Weird Science
Låt oss tala om sex ett slag

2013-03-24  

Man kan säga att det är ett lite av ett smörgåsbord av saker jag tittar på just nu. Allt från neonglittrande teentrashserien The Carrie Diaries till svettdoftande muskelmanseposet Spartacus. Jag har inte speciellt höga krav, snarare tvärt om, roas jag så fortsätter jag titta, det är inte svårare än så. Ibland slutar jag titta på kvalitetsserier (jag älskade ju The Good Wife men tappade den i höstas och har inte tagit upp den igen. Varför? Vet inte.) utan anledning och ibland fortsätter jag titta på saker som jag vet är skit, både objektivt och subjektivt. Ibland tittar jag vidare bara för att jag vill veta om en viss sak eller händelse kommer att hanteras i serien. Trogna läsare av WS vet att jag gärna hakar upp mig på saker som kvinnligt handlingsutrymme, Bechdeltestet eller, varför inte, den kvinnliga orgasmen. Denna text kommer handla om mina tankar kring hur kvinnor kommer (eller snarare inte kommer) på teve.

Först lite spekulation och fingerpekande. Kan det vara porrens fel? Att kvinnor som orgasmar så det sjunger om det är förpassad till den dunkla värld som stavas pornografi? Att det är därför som det så sällan visas? Att ens högklassiga kvalitetsserie blir lite fulare om en kvinna får stöna av lust och njutning? Kalkulerar man som manusförfattare, regissör och producent, att när man visar sådana excesser innefattar risken att vår hjältinna förflyttas från hjältinnestatus och madonnaschablonen till hörnet med de fallna fala hororna, kvinnorna i rött och de onda vampyrissorna som behöver dödas av? Är det för att vi inte ska tappa respekten för våra kvinns som vi inte får se dem ta den i tvåan och dregla i extas? Gudarna ska veta att manlig orgasm förekommer oftare än kaffe i amerikansk teve. Ibland för att det ska visa något fint som händer mellan huvudpersonerna, för att gestalta passion och kärlek. Ibland för att förlöjliga (ganska ofta för att förlöjliga). Ganska ofta gestaltas sex som bekant att våra hjältar kysser varandra i två sekunder, och han glider in i sin kvinna utan förspel eller ens en chans att ge henne lite tid att våta till sig. Klipp till när mannen kommer och sen är det över. Som utövare av sex undrar jag alltid – hur är det möjligt? Får hon inte skavsår och urinvägsinfektion av sånt beteende?

Kanske är det en genväg, alla vet vi ju att man inte kan visa allt i teve, att det skulle ta för lång tid. Man lägger på luren utan att säga adjö, låser varken bil eller lägenhetsdörr och varför inte, hoppar delar av sexakten för att alla ändå vet hur det går till? Men den genomsnittsliga sexscenen börjar alltså med att mannen penererar henne utan smörjmedel, paret kysser varandra ömt i olika tagningar, han ligger över henne och hon har bh:n på. Ibland får vi se honom komma och hon har ögonen slutna. Men allt som oftast slutar det innan själva finalen och sen får vi se henne svepa lakanet om sig (fortfarande med bh:n på) för att smyga iväg till duschen. Kanske ser hon ömt på sin betäckare som somnat efter akten.

Så, säger mina kritiker säkert, vad gnäller du om? Varför är det här viktigt? Jo, för att illustrera varför vill jag återge ett citat från serien The Carrie Diaries som alltså är en prequel till Sex and the city och handlar om 16-åriga Carrie Bradshaw innan (som de säger i seriens inledning) både sexet och staden.

I en scen pratar Carrie med sina bästa vänninor om hur hon ska fira sin födelsedag. Hennes sexuellt aktiva vännina Maggie föreslår att detta är kvällen då hon ska förlora sin oskuld med sin heta pojkvän. Men Carrie håller inte med. Hon säger:

»It’s my birthday, I don’t give gifts, I get them.«

Det vill säga: Sex är inte något som man gör för sin egen skull för att ha det bra, det är en gåva som man ger bort till sin partner för att han (som det mansdjur han är!! Alla vet att män bara vill en sak, right?) vill ha det, och kräver det.

Sex är alltså inget man ska se fram emot, det är något som man motvilligt släpper ifrån sig, och Carrie väntar sig inte att hon ska få ut något av det. Ingen av hennes vänninor tycker att det är något konstigt med hennes uttalande, utan de äter glatt vidare av sina fries och pratar om hur födelsedagen ska spenderas.

Det är här någonstans jag bestämmer mig för att jag måste se om Sex and the City. Så jag gör det. Jag inser några saker: Serien har klara brister i hur den berättar om kvinnor och män, och Carrie Bradshaw är en djupt osympatisk och osäker människa. Men också: Ingen av de serier jag sett har någonsin berättat om sex på samma vis som SATC. Här snackar vi orgasmer! Här snackar vi kvinnliga subjekt som inte är rädda för att råma när de kommer.

Alla utom Carrie då, naturligtvis. Det mesta orgasmandet står hennes vänner för. Själv får vi sällan eller aldrig se Carrie njuta av sex. Hon pratar om det, javisst, hon skriver om det hela tiden, men vi som tittare får inte se det. Är det för att vi som tittare, som jag spekulerade om innan, inte ska tycka att hon är en slampa? I can not help but wonder, som Carrie skulle uttryckt det.

Vi har alltså en prequel till en ikonisk teveserie om kvinnor och sex. En teveserie som jag antar riktar sig till flickor i tonåren. Och synen på kvinnlig sexualitet kunde likagärna vara hämtad från viktorianska eran.

Det finns fler exempel. Carries vännina Mouse bestämmer sig för att bli riktigt bra på sex, för att kunna behålla sin pojkvän, som hon är rädd ska tröttna på henne om hon inte är bra i sängen. Så hon lånar en sexinstruktionsvideo och lär sig en massa knep. Resultat av detta: Hennes pojkvän är sjukt impad men börjar misstänka att hon varit otrogen, eftersom hon plötsligt fått såna oväntade färdigheter.

Det finns flera problem i denna lilla intrig: 1. Mouse säger inte en enda gång att hon fått ett bättre sexliv av denna sex-howto, utan fokus är riktad på hennes kille och att han har det fantastiskt. 2. Hon blir alltså anklagad för att ha vänsterprasslat på grund av detta. Om det inte är dubbelbestraffning så vet jag inte vad dubbelbestraffning är. Detta problematiseras inte. När allting uppdagas, att Mouse inte alls tumlat runt i sänghalmen och orgamsat med en annan hunk utan bara velat göra sin pojkvän glad, så slutar historien med att Mouse ber om ursäkt och de kysser varandra och allt är bra. Detta är alltså sensmoralen. Om du är bra på att suga kuk är du en slampa som ligger runt. Vilken tur att det inte var så!!

Herregud. En bättre vinkling på berättelsen hade varit: Mouse berättar om sexinstruktionsvideon, hon och pojkvännen tittar på den tillsammans, han lär sig ett och annat om den kvinnliga anatomin och Mouse får sin första g-punktsorgasm. Det hade varit en vettig slutsats om jag hade fått bestämma. Men det får jag inte. Och min sorg är oändlig för att en massa unga tonårsflickor växer upp och får sån här skit nedtryckt i halsen år efter år. Det är tamejfan djupt deprimerande.

Andra saker jag tänker på när jag ändå är i gång: The Carrie Diaries handlar också om New York under tidiga 1980-talet. Och i den berättelsen finns en nära vän till Carrie som vill komma ut. Han kastas in i den mer homovänliga mediasvängen när han hänger med Carrie på hippa fester. Kommer serien att problematisera homotemat genom att ta upp hiv och aids, som 1984 var allerstäders närvarande i homovärlden? Och om inte, hur är det möjligt att obekymrat segla förbi en av de största tragedier i modern tid? De har tre avsnitt på sig innan säsongen är över. Jag hoppas.

(Och på tal om sex: I Spartacus tredje och sista säsong är det något mindre sex än i de tidigare säsongerna, men ändå ingen bristvara. Men något nytt har tillkommit, och det är de oerhört fula muttperukerna som de nakna kvinnorna bär. Det är alltså en serie som är känd för sina explicita sexscener, som innefattar allt från guldbemålade kukar till sex bland lik, och massor av detaljerade orgiesekvenser bland rosenblad och behornade masker. Och så väljer de att köpa in de billigaste, fulaste fejkkönshårsmattorna? Seriöst, det ser inte klokt ut, som om någon klippt ut bitar av en tovad yurta och klistrat på skådespelerskornas kön. Jag har svårt att koncentrera mig på något annat överhuvudtaget när jag tittar. Det enda jag kan tänka är merkin merkin merkin.)

[2013-03-24 12:42]
Lee Ann

Kloka kloka kusin, du har så rätt. Bra skrivet.

[2013-03-24 14:43]
Maria

Jag slutade titta på The Carrie Diaries för några veckor sedan för att jag blev så trött på all slentriansunkighet. Mouses svartsjuka pojkvän, pappans kompis som säger ”vad jobbigt att ha tonårsdöttrar, man vet ju hur killar är, höhö” osv osv.

Ang. de fula muttperukerna i Spartacus så hade jag roligt åt dem redan i första säsongen, men de verkar ännu mer uppenbara nu. De kanske bytte material? xD

[2013-03-24 17:11]
Jennifer

Minns att jag läste någon gång att Sarah Jessica Parker var den enda i SATC som hade en ”no-nudity”-klausul inskriven i sitt kontrakt. Kan ju vara anledningen till få sexscener med Carrie.

[2013-03-25 18:41]
Erik

Mycket bra text! Det finns många pojkar/män där ute som skulle behöva lära sig att sex är mer än att ”stoppa in den”. Lite fler förebilder som ger kvinnor orgasm på ett trovärdigt sätt skulle inte skada!

[2013-03-28 10:30]
Jessica

Och med ”tovad jurta” gled du friktionsfritt in på min lista över favoritskribenter.

Jag fnissade högt och fick ljuga om vad jag läste för min kollega.

Jag måste säga att Mouse-subplotten du beskriver (har inte sett serien) gjorde mig illamående. Jag sätter upp The Carrie Diaries på min lista över Saker som Jag Kommer att Behöva Problematisera om Mig Närstående Unga Människor Börjar Titta på Den. (Jag gillar listor. Gärna med onödigt långa namn.) Vad jag egentligen vill kalla den listan är ”Min Populärkultur-Shitlist” eller ”Saker Jag Ska Rada Upp Mot en Vägg När den Ärorika Revolutionen Kommer”. Men jag vill ju att knytten lär sig tänka själva också, inte bara att de gör som jag säger…

[2013-04-01 15:32]
Fia-Lotta

Det är redan såhär ute i verkligheten, allt som har med kvinnlig njutning (förutom shopping och choklad) är tabu. Kanske bör vi se shoppingscener och chokladätning som en manifestation av kvinnornas orgasmer på film och i tv, för det är väl det som de är tänkta som?

Råkade vid ett tillfälle försäga mig och berätta för några tjejkompisar om en kille jag umgåtts med som gillade att bli dominerad (tjejerna i fråga älskar att prata om sina sexliv). Jag tänkte att har de läst 50 nyanser-böckerna (så som de skrutit om att de gjort) så bör det väl inte vara så främmande med BDSM. Jävlar vad jag hade fel, nu är jag stämplad som ”hel-psyko i sängen”. Vi tjejer kan alltså prata om våra sexliv så länge de bara är torra, killen har en stor kuk eller att han är dominant.

Lustfyllda kvinnor är som du skriver något som reserverats för porren, gud nåde den tjej som tar kommandot i sängen!