkostym komplett med en transparent Borsalinohatt och en underbart showig gay-spionagent-gångstil.

Även storyn är bra – snyggt korsklippt via en ramberättelse i en annan tidsdimension, och en större historia som kommer fram efterhand och som verkligen är på barnens sida i dessa animerade tider av Dreamworks-vuxenblinkningar.