Weird Science
En karbonkopia kan inte framkalla kreativitet

2011-05-01  

Flickan i skogen, korsklippt med huvudpersonen. Ångestskrik som startsignal för förtexterna. Huvudpersonen lite senare på väg in i en lagerlokal som är brottsplats, blodspår, modernt kommersiellt kriminalseriesoundtrackmusik, och så ett äckligt bylte bakifrån, upphängt i taket, klimax i musik och klipp – äh vad fan. En sexdocka och en jävla lapp från kollegerna. Ljuset tänds och de andra snutarna från stationen står i partyhattar och sjunger för huvudpersonen som gör sin sista dag på jobbet.

Vilken serie jag beskriver? Första säsongen av danska Forbrydelsen. Och nya amerikanska The Killing.

Det är exakt samma story och manus. Lika dödligt spännande som jag upplevde Forbrydelsen, lika mördande tråkig är The Killing när man sett förlagan.

Typecasting efter typecasting, scen för scen, till och med kameravinklarna känner man igen. Som när huvudpersonen blir uppringd av sin fästman i mordplatsskogen, samtidigt som hon ser tre tjejer med cyklar och fiskespön uppe på landsvägen, och inser var vattnet med bilen finns… Det är samma pauser, samma avstånd mellan kamera och motiv, samma allting.

Eller första gången vi får se flyttkarlen och hans fru, det är inte bara samma psykologi i minspel och repliker, samma ord, samma läckande diskmaskin, samma omfamning på golvet – hela köket är ju för fan uppbyggt med samma inredning, filmat ur samma vinkel, med fönstret på exakt samma ställe och perspektivet från samma dörröppning.

Och så där fortsätter det. Jag snabbspolar mig fram och tillbaka, kors och tvärs genom de första fem avsnitten, och blir till slut tokig, känner mig förföljd av osjälvständigheten. Överallt tuggar huvudpersonen sitt tuggummi, överallt känner jag igen mig, i varenda aspekt av serien. Det enda som skiljer sig, frånsett små förändringar i kronologin, är när coverversionen tar genvägar som uteslutande är till det sämre. Att mordoffret är ett par år yngre – och i motsats till förlagan inte är lika fri i förhållande till hemmet, på väg att flytta hemifrån och så vidare – kommer ju dessutom att bli alltmer problematiskt i andra halvan av serien. Och i den politiska plotten saknar man direkt den drivande dynamiken mellan den yngre kommunvalskandidaten och den äldre, sittande rivalen. I de inledande avsnitten av The Killing rör sig i stället den politiske centralgestalten i ett slags vakuum, jämfört med den omedelbara nerven i Forbrydelsen. Därtill är lokalpolitiken så mycket trovärdigare – noggrant äkta – i förlagan, där den får mer tid och engagemang.

Jag hade sett fram emot en ytterst välgjord AMC-version med Forbrydelsens episka långsamhet omsorgsfullt och konstnärligt omtolkad – ja, jag tänkte lite Rubicon – men detta är något helt annat. En robotmanövrerad klon.

Okej att manuset är kalkerat. Det är tråkigt, men ett val producenterna gör innan produktionen överhuvudtaget kommer i gång. Det finns fortfarande fler kreativa coverartister än rewriters att ställa sina förhoppningar till. Och det är heller inget konstigt val, i det här fallet, med en sådan exceptionell förlaga. De förändringar som den amerikanska huvudmanusförfattaren Veena Sud faktiskt talat ganska intressant om i intervjuer känns i praktiken bara verkningslöst kosmetiska. Lite som man justerar kamerainställningarna efter lokala förhållanden (och jag gissar att detsamma i grunden gäller den större avvikelse, i fråga om våldsskildrande senare i serien, som Sud förvarnat om).

Men väl på plats, under filmandet, är känslan att även regissörerna, och rentav kameramännen, mest bara plankat sina danska kolleger. Hur kreativt kan ett sådant samarbete bli mellan regissörer utan egna visioner och skådespelarna? Gick de in i ett visningsrum och pluggade Forbrydelsen-lösningarna i stället för att snacka om alternativa scenlösningar?

Stämningen i The Killing är attraktiv. Musiken, miljöerna, den regniga väderleken, persongalleriet, allt ser skitbra ut. En del av det går, rent teoretiskt, att föredra framför motsvarigheterna i originalet. Tja, språket, om inte annat – bortsett från Joel Kinnamans märkliga amerikanska. Eller kanske inte ens det, egentligen, ty Forbrydelsen var, jämte Per Flys Föreställningar från 2007, ett genombrott för mig som gammal dansktevefobiker; jag älskade Forbrydelsen så mycket när den gick på svensk teve att jag också började älska orden och jargongerna och började begripa danska utan textremsa.

Det enda jag upplever som lite vassare i åtminstone inledningen av The Killing är den ansträngda relationen – den ömsesidiga och destruktiva pressen – mellan polisen och politikerna. Å andra sidan är det en sak som växer oerhört under Forbrydelsens mittersta tredjedel.

Desto fler produktionsdetaljer är, på samma tekniska nivå, avgjort bättre i originalet. Rytmen, musiken, merparten av miljöerna (i synnerhet som de är genuina, medan Seattle i The Killing i själva verket är, naturligtvis, Vancouver), berättarintensiteten, bakgrundsfördjupningen, som sagt hela det politiska spåret, och framför allt skådespelarprestationerna. Sofie Gråbøl skapade en rollgestalt helt utifrån sig själv, serieskaparnas visioner och danska förutsättningar – den amerikanska kopian, Big Love-kända Mireille Enos, bara återupprepar det. På pappret är hon perfekt castad men bara så tillvida att hennes scenpersona stämmer så väl överens med förlagan. Sofie Gråbøl hade ett normalt, interaktivt, forskande inflytande på hur Forbrydelsen blev medan Enos bakbinds som skådespelare eftersom hon i nästan varenda scen har Gråbøls djupt personliga förarbete som redan given utgångspunkt.

Denna uppenbara brist på levande teveskapande gör mig bara stum på känslor och The Killing till en stum serie.

[2011-05-01 08:59]
Philip

… fast har man inte sett Forbrydelsen, vilket jag inte gjort, blir det här ändå rätt underhållande tv. Den danska förlagan måste vara rätt Twin Peaks-inspirerad (likheterna mellan Rosie Larsen och Laura Palmer är ju väldigt många, plus att marknadsföringen kring The Killing faktiskt liknar den för Twin Peaks i tiderna). Och så Seattle-kopplingen förstås.
Jag tycker att man känner igen ett visst AMC-kameraarbete, men det kanske är inbillning.

[2011-05-01 09:05]
Kjell

Det unika med originalet är att den både är långsamt vardagsrealistisk, seriös i skildringen av det politiska etablissemanget OCH har oerhört lyckade kommersiella drag av 24… Twin Peaks-kopplingen är långt underordnat allt detta. Kanske tonar AMC upp en sådan dimension senare i serien?

[2011-05-01 09:06]
San

Jag har sett Forbrydelsen och tycker The Killing är tråkig just därför, min flickvän som är amerikan gillar den däremot och den har fått mycket bra recensioner. Frågade naturligtvis nyfiket om Kinnamans engelska som jag pckså tucker är märklig, men hon har inte reagerat alls.

[2011-05-01 09:19]
Nekromanen

Känns grymt bra att för en gångs skull inte ha sett originalet, så att man kan njuta av kopian.

[2011-05-01 09:24]
Kjell

Philip, har du exempel på kameraarbetet du tänkte på? Vore kul att jämföra! Jag tycker att en del av miljöskildringen i The Killing är lite mer suggestiv, men har mest tänkt att det beror på att den danska miljön liksom är vår egen. AMC-seriens ”Seattle” är som sagt dessutom i själva verket lite grövre kanadensisk. Det ger mer av en mytologiserad ton än Forbrydelsen. Samtidigt upplever jag de oftast ganska isolerade/avfolkade skol- och politik-miljöerna/rummen som fattigare i The Killing. Även hemmiljöerna är bättre i Forbrydelsen.

[2011-05-01 09:35]
Kjell

Nekromanen: så brukar jag känna när jag t ex kollar Lehane-filmatiseringar utan att ha läst boken… eller som när jag såg, och älskade, Låt den rätte komma in — efter att ha slutat läsa boken två kapitel in då jag hörde att filmrättigheterna är sålda. Så jag är inte rätt person att mästra här. Men ändå: fortsätter man att se The Killing först och lämnar Forbrydelsen osedd väljer man en sämre kopia framför ett absolut kriminalserie-tevehistoriskt mästerverk.

[2011-05-01 09:49]
Jonas

Forbrydelsen måste vara oerhört bra när the killing är så här lyckad! Massor av Twin Peaks-flörtar, fina biroller, regn, jag är helt såld. Har svårt att se en dansk-talande serie komma upp i den nivån, men nu måste man ju se den också…

[2011-05-01 10:10]
Jimmy

Forbrydelsen är ju hästlängder bättre än The Killing (än så länge)på alla punkter.
Sorgligt att amerikanarna inte orkar läsa subtitles utan får se en sämre kopia istället. I UK gick ju Forbrydelsen riktigt bra och blev tokhyllad.

[2011-05-01 10:19]
Kjell

Det slog mig att jag halvljuger i texten om att jag varit dansktevefobiker. Detta gäller nog mest Riget, som jag inte stod ut med… Genombrottet för mig som dansktevefan kom ju redan för 30 år sen, när jag dyrkade Matador.

[2011-05-01 10:24]
Kjell

Jimmy, håller med — originalserien ansågs ju av brittiska kritiker vara en av de bästa kriminalserierna som öht gjorts, och även den brittiska dvd-boxversionen blev en hit. I USA är det tyvärr bara någon enstaka tv-kritiker som verkar ha bemödat sig med att se förlagan.

[2011-05-01 10:41]
Jimmy

Jag såg inte Forbrydelsen när den gick på tv utan bestämde mig för att se den i januari. Jag ångrar det inte. Känslan när man ser The Killing är ju som du skriver Kjell att det är kopierat rakt av. Man vet vilken nästa scen är. Så illa är det. Musiken är ju exakt samma också om än lite nedtonad i The Killing vilket även det blir till det sämre. Forbrydelsen är ju en utav dom bästa Kriminalserierna som gjorts. Ser man The Killing utan att ha sett Forbrydelsen så kanske man tycker att det är jättebra. Blir intressant att se hur det utvecklas då dom lovat att mördaren inte kommer vara densamme i The Killing.

[2011-05-01 11:55]
mxm

jag skriver under på allt du säger, Kjell. andra säsongen av forbrydelsen är dock en besvikelse. eller vad säger du?

[2011-05-01 14:38]
Kjell

Mxm: För det första tycker jag att säsong 2, och det faktum att det kommer en säsong 3 sent nästa år, är ännu ett skäl att skippa The Killing — Forbrydelsen är inte bara en tv-klassiker från 2009 utan fortfarande en levande seriecykel 2012/13.

För mig var S2 en besvikelse formatmässigt, med 10 i stället för 20 avsnitt. Men jag gillade den ändå nästan lika mycket. Allra bäst var huvudpersonens utveckling från S1, och under S2. Där blir det definitiv Jane Tennison-nivå på Sarah Lund.

[2011-05-01 16:48]
joakim

löjligt och okonstruktivt att klaga på uttalet. fattar inte att alla tycker att kinnamans amerikanska låter ‘konstig’. för det första försökte jag under premiäravsnittet luska ut vem denne kinnaman var genom att leta efter konstig engelska. lyckades inte. för det andra är det väl inte uttalat att hans rollfigur bott i usa hela sitt liv. för det tredje pratar inte alla i usa likadant. och för det fjärde är väl denne kinnaman i princip halvamerikan och får prata hur han vill.

[2011-05-01 19:18]
Kjell

Joakim, du har en bra poäng i att det inte finns någon bakgrundsstory till Kinnamans rollgestalt och att det därför kan funka med diffus dialekt, men du hade med fördel kunnat påpeka detta utan att kalla min korta bisats om detta för ”löjlig”. Faktum är att jag inte sett Snabba cash och aldrig sett Kinnaman i någon tidigare roll heller — och därmed inte hade en tanke på att det var han som kom in med jobbflyttlådan där i första avsnittet. Däremot började jag omgående distraheras av hans dialekt/uttal, vilket eskalerade i bilscenen efteråt — och då slog det mig att detta kanske var Kinnaman..?

Även om amerikaner talar amerikanska på väldigt många olika sätt betyder ju inte det att man inte instinktivt försöker identifiera dialekter och brytningar. I Kinnamans fall får man inte heller någon vägledning i hans rollgestaltsnamn, vilket annars brukar vara en detalj man är omsorgsfull med i amerikansk dramaproduktion.

[2011-05-01 19:56]
mxm

jag visste inte att kinnaman var svensk när jag såg premiäravsnittet, men hörde direkt att det klingade falskt. det är inte hugh laurie-klass, så att säga. men största problemet är inte uttalet, det är den totala bristen på kemi mellan honom och enos. hur ofta satt en inte och skrattade åt sarah lunds totala hunsande av jan meyer? i the killing är det helt dött dom två motsvarigheterna emellan.

[2011-05-01 20:09]
matte

Störde mig faktiskt sjukt mycket på Kinnamans uttal. Hur svårt kan det ha varit för författarna att låta publiken och den tuggummi-tuggande partnern veta att han var… ett skilsmässobarn som växte upp hos mamma i norra Europa innan han flyttade till USA och pappsen? Sen är Kinnamans uttal inte konsekvent på något sätt, vissa fraser spikar han ju trots att han låter som en gymnasie-elev på språkresa större delen av tiden. Det gör det ju ännu mer svårsmält, åtminstone för mig.

[2011-05-01 20:12]
Kjell

Ja, det är bara jäkligt dåligt, spelet mellan dem två. Eller snarare att Kinnaman är för dålig för Enos. Det behöver inte finnas ”kemi”, bara en grundläggande mänsklig direkthet som går att tro på. Jan Meyer var både en stark dramaturgisk genomförd idé och en människa man lärde känna lite på riktigt, och känna med (hans sjuka barn, hans tidigare jobbproblem osv); Kinnamans karaktär är ingetdera.

[2011-05-01 20:41]
Jonas

Ok, den danska versionen är nu beställd.
Jag kan avslöja att förväntningarna är ordentligt uppskruvade här nu!

[2011-05-01 20:57]
Joakim

Ber om ursäkt. Jag menade inte bara Dig, Kjell. Det pratades om ”uttalet” i en tråd redan för nån månad sen. Redan då lackade jag ur lite inom mig själv p.g.a ovan nämnda skäl. Här kommer för övrigt ännu ett – Har inte läst en enda kommentar om serien från ”amrikanskt” håll där ”uttalet” kritiseras. Tvärtom verkar de tycka att han sköter det bra. Har inte sett förlagan, och tycker rätt bra om The Killing. Men det verkar, som du så träffsäkert påpekat, som att det finns vettigare saker att kritisera serien för än Kinnamans uttal.

[2011-05-02 00:20]
P

Det är roligt att många klagar på Kinnamans uttal i Sverige (har inte sett några amerikanska kommenterar) då hans farsa är amerikan och han själv är amerikansk medborgare.

[2011-05-02 04:59]
Martin J

Kinnaman känns obekväm att titta på för att han inte fungerar i rollen, och visst har det lite med språket att göra utan att detta är någon direkt stor grej? Han verkar ju inte direkt ha växt upp med att snacka amerikanska.

[2011-05-02 06:40]
matte

P: Varför är det roligt? Att hans pappa är amerikan borde väl om något borga för att han sätter uttalet nästintill felfritt? Att han har amerikanskt påbrå men ändå inte spikar det gör väl kritiken än mer relevant?

[2011-05-02 06:50]
P

matte: Det roliga var/är att jag har bara läst svenskar påtala något överhuvudtaget om hans uttal. Verkar som det går obemärkt förbi för samtliga amerikaner. Det tycker jag är roligt.

[2011-05-02 06:57]
Gustaf

”As long as Kinnaman gets to retain his oddly awesome stab at an American accent — a cross between a hip-hop wannabe and SNL’s Norwegian Actors’ Playhouse — consider our tickets bought.”

http://nymag.com/daily/entertainment/2011/04/the_killing_stars_land_big-scr.html

[2011-05-02 07:08]
Kjell

Den lite lustiga ghetto-accent Kinnaman kör är ju under alla omständigheter knappast vad han vuxit upp med att prata… Det känns som om han överreachat lite i ett försök att skapa en amerikansk rollpersona.

[2011-05-02 07:21]
P

Gustaf: I stand corrected.

[2011-05-02 08:36]
Jimmy

Kinnaman va ju i de 2 första avsnitten på gränsen till att spela över. Det blev inte bra.

[2011-05-02 15:15]
San

Efter morgonens nyheter ser man fram emot veckan med The Daily Show och Real Time.

[2011-05-02 15:32]
Kjell

San: verkligen! Inte minst Stewarts take på hur Fox News behandlat det.

[2011-05-02 20:02]
Blalinjen

Självklart är det bara i Sverige som folk inser att Kinnaman är kass på engelska och allt. Det är bara dumma amerikanare som inte fattar någonting som tycker att han är bra och tom hyllar honom.
Svensk kinnamanbashing är så väntat och tröttsamt.

[2011-05-02 20:15]
Martin J

@Blalinjen

poäng? annat än att visa att du missuppfattat lite här? eller kanske du menar att det bara är svenskar som skriver i New York Magazine.Varsågod, lite dumma amerikaners kinnaman-språk bashing…

http://nymag.com/daily/entertainment/2011/04/the_killing_stars_land_big-scr.html

[2011-05-02 21:45]
joakim

är det bashing att tycka att nåt är ‘awesome’?!? Det är visst ingen lätt nöt att knäcka det här..

[2011-05-02 22:29]
Wildcattin'

”Kinnaman känns obekväm att titta på för att han inte fungerar i rollen”

Jag tycker precis tvärtom.

Jag såg aldrig Forbrydelsen, men The Killing är ändå en tråkig jävla serie som slarvar bort en av de bästa skådeplatserna i modern tv-historia på ett så arrogant vis att man vill slå producenterna på käften. Kinnaman, däremot, är en av de få ljuspunkterna. Jag skulle rentav säga att han är den dominerande orsaken till att jag fortfarande följer serien. Han gör en snudd på lysande rolltolkning, vilket har uppmärksammats av bland annat Slate: http://www.slate.com/id/2292344/

Jag har inte läst något negativt om hans dialekt från amerikanskt håll, direkt. Stockholmskan är i och för sig lite mer uppenbar än i Skarsgårds fall i True Blood, men de flesta verkar relatera den till regionala dialekter i nordvästra USA snarare än ett utländskt påbrå.

[2011-05-03 05:35]
Kjell

Joakim: finns väl inget direkt skal på den nöten? Det är ju en hyllning av rollgestalten via en rå bashing av accenten… som i ”underbart dålig/fånig/konstig”.

Tycker förresten Kinnaman var direkt bra nu i ep 6! Det är ju ingen tvekan om att han är en stark skådespelare. Man kanske borde se Snabba cash nu.

[2011-05-03 06:28]
Molly

”You look like you donate plasma for a living” skitbra kommentar att minnas!

[2011-05-03 10:10]
D

Själv tycker jag att skådespelarna genomgående är starkare i The Killing än i Forbrydelsen. Tycker även att miljöerna är snyggare och stämningen mer suggestiv än i originalet. Sedan gillar jag relationen mellan de båda poliskollegorna mycket bättre i AMC:s tappning. Forbydelsen är jäkligt bra men det går inte att komma ifrån att den ofta känns som en typisk lågbudgets tv-deckare. Det enda som jag egentligen tycker talar till Forbrydelsen fördel, jämfört med den proffsigare The Killing, är att man var först och att kopian är alltför trogen originalet men The Killing är ju gjord för en amerikansk publik som, med rätta, förutsätts att inte sett originalet så även om de av oss nordbor som redan sett Forbrydelsen kan tycka att det blir lite mycket upprepning så ser jag inte det som någon grund för sågning.

[2011-05-03 12:40]
Joakim

Nä, nöten är uppenbarligen yoghurtdoppad. Och därmed t.o.m. lättsmält. =)

[2011-05-03 13:42]
Christina

Den här inne-i-huvudet-dialogen om amerikanska varianten tyckte jag var rätt så mycket på pricken:
http://nymag.com/daily/entertainment/2011/05/the_conversation_youre_having.html
Och ett litet tips: Frans Bak som har skrivit musiken till både danska och amerikanska versionen har gjort ett helt grymt jazzalbum för typ tio år sen som heter Natsange (Josefine Cronhom sjunger) som verkligen är värt att lyssna på för den som är sugen. Finns på Spotify.

[2011-05-03 14:30]
Kjell

D: Får inte alls ihop det du skriver. Finns ju inget lågbudgetaktigt som påverkar Forbrydelsen negativt, har heller aldrig tidigare hört någon anmärka på detta. Produktionsmallen är ju i princip densamma, alltifrån samma kompositör till samma lägre antal statister. Sannolikt kostar USA-versionen mer mot slutet av serien, om man ska tro Sud, och så är förstås skådespelarna dyrare, men i övrigt är ju även The Killing återhållsam. Det ligger i formen och tonen. Däremot är TONEN i The Killing lågbudget, med alla dessa slarviga sammanfattningar och överhoppningar. The Killing klarar inte av att sträcka ut originalseriens ”The broader canvas”, det är det stora problemet, och det är det enda som känns billigt i sammanhanget.

Dessutom tycks The Killing nu, efter ep. 6, ha tappat ett avgörande momentum i fråga om story och spänning. Den danska serien missade aldrig ett taktslag, The Killing är orytmiskt i grunden.

Jämförelsen mellan polisparen kan helt omöjligt vändas till USA-versionens fördel. Det finns INGENTING som The Killing gör bättre än Forbrydelsen där. Linden och Holder är bara en slarvig fladderbild av relationen som byggs upp mellan Sarah Lund och Jan Meyer.

[2011-05-03 14:38]
Kjell

Christina: Det din länk framför allt frambringar är en stor känsla av sorg och medlidande med amerikaner som inte har en aning om vad de snackar om, och fortfarande inte (”It might! It might be like 24!”) verkar fatta var serien kommer ifrån, exakt hur råplankad den är och att de jäklarna dessutom strukit bort fem hela timmar av den geniala originalstoryn.

[2011-05-03 15:23]
Christina

Jo, men för dem som bara sett den versionen förstår jag precis hur förvirrande det är!
Synd att de valt att framställa Kinnamans karaktär med så mycket nybörjarvibb i den amerikanska versionen, men ärligt talat är det svårt att ha en uppfattning när man inte kan göra Forbrydelsen osedd. Kan inte frigöra mig från Sarah/Jan. (Dock att Mo Ryan gör rejäl tumme upp på sin blogg: ”Joel Kinnaman continues to impress me with his subtle work as Holder”) Läste en intervju med Michelle Forbes – som spelar mamman – att nästan alla andra skådisar utom hon sett den danska versionen. Kanske synd.

[2011-05-03 17:16]
Jimmy

D: Man undrar ju lite om du sett Forbrydelsen överhuvudtaget med tanke på det du skriver.

Samspelet mellan poliskollegorna är ju där The Killing brister mest.

Att du tycker att det inte finns grund för sågning tycker jag är konstigt. AMC har ju gjort en kopia av Forbrydelsen och gjort det till det sämre. Då är en sågning berättigad mer än vanligt.

[2011-05-03 19:09]
D

Jag var noga med att skriva ”sedan gillar jag relationen mellan de båda poliskollegorna mycket bättre i AMC:s tappning” och inte något i stil med att det är bättre. Detta då jag förstod att det var en kontroversiell åsikt. Roligt att Jimmy ifrågasätter om jag ens sett Forbrydelsen p.g.a. detta och Kjell anser det vara omöjligt att tycka så som jag precis förklarat att jag tycker. Sedan står jag absolut fast vid att lågbudgetkänslan är betydligt större, och ibland irriterande, i Forbrydelsen. Inte minst under möten med pressen och KU-utfrågningen (eller vad motsvarigheten kallas i Danmark) så ser det mest ut som filmad teater. Något som man knappast kan anklaga AMC-serien för.

[2011-05-03 19:55]
Jimmy

D: Men relationerna mellan kollegorna i The Killing är ju inte bra. Det klickar ju inte alls i scenerna mellan Linden och Holder som det gjorde mellan Lundh och Meyer i Forbrydelsen.

Angående lågbudgetskänslan. Att det ser lite tafattigare ut i Forbrydelsen i samband med pressträffar är väl kanske inte så konstigt. Det är väl storleksskillnad på pressträffar i Usa och i Danmark. Att detta skulle ha med lågbudget att göra köper jag inte.

[2011-05-03 20:10]
Kjell

Seattle och Köpenhamn är nog rätt jämförbara storleksmässigt, men ett sånt här lokalval är tveklöst större i USA — vilket faller ut än mer till nackdel för The Killing, som ju ändå har samma avfolkade miljöer och fadda ödslighet fast utan förtätningen. I detta känns AMC-serien betydligt längre från vardagspolitisk verklighet än Forbrydelsen.

[2011-05-03 20:18]
mattias

Kjell: vad har hänt med fredagslistan?

[2011-05-03 20:32]
Kjell

Mattias, tack för påminnelsen, jag hade lyckats glömma bort veckolistan… Lovar snar bättring!

[2011-05-05 07:32]
JET

Roligast med Kinnamans svajiga dialekt var väl ändå när han uttalade ”smorgasbord” med ett tydligt ö i första stavelsen i senaste avsnittet. Men han är ungefär lika bra på amerikanska som Hugh Laurie i House, och det verkar ju räcka bra för de allra flesta.

[2011-05-05 16:14]
seattle är en annan värld | En förlorad värld | Devotion BLOGG

[…] original, ofta helt utan att ta större perspektiv i beaktning. Kjell Häglund pekar exempelvis i en text på Weird Science på hur TV-serien The Killing tappar i kvalitet genom att vara en karbonkopia av den danska […]

[2011-05-06 22:52]
matte

Jet: Skojar du? Visst, Kinnamans uttal är väl inte direkt tokviktigt och det har ju stötts och blötts en del: men hur kan du tycka att han ligger på samma nivå som hugh laurie när det gäller amerikanska?

[2011-05-08 00:23]
Bine

JET: Hugh Laurie har fått mycket beröm för sin dialekt, av James Lipton. Iofs en smöris, men helt gripet ur luften borde det inte vara?!

[2011-05-08 06:30]
Kjell

Well… när amerikaner diskuterar ”Hugh Laurie’s accent” så är det hans brittiska off-House-dialekt som åsyftas och som man tycker är konstig.

Naturligtvis är hans amerikanska säkrare än Kinnamans ”Norwegian Ghetto”.

[2011-05-08 19:51]
P

Verkar som mitt inlägg fastnar i spamfiltret (länken som är boven?), Gradvall ger sig in i diskussionen:

”Joel Kinnaman gör den manliga huvudrollen, med en perfekt amerikansk accent.”

[2011-05-09 07:21]
Kjell

P: ja, vi använder ett s.k. smart filter. Försöker nu lära det att ALLA länkar till Kinnaman-hyllande The Killing-texter inte nödvändigtvis är spam. ;)

[2011-05-10 11:05]
Weird Science » Se om Twin Peaks med WS i sommar!

[…] någon citerar Agent Cooper på twitter, folk gör kopplingar mellan Twin Peaks och The Killing. Diskussionerna väcker minnen – av scener, karaktärer, […]

[2011-05-12 15:45]
JET

Bine: Ja, Lipton har uppenbarligen taskigt språköra – men det har å andra sidan de flesta.

Jag talar flytande amerikansk och brittisk engelska såpass att ingen någonsin ertappat mig med att inte vara infödd (jag har förvisso aldrig bott i Storbritannien, men däremot 5,5 år i USA), så jag tycker att jag är hyfsat kvalificerad att bedöma engelska dialekter – i alla fall amerikanska sådana.

Jag älskar Hugh Laurie som komiker och skådis, men i hans återgivning av amerikanskan har han faktiskt gått lite för långt. Hans R och L är tjockare än någon infödds (om än med ganska liten marginal) och hans avdiftongisering på vissa vokaler plattar ut dem till överdrift. Jag skulle inte kunna umgås mer än fem minuter med någon som pratade så utan att fråga varifrån de egentligen kom.

Jag hör ofta avslöjande småfel i icke-amerikanska skådisars uttal av amerikanska (eller amerikaner som försöker sig på en regional dialekt som inte är deras egen). Till exempel tror jag det var ett lite okontrollerat utbrott av Wysocki i avsnitt tre av Chicago Code som fick mig att misstänka att Jason Clarke minsann inte var amerikan. Mycket riktigt är han australiensare, och han gör överlag ett toppenjobb, trots den minimala missen.

Klockrena dialekter kommenteras sällan, just eftersom de är så fullständigt omöjliga att upptäcka, som t.ex. Jamie Bambers (Lee Adama/BSG) eller Idris Elbas (Stringer Bell/The Wire). Men Laurie når 101% – dvs. att han överskjuter målet en aning. Visst, jag är garanterat överkänslig, men jag förvånas ständigt över hur folk inte kan märka att det är nåt underligt med hur House pratar.

Att Gradvall skulle tycka att Kinnamans amerikanska är perfekt är däremot underbart skrattretande. Den är ju klart sämre än Alexander Skarsgårds, som även den läcker en liten aning svenska (mer i True Blood där det finns en backstory som gör det rimligt än i Generation Kill där den var så gott som perfekt).

[2011-05-13 15:21]
Kenneth Karlsson

The Killing är bättre än Forbrydelsen i en aspekt. Sarahs kille in spe kommer från The San Francicsko area, och inte från Sverige.

Annars tycker jag att Kjells kritik är träffande, men njugg. The Killing är en remake med allt vad det innebär av förlorad äkthet, men den funkar. Fick tårar i ögonen när jag såg första avsnittet, liksom när jag såg första avsnittet av Forbrydelsen. Funkar-check.

[2011-05-13 15:52]
Kjell

Kenneth, håller helt med dig om att det är en bra remake-detalj att de ska flytta till Kalifornien från Seattle. Å andra sidan är den svenska kopplingen ändå välfunnen och rätt tänkt för Forbrydelsen.

När det gäller njuggheten – den bottnar ju bara i djupa känslor, ja, total passion för originalet… och frustration över att så många inte bryr sig om att upptäcka 2000-talets starkaste dramaserie utan går rakt på en serie som är mer blåkopia än de förstått, men ändå sämre i många verkligt avgörande moment. Sen handlar det förstås om besvikelse på AMC också, som lägger ner Rubicon för att satsa pengarna på Walking Dead och en urvattnad Forbrydelsen-cover i stället.

[2011-05-13 19:42]
Kenneth Karlsson

Kjell, jo det är en blåkopia, och som du så träffande beskriver det, förkortad och robotmanövrerad. Men den funkar i alla fall. Även om man sett mästerverket.

Kul att du erkänner din Rubicon-hangup, som delvis bakomliggande orsak. Du är ärlig. Men jag lever inte med samma saknad. Däremot (för att delvis byta ämne) saknar jag idag en riktigt bra polisserie. The Chicago Code gav jag upp. Blue Bloods är den enda jag orkar följa nu (skäms lite för det) – detta sötade giftemål mellan NYPD Blue och Bröderna Cartwright.

[2011-05-15 22:08]
P

Vanity Fairs Mike Ryan hyllar Kinnaman (Via @jangradvall):

”[…] Stephen Holder (Joel Kinnaman), is possibly the best supporting character on television right now. The guy just oozes skeeve, but what’s great is that he’s 100-percent aware of this attribute and uses it whenever he can to gain information from fellow skeevy humans.”

[2011-05-15 22:29]
Kjell

P: Ja, som sagt, Kinnaman är en riktigt bra skådespelare. Bara svenskan som lyser igenom som stör lite. Plus att hans rollgestalt är klasser sämre än Jan Meyer, men det kan ju inte han hjälpa och möjligtvis inte Mr Ryan ha sett.

[2011-05-16 20:23]
Wildcattin'

De senaste två-tre avsnitten av The Killing har varit riktigt bra. Kinnaman fortsätter växa men den som imponerar allra mest på mig är Brent Sexton. Frågan är om det överhuvudtaget finns någon som är bättre på tv just nu. Briljant jävla skådespelare. Jag hoppas seriens förmodade framgång kickstartar hans karriär. Han förtjänar det verkligen.

[2011-05-24 15:10]
Jackie

I would love to have an English translation of this article and the comments. I am in the US and have seen both the Danish and US versions of The Killing and was blown away by the former. Let me know if anyone would even be willing to read it to me on the phone!

Thanks

[2011-06-04 06:45]
seattle är en annan värld | En förlorad värld | Tobias Norström

[…] original, ofta helt utan att ta större perspektiv i beaktning. Kjell Häglund pekar exempelvis i en text på Weird Science på hur TV-serien The Killing tappar i kvalitet genom att vara en karbonkopia av den danska […]

[2011-06-21 21:51]
Segraren i vårens tv-krig

[…] Jag har aldrig sett förlagan, vilket för det mesta har känts som ett bra val. På så vis har jag inte störts av de likheter som de två serierna ibland påstås lida av. […]

[2011-06-30 14:58]
Nina Dahl

Jag såg det danska orginalet och jag står inte ut med att se exakt samma story en gång till. Snuten är ju till och med klädd likadant som i orginalet. Brist på fantasi trots strålande skådespelarinsatser. Kul för Joel att få en så bra roll och amerikanerna har ju inte sett den danska serien så för den är det nytt. Löjligt med alla töntar som säger att Joel inte kan prata engelska. Han är ju som sagt halvamerikan och pratar den dialekt han är uppväxt med. Är nog mest avundsjuka tror jag.

[2011-06-30 15:27]
Kjell

Nina: rätt om The Killing, men du förenklar diskussionen om Joels uttal – ingen har väl sagt att han ”inte kan prata engelska”? Det var trots allt inte någon avundsjuk svensk utan New York Magazine som kallade hans ”oddly awesome stab at an American accent” för ”a cross between a hip-hop wannabe and SNL’s Norwegian Actors’ Playhouse”. Joel Kinnaman växte upp med amerikanska som andraspråk men sannolikt inte med den lite konstiga street-läte han kör med i The Killing. Tycker i övrigt att signaturen John Eje Thelin här ovan sammanfattar det hela bra.

[2011-07-04 01:28]
Katarina

Lite som ”Låt den rätta…” & ”Let the right one…”

[2011-07-09 09:08]
Molly

Maratonsett Forbrydelsen nu och kan bara instämma i hyllningkörerna: ett mästerverk. Ångrar dock inte att jag såg The Killing, den är inte ens en tom kopia, bara helt off banan. Dessa danskjävlar.

[2011-09-06 00:31]
Peter Andersson

Hello..Jag gillade mest den Amerikanska versionen,men jag e faktiskt lite USA-*skadad* när det gäller filmer och serier..Men min vädjan är att någon kan tala om för mej vem och var jag kan hitta Musik*stycket* där trummor och bas..ökar upp vid spänning!! ingen sång alls..den är med i varje avsnitt,eller var man hittar Soundtrack till serien..Tacksam för om någon kan hjälpa mej ;)

[2011-09-06 09:21]
Kjell

Peter: den amerikanska serien använde samma soundtrackmusik som det danska originalet – komponerat av Frans Bak.

[2012-06-28 08:25]
Weird Science » Upplösning, uppehåll, utlösning

[…] Det utan tvekan bästa med The Killings fortsatt regntunga andra säsong var Starlee Kines recaps i Vulture. De var det enda som fick mig att behålla någon slags kontakt med serien, även om jag så här i efterhand inser att jag faktiskt bara såg hela första och sista avsnittet själv.  Det behövdes liksom inte längre. Tack vare Kines texter kunde jag låta min frustration inför de alltmer absurda manusvändningarna vändas till ett kluckande skratt, ett roat skakande på huvudet i stället för vånda inför hur man förstört varenda byggsten i den danska förlagan. […]