Weird Science
Ett hatknull i 92 kapitel

2012-03-28  

Jag har tappat räkningen på hur många sådana här texter om Californication jag skrivit. Jag är som den där som inte kan sluta prata om tjejen/snubben/aset som dumpat en. Eller som om jag fått en one-fix (om du läst The Game fattar du) på en kille som bara inte vill ha mig. He’s just not that in to you, and all that. Jag har dumpat tillbaka. Tänkt att nu är det verkligen slut. Slängt igen dörren och skrikit att jag aldrig mer vill se dig, och sen alltid krypit tillbaka, skamsen, förnedrad.

Jag vågar inte berätta för mina vänner att jag börjat igen. Jag vill inte att de ska titta på mig sådär. Med blicken lika delar fylld av medlidande och avsmak. Varför fattar jag bara inte?

Varför är det så svårt att förstå att Californication är inte skriven för mig? Är inte och har aldrig någonsin varit skriven för mig. Californication är skriven för sköna snubbar som gillar att knulla; som innerst inne är goa killar, med hjärtat på rätta stället men som tycker att om lite fitta erbjuds så vem är man att tacka nej, liksom? Den tänkta målgruppen för Californication har en skön killsnopp, inte snippa.

Jag googlar. 92 avsnitt. 77 skrivna av män. Antal avsnitt en kvinna tar av sig kläderna av ingen som helst anledning annat än att få priviliegiet att humpa Hank Moody: 92.

Varför fattar jag inte?

Jag är så jävla nere i Californication. När Hank åker upp för att läsa lusen av Tyler och träffar de gräsodlande, lesbiska mammorna. När Hank, Karen och Becca har sitt stillsamma familjebanter i köket. När Hank skriver om en scen så att skådespelerskan blir ett handlande subjekt. När Samurai Apocalypse pedagogiskt förklarar varför han ursäkta så mycket behöver slå Hank på revbenen. När jag generat asgarvar över Marcy och Stus förnedringssexlekar (där det är Charlie som förnedras). När Hank och Karen hånglar på stranden. När jag undrar om den här säsongen slutar med att Hank och Karen blir ihop igen, eller med att Hank åker iväg i en bil? När jag myser över detta.

Och sen: Bam! Rakt ned i verkligheten igen. I gubbsjukan där medelålders män ooglar knappt myndiga, trådsmala tjejer med bröst som liksom säger Hej! (om du läst Liv Strömqvist fattar du). I förnedringen där det utan att generas läggs växlar på storylines som börjar med att en ung skådespelare frågar om Hank vill se hennes bröst och sen masserar hans axlar medan han skriver och kallar honom geni. När kvinnor gång på gång på gång framställs som lycksökerskor som bara tar av sig kläderna utan åthävor. När Hank Moody får rädda en lyxprostituerad från att bli våldskissad på och vi förväntas skratta åt det, som ännu en av tokerierna i serien. När vi ska skratta åt trashiga strippan Holly, så långt från det blaserade intellektuella Hollywood.

Jag vet inte vad jag ska göra längre. Jag har ingen självrespekt kvar. Jag är en spillra av mitt forna jag. Du kom, du drog över mig och här är jag nu, förvirrad men hoppfull, lite äcklad, och med en fadd smak av sperma i munnen. En smak av ett riktigt dåligt knull. Igen.

[2012-03-28 09:34]
M

”Jag googlar. 92 avsnitt. 77 skrivna av män. Antal avsnitt en kvinna tar av sig kläderna av ingen som helst anledning annat än att få priviliegiet att humpa Hank Moody: 92.”

Om du faktiskt sett senaste säsongen så hade du snabbt insett att väldigt få avsnitt överhuvudtaget visar någon som helst nakenhet. Anspelningar, givetvis, men inga bröst, inget sex, inga detaljer. Helt olikt tidigare säsonger, som helt korrekt har vältrat sig i sådana scener, men faktiskt inte senaste säsongen. Jag tror det tog åtminstone ett halvdussin avsnitt innan ett enda bröst visades alls.

Jag håller helt med om resten, serien är sjuk på de allra flesta tänkbara vis… Men snälla, håll dig till fakta. Ljug inte om det du kritiserar. Om du till och med skriver att du ”googlat”, se till att du faktiskt HAR googlat, och inte bara skriver att du har det.

Tack.

[2012-03-28 10:49]
Daniel Åberg

Själv har jag under den gångna säsongen mått rejält illa över den känslokyla, eller kanske snarare milda hat, som främst Marcy och Stu verkar känna inför den nyfödda bebisen. Osunda förhållanden för ett barn att växa upp i har ju visserligen varit ett ständigt löpande tema i Californication, men i fallet med Becca har det aldrig blivit lika tydligt i och med att hon är så pass vuxen att hon kan bita ifrån (samt att Hank och Karen trots sina brister verkligen älskar sitt barn). Men bebisen som introducerats nu … nej, jag mår faktiskt illa av den kärlekslöshet som ständigt utstrålas så fort den dyker upp som ett problem i handlingen.

[2012-03-28 10:52]
Anna TS

Ibland är det väldigt jobbigt att hoppet är det sista som överger människan, för jag hade så gärna lagt ner Californication efter förra säsongen när det ändå knöts ihop så fint i slutet och jag fick gilla Hank för hans insikt och beslut att lämna LA. Men nej. Så. I hear ya, sis! Jag är därnere med dig. Vi kan köra en walk of shame tillsammans.

[2012-03-28 11:22]
lvrs

haha, om ändå serien varit lika slagfärdig som de här reflektionerna. såg ca 1,5 säsong och skrattade en gång, i första avsnittet när hank flydde genom fönstret i kalsongerna, sen la jag ner. men kanske seriens kärnpublik är å ena sidan försoffade radhusmän som kan ha hank som idol å andra sidan medvetna kvinnor som kan hatälska lite lagom förskräckt?

[2012-03-28 11:58]
Sigge

”en fadd smak av sperma i munnen. En smak av ett riktigt dåligt knull.” ”jag mår faktiskt illa av den kärlekslöshet som ständigt utstrålas”.

Varför så motstridiga? Är det inte underbart att känna nåt, vad det än må vara. ”Liv till varje pris,” som Bo Widerberg brukade säga.

[2012-03-28 12:31]
Daniel Åberg

Sigge: Har svårt att köpa den inställningen. Det känns uppenbart att manusförfattarnas tanke är att man ska höhö-flabba åt bebisgrejerna på samma sätt som man ska göra det åt all annan absurditet de ägnar sig åt. Men när det handlar om vad jag tycker kan klassas som direkt vanskötsel av en blott årsgammal bebis tycker jag att det bara känns olustigt och inte alls fyller något syfte.

[2012-03-28 12:48]
D

Är det bara jag som tycker att den här säsongen har lyft rejält i jämförelse med förra?

[2012-03-28 12:58]
Nekromanen

Jag tycker att den här säsongen har lyft sig ordentligt allt efter den fortgått, men den är inte alls lika bra som den förra (i mina ögon). Håller inte riktigt med om målgruppsresonemanget i texten. Jag ser mig inte själv som ngn ”höhö” kille som flabbar högt åt nakenhet och diverse snusk, men ändå gillar jag Californication. Ett mysterium, visst. Hur kan en serie som faktiskt verkar rikta in sig på en viss målgrupp även fånga upp en annan, som egentligen borde hata serien?

[2012-03-28 15:04]
Dante

Känns som serien inte har någon uttalad målgrupp, utan mest är gjord för att producenterna ska få gå på casting med så många unga nakna tjejer som möjligt (och nu är ju DD himself än av dem). Ingen kan väl ändå titta på den här serien på riktigt liksom, utan spermasmaken i munnen.

[2012-03-28 16:51]
rotv

När ni ändå är inne på ämnet vanskötta bäbisar.. Visst är senaste säsongen av ”Eastbound and down” rätt så lam? Senaste avsnittet hemma hos morsan var så jävla tradigt. Sen funkar Don Jonsson dåligt i den här serien också.

[2012-03-28 22:16]
Daniel A

”Californication är skriven för sköna snubbar som gillar att knulla; som innerst inne är goa killar, med hjärtat på rätta stället men som tycker att om lite fitta erbjuds så vem är man att tacka nej, liksom?”
Det borde de använda i marknadsföringen. =)

Är inte det där med att alla tjejer absolut måste slita av sig kläderna och ligga med Hank en av de övernaturliga premisser man måste köpa för att kunna börja titta på serien överhuvudtaget? Som katastrofen i en katastroffilm, eller superförmågan i en superhjältefilm. Om det är realistiskt eller inte att Spindelmannen har övernaturliga förmågor är ju inte det som gör filmerna och serien bra eller dålig, utan det är ju allt annat.

[2012-03-28 23:06]
Lotta

Anna-Karin, du har skrivit fantastiskt bra texter här på sistonde!

[2012-03-28 23:07]
Lotta

(…eller kanske alltid – men jag har lagt märke till det på sistonde)

[2012-03-29 12:54]
Molly

Håller inte alls med, förutom kommentaren om den stackars oälskade problem-bebben. Annars tycker jag det är tydligt framfört att det är just pinsamt hur Hank&co, St, Marcy, m fl, beter sig, ev skratt fastnar ju i halsen?
Överdrivet, javisst, draget till sin spets på alla vis men med en primal känsla av total mänsklighet i botten.
Senaste säsongen ett klart lyft.

[2012-03-29 16:11]
San

Håller med Molly, förutom på Hank, han framställs väl ändå som en hjälte. Om än inte okomplicerad sådan.

[2012-04-10 16:57]
Stefan

”sköna snubbar som gillar att knulla; som innerst inne är goa killar, med hjärtat på rätta stället men som tycker att om lite fitta erbjuds så vem är man att tacka nej, liksom?”

Vad menas med ”men” i detta stycke? Låter lite skumt med ”erbjuds” kanske, men låter som att du menar att promiskuitet står i motsättning till hjärtat på rätta stället?