Vad har hänt med Roger Ebert? För en man som spottar ur sig hundratals tweets en vanlig dag har han varit lite oväntat teknikfientlig på sistone.

Det började i april med hans passionerade bredsida om att tevespel inte kan vara konst – en diskussion som sammanfattas bra här (och där Ebert själv, ska sägas, nyligen gjorde en nyanserad pudel). Två veckor senare fortsatte han med att dissa Hollywoods nygamla vurm för 3D i en krönika i Newsweek, där han radar upp tio anledningar varför han avskyr 3D-tekniken, somliga av dem motiverade (biljetterna blir dyrare, det handlar om biografägarnas och filmstudiornas desperation snarare än konstnärlig utveckling) och somliga minst sagt lama (det blir suddigt, ingen film kan bli bättre i 3D, man kan få ont i huvudet). Och som en fin avrundning twittrade han för några veckor sen om att han aldrig nånsin tänker sen en film på sin iPhone. (Vilket jag gärna bestrider: man kanske inte vill se Lawrence of Arabia på liten ruta, men dialogdrivna och icke-visuella filmer som I Love You, Man eller Funny People funkar helt perfekt på en iPhone och kan förgylla den tristaste tågresa, jag har provat.)

Roger Ebert kämpar som bekant sen flera år mot den cancer som tvingat honom att operera bort delar av käken. Trots att han numera kommunicerar via datoriserad röst och ständigt har en sköterska vid sin sida tuffar han idogt på och recenserar fem, sex filmer varje vecka i Chicago Sun-Time, och de texterna är fortfarande bland de mest smart och välskrivna som finns. (Mer om Eberts kamp finns i den här fina Esquire-intervjun från i februari – den som inte blir rörd av den läsningen har ett hjärta av papp.)

Ebert betackar sig för fler smärtsamma operationer och räds inte döden. Han verkar fast besluten att sluta med flaggan i topp. Mannen lever på film, och vägrar ge upp. Det är otroligt rörande och imponerande.

Så varför går han ut så hårt mot de här moderna otygen?

Kanske vill han göra bokslut och markera sin position, skitsamma om han framstår som en gammal gnällspik som tiden sprungit ifrån? Och det får han såklart göra. Jag tycker bara det är lite synd att en man som varit så filmälskande (trots att han sågat ofta och furiöst) kanske blivit så inskränkt att han faktiskt riskerar missar något.