Bra punkter :)

Jag är en av dem som var helt hänförd första halvan av filmen, men som ändå lämnade biografen ganska sur. Mest pga den stakiga, ”orytmiska” och ologiska avslutningen.

Det kändes som att efter att zombiebiologen kom tillbaka så byttes klipparen ut mot billigare arbetskraft, kanske t.om. i form av barnarbete. Scenerna staplades ju bara på varandra helt utan flyt. Hoppas väldigt mycket på en extended version när den släpps i butik. Typ 1h extra scener (och kanske -30min dåliga scener) skulle nog kunna lyfta filmen rejält. Har läst om många bortklippta scener som verkar fina. T.ex. en längre dialog mellan David och ingenjören.

Men håller som sagt med om dina punkter, den hade rätt mycket godis också :) Speciellt för ögonen.

Han ska ju göra Blade Runner 2 nu också så han har ju inte alls tappat förståndet gubbjäveln ;)

Det är skoj att så många kan ha en så fin stund i biografen vare sig man håller med om de eventuella bristerna eller inte. Jag är också en gubbjävel och håller alltså inte med:

http://film4fucksake.blogspot.se/2012/06/prometheus.html

http://film4fucksake.blogspot.se/2012/06/prometheus-3d.html

Hehe … fin summering av negativt och positivt! Även om jag, liksom flera, nog hade hoppats på mer så håller jag med dig om att filmens positiva element ändå gör att helhetsintrycket förblir positivt. Dessutom har ju Ridley Scott redan antytt att han hoppas få göra 2-3 uppföljare, så vem vet? Får han behålla hälsan kanske vi får veta mer om Noomi’s och Faz’ fortsatta rymdäventyr;-)

Jag älskade Prometheus från början till slut. Tyckte också att temposkiftena var märkliga och att filmen av det skälet kändes lite osammanhängande – samtidigt kände jag att det var en del av behållningen. Det gjorde på nåt sätt att filmen kändes NY – inte som gammal skåpmat med nya skådisar och repliker.

När det gäller medpod-scenen kan man inte heller nog understryka hur bra den är.

Vi är ett gäng där hälften skrattade åt Medi-podscenen och tror att man kommer göra så i tio år framöver och den andra hälften precis tvärtom. Knepig film det här.

Bra text om tråkig film, med vissa undandag såklart: Fassbender, slutscenen (för folket!) och Theron. Annars ser jag om Piranha 3DD vilken dag som helst istället.

Inte för att jag har sett Prometheus, men Alien (som jag såg 1979, dvs när den var ny och omstörtande) är precis min sorts science fiction – ingen jäkla kvasi-metafysisk rappakalja utan enbart en stor elak sak som tar livet av folk. Oavsett hur många gånger jag ser om den får jag likväl darrningar i maggropen av obehag. Aliens är helt fantastisk tjofaderittan-action om man stänger av hjärnan och inte funderar alltför mycket på frågor typ ”varför skulle nån göra så?” och ”hur skulle det där kunna hända?” Resterande filmer i serien borde definitivt ha stannat vid idéstadiet.

Att döma av beskrivningarna jag läst verkar Prometheus vara just den sortens kvasi-metafysiska rappakalja jag helst undviker, någon slags kökkenmödding av Arthur C. Clarke och Erich von Däniken. Tack, men nej tack.

Visst har filmen brister, men den är ändå för jävla bra. Lyssna inte på them haters som vill få oss att tro annat!

Var kommer den fantastiska översta bilden ifrån? Känns väldigt ”o-prometheus”, minst sagt :)

@Lars:
Bilder tagna av Ian Derry för Entertainment Weekly.

http://www.ew.com/ew/gallery/0,,20483133_20594662,00.html

P är en film som kräver en hel del av sin publik.

Till att börja med är det – tycker jag – i princip omöjligt att förstå den efter en viewing. Den måste gro i en, man måste läsa på, och man måste därefter se om den.

Att lyssna på folk som avfärdar den utan att ha lagt ner detta arbete är därför ointressant.

Det är som att läsa en bokrecension av någon som bara läst första tredjedelen av den bok hen recenserar.

PJ: Tack! Jag googlade och glömde…
Sigge: Jag tror du har rätt. Filmen är fyra plus med en asterisk. Plöjer nätet efter analyser nu, längtar efter att se om den.

Prometeus : ++***

Sett. den två gånger, tycker fortfarande att den är tråkig och sämre än Piranha 3DD. Kan det kanske ha att göra med ett faktiskt tyckande och inte ett bristande handlingsmässigt förstånd?

Jag hade ungefär samma frågor som redlettermedia efter att ha sett filmen. Tror inte att det hade att göra med att jag inte förstod filmen, snarare att den inte höll ihop. http://youtu.be/-x1YuvUQFJ0

Utmärkt film. Precis som Alien så är scenografin huvudpersonen. Bästa SF sen jag vet inte när. Ja den behövde nog en rewrite där man antydde istället för förklarade saker och ting, hade nog blivit bättre, jag skyller på TV-boy. Men, men vilken film! Fassbender lysande.

Måste-läsning för den som vill tränga djupare in i mysteriet ”Prometheus”:

http://t.co/wIbTEacR

Jag uppskattade också första halvan men när folk började bete sig som karaktärer i en åttiotalsskräckis och handlingen höll samma klass, så blev jag besviken. Jag skyller det mesta på Lindelof för det känns bäst :)

Gillade verkligen tonen i din krönika och det var bra punkter!

Red Letter-videon är nog det roligaste filmsnack jag hört sedan Torsten Jungstedt pratade ”King Kong lever” i Filmkrönikan för en miljon år sen.

Den här är ju inte så snällt det heller. Notera kängan åt den omhuldade scenografin.
http://www.huffingtonpost.com/howard-fineman/prometheus-bound-and-gagged_b_1610536.html

Det komiska med kritiken är naturligtvis att man kan förlöjliga vilken film som helst. Och att vi inte kommer att få se såna sågningar av Nolans nya Batmanrulle nu i sommar. Trots att vi på förhand vet att den är minst lika larvig och att Nolan slösar bort sin talang för att kunna bygga ett palats i guld på Hawaii eller nåt. Istället för att göra en ny the Prestige eller Inception. Så det så. Och Blade Runner, en utmärkt film, är minst lika löjlig som Prometheus om man tänker efter. Vangelis?

hp-> Jag förstår inte. Får man inte förlöjliga Prometheus om man gillar Blade Runner och Batman?

Ojvoj, det här är ju hejdlöst komiskt. Brittiskt, förstås.

http://digitaldigging.net/prometheus-an-archaeological-perspective

Att man, som Sigge, inte fäster vikt vid sågningar som kommer från människor som inte letat analyser och bara sett filmen en gång är rätt duktigt förmätet. Oavsett om ”dolda djup” existerar eller inte så kan man utan några som helst problem slakta den här filmen baserat på det som faktiskt finns där, synligt och konkret

Med det sagt: älskar den för scenografin, stämningen, Elba, Medi-pod och intro-scenen.

Nu tycker jag vi alla inte sjunger ”We Shall Overcome” men däremot kollar in ”Inseminoid”, en brittisk ripoff på ”Alien” inspelad för som det verkar 500 pund för drygt 30 år sen och just den sortens osannolika kackfilm man kunde få se på kabel-TV för drygt 20 år sen om man hade tur. Kanske inte bättre än ”Prometheus”, men definitivt billigare.

http://www.imdb.com/title/tt0084090/

Tro mig, Batman kommer att bli RÅ-SÅGAD på sina ställen, precis som Prometheus. Franchise-fans sätter ofta en stolthet i att inte ryckas med i hyper av det slag som Nolan åtnjuter, och det finns alltid kritiker som vill sticka ut, framstå som intressanta och polera det egna varumärket genom att vara stenhårt motvarvs. Jag håller nog annars med om filmens förtjänster och brister i stort, stämningsfull början som fallerar allt mer när man liksom börjar se manusförfattarnas marionett-trådar ner till karaktärerna, alla MÅSTE hamna i konflikter och bete sig puckat eftersom manus kräver det. Ändå 3.5 av 5, typ.

Tyckte filmen, i stort, var helt ok. Vad jag INTE GILLADE är att man byggt in åtminstone en uppföljare i premisserna. En film ska kunna stå på egna ben, utan att man sett sequels, prequels, eller någon annan bokstavskombination. Och nej, jag tänker inte på Rapaces resa ut i det okända i slutet, jag tänker på Fassbenders figur; ganska obegriplig utan eventuella kommande svar (dock mycket välspelad av skådespelaren ifråga).

Har inte sett filmen än, men tänker göra det vad kritiken än säger..så stark var första filmen för mig. Vad glada de ser ut på fotot..Verkligen inte i ton med vad filmen verkar vara.
Visst, man kommer att såga Batman hur den än är..lär väl se den också.

Visst har Sigge rätt i att Prometheus lever upp om man engagerar sig i de mytologiska referenserna. Men det hindrar inte att filmen i nuvarande edit inte har den finish på repliker, biroller och övergångar mellan de uttänkta höjdpunkterna som produktionen i sig gör anspråk på. Och hur det kan avhjälpas av en ny edit med mer scener är svårt att förstå. Det verkar som att scener, repliker och val utformats by committee där ingen tar ansvar för att stoppa Scott från att impulsivt använda lösningar som inte är färdiga. Att allt är Lindelofs fel är en läsning. Men om han ensam haft ansvar så hade han inte tillåtit Scott att använda så usla repliker som ”Have you dated it yet?”, ”Go faster!” och låta birollerna läsa upp synlig monitortext mm. Det finns helt tomma konflikter som inte borde kommit med i filmen som company-agenda-konfrontationen i inledningen som ju inte behövs då Vickers vet att Weyland är ombord och hennes motivation då istället borde vara att låta arkeologerna tro att de är i kontroll. Men scenen kommer med för att presentera hennes life-pod och för att poänglöst referera till the Companys övergrepp mot Ripley o Nostromo. Och så fortsätter det med slarviga val trots ett eventuellt genomtänkt mytologiskt ramverk. Ingen kommer ombord pg av karantän-protokoll. Jo, förresten – släpp ombord zombien.
Visst är det bra att eld kommer till användning i en film som heter P., men om jag skulle ta livet av mig skulle jag nog föredra att bara ta av mig hjälmen. Filmen skildrar ett extremt dyrbart projekt med små marginaler, men filmen hinner knappt börja innan alla inblandade regredierar till impulsstyrda skolbarn utan någon kunskap om säkerhetsprotokoll eller planering. Och det säger något om den dyrbara filmproduktionen på ett metaplan med slutproduktens alla slarvfel och fokus på rädsla för kön och kropp och fysisk smärta. Det är något slags amerikanskt barnperspektiv som tagit över all underhållning nu, och då blir innehållet allt magrare. Att det finns ett djupare tankeinnehåll gör det ju bara tristare att tid upplåts till alien-virus-zombies som valts bort från de tidigare filmerna då det inte behövs och inte går att gestalta på ett relevant sätt på effektiv tid. Och att den överlevande Engineern bara nyttjas till en trist boss fight helt utan spänning vars enda syfte är att producera en klassisk alien. Där syns Lindelofs vanliga ointresse för riktig sf vad gäller fysiska ramar för tillväxt av alienbaby utan näring. Min långrandiga poäng här är att om Scott med hjälp av ett mytologiskt ramverk ville mäta sig med 2001 så är det obegripligt att han med sin status låter filmens fantastiska produktionsvärden (foto, design och effekter) och dess mytologiska överbyggnad drukna i scener och dialog som hämtade från Resident Evil. Att fö fokusera DNA när det kommer till hur Engineers skapar intelligens på planeter är oerhört platt i jämförelse med Clarkes/Kubricks monolit. Som alltid blir det förväntningar som avgör upplevelsen, men jag har svårt att se att Nolan tillät liknande brister i manus och repliker i TDK, där tvärtom varje tillfälle togs för att varsamt expandera en enkel superhjälte-film till relevant post-9/11-kommentar.

TDK sög åsneballe! Män i pyjamas som slåss med varandra? Check. Plundrade 80-tals superhjälteserier tagna ur sin kontext och fördummade för en större publik? Check. Tafatta regisserade och genomförda actionscener? Check. Usel dialog? Check. Und so weiter…

rebkin-> Fantastiskt skrivet! Förlåt, men jag måste som aliennörd bara påpeka att aliens också växer från chestburster till fullblodsmonster utan näring.

hp – ”agree to disagree”! Tycker det är mycket svårare att se om Inception än TDK. Kanske just för att TDK bara är en enkel snygg superhjältefilm (om än med bristfällig fighting) som gör Millers Batman mer än rättvisa samtidigt som den lyckas formulera relevanta och komplexa insikter som lyfter filmen till något mer. Visst kan dialogen vara otymplig och allvarstyngd men den är funktionell för filmens budskap och har ju några oneliners som är briljanta.
Bobby – jag har alltid sett det som en charmig och irrelevant brist i effekterna i en film från 1979. För inte ens där var den instängd i ett kliniskt rent rum under tillväxten, och med den filmens premisser var ju monstret något som inte skulle visualiseras fullt ut. Så de störanden problemen med Alien-logiken kom väl först med Finchers 3a och sedan Resurrection och dess vanföreställning av kloning?

rebkin: En sak med DNA-dimensionen förvirrade mig också.

Om Engineers ville skapa en art med identisk DNA, varför inte bara skaffa barn? Samma DNA = samma art.

sigge: jag tycker att populärkultur idag generellt inte ens försöker förstå DNA och evolution, men inte heller religion, utan istället utgår från förenklade och felaktiga schabloner. Men i den ambitiösa och rätt konsekventa text du länkade till (cavalorn) finns det bra argument för att det i varje fall fanns mer genomtänkta ansatser till Prometheus än vad som kom med i filmen.
Så även om visualiseringen av prologens Engineers upplösning fokuserar hans DNA så dricker han förstås the black goo så det kommer också med när evolutionen manipuleras av denna procedur. Filmen skapar illusionen av att Engineern skapar allt liv, men en terraformad planet med flytande vatten har sannolikt redan primitivt liv så the Engineers syfte är ett annat. Dvs att efter att ha skapat land, hav och djur så bildar han nu människan ”till sin avbild” via sitt DNA. Och ger den fri vilja att utnyttja the black goo för att med tiden på egen hand växa till en mer medveten och ansvarsfull person: en Engineer.
Cavalorn skriver bl a: ”…the black slime, which evidently models its behaviour on the user’s mental state. Create unselfishly, accepting self-destruction as the cost, and the black stuff engenders fertile life. But expose the potent black slimy stuff to the thoughts and emotions of flawed humanity, and ‘the sleep of reason produces monsters’. (…) The black slime reacts to the nature and intent of the being that wields it, and the humans in the film didn’t even know that they WERE wielding it. That’s why it remained completely inert in David’s presence, and why he needed a human proxy in order to use the stuff to create anything. The black goo could read no emotion or intent from him, because he was an android. (…) The slime begins to engender new life, drawing not from a self-sacrificing Engineer but from human hunger for knowledge, for more life, for more everything. Little wonder, then, that it takes serpent-like form. The symbolism of a corrupting serpent, turning men into beasts, is pretty unmistakable.”
Så det finns utrymme att läsa in en djupare tanke bakom Prometheus övertyngda symbolik, men att Lindelof själv så tacksamt referar till Cavelorn kan kanske ses som att han själv (som vanligt) inte orkade reda ut sin mytologi lika stringent. Den intervju som Scott gett där han tycks förklara varför juldagen och korsfästelsen förekommer i Prometheus är dock mer problematiskt. Om filmen verkligen säger att the Engineers dog på Prometheus-månen för 2000 år sedan för att romarna korsfäste en Jesus som egentligen var en Engineer, då det på något vis påverkade the black goo på P-månen, så bygger det på en naivistisk läsning av kristendomen där korsfästelsen är ett nederlag för Jesus. Tvärtom så är ju korsfästelsen och mytologiseringen av Jesu död en triumf för en liten kult som växer sig till världsherravälde. Ett lyckat offer likt Osiris eller prologens Engineer. Scott verkar säga att Jesus som Engineer hade ett annat syfte, men där får han svårt att formulera vilken annan aktion som hade varit mer produktiv för the Engineers agenda. Och här någonstans blir förstås Scott/Lindelof rätt patetiska med sina storslagna men tomma referenser.

HAHAHAHAHA: ”ett gäng personlighetsbefriade tråk som luktar kanonmat lång väg” – underbart. Och sant.
Jag tycker något av det konstigaste med hela filmen var att gamm-gubben var en ung man med klåpig gammel-mask som såg ut att blivit tillverkad på tid av en Face Off-deltagare.
Det kan bara finnas en enda anledning: att uppföljaren blir en prequel så man får se vad som ledde fram till expeditionen.

Själv störde jag mig mest på att den döde ingenjören hamnade på ett helt annat ställe än där de sedan hittar honom i Alien – filmen.

JN: Det är inte samma planeter. I Prometheus åker man till LV-426 och i Alien1 åker man till LV-223.

Aha! Jag var inte riktigt uppmärksam i det inledande överdådet. Plus att skeppet i slutändan tycks hamna i samma läge som skeppet ifrån Alien; därmed förberedde jag mig på en elegant cirkelslutning.

Frågan är förstås i så fall: ifall den första ”alien” uppstod i slutet av Prometheus, hur hamnade den i magen på en ingenjör sedan? Jag är medveten om att detta inte motsäger någon logik, men lite slafsigt är det ju.

Det är något som har gnagt… ett vagt minne av någon annan film, med starka likheter… en prequel gjord långt efter originalet, med gott om snygg design och duktiga effekter men överlastad plot, rik på religiösa blinkningar, dålig dialog och irriterande karaktärer… vad hette den vad hette den ja just ja THE PHANTOM MENACE!

Nä, så illa var det förstås inte med Prometheus. Men medan jag har svårt att kalla den dålig, har jag nästan lika svårt att kalla den bra. Fast det var den kanske. Ganska. OK. Men nej, inte nödvändigtvis värd att älska. Jag håller med om att de flesta av Pers punkter är exempel på BRA saker med filmen, rentav saker man kan älska I SIG, men det räcker inte för hela filmen. Jag kände länge att den var stor, stor, vacker, stor, osv, men efter hand… sjönk det, liksom. Inte djupt nog att bli rent dåligt överlag, men tillräckligt för ett ”jaja, OK”. För varje ”wow” fanns det fem ”ämeeeen”. Jag brukar kunna svälja en hel del och ”go with the flow”, men det bev ju bara för MYCKET. Små grejer hela tiden. Framför allt dialogen. Och en sån där wow-punkt vägs upp (ned) ganska rejält av sånt som t ex den otroligt kassa ooh-vi-kan-inte-få-barn-dialogen (eller hur den nu gick, komplett med sanslöst dåligt tajmad närbild på jättttteledsen Noomi). Och gud, gammelgubbsmakeupen? Herregud. Och dialogen. Och alla, av andra uppräknade, små men otaliga irritationsmoment. Inte konstigt att älskandet inte infinner sig hos alla, att upplevelsen inte blir så himla stor till sist.

Nämen, vad ville jag säga? Kanske bara att det inte är tråksurt beteende att inte älska filmen, utan helt OK att känna sig lite besviken. Oavsett om man hade förväntat sig blodig rymdaction eller highbrow-SF.