»Puss! Nej, jag menar, inte puss!«

»Han Joel, som satt här nyss… nej, inte den Joel, en annan Joel!«

»Jag ska precis gå till andra sidan stan… och springa lite också.«

Jag hörde inte till dem som föll reservationslöst för Sissela Benns genombrottsfigur, tonårstönten Filippa Bark, även om jag tyckte den var intressant.

Däremot älskar jag det Benn gör i sin nya Malmö-sitcom för SVT, I Anneli, som hade premiär i går kväll. Replikerna hon skriver åt sin nya, tragikomiskt blanka rollgestalt är unikt roliga i både ton och tajming, och figuren Anneli är även lite spännande svärtad med en lätt schizofreni (i form av personlighetsförändrande dialog med en dubbelupplaga av sig själv) och en mamma som lämnat hemmet när hon var liten. Men även de andra karaktärerna är kul, om än ganska klumpigt satiriska. Som den stockholmscoola frilansjournalisttjejens (Cecilia Forss är alltid fantastisk) nya väska »från CP:s senaste kollektion«, som visar sig vara en genomskinlig liten plastpåse »för tretusen«. Ändå gillar jag det billiga, det funkar, nästan metodiskt. Där finns en uppenbar kvalitet i den humoristiska skörheten.

Och slutligen var det fantastiskt att se musikern Joel (spelad av en skitbra Simon J Berger, från Upp till kamp), som hållit på med sin uppföljarplatta i sju år, sitta och göra ett extremt introvert-uselt theremin-pålägg (!) i sin bludderblippiga minimal house-electronica i hemmastudion. Vilket i sig tyder på god musik-know-how som ytterligare bekräftas av ett soundtrack fullt med Fleet Foxes och Bon Iver.