Jämförelsen med Pvt Hudson är fantastisk måste jag säga efter att ha betat av hela serien. Och citatet, jag kan verkligen höra Paxtons gnälliga röst…
Och den där blicken Captain America kör genom hela serien, en del krigstok, en del på gränsen till nervsammanbrott. Kommer han att börja gråta eller kommer han att börja skjuta?

Ja här sitter en annan Per , som just sett det sista avsnittet ,tidigare läst boken Men vad ska jag skriva?Mkt. bra serie ,utan tvekan.Några av skådespelarna är VÄLDIGT lika orginalen.Rudy Reyes till exempel.Och enl. boken så snackade dom ÄNNU mer ,särskilt Pearson , Brads förare.Dom sköt äv. mer ,var betydligt mer ”strid”(Irakierna är ju usla soldater så strid i riktigt vanl. bemärkelse var det ofta inte). Spaningsbataljonen vi följer har en rätt grym eldkraft och tillgång till massivt understöd.Och det andvände de.Man har ,uppenbarligen valt att lägga tyngdpunkten på snacket samt slitningarna mellan soldater/lägre befäl och vissa officerare.Man var man inte ute eft. att göra en ”krigsfilm”.Och inkompetents förekom ju.Men på det stora hela var var First Recons insats i kriget en framgång.Usa:s krigsmakt är dock inte på långa vägar så proffesionell som Britternas är och vår var (nu har vi ju ingen försvarsmakt längre).Kan inte tänka mig något annat västland där Capt. America och Encino man skulle få föra trupp ,särskilt inte under krig.Men i Usa:s krigsmakt är det Serganter som leder och påverkar striden i mkt. högre grad än i 2:a länder.Tillochmed officerare på låg nivå befinner sig ofta inte ”framme där det händer” och då går det inte att ge rätt order och påverka på positivt sätt.Det blir fel.Så det stämmer -inkompetensen.Skådespelarna kunde gott ha fått lite mer militär utbildning.Det märks tydligt att de ej är erfarna elitsoldater bla. på deras sätt att ”umgås” med sina vapen.Och som sagt i verkligheten lade de MYCKET mer bly i målet än i serien.Det säger boken och sunda förnuftet. Lt. Fick har för övr.gått in i ”det civila mörkret” och skrivit en bok om sina upplevelser som off. i The Marine Corps.Finns på Bokus ,beställde den i dag.Bra serie och hyfsat realistisk ,BRA skådespelarinsatser.MEN!Det var så mkt. som inte kom med!Rekomenderar de som gillade Pearsons fantastiska ,speedade monologer att köpa boken Generation Kill enbart för att få skratta åt dem.Och för att ”få vara med om”tänkvärda,spännande,roliga och motbjudande händelser som ju inte kom med.Kommer ju en omgång till av serien.Ser jag fram emot.
En annan Per

@En annan Per: Rudy Reyes spelar ju faktiskt sig själv i serien, så det är nog bra att han är lik orginalet… :-)

Jag har också precis sett det sista avsnitten, och får instämma i att detta är en bra serie.

Jens

”Var det så här det gick till?” Jag tycker inte att det är det som är syftet med serien, att dokumentära någon historisk sanning kring den framgångsrika 21-dagars-invasionen av Irak. Istället handlar det om en skön inblick i en intern oreflekterad reaktion bland marines på en extrem situation. Wright har grym kontakt med Pearson och Colbert och får ta del av deras tugg när de försöker hantera den stress de utsätts för. Kritiken mot befäl och de svartvita oförsonliga perspektiv de har på precis allt följer ju av deras försök att hålla modet öppet. Att värdera militären utifrån Pearsons eller Colberts ögonblicks-monologer blir därför fel.
Ett problem med serien är att det inte finns någon fiktiv tillbyggnad som kunde ha gett de andra karaktärerna mer komplexitet. Nu blir America, EncinoMan, Godfather, och eg alla utanför Colberts humvee bara endimensionella karikatyrer. Även hjälten Fick spelar upp samma charad i varje scen, men i sista avsnittet kanske serieskaparna till sist vågade ta del av kontroversen kring Wrights bok när Fick får motsäga sig själv totalt?

Det är en bra serie. Trots det infinner sig inte riktigt känslan hos mig att jag snart måste se om den. Dialogerna kan behöva flera lyssningar men jag har av någon anledning inte suget att göra det.
Det är annars något som brukar infinna sig i produktioner signerade dessa män.

Kommer aldrig glömma knarkkungarnas diskussion kring att köpa eller sälja telekom-aktier i säsong 2 av The Wire.

För mig är det mest intressanta att se att serien med dess underbara krigskritiska manus har blivit till i ett fortfarande republikanskt US. Jämför bara utgångspunkten med serien med ”Over there” som kom för några år sedan. Amerikanska produktioners hysteriska behov av hjältar har tacksamt tonats ner något sen den sistnämnda serien.
Jeppe – som sedan barnsben är besvärande krigsromantisk.

[...] Orginalpost: Generation Klant [...]

Jeppe, Varför skulle serien inte ha blivit till? Det har väl gjorts en hel del krigskritiska filmer i USA genom åren, särskilt om Irak kriget dessutom utan några direkta ”hjältar”, och det har väl svingats rejält mot den Republikanska adminstrationen från alla håll och kanter de senaste åren. Är KillGen dessutom inte förvånansvärt okritisk mot kriget, de tar ingen direkt ställning vad jag kan se, mer än att skildra kriget som allt annat än kliniskt.

Om HBO verkligen velat göra en serie med ”samtidepisk krigsrealism” så hade ett annat material än Wrights behövts. Och hade dom vågat skildra ockupationen och låtit huvudfigurerna lemlästas precis som skedde under +5 långa år så hade vi kunnat diskutera ”krigskritiska” manus. Nu blir det en skev bild utan militär motgångar där till sist en marine får ropa ”Its that all you got?” i väl vad som ska vara någon slags ironisk blinkning till hur lätt invasionen gick men vilket mayhem ockupationen blev. Den undermeningen tror jag mig veta att supportrarna av John ”bombbombiran” McCain inte uppfattar. Och när det nu är gestaltat hur invasionen gick så lätt så kanske ett SpringBreakTeheran/2009 kan vara lika ballt som det i Baghdad/2003?

lol – vad fel citatet blev; ”Is that all you’ve got?!” ska det vara.

Ordet ”samtidsepisk” var menat som en liten oxymoron – min tanke var att GenKill är ungefär så ”episk” (som i hur man brukar kalla just krigsskildringar ”episka”) som ett ”smart” samtidskrig tillåter.

Jens.När jag först såg Rudy i serien så tänkte jag att det måste vara rudy själv,sedan att de fått tag på någon väldigt lik,blev inte av att kolla texterna.Serien blir ju inte sämmre av att ”fruty Rudy” spelar sig själv.Jag var lite ”off” där sist tog mig inte tid att kolla in bloggen innan jag började hammra tangenter.Jag känner att kritisera sättet själva invasionen av Irak gick till för producenterna osv. är ganska tryggt ,de ”fuck-ups” som gjordes då är ju ingenting emot att planerarna knappt hade någon plan alls vad de skulle göra med landet de ockuperat när det var gjort ,vilka förband de skulle andvända ,vilka som behövdes.Själva invasionen sköttes faktiskt rätt ”snyggt”.Soldaternas Ro es Rules of engment var tidvis mkt. hårda.En film om den gigantiska ”clusterfuck” som okupationen ledit till det idiotiska i att tro att man kan göra om Afghanistan och Irak till väst liknande demokratier.En sådan film hade inte kunnat göras.Nämmdes någon annan dag något om ”the greatest generatio” och det var ju 2: VK generationen.Rebkin håller med dig är för isolerat till Colberts Hummer,mycket missas.Och när jag såg serien reagerade jag just på hur olik Lt.Fick var bokens Fick.De har i filmen inte ens lyckats få med vilken utflippad,megariskabel plan higer ups lät 1 Recon utföra ,den var klar fr. början i filmen får man intrycket att de far omkring hit och dit på må måfå ,så var det ej enl. boken.Jag tycker att filmen/serien nästan känns klausrufobisk ,man ser insidan i en Hummer el. terrängen utanför inifrån en.Det drar ner filmen.Jag har heller ingen kraftig lust att se om,det brukar jag annars ha när det gäller bra”krigsfilmer” men jag har ju militär bakgrund och tycker nödvändigtvis inte att alla krig är fel.Per

las boken. den ar fantastisk.

Just det episka faller bort i GenKill då det blir mest tristess och everyday-the-same utan någon utveckling. Och alla väntar bara på att få ta den strid dom är tränade för, men Iraks ledning väljer ju bort att konfrontera invasionen för att istället smälta in i civilbefolkningen och föra ett gerillakrig.
GenKill slutar med en footballmatch på samma sätt som Band of Brothers slutade med en baseballmatch. Men i BofB är ju det ett försök till att återgå till civilt liv efter att ha överlevt en omänsklig prövning, medan matchen i GenKill blir ett fortsatt psykotiskt tillstånd med oförlöst våld och total avsaknad av insikt.

Den lilla stunden där man hör några soldater återskapa en obskyr Heat-scen var en av mina största tevestunder i år.

En svepande kameraåkning över lägret, och så någon i bakgrunden som skränar en mycket träffande Al Pacino-tolking: ”GIMME ALL YOU GOT! GIMME ALL YOU GOT!”, varpå någon annan lägger ut texten om ”a big-ass peacock”-tatuering. Stort!

Haha! Håller med, en lysande scen.

[...] att han börjar ruttna inifrån. Stackarn spelas av Stark Sands, som var bra som Nathaniel Fick i Generation Kill men tyvärr är ganska usel [...]