Den här texten innehåller spoilers av Parks & Recreation s04e01.
Ett hyfsat avsnitt av Parks & Recreation, men allt handlar ju om Leslie och Ben.
Leslie har fått chansen att uppfylla sin dröm om en politisk karriär, och vi förstår ju − det funkar inte, när media så småningom börjar rikta sitt intresse mot hennes privatliv, att hon har en affär med sin chef.
Det är vemodigt, men ändå på något sätt okej. Inte för att Amy Poehler och Adam Scott inte har personkemi, och inte för att Mike Schur och hans manusförfattare inte har gjort ett bra jobb med att etablera deras romans. De är inte ett sitcom-par för historieböckerna, men man vill att de ska vara tillsammans för att de vill att de ska vara tillsammans.
Samtidigt är Leslie så mycket sin egen person, så trygg i sig själv med eller utan Ben. Hennes lycka i livet var aldrig en kärleksrelation. Vi vet att hon klarar sig. Det känns rätt för henne.
Alan Sepinwalls intervju med Mike Schur, som till största delen handlar om Leslie och Ben, och om sitcom-romanser i vid mening, är ett läsvärt appendix till den här händelseutvecklingen.
För mig är det betryggande att läsa Schurs resonemang om att de bestämt sig för att skilja Leslie och Ben åt eftersom det var vad som kändes naturligt för rollfigurerna. Det är ju just romantiska förvecklingar som bara driver plotten, utan att kännas genuina utifrån hur vi känner människorna på skärmen, som kan få en serie att kännas såpig.
Schurs resonemang är ingående och intressant − det rekommenderas.
Det här är mitt sista inlägg den här säsongspremiärveckan. Det blev texter om Whitney, Free Agents, 2 Broke Girls, New Girl, How I Met Your Mother, Modern Family, Up All Night, Community, The Office, The Big Bang Theory och Parks & Recreation.
Tack till alla som har varit med och diskuterat. För min del känns det som att Säsongspremiärveckan på WS har varit lyckad. Vad tycker ni?
