Min svåger är ärkerepublikan. Valet av Palin är det första som fått honom att svikta i sin fasta övertygelse att han ska rösta på dem i höst. Ordagrannt sa han, ”McCain picked a CHICK?”.

Han är knappast ensam om den reaktionen.

Vad har Gelin och Bjurman för politisk trovärdighet mer än att dom är där? Eller räcker det? För isf kan man väl bara lyssna/läsa/titta på någon amerikan? En hel del av dom är ju också där.

Om du gillade Summer Heights High, bör du även kolla Chris Lilleys serie ”We Can Be Heroes”. Jag tycker nog att den var ÄNNU bättre. Huvudkaraktären från SHH är även baserad på WCBH.

Jonas: javisst, WCBH står på tur i kolla-ikapp-mappen i min Cowon. Måste bara beta av hela S1 av Big Bang Theory först, så jag kan hoppa på S2 lagom till säsongspremiären.

Jag var lite sen in i matchen, men Chris Lilley är årets fynd för mig.

Rob: Gelin har framför allt en journalistisk trovärdighet. Han har klassiska korrespondensegenskaper som han dessutom gör en sorts egensinnig, spännande uppdatering av med sin svd-blogg. Och hans länkningar till just de amerikanska kommentatorerna är en portal in i USA-politiken så god som någon.
Med “politisk trovärdighet” antar jag att du menar sakkunskaper? Det kanske mest spännande med Gelins bloggande är att man riktigt ser och känner hur han själv läser på och lär sig nya saker konstant. Bloggen är som en dokumentation av ett snabbt växande läshuvud, upptäckandet av en ny, lite större karriärs möjligheter. Gelin är årets bästa svenska journalist so far.

Countdown med Keith Olbermann är värt ett dagligt besök. Det irriterar mig att man inte kan se O’Reilly factor i Sverige längre, och på webben har jag inte lyckats hitta det. Håller helt med, följer amerikanska valet betydligt mer än svensk politik, har nog inte så mycket med att det är samhällsintresse att göra, det är bättre show helt enkelt. Jag följer det på samma sätt som ett sportevenemang. The Dayily Shows klipp av Bill OReillys konstraterande uttalanden om tonårsgraviditeter fick mig att ramla av stolen. Det har gått så långt att när jag nån gång snubblar över en svensk nyhet så undrar jag vilket land jag befinner mig i egentligen.

vilken dag körde Daily Show de där O’Reilly-klippen om tonårsgraviditeter? Måste kolla.

Och Obama ska väl gästa O’Reilly redan i kväll/natt? DET lär finnas på nätet i morgon…

Gårdagens Daily Show.

http://www.thedailyshow.com/index.jhtml, gå in på videon ”Sarah Palin gender card”. Kommer en bit in i klippet, men resten är lika roligt så det är värt att titta på hela.

Oj… fem minuter riktigt klassisk Stewart, där. Men det finns något djupt frustrerande i hans och Colberts eviga skrattspeglar – man får ju ett djupt uppdämt behov av att se Karl Rove eller O’Reilly nån gång KONFRONTERAS med dessa klipp.

Dagens om inte veckans mest intressanta Palin-läsning är det här. Håll i hatten.

http://my2bucks.wordpress.com/2008/09/02/a-letter-from-someone-who-has-known-sarah-palin-since-1992/

Inressant brev. Även om jag förmodligen inte har en enda gemensam ståndpunkt med Sarah Palin så måste man säga att hon verkar vara the real deal. Även om de förlorar i år så skulle det inte förvåna mig om hon kommer tillbaka som presidentkanidat 2012.

Apropå bevakning av valkampanjer i USA kan jag inte låta bli att slänga in ett tips. Möjligen ett uppenbart öppet mål för många men Hunter S. Thompsons ”Fear and Loathing on the Campaign Trail ‘72″ är en makalöst bra skildring av en amerikansk presidentvalrörelse. En serie artiklar först publicerade i Rolling Stone under ett års tid. Köp, läs och njut!

Missa inte heller ”Gonzo”, dokumentär om Hunter S Thompson, som visats på bio i USA och ligger ute på diverse sajter. Man kan bli rejält trött på Hunter-myten ibland, men denna dokumentär är välgjord och har hög MGF( Martin Gelin-faktor) genom att den fokuserar just på Hunters passionerade bevakning av presidentkampanjerna. Och såna som Pat Buchanan och Jimmy Carter är intervjuade.

Mer läsning om valkampanjer:
David Foster Wallace reportage inifrån The Straight Talk Express från 2000 för Rolling Stone har nu givits ut i pocketformat som ”McCain’s Promise”.
Och författaren får kommentera den något skämda upplaga av McCain som nu kandiderar i WSJ:
http://online.wsj.com/article/SB121218708445533979.html?mod=googlenews_wsj

Det man skulle kunna önska vore att det fanns samma typ av analytiska omtanke kring de svenska valen.

Nu spekulerar jag men det känns som om bevakande journalister tillåter sig att vara mer intellektuella i bevakningen av det amerikanska valet men kanske är det bara olika kriterier som kommer i dagen (?)

jag var fantamej först med att nämna SHH på weirdscience, det ska jag ha guldstjärna för. i framtiden knarkar alla fucksteppare SHH, nämligen.

Gällande politik och TV-serier så rekommenderar jag varmt den nu pågående australiensiska satiren The Hollowmen.

Hela början från gårdagens The Daily Show är ju annars lysande :)

Angående Palin, Daily Show gjorde nog sitt bästa program på flera år igår.

Tack för att du skrev om Recount, Kjell! Den hade jag förmodligen missat annars. Jag har precis sett klart den och gillade den mycket. Kathleen Harris verkade vara ett riktigt stolpskott.

Katherine Harris skulle det vara.

http://www.youtube.com/watch?v=sQOC2cl3slI
=)

Visst har man förstått att Sydsvenskans ledar/debatt-sidor är vinklade något mer åt höger-hållet men (inte för att jag läst henne regelbundet) den senaste tiden artiklar av docent i statsvetenskap Anna-Sofie Dahl är nog det närmaste vi här i Sverige kommer det eviga repeterandet av republikanska talking points och halvsanningar/lögner som stora delar av mediabevakningen i USA sysslar med. Dagens krönika (http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article364647/Jubel-i-Minnesota.html) är fylld av oehört ensidiga hyllningar av Palin samtidigt som Obama får ta emot ett par fantastiskt missriktade kängor. Bland dessa märks framförallt i inledningen till sista stycket ”Men det blev det demokratiska konventet som präglades av oro och missnöje, inte det republikanska. För McCain och republikanerna gjorde det som demokraterna inte klarade; nominerade en kvinna som partiets veep, vicepresidentkandidat.”
Har den här kvinnan överhuvudtaget snuddat vid teorierna demokraterna rannsakade vid valet av vice, är de nyhetskällor jag själv tagit till mig fantastiskt partiska eller var det inte mer än fråga om att kombinationen Obama/Clinton inte på långt när funkade än att det skulle ha varit en fråga om att lyckas få in en kvinna som kandidat. Dahl själv passar i mina ögon perfekt in på den bild Samantha Bee i Daily Show själv illustrerar när hon säger att alla kvinnor mangrant nu kommer gå över til republikanerna enbart för att de tillhör vaginagruppen.
Hon har tydligen inte heller hört alla de intervjuer, opinionsmätningar eller tal från Clintons själva som helt enkelt tyder på att Clinton-Obama fejden blåst över och i princip alla nu gått över till en röst på Obama.
Hela hennes text är fylld med uttryck laddade för McCain och mot Obama, att det kommer från någon med djup utbildning inom politisk vetenskap gör mig ngt besviken.

Hon skrev även artikeln ”Borde vara en enkel match” i samma tidning (http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article360463.ece) för ett par veckor sedan. I denna sysslar hon mer med direkta sakfel än enbart laddat språk. Att McCain skulle leda med flera procentenheter (vid tidningens släpp) ”enligt flera av de senaste opinionsmätningarna” tar jag som en ren lögn innan hon visar upp de källorna. http://www.pollster.com brukar funka mkt bra. Obama beskylls både för att byta åsikt inom flera frågor (visst är det sant inom vissa ämnen) men McCains ivriga lägerbyten ges inte minsta uppmärksamhet. Och Dahl må vara lat men kan det verkligen gått så långt att hon inte ens brytt sig om att kolla upp det tonvis med material (Obamas hemsida är en av många bra källor) som beskriver Obamas skatteplanering, skulle han bli vald. Nej, enligt Dahl är detta ytterligare ett exempel på Obamas flummiga stil och påstådda brist på sakliga detaljer.
Jag blir bara besviken, inte på henne utan på att hon tydligen får stå så oemotsagd på ledarsidorna i en av våra största dagstidningar.

Tack för att du pekade ut Ann-Sofie Dahl, som jag tidigare inte läst. Ett riktigt intressant exempel på hur fel det kan bli när en skribent glömmer bort hur lätt det är för en läsare att gå till källor. Uppgifterna om opinionsmätningarna är mycket märkliga. När det var som tajtast, för ca tre veckor sen, var siffrorna överlag helt jämna – med untantag av en enda mätning som hade en procents övervikt i McCains favör, om jag inte minns fel?

Att svenska ledarsidor, journalister och tyckare i allmänhet skulle vara något annat än mycket ensidigt på Obamas sida förvånar mig, så att hon står hel oemotsagd tvivlar jag starkt på.

jag blev också helt fast i demokraternas konvent, Hillarys tal, när hon pratade om slavmotståndet på 1800-talet ”när du ser facklorna närma sig, keep on running, when you hear the dogs barking, keep on running…” Otroligt, jag grät så jag inte kunde se dataskärmen. Idag var första gången jag såg ett, nästan, helt tal av McCain och det var mig en knarrig gubbe. Han rörde sig stelare än enterna i Sagan om ringen. Och det där med att Obama är substanslös, McCain är betydligt värre. Vad sa han egentligen?

Jag är helt hookad på det här valet. Blir rörd av Clintonx2 och Obama. Blir upprörd av Rudy och Palin. Blir så frusterad över den svenska rapporteringen. SVT:s man på plats tyckte att McCain hade gjort bra ifrån sig. Var han verkligen på plats?
Daily Show har varit lysande och tröstande. Det var terapeutiskt att få skratta åt Rudys och Palins hånfulla kommentarer om community organizers.

Stephen Colberts hysteriska skratt till Rudys tal var precis tillräckligt insane. Jag älskade hans line som gick ungefär: It is not enough, being a great speaker. …Palin, great speech by the way,

[...] på Baracks acceptance speech från det demokratiska konventet på min kära 42-tummare. Något hulkande drabbades jag inte av, bara en liten inre rysning vid ordet “Enough!” efter en [...]

Mesig fråga: Vilken RSS-läsare har du till telefonen? Nöjd?

Som svensk i USA blir det lite genant att lasa att du betraktar Martin Gelins fyra blogginlagg utgor den framsta analysen av det som hant har den senaste veckan.

Ar inte poangen med Internet att man slipper lasa Martin Gelin och Per Bjurman? Att man kan ga direkt till karnan, och lasa valrdens basta (las: amerikanska) journalister analysera konventen.

Jag trodde du var mer uppkopplad an sa har.

Visst ar Gelin duktig, men hans analyser luktar anda Sverige. Kan du inte se det?

Och här blir man mer generad över att du suttit och räknat Gelin-bloggtexter för att driva en sådan dödfödd tes – att jag skulle ranka Gelin som världens främste USA-politik-analytiker…

Naturligtvis ”ser” jag att Gelin ”luktar Sverige”, det är ju exakt det som är poängen – Gelin är Svensk i USA. Vad tror du jag menade med ”klassiska utrikeskorrekvaliteter”? Min hyllning handlar om att han gett den utdöende utrikeskorrespondentrollen nytt liv – och, som jag skriver, gett den hopp även om fortsatt liv.

Och precis som Martin själv plöjer man givetvis även desto mer av amerikansk politisk analys.

bine: jag har NetNewsWire i en iphone 3G, fungerar perfekt.

Ah, kör oxå med den, men i en ipod touch. Man kan läsa rss:en offline (vilket ju är ett krav för touch:en), men bilderna tappas bort med uppkopplingen (antar jag). Skulle vilja ha några fler val, typ sorteringsordning (som jag inte har fått att funka). Tråkigt att läsa bloggkommentarerna från WS i med den senaste kommentaren överst. Skulle hellre ha läst dem äldst först, bloggpost för bloggpost. Ingen stor sak, direkt.

Just det, den funkar ju i touchen också! Men jag har nog blivit beroende av den konstanta uppkopplingen i iphone, det är rätt ofta jag går över i safari-läge och läser vidare. Fast det går ju att adda sånt man vill läsa vidare som clippings också. Men hur funkar det med syncen från touch? Det bästa med iphone är ju den ögonblickliga syncen mellan telefon, jobbdator och hemdator, vad man än gör och i vilken enhet man än gör den. Använder du clippings?

En annan bra grej jag utnyttjar hårt är att mejla artiklar direkt från RSS-läsaren.

Ja, visst är det hemskt att inte ALLA journalister och kommentatorer villkorslöst hyllar Obama. Det kan man väl ändå kräva av opartiska journalister? Skönt att vi har fria och oberoende (s)(v)t, där slipper man jobbiga nyanseringar och sånt där högerextremt.

Vem vill ha villkorslös hyllning av Obama?

Det är tyvärr den stora nackdelen, eftersom jag behöver trådlösa nätverk. Visserligen hittar man dem (nästan) överallt nu för tiden, men inte riktigt.

Jag är för ostrukturerad för att ha använt några av specialtricken (använder varken clippings, synkningen eller mejlar artiklar, hittills). Läser på t-banan till eller från jobbet och sen glömmer jag oftast att läsa vidare hemma/på jobbet. Kanske en vanesak!

Ärligt talat är det nog ingen större skillnad mot mig, eftersom jag hittills, efter 6 veckor med iphone, inte återvänt till ett enda clipping jag sparat…