Weird Science
Tronar på minnen
Film,Tron: Legacy

2010-12-16  

Det är på ett sätt typiskt att pressvisningen av Tron 2 inleds med trailern till kommande sommarens Pirates of the Carribbean-film, som tydligen ska handla om jakten på ungdomens källa (inte helt säker på det sistnämnda, tumlades om något av alla halvnakna sjöjungfrur och explosioner som passerade revy i epilepsihastighet).

Man skulle nämligen kunna säga att hela Tron 2 – förlåt, Tron: Legacy – bygger på myten om evig ungdom.

Precis som många av oss nördar besitter ett gravt Peter Pan-komplex och bygger karriärer på intressen man skaffade sig i mellanstadieålder och vägrar släppa taget om – jag bara självrannsakar lite här: jag har en serietidningssamling värd femsiffriga belopp och jag får betalt av Aftonbladet för att skriva om min fritidssyssla sedan jag var sju år gammal – så är Tron: Legacy en film om och för människor som fortfarande tycker att tanken med cyberrymden är kittlande, 18 år efter Gräsklipparmannen.

Det är en film vars existensberättigande bygger på att en stor publik 28 år efter första Tron tycker det vore intressant att se diodsmyckade trikåer i modern tappning.

Det är en uppföljare till en film vars kvaliteter handlar om att man blandar ihop sin barndoms minnen med känslorna i sin barndom.

Men framförallt är det en film om evig ungdom för gamla skådespelare. Det är intressant att Jeff Bridges förra filmroll (dekad folksångaren i Crazy Heart) gick ut på att se så sliten och nedgången ut som möjligt, medan han i Tron: Legacy cellrekonstrueras till att se 30 år yngre ut. Om jag förstått det rätt gjorde man en gipsmask av hans feja, skapade en 3D-modell av hans yngre ansikte utifrån det och slängde på det nya ansiktet på en 30 år yngre skådis i postproduktionen.

Med tanke på den mängd tid i rutan som Bridges yngre jag får, och att man är så generös med närbilder, så är det en tidsresa i kvalitetsskillnad från den CGI-Arnold som skymtade förbi i slutet av fjärde Terminator-filmen.

Och framförallt öppnar det här fler dörrar än jag vågar tänka på. Behöver vi ens några nya, unga skådisar nu när vi kan digitalföryngra alla våra gamla och renommerade på ett så övertygande sätt?

Förut brukade man säga att skådespelare odödliggjordes genom sin medverkan i klassiska filmer. Det uttrycket fick just en helt ny dimension.

Och det är det verkliga arvet som Tron: Legacy lämnar efter sig.

Kristofer Ahlström: Exilgotlänning som skriver för Café, DN, ArtLover och Aftonbladets kultursidor. Musikrecensent på Café. Har fått kompismail från Jean-Claude Van Damme.
Kommentarer (10)
10 kommentarer
[2010-12-16 11:30]
Ragge

Men tänk på alla stackars män som får sina roller just FÖR att de är gamla och ärrade. Ingen vill se en barnslät Clintan!

[2010-12-16 11:41]
K

Jag vill verkligen gilla Legacy. Jag såg Tron som liten parvel och filmen gjorde ett stort intryck på mig. Även om jag inser att den första filmen faktiskt är riktigt dålig, så har jag hela tiden hoppats på att uppföljaren kommer vara ett smörgåsbord av CGI-effekter, light-cycles racing och galna master control-liknande program i smörfet 3D. Ett dumt men roligt äventyr alltså, det är vad jag har hoppats på. Sen läste jag den här recensionen och bröt ihop lite grann :/

http://www.huffingtonpost.com/marshall-fine/huffpost-review-itron-leg_b_796905.html

[2010-12-16 11:43]
K

Ojsan, råkade länka fel recension i förra inlägget. Rätt recension finns här: http://www.huffingtonpost.com/scott-mendelson/huff-post-review-tron-leg_b_796459.html

Ett smakprov: ”What’s disturbing about this picture is its shortcomings are so apparent that it appears to be wearing its flaws like a badge of honor. Like certain politicians and pundits who take pride in their ignorance, as if its a sign that they are ”just like regular folks,” Tron: Legacy basically dares us to accept a film with almost nothing of value, because we’ve been told that it’s the next big thing”. Ouch.

[2010-12-16 13:40]
Johansson

Jag tycker efter att sett trailern att Jeff Bridges unga ansikte, ser precis lika keff ut som Arnold gjorde.

[2010-12-16 20:10]
S.P.

Den bästa CGI-människan hittills måste väl ändå var Benjamin Button: http://bit.ly/kuK2f

David Fincher brukar ju se till att ligga i framkanten.

[2010-12-17 10:38]
Donny Depp

Att liksom hamna i ett tv-spel och ha svårt att komma ut, är det inte det som är World of Warcraft?

[2010-12-18 12:53]
Blepp

”Att liksom hamna i ett tv-spel och ha svårt att komma ut, är det inte det som är World of Warcraft?”
WOW? Åh fan jag har inte ens kommit ut ur PacMac.

[2010-12-18 14:07]
Flemming Hummer

Såg filmen igår. Actionscenerna OK, i övrigt en ganska så usel film, att säga att den är innehållslös är som att säga att Cola är läskblask. Huff Post-recensionen ovan har helt rätt, efter cyberbågarna satt jag och önskade att filmen skulle ta slut. Replikerna i filmen måste för övrigt vara de gräsligaste jag hört på länge. ”Digital frontier” my ass.

[2010-12-18 15:01]
rotve

Helsingborgs dagblad gav filmen 4/5. Det måste vara rekord va? Jag har bara sett den bli totalsågad överallt annars.

[2010-12-18 17:58]
Flemming Hummer

Daft Punk var i och för sig roligt. Inte precis det bästa de har gjort musikaliskt, men scenerna fick viss stämning bara när de bredde på med musiken. De kunde gjort det hela till en långt musikvideo, det hade faktiskt varit roligare än filmen så som den blev.

RSS-feed för kommentarer till denna text.
Sorry, stängt för kommentarer.