Att medverka i en trilogi som redan innan premiären av den sista filmen är en milstolpe i superhjältegenren kan ju BARA vara bra för karriären… Att några miljoner mindre filmintresserade biobesökare mindre känner igen honom efteråt får ju ändå anses vara ett pris som är värt att betala.

Kan tillägga att Hardy inte behövde träna nämnvärt för rollen som Bane – han har varit stor och musklig nästan konstant sedan Bronson.

jag tycker detsamma om jessica albas bröst och röv: varför ska dom skylas av kläder? förfulning!

Känns som om texten är skriven av en tonåring som är kär i en filmstjärna. Kan ni föreställa er om könsrollerna varit det omvända och en man skrivit så här om en skådespelarska – vilket liv i luckan det hade blivit.

Jag tror Jared Leto är extremt trött på sin pretty boy-image överlag.

Han vill visa att han har mer att erbjuda än ett sött fejs. Det är alltid bra för karriären.

Ja, hade den här texten skrivits av en man som ägnat lika många tecken åt att strö superlativ över Catwomans gudomliga bröst så hade det inte riktigt accepterats på samma vis.

Kjell: Jag kräver en lista snart! :)

matte: Denna text hade lätt kunnat skrivas även av mig. Har en svår man crush här.

Håller med både Caroline och Kjell gällandes Tom Hardys sex appeal, mot vilken det inte finns något försvar. Hans sex är könsuniversellt, det angriper allt och alla, även mig. Slurp.

@Kjell: Huruvida du hade kunnat skriva en liknande text om Tom Hardy eller ej är naturligtvis inte fråga utan vad det handlar om är naturligtvis om du, eller någon annan av WS:s manliga skribenter, skulle kunnat skriva en lika objektifierande text om någon av motsatt kön. Svaret är naturligtvis ett rungande nej men det betyder inte att jag kritiserar Carolines text. som jag inte har något emot, utan det bara illustrerar en viss dubbelmoral i dagens genusdebatt.

Passusen om att Charlize Theron ”anses snygg” luktar även av en viss uppfostrande ambition som många kvinnliga skribenter lider av. Man vill liksom få män att tycka att idealet är typ Marit Bergman… Eller dem själva.

Jag är ganska allergisk mot ”Men vaddå, hade du skrivit likadant om grupp X då hade minsann..”. Det betyder ju ingenting! Bevisar ingenting.

Nej, Kjell eller annan manlig skribent hade antagligen inte kunnat skriva likadant om nån kvinnlig snygging. Det finns anledningar till det. Gissa vilka? Inte heller är det riktigt lika ok att skriva ironiska förklemande krönikor om säg.. judar, fast man kan skriva ironiskt förklemande och hatiska krönikor om säg.. hipsters. Det har en ju också sina förklaringar! Eller hur? Såna här resonemang ”bevisar” ingenting. Män och kvinnor har en historia, alla grupper har en historia. Hur man sen kan diskutera dessa skiljer sig åt.

Att jämföra vad man kan skriva om en grupp som väljer att bete sig på ett visst sätt, i ditt exempel hipsters, är inte på någåt vis jämförbart med vad som är okej att skriva om (någorlunda)statiska kategorier som hudfärg, kön, sexuell läggning etc. Jag personligen tycker absolut att det ska vara samma standard som gäller i beskrivandet av olika kön, etniska grupper etc. Är det t.ex. okej att objektifiera kvinnor så är dey även okej att objektifiera män (vilket jag tycker) men är den ena formen av objektifiering fel så är den andra det också. Bara trams att ta ett beteende man tycker är fel i det ena fallet och rättfärdiga det i det andra utifrån en tanke om olika historiska erfarenheter.

”Jag personligen tycker absolut att det ska vara samma standard som gäller i beskrivandet av olika kön, etniska grupper etc.”

SVAR:
Men du måste väl hålla med om att det av olika skäl kan vara olika lämpligt för olika grupper hur de pratar om varandra? Historien, minoritet/majoritet och bakgrund (typ folkmord och grejer) har alltså ingen som helst betydelse? Exempel: du tycker inte det är liite mer problematiskt med vita tyska män som drar skämt om judar, än om judiska män som skämtar om judar? Det är inte aningen mer problematiskt när en person ur en majoritet driver om en minoritetsgrupp, än när en ur en minoritetsgrupp skämtar om majoriteten? Jag tycker nog det finns många såna saker som spelar in på huruvida nåt är lämpligt/mindre lämpligt. Det går bara inte att säga ”Får du säga så får jag säga så sådetså” som en barnunge.

Man kan ju tycka att det är mer eller mindre kul naturligtivs. Jag personligen har nog svårt att se att jag skulle tycka det var särskilt kul med en vit tysk som skämtade om judar men jag skulle varken tycka att det var mer eller mindre okej är ett rasistiskt skämt riktat åt andra hållet. Antingen så är rasistiska skämt okej eller är det det inte. Tycker inte att det går att enbart rättfärdiga vissa sådana i så fall med någon vag arvsyndstanke om att tyskens farfar kanske var lägervakt för sjuttio år sedan så han får ta det.

Hursomhelst hade jag älskat om slutraden varit ”Men ändå. Synd på så fina bröst, det måste jag säga” i en icket ironisk text skriven av en man. Hade älskat att läsa de efterföljande kommentarerna ännu mer.

Eftersom jag också har en crush vet jag att han la på vikt för denna roll, bla enl detta citat http://charlidos.tumblr.com/post/9876346288/tom-talks-about-gaining-weight