Weird Science
»All bad things must come to an end«

2013-10-01  

Denna text innehåller spoilers om seriefinalen av Breaking Bad.

Efter en myriad kommatecken, kluriga vändningar och illusionära återvändsgränder har nu Breaking Bad satt punkt. För evigt. Och det kändes perfekt, men samtidigt mycket, mycket sorgligt. Jag kommer aldrig mer kunna lyssna på Badfingers Baby Blue på samma sätt igen, ej heller se en nutida Western utan att bli påmind om förra veckans klassiker: ni vet när Walt för en kort stund åter iklär sig rollen som Heisenberg, hatt och allt, ackompanjerat av en upphottad variant av David Porters intro. En scen som inte bara existerar av nostalgiska skäl utan även som för att visa hur Breaking Bad hade kunnat se ut om det hade varit en helt »vanlig« serie. Jag kommer heller aldrig kunna se på mediokra Under the Dome med sobra ögon utan att sucka över Hanks bittra öde.

Ändå så känns det helt rätt. Breaking Bad slutade på topp och hur ofta kan man säga det om en teveserie egentligen?

Sextonde delen, säsong fem, bjöd på ett slut som inte bara ytterligare förminskar Dexters svaga final, men även sätter press på manusförfattare till andra långkörare, som till exempel Sons of Anarchy, Boardwalk Empire och Mad Men. Men det kommer bli svårt. I nuläget kan jag bara komma på en annan serie som gjort ett likvärdigt avslut och det är Six Feet Under.

Även om inte alla fått som de önskat, önskar, tror jag att de flesta känner sig smärtsamt (värken i hjärtat kommer sitta kvar ett tag) tillfredsställda. Vi bjöds ju till och med på ännu ett explosivt Walter White-moment att tänka tillbaka på om saknaden blir för stor. Liksom en sammanbiten uppgörelse Walter och Jesse emellan. Jesses öde blir en annan text (en mycket mörk sådan), för övrigt en spinoff jag skulle vilja se.

Och i slutänden får man väl ändå säga att Walt vann? När slutscenen väl kommer är det en lycklig, men mör, Walt vi lämnar därhän. Tillbaka där det hela började, i labbet. Och jag känner mig både omtumlad och förvirrad, men liksom Walt: lycklig. Med tanke på de moralismer Breaking Bad propagerat för den här sista säsongen, var jag rädd för att de skulle fega ur och göra något sedelärande av det hela. Så blev det inte, ok, man kommer aldrig röka metamfetamin, men den kakan var väl kanske oundviklig …

Nu är det bara att hoppas på Saul Goodmans egen spinoff-serie, en tjock blu-ray-box och en julklappstripp till Albuquerque för lite rundturer och fejkat, blått metamfetaminsgodis. Tack, Breaking Bad för den här tiden!

[2013-10-01 08:23]
Jesper

Nja, tyckte de kunde spetsat till det mer. Den här recensionen tyckte jag var bäst ”dagen efter”:
http://m.newyorker.com/online/blogs/culture/2013/09/breaking-bad-finale-reviewed.html?utm_source=tny&utm_campaign=generalsocial&utm_medium=twitter

[2013-10-01 09:03]
SP

Förutom SFU så anser att jag The Shield hade ett fantastiskt serieavslut.

[2013-10-01 11:31]
Kalle

Jag håller med, The Shield har starkaste serieavslutningen genom tiderna.

Med Breaking bad som en god tvåa…

[2013-10-01 12:30]
mxm

jag lutar mot teorin att sista avsnittet bara var en döende Walters dröm; det var lite för prydligt, lite för perfekt.

[2013-10-01 13:05]
Egon

Som nämnts redan är ju The Shield den ultimate finalen, herregud vad bra den är.

[2013-10-01 13:38]
Richard

@mxm: Å andra sidan har ju Walter lyckats med det mesta annat han tagit sig an under serien. Sättet han har ihjäl Gus är väl också det lite för perfekt. Men om du menar själva absolutionen så kan jag hålla med, även om den uteblivna försoningen med Walt jr svider lika mycket hos mig som hos Walt.

[2013-10-01 14:19]
Cyril Tönisberg

”När slutscenen väl kommer är det en lycklig, men mör, Walt vi lämnar därhän.” Hmmm, lycklig kanske, men mer än mör, jag uppfattade honom som döende.

[2013-10-01 15:17]
Magnus_B

Cyril, jag tror att alla som sett det sista avsnittet instämmer i att beskrivningen av Walt som ”mör” är något av en underdrift. Jag ville helt enkelt undvika en alltför stor spoiler.

[2013-10-01 15:23]
Kalle

Kan inte Gale få en prequel istället för Saul, jag blev mer kär i karoke-kemisten än jag blev i Saul.

Eller Gus för den delen.

[2013-10-01 16:16]
Molly

Tack tack för en fullständigt tillfredställande final! Alla fick vad de förtjänade, det blev om inte rättvist så åtminstone moraliskt rätt. Nazistsläkten, Lydia, Jesse/Walt .. framförallt fick Skyler äntligen höra sanningen och kanske kunna känna lite frid i livet.
Ett enda stort happy ending, jätteskönt som sagt men snudd på aningen ovärdigt efter den känslomässiga berg- och dalbana denna serie varit. Men tack ändå! Det känns skönt att kunna andas ut.

[2013-10-01 17:16]
Cyril Tönisberg

Magnus_B, med tanke på spoilervarningen tidigare i texten, fattade jag inte din avsikt… men jag är kanske lite väl bokstavstrogen buddistisk introvert hyperextremist för sådana läckerheter..!?

[2013-10-01 23:32]
Ida

Håller med föregående talare om att The Shield hade den ultimata finalen. Däremot tyckte jag att Six feet under hade en riktigt tacky final. Maken till mer publikfriande avslut har man väl knappast sett varken förr eller senare!

[2013-10-02 10:33]
Johan

SFU hade den allra bästa finalen, publikfriande eller inte. En final som verkligen knöt ihop temat för hela serien. Jag ser seriens sista sex minuter minst en gång var tredje månad på Youtube bara för att återskapa känslan av serien som faktiskt var en av de bästa som någonsin sänts – ev bara slagen av Breaking Bad. BB:s final var helt OK men knappast fantastiskt med undantag av köksscenen som var en riktig höjdare.

[2013-10-02 10:53]
Magnus_B

Håller med, publikfriande är väl inte alltid synonymt med ”dåligt”? Vad gäller The Shield så har jag bara sett första säsongen … Jag vet!

[2013-10-02 11:39]
s

Jag tycker slutet av SFU var vidrigt. Tacky, sentimentalt, ”new ageigt”. På vilket sätt knyter Claires fantasi och fult gammelsminkade karaktärer ihop serien?

[2013-10-02 15:16]
Joakim

@s
För att hela serien handlar om döden. Och hur folk dör. Och om livet.

[2013-10-02 16:27]
Johan

Newageigt – hurdå? Ett slut som var troget seriens tema, som gav svar på frågor. Sentimentalt? Känslosamt? Fine with me… Det funkade

[2013-10-02 20:43]
s

Vilka ”svar” gav av Claires fantasi i slutet av Six feet under menar du?

[2013-10-02 21:28]
MoD

När jag läste din text så kom jag direkt att tänka på den serie som haft den bästa avslutningen någonsin: jajamen, det är The Shield. Var glad att se att det är många som tänkte exakt samma sak.

[2013-10-02 21:54]
Magnus_B

OK, blir till att intensivkolla The Shield framöver då!

[2013-10-02 23:13]
Andreas

Uhm, skulle kommentera men blev helt förvirrad av hur någon kan tycka att SFU inte har det bästa slutet någonsin. Det finns väl ingen annan serie som slutat på exakt det temat som hela serien handlade om och dessutom inte lämnar en med något kvar att önska. Vi fick allt! Och till vilket soundtrack sedan.

Breaking bad slutade ”okej”, den stora behållningen var nog ändå att Walt erkände för sig själv och Skyler att han faktiskt gillade det han gjorde.

[2013-10-02 23:40]
San

Det verkliga slutet av Breaking Bad var Ozymandias, det var då premisserna för hela serien föll samman, att Walt hela tiden trodde han skulle komma undan.

De två sista avsnitten var en sorts ärevärv, ungefär som en sista låt på en konsert, eller när studentspexare har ett extra inövat nummer ifall publiken skriker ”en gång till”. Ett tack och adjö till karaktärer vi tyckte om.

Men slutet var ju inte i seriens anda på något sätt och jag håller med de som tycker att Walt kom undan lite lätt. Å andra sidan har ju The Shield redan gjort det där infernaliska slutet. Trodde faktiskt länge att det var så BB skulle sluta. Att Walt skulle klara sig, men att alla han älskade i någon mån skulle få sina liv förstörda, de fick de ju iofs men det är ju inte det Walt verkar känna i slutscenen.

Å andra sidan har ju The Shield redan gjort det, så det hade väl inte varit så originellt.

[2013-10-03 10:20]
s

På vilket sätt ”kom Walt undan lite lätt”? Han dör, han dör ensam, han dör jagad, alla han bryr sig om har övergivit honom eller hatar honom, hans familj hatar honom. Ingen försoning.

De flesta ”vanliga” serier skulle bjudit på nån sorts försoning eller ”ljusglimt”. Men Breaking bad var aldrig någon vanlig serie, den var och är bättre än det mesta.

[2013-10-03 10:36]
mxm

s: han fick revansch på sina gamla kollegor, han fick sina stålar till sin familj, fick säga hej då till både fru och barn, fick hämnd på lydia och nazisterna i bästa macgyver-stil, räddade jesse och dog en legend. hade han däremot frusit ihjäl i sin stuga, med sin tunna med pengar som enda sällskap, då hade han kommit undan mycket mindre lätt…

[2013-10-03 10:53]
Kalle

Eller dött i cancer i säsong 1, men det hade inte heller blivit så bra TV.

Jag är supernöjd, har inte varit så nöjd sedan the shield avslutade.

[2013-10-03 11:42]
s

Exakt. Det är därför jag inte förstår det där med ”kom undan för lätt”. Är det moralisk indignation bakom den tanken? Typ att man som tittare vill den fiktiva karaktären Walt illa. Själv kände jag aldrig så. Trots Walts ”onda” sidor hejar man ju på honom som tittare och vill honom väl. Eller är det kanske jag som är konstig.

[2013-10-03 12:55]
Magnus_B

Jag ville honom aldrig illa, önskade honom gott från början till slut. Gällandes det ”lyckliga” slutet så känns det som att det mest reflekterar Walts bild av det hela. Oavsett vad han lyckades med (pengar till sin familj, hämnd, och ensidig försoning) så dog han hatad, av alla. Det är väl inte att ”komma undan lätt”?

[2013-10-03 12:55]
mxm

Kalle: vad är det för resonemang? det var aldrig en serie om en man som sonar för sina brott genom cancer, det var en serie om en man som förgjorde sin familj och tog otaliga liv för sin egen fåfängas skull. i breaking bads moraliska universum var den logiska slutsatsen ”Ozymandias”, inte en påklistrad epilog där Walt finner patentlösningar på alla sina problem.

[2013-10-03 15:10]
San

När Hank sköts var Walter på den absoluta botten, sen ägnade serien sig åt att låta honom kravla sig upp lite ur smutsen.

[2013-10-04 14:54]
mxm

Norm McDonald (av alla människor) har gjort slarvsylta av den bokstavliga tolkningen: det ÄR ju Walts döende fantasi. nyckeln till avsnittet var – enligt Vince Gilligan själv – ”woodworking”. Det är en referens till Jesses drömsekvens, vilket bara understryker att avsnittet SKA tolkas som så.

smartaste finalen sedan The Sopranos.

[2013-10-04 14:57]
r

Att det är Walts dröm håller inte. Walt visste ju inte att jesse var fången hos nazzarna, eller att de dödat Andrea.
Vore det en dröm / fantasi skulle han väl vidare försonats med sin son eller liknande . Köper inte det där alls.

[2013-10-04 15:18]
San

Det hade varit oerhört smart med en dröm om man hade förstått att det var en dröm genom att Walt inte visste att Jesse var fången hos nassarna.

[2013-10-04 15:23]
r

Jo men det faktum att slutet inkluderar jesse i fångenskap hos nazzarna utesluter lilväl att det är Walts fantasi.

Eller menar du att serien i slutet helt plötsligt börjat fuska med logiken och gör Walt synsk?

[2013-10-04 16:53]
mxm

r: Walt vet att Jesse lever, då han i ‘Granite State’ får reda på att det blåa methet fortfarande produceras i hans frånvaro.

såhär va: hur tror ni egentligen att Walt lyckades ta sig tillbaka till sin stuga efter barbesöket, plocka ihop alla sina stålar, åka halvvägs genom landet, aldrig stöta på patrull, komma åt sin fru fastän hon är under polisiär övervakning, byta stevia mot ricin, parkera sin gevärsbelastade bil precis som han vill..? det ÄR ju en fantasi, det syns på lång väg. låten han spelar i bilen narrerar och agerar kontrapunkt till hans sista stund: den är berättad från perspektivet av en döende man, HALLÅ liksom.
och sedan dör han, och polisen rusar in. hur skulle polisen hitta dit helt plötsligt? för det HÄNDER inte där, det sker ju i bilen, i verkligheten, då blåljusen omringar honom, PRECIS innan nycklarna trillarna ner i bästa drömstil. och så vidare.

[2013-10-04 17:14]
r

Nej det där är ju bara långsökt och premissen för ”fantasi”-teorin är att Walt är synsk och att serien för första gången bryter all form av logik i berättandet . Jesses vrede mot Todd kan ju inte Walt veta något om, ej heller i vilken miljö och under vilka omständigheter jesse hålla fången. Många ”mindre” scener bryter också mot idén om en fantasi. Vi får se Walt äta bacon, misslyckas att återförenas med sin son, åka bil osv osv. Det finns inget i stilnivå eller innehåll som pekar på att det är en fantasi.

[2013-10-04 17:25]
mxm

r: walt behöver inte vara synsk. han kunde mycket väl höra talas om att andrea blivit mördad (han fick ju tidningar att läsa i stugan) och dra slutsatsen att det var nazisterna. och varför skulle jesse inte vara kock åt nazisterna? walt VET att dom tog med sig honom efter Hank mördades, han VET att blått meth fortfarande produceras, så varför skulle han INTE kunna dra slutsatsen att Jesse är tillfångatagen?

förklara för mig hur det är RIMLIGARE att han lyckas smyga in i Skylers lägenhet än att han DRÖMDE att Jesse var vid liv?

[2013-10-04 17:37]
Magnus

Frestande, men nej, jag tror inte heller på teorin om att allt är ngn slags fantasi. Som sådan är den långt ifrån ultimat, varför till exempel fantiserar inte Walt ihop någonting som inkluderar en försoning med Walt jr? Visst, det är mycket som inte går hand i hand med sanningen (som hur polisen bara kan dyka upp sådär perfekt till eftertexterna utan att egentligen inte veta vart Walt är, vid närmare eftertanke borde de ju hört den massiva mängden skott som avfyrats …). Men det är ju så det är i filmen/tevens värld. Logiken hänger inte alltid ihop. Att förklara manusluckor med fantasi … Nja. Men stevian däremot och Jesses drömsekvens … Kanske en mix av fantasi och verklighet.

[2013-10-04 17:54]
mxm

Magnus: om fantasin var FÖR perfekt så hade ju slutet bara varit ett skämt; han hade återupplivat Hank, åkt go-kart med Jesse och flyttat med sin familj till Monaco. fantasin var snarare om att ställa saker till rätta, att utmäta rättvisa, att dö med ett uns av heder. så nej, han fick inte säga farväl till sin son, MEN han fick sina pengar till honom. NEJ, han försonades inte med sin fru, men han var äntligen ärlig med henne, och hon fick se honom en sista gång som den älskande far han var i början.

jesses dröm säger allt: även han en hopplös, ensam, gudsförgäten man som för ett ögonblick kan drömma sig bort.

[2013-10-04 19:29]
JN

Det bästa slutet hade förstås varit om Walt vaknat upp som farsan i ”Malcolm in the middle”

[2013-10-04 20:43]
Magnus_B

mxm, en LAGOM perfekt fantasi är så klart att föredra framför en FÖR perfekt fantasi. Då hade jag köpt teorin lättare. Men den kanske stämmer, vad vet jag. Vi får se om Vince, eller ngn annan, erkänner/förnekar.

[2013-10-04 21:59]
San

Allvarligt, skulle slutet av den här säsongen varit overkligare än någon annan säsong?

[2013-10-05 13:51]
mxm

San: det handlar inte om overklighet per se, det handlar om hur VG & Co gjort vissa konstnarliga val. som ett exempel: Walt har genom hela serien anammat sina offers maner och vanor, visst? men han SAG aldrig Gus vika ihop en handduk att lagga under knana nar han spydde. ingen klagar pa att det var orimligt, det var ett klart berattargrepp. pa samma satt ar dromsekvensen ett berattargrepp.

[2013-10-06 10:18]
kalle

Lite försenat svar på frågan om Walt kom undan för lätt.

Slutet var väldigt bra TV och hela serien var bra TV, manus är såklart tweakat för att ge dramatik och spänning, inte för att ge oss en pekpinnar om moral.

Sedan när blev det en uppgift för vuxna dramaserier att moralutbilda folket? Det är lika dumt som att klaga på att rockstjärnor är dåliga förebilder, det är ju därför de är rockstjärnor och inte dagisfröknar. Båda behövs.

Det kanske finns något annat slut som för vissa skulle vara bättre där Walts liv slutar med ett större misslyckande. Men det ska ju i så fall bedömmas utifrån om det hade varit bättre TV och inte baserat på rättvisa och moral.

Som sagt tidigare, Vince kunde låtit Walt dö i cancer i säsong1 eftersom han varit ond. Det hade kanske funkat som pekpinne, men hade varit extremt dålig TV.

[2013-10-09 07:41]
matte

Vince gilligan har ju sagt att det INTE är en dröm. Debatt avslutad?

[2013-10-09 10:49]
mxm

matte: spelar ingen roll vad Vince Gilligan SÄGER, avsnittet talar för sig självt.

[2013-10-09 17:08]
s

Det kräver en ganska så stor dos tondövhet inför tv-mediet, inför Breaking bad som serie och inför berättande i allmänhet för att vara tvärsäker på en så specifik, och långt ifrån självklar tolkning.

[2013-10-10 20:10]
Nicke

Jag förbluffas över hur många som tycker avsnittet var toppen. Det var bra, men kändes som mycket låg kvar osagt mellan Jesse och Walt. Jag hade förväntat mig flera väldigt djupa dialoger mellan dom två innan serien avslutades…att man skulle gå igenom deras äventyr, att Walt skulle förklara varför han berättade om att han lät flickvännen dö, etc.
Nu kanske ni säger att kulan Walt tog säger mer än ord, men det stämmer ju inte. Hade känts mycket mer för mig som tittare om de haft lite mer snack ihop och inte bara släpat iväg sig från klubbhuset och dragit åt varsitt håll… Kändes väldigt ofullbordat.

[2013-10-11 11:50]
San

De kanske skulle avslutat med parterapi hos dr Melfi.

[2013-10-14 19:22]
matte

Mxm: Du hör ju i så fall en helt annan röst än de flesta av oss andra, och mottar ett budskap som seriens skapare uttryckligen inte velat sända. Du har rätt i att finalen är smart, men det är för att den fortfarande har folk som hänger kvar vid illusionen om att det faktiskt VAR en dröm (lite rörande men lika irriterande). L