Kul läsning! Det fanns några hatiska sågningar av episod ett som var ett nöje att läsa, men vi har nog alla ett behov av kitsch som inte kan underskattas – speciellt om man ska orka igenom GenKill. Tre sköna reaktioner från kommentatorspåret på theBox:
(i) The BBC will one day be held to account for spending your money like this. In addition to that they will face crimes against humanity and of extreme suffering and cruelty.This program is so bad on every single level that it makes Benny Hill look like plausible costume drama! To summon up even one positive thing about this fiasco is well beneath my dignity. I’m ashamed enough to admit having watched a few minutes of this contrived idiotic dross.
(ii) Yup…it’s so bad it’s almost good. Indiana Jones/National Treasure meets Time Team. How can you resist quotes like this: ”We’ve got a Mediaeval mystery to solve. Let’s dig!”. The bad guys are evil (complete with freaky contact lenses) , the good guys are psychotic (complete with barely hidden personal agendas), and there’s so much infighting in the University hierarchy it’s something out of Murder She Wrote. How they said some of those lines with straight face I’ll never know! Mortgage payer obviously. Looking forward to the next instalment…watch it with a group of like-minded friends, on a really big screen with 5:1 sound, and several bottles of your favourite beverage. Cheap evening’s enjoyment of something truly awful – throw that popcorn at the screen and hoot. Possibly not what the Beeb intended it to be…!
(iii) Bad. Appallingly bad. Patronisingly, racist, poorly written, PC flag-waving, belief-suspendingly bad!

I såna fall: vad säger du om Primeval då?

det blev aldrig av att börja kolla Primeval. Men jag var lite sugen, av ungefär samma skäl som gör att jag fulgillar Bonekickers…

Apropå dålig brittisk teve så pendlade jag mellan indignation och förtvivlan när jag gav upp mitt försökt att se bottenlöst usla Midnight Man – men den hade inte något förskonande drag trots James Nesbitt i huvudrollen. (Och den har en fet 7a på imdb – suck.)

Ha! Jag sket i Midnight Man eftersom jag såg Drurys Fallen Angel förra året. Men bara för att du skriver så där börjar jag givetvis titta på eländet i kväll.

Fast Hustle var/är ju bra, jämfört med det här… Förstår verkligen inte hur han kunde hoppa av Hustle (som inte alls kommer bli sig likt nästa år, då halva casten hoppat av, sorgligt nog).

Har halva casten hoppat av?? Såg Adrian Lester hos Jonathan Ross för några veckor sen, då han berättade att han var tillbaka i Hustle, att de skrivit nya kontrakt för TRE säsonger till, och att de nu skulle till USA för att börja spela in?

Hoppas du får ut något av MM, Kjell! Synd om jag sabbat några förväntningar…
Själv slängde jag filerna efter ett och ett halvt avsnitt. Slutet på första var eg för mycket men jag brukar se saker klart. Men det gick inte – och om du har ett omsorgsfullt och trovärdigt drama som Criminal Justice i minne så blir nog MM bara vulgärt – trots att Nesbitt o McCormack är proffs.

Men.. När ska du kolla klart på The Wire? Eller om detta redan gjorts – skriva om det?

Lugn i stormen, nu har jag ju Psych att tänka på.

Kjell,
skriver för att jag reagerade ganska exakt likadant när jag, nästan av misstag, hamnade framför Bonekickers både första och andra avsnitt – riktigt lyckad barn-tv! Och också hur da vinci-kodens inflytande inte har en tanke på att släppa taget om – inte bara om charterläsare vid poolen på engelska semesterorter i medelhavet – utan också om en enda producent i vilket format man än talar om. Men primeval var tveklöst snäppet ”bättre” i exakt samma genre; alltså som klassisk matinéeunderhållning för elvaåringa pojkar. den hade dessutom en lätt aura av dr who-ambitioner med sina märkliga tidszoner, en slags love story och – iofs kanske inte så dr who – en seriös budget för att bygga fina dinosaurier.
Bäst i sommar i ett 32-gradigt syrelöst London har nog BBC4s dokumentärer om, i tur och ordning, Koranen samt en vacker intervjufilm om Londons taxichafförer (anglofili på en colin macinnesk nivå i dare say) varit.
ja, jag ska snart starta en egen blogg i ämnet. Alltså om colin macinnes och cabbies, inte om tv.
cheerio från W11, /Andres
x

Varför inte tala om något trevligt istället?

Generation Kill övertygar åtminstone mig. Skarsgård gör en grym prestation i den tycker jag. Han är befäl och genomför en riktigt trevlig storebrorskaraktär med speciell blick och klockren coolhet med en gnagande känsla av att något kan hända. Den bevakande blicken är ständigt där.
Hans bästa rollprestation någonsin och härligt att höra att han övat amerikansk engelska så väl.

Hej Kjell!

När kommer du skriva om Generation Kill?

Jag var i USA när den hade premiär och den fick väldigt fina betyg, speciellt Alexander i tidningar som USA Today, New York Times, Time Mag och Newsweek med flera.

MP: Jag har skrivit om GenKill för en tidning som inte publicerats än, varför jag just nu inte kan skriva om den här. Men jag kunde inte avhålla mig ifrån att skriva ner lite intryck från de första avsnitten i nån av kommentartrådarna här, tidigare i juli…

Jag vill citera den alldeles eminenta kommentatören soffpotät som (iofs i helt fel kommmentarstråd) skrev: ”Man har kört Time Team, Dan Brown, CSI och Lara Croft i blendern vilket borde kunna bli en mysig sommarsmoothie. Men den bruna sörjan som serveras luktar Enid Blyton och Scooby Doo. Snyggt filmat men uselt klippt och på det hela taget skrattretande taffligt.”

Min Guilty Pleasure-nerv aktiverades inte alls av Bonekickers fast jag förstår precis vad som triggar din inre elvaåring. Men vad tror du att du hade skrivit om serien om den köpts in av SVT Barn och visats direkt efter Bolibompa? ”Kvasihistoriskt pseudoreligiöst dravel?” eller ”Bästa äventyrsserien för elvaåringar sen Den vita stenen”? :)

MP – håller med om Generation Kill. David Simons tonträff är grym, allt får ta sin tid (tack HBO) och det lönar sig precis som med the Wire att se både hela avsnitt och enstaka dialoger flera gånger.

Det är en lysande idé –Â Bonekickers som uttrycklig äventyrsserie för barn. Då funkar den plötsligt.

Generation Kill är årets hittills överlägset bästa teve. Fullständigt skakande bra. Mer senare…

Apropå ingenting så tog jag med mig hela the Newsroom till landet som nattnjutning. Efter att ha sett säsong ett (och bara gapat åt de tre urspårade Fellini-avsnitten Meltdown I-III där news directorn går in i auteur-rollen) undrade jag varför jag inte fått tips om den serien här. En snabb googling senare såg jag att jag helt enkelt missat hyllningen förra året i samband med att den ”visades” på SVT. WS fortsätter alltså att vara populärkulturconnaisseurer att lita på. Skönt!

Ah, ”Meltdown”-finalen… måste ju vara det mest unikt sjukt roliga högtravande förvirrande som gjorts i en sitcom någonsin. Länge sen jag såg det nu, men minnet av hans gradvisa psykiska meltdown när han springer in till ljudkillen och börjar regissera soundtracket… och så börjar kvinnoaffärerna passera imaginativ revy…

Andres – ja, såg att BBC4 körde en hel ”Cab Night”, och minns BBC:s pubrocktemakväll härom året. Samtidigt kör SVT Kubakvällar och ”Tema: Sorg”.

Inte för att jag sett Bonekickers, däremot tog det ungefär halva första avsnittet av Primeval innan poletten ramlade ner och jag insåg att serien egentligen hör hemma i Barnkanalen. Egentligen är det uppenbart, det var väl den relativt sena sändningstiden som lurade mig.

Skönt att Mad Men’s andra säsong bara rullade igång in media res. Bäst var att Frank O’Haras Meditations in an Emergency exponerades i en snygg utgåva som starkt påminde om KYKEON. På Amazon har visst diktsamlingen nu plötsligt efterfrågats på samma sätt som när The Art of War hypades i The Sopranos…

Mina elvaårsserier var Uppdrag i Singapore och Guldapans Hemlighet. Knappast historiskt/politiskt korrekta eller ens särskilt välgjorda men oj vilken njutning det var att sitta i tv-soffan och se dem. Så ja, du har nog rätt i att bonekickers skulle funka som barnserie.

Förresten, när kommer Emmas jättestora Tour de France-special?

soffpotät: du nämnde David Simons tonträff, känns det inte som om Ed Burns är den stora kraften bakom Generation Kill, hittills? Och vilket enormt regijobb av Susanna White.

Jag har inte läst på alls om hur GenKill arbetades fram, ser fram emot din artikel!
Hela Rolling Stone-storyn ligger ju på nätet men jag tänkte vänta med att läsa dem. Mycket av dialogen kommer väl rakt ifrån Wrights bandspelare? Som med allting kring hökarnas Irakutflykt behövs det knappast särskilt mycket dikt ovanpå verkligheten och gonzoismerna kan säkert vara rena observationer (ta tex det odugliga kompanibefälet som skriker ”this is a suicide mission” i radion och skjuter bilar med kalashnikov – se dagens Salon-artikel i min länk!)
Oavsett om Simons och Burns storhet ligger i vad de valt att lägga till eller vad de inte skalat bort så är tonträffen fantastisk. Och som du säger är regin närmast hundraprocentig. För att inte tala om visuellt – storslaget och slickt som Bruckheimer/Simpson fast bara på gränsen till deras militaristiska onanerande…

apropå inget alls, kommer WS skriva om den magnifika TVfilmen Recount? Man sitter som på naglar trots att man vet utgången. Tom Wilkinson är som vanligt djävuliskt bra.

tack för påminnelsen, måste hinna kolla Recount snart.

Rebkin: Hahaha! Förstår nu vad du menar ang. slutet på ep. 1 av Midnight Man… Hur satan tänkte de? Från manus till utförande ett nästan självlysande haveri. ”Först bilden på sovande ungen, sen får morsan gå ner för trappan, och – BAM, en kula i pannan!” Och varför går antiterrortjänstemannen in på ett nattfik och bekräftar alltihop för Nesbitt innan? Nu MÅSTE jag kolla klart för att se hur haveriet fortlöper.

Kjell – årets imo obehagligaste scen i sin cyniska enfald/illvilja…
Recount: mästerligt samtidshistoria (speciellt för oss utanför US); Kevin Spacey’s rollfigur är nu politisk guru för Evan Bayh som ryktas bli Obamas running mate. Lite revansch i sådana fall.

Du sätter ett (eller flera faktiskt) ord på hela min barndom (och vuxna liv för den delen oxå).

Ang. MM: …och Nesbitt?! Nu måste jag oxå kolla!

jag kollade klart på Midnight Man. Nesbitt var inget vidare, beroende på uselheten i manus och regi. När han pratade med dottern i telefon, t ex, påtvingades han av regissören en gråt i halsen som kändes genomfalsk. Hans evinnerliga kisanden mot solen så fort han klev ut ur skugglägen var riktigt skrattretande – mannen har alltså valt att vara vaken på nätterna för att han hade en allvarlig fobi mot solljus, men sen klarade han lätt av att springa omkring i fullt dagsljus och äventyra. Bara han hade den där beppemössan på sig.

Beppehatt hjälpte en hel generation ljusskygga drogromantiker att fortsätta studsa omkring på engelska fält när solen steg upp. Ska inte föraktas. Måste dock vara svårt att se Nesbitt vandra omkring allvarlig i skuggan efter att senast ha sett honom i Jekyll?

Problemet var, i viss mån, att Nesbitt slarvade igenom den här usla rollen som ett slags efterspel till Jekyll, med flera likartade manér. Han har gjort en genre-roll för mycket nu. Vill se honom i något liknande det han gjorde med Greengrass i Bloody Sunday snart igen.

Åh, jag hade helt missat att Recount redan hade sänts. Ska genast leta rätt på den. Och jag håller också med om GenKill, fantastiskt bra TV. (Och Jekyll.)

Och ja, angående Hustle – Jaime Murray och Marc Warren har ju hoppat av nu istället – det går så bra för dem i Hollywood att de har en massa grejer på gång där nu (för Jaime var Dexter språngbrädan, och Marc såg jag senast i Wanted med Angelina Jolie). Men kul att Lester kommer tillbaka i alla fall. Synd bara att det tar ett år extra innan vi får säsong 5.

Asch, Murray och Lester var ju högst utbytbara, men Warren känns som en förlust – hans Danny Blue var ju stor del av behållningen med serien.

Förutom det undrar jag hur länge en serie som lever på de smarta vändningarna i manus kan hålla på utan att bli förutsägbar. Tyckte att det under tredje säsongen ofta var lätt att räkna ut den ”oväntade” twisten i slutet. Man kan kanske inte ha en ”The Sting”-upplösning i varje avsnitt…

Ja, i den tredje säsongen tonade man ju ibland ner twistarna och satsade på märkliga konceptidéer i stället, som den historiska western-subploten…

Visserligen var Murray på nåt sätt symbiotisk med Hustle-känslan, ändå känns det skönt att hon är borta. Måste säga att jag hade ett likande förhållande till Danny Blue, en fruktansvärt störig gestalt. Det kan vara lyckträffar att få dem utbytta.

Nej, för mig var de en stor del av serien och jag kommer sakna dem. Något enstaka avsnitt av Hustle var kanske förutsägbart, men jag tycker ändå att de varierat twistarna och handlingarna ganska bra. De roliga idéerna de hade i säsong 3 och 4 hoppas jag bara var början på hur säsong 5 kommer se ut.

[...] stundom lämna serien. En Evel Knievel-story med så corny Scooby Doo-känsla (tevesommarens stora trendreferens?) att man storknar. Ungefär som efter ett par försök att tugga i ett knippe sockervadd på [...]