Brittany Murphy hann med en hel del roller under sin alldeles för korta karriär, men för mig kommer hon alltid att vara Tai. Hon som med episkt allvar snyftar med i Rolling with My Homies – eller på en gladare dag tolkar mentosreklamen. Tai som borde vara en trist kliché men i stället stjäl varenda scen hon är med i. Tai som är hjärtat och själen i det tidlösa high school-filmmästerverket Clueless. Det finns för all del många minnesvärda roller med i filmen – Jeremy Sistos överklasspoling, Paul Rudds complaint rock-lyssnande college-mjukisaktivist (som kom att definiera »drömprins« för en hel generation av lagom-alternativa högstadietjejer), Alicia Silverstones klipska men men inte så gatsmarta hjältinna. Faktum är att Clueless har charmiga kids att gödsla med, men ingen lyser så klart som Brittany Murphy.

Med sin smått geniala timing och en diktion som skulle få vilken talpedagog som helst att storkna (hennes sätt att uttala »Elton« kommer för evigt att leva i våra hjärtan) tog hon sig an high school-standarden den fula ankungen, och den blev aldrig densamma igen. Handlingen, som i Emma – Jane Austen-romanen som agerar förlaga till filmen – har en del sunkiga politiska undertoner, blev i Clueless-tappning en fnissig uppmaning att skita blankt i coolhetshierarkier och köra sitt eget race.

Nu var ju inte detta något som Murphy hittade på själv, manusförfattare och regissör Amy Heckerling hade eventuellt ett ord med i laget. Det hon däremot gjorde var att ingjuta Tai med så mycket social awkwardness att man ville sitta bakom skämskudden stora delar av filmen, men också så mycket värme, sårbarhet och humor att man verkligen, verkligen älskade henne. Och det är stort skådespeleri.