Weird Science
Samlare och samvete

2012-07-21  

Jag älskar loppisar. Jag älskar att höra om folk som gjort bisarra fynd på vindar och i garage, jag älskar saker med historia. Om jag får välja föredrar jag väldigt blandade loppisar framför antikaffärer eller specialiserade försäljare. De senare har över lag bättre utbud och bättre odds, men det är för det första nästan alltid dyrare (eftersom de gjort ett urval och vet vad de har) och för det andra inte alls samma chans att man gör ett helt slumpartat fynd bland all bråte, något man kanske inte ens visste att man ville ha och som med lite tur kostar en spottstyver.

Med detta i åtanke är det kanske inte så konstigt att jag fastnat för Storage Wars, programmet där övergivna (eller för det mesta obetalda) förråd säljs ut till högstbjudande. Ibland finns juvelerna ganska tydligt synliga när låset klipps och dörren halas upp, men för det mesta – vilket förstås är mycket bättre dramaturgi – ligger de i någon låda, bakom en hög, eller under en presenning, och redigeraren kan skapa en cliffhanger innan reklampaus på »Holy shit« eller »Well helloooo!«. Det kan handla om historiskt eller nostalgiskt värde, men allra helst förstås stora pengar. Det är ganska jämnt skägg om det är roligare när ett cigarettfodral visar sig vara värt tusentals dollar, eller när en av köparna har stora förväntningar och kassaskåpet är tomt eller statyn är en modern kopia.

Med ovanstående återigen i åtanke borde jag också älska American Pickers, där två snubbar åker omkring på den amerikanska landsbygden och rotar i förfallna lador och garage efter gamla bortglömda skatter. Och det gör jag, kanske till och med lite mer än Wars – men programmet lämnar en helt annan obehaglig eftersmak i munnen.

Storage Wars handlar i och för sig om folk som tjänar pengar på andras olycka. De köper och säljer vidare saker som, i många fall, varit älskade och omhändertagna, men vars ägare av olika anledningar inte längre haft råd med förrådshyran. Men köparna har ingen direkt personlig koppling till den som ägt en dyr klocka, eller en läcker vintageradio, eller vad det nu kan vara. Motparten i kampen på en bra deal är de andra på auktionen; de profiterar via ombud och inte på saker de ryckt ur folks händer.

American Pickers-killarna, däremot, säger rakt ut att de letar efter så sunkiga landsbygdsområden som möjligt. Flagnande färg, övervuxna gräsplättar, skrotiga bilar. Omhändertagna hus, ny pickup på uppfarten, då är de i princip ointresserade. De gillar explicit inte samlare som vet vad sakerna är värda. Visst, det är deras jobb och deras affärsmodell att köpa en rostig skylt för någon hundring och sälja den till en hipsterinredare för det tiodubbla – och gamlingen de köper den av skulle nog inte ha rätt kontakter för att få ut det högre beloppet. Och visst, jag kan själv bli sjukt nöjd när jag hittar något ballt som visar sig vara värt mycket mer än vad jag gav för det. Men jag blir ändå ledsen av en tandlös gubbe som ber om några hundra dollar – ibland på ett sätt som ger känslan att det är en ganska stor summa pengar som han nästan hoppas innebär att de avskräcks och han får ha sina saker ifred – och så får vi sen se att prytteln värderas till bra mycket mer. Ka-tching-ljud pålagt.

Möjligtvis är det helt onödiga vit-medelklass-skuldkänslor. Kanske tolkar jag in för mycket i killarnas önskelista när de är ute och letar. Men när den mer eller mindre uttalade premissen är »ska vi se hur mycket vi kan tjäna på outbildade (gamla) lantisar«, med en extra krydda av »den här blir snygg som uppvisningspjäs i en storstadsloftlägenhet«, kan jag inte riktigt uppskatta fynden och de överraskande guldkornen riktigt lika mycket.

[2012-07-22 18:27]
Oskar

Så här fungerar väl alltid marknadsekonomin? Marknadspriset bestäms av utbudet och efterfrågan på en viss plats en viss tidpunkt. Kan det inte lika gärna vara hipsterinredaren som blir lurad?

Låter kanske som människosynen är lite väl cynisk i den här serien dock.

[2012-07-22 19:45]
Julia

Knutna nävar och osynliga händer aside så är väl min poäng lite att ”efterfrågan” här medvetet skevas av kunskapsklyfta, så att säga.

[2012-07-23 00:59]
Tompa

Bättre att sakerna ligger kvar och rostar tills gubben dör och barnbarnen river ladhelvetet.

[2012-07-25 00:34]
JET

Storage Wars vore så oerhört mycket bättre om de skippade kameraintervjuerna där deltagarna säger ”fyndiga” saker som nån manusförfattare totat ihop.

[2012-07-29 02:48]
Ove

När kommer recensionen av multikultipropagandans OS-invigning?

[2012-07-30 06:44]
SweepTheLeg

Haha! Hipster-Julia!…
Och NEJ, den som pekar finger är INTE den största hipstern i detta fallet.
Jag har bara ”hipstersmak” när det gäller TV-serier.
”Phrasing”!

[2012-07-30 07:07]
SweepTheLeg

@Ove

[2012-07-30 08:10]
SweepTheLeg

Och för övrigt är jag bara en ” förvuxen fanboy”(80-talet!)/civilingenjör…kostym och slips är det som gäller när det blir ALLVAR….inte lalla runt som en annan hipster på antikvariat/second hand-butiker för att passa in på senaste nattklubben och se allmänt uttråkad ut i ”imagesyfte”
Halleluja!…vilken distans alla ”icke hipsters” har…:)….hahaha!…
”Crew-cut och ten hut”!
Klipp er och skaffa er ett jobb!