Weird Science
Ekodesigners, förbannade ryssar och hysteriska talanger

2013-10-10  

Denna text innehåller milda spoilers om Project Runway säsong 12.

När folk frågar mig varför jag älskar Project Runway har jag inget direkt svar. Så jag brukar bara se ner i marken och gå därifrån. Jag gillar egentligen inte mode, inte ens kläder. Bokstavligt talat. Jag tycker inte om att ha kläder på mig, mycket kläder alltså. Mitt personliga intresse för kläder sträcker sig inte längre än till linne och shorts, om jag ska vara ärlig. Så vad är det då som får mig intresserad av världens, fortfarande, bästa realitysåpa?

Jag ska försöka formulera mig vettigt.

Kanske är det mixen av talang, drama, galenskap som tilltalar mig. Heidi Klums klänningar, Tim Gunns felfria mentorskap, partävlingarna. Eller är det bara karaktärerna? I så fall har man verkligen lyckats i år, med allt.

Faktum är att bara de tre första avsnitten av säsong 12 besitter en kraft bortom det mesta på teve just nu. Vi snackar kraft som i solens dragningskraft. Jag överdriver inte. Till att börja med har vi återvinnaren (som letar tyg i soptunnorna på Mood) Timothy Westbrook, en märklig ung man från Milwaukee med ego större än hjärta och hjärta större än hjärna. Elakt kanske, men stackars Timothy borde egentligen portats från Project Runway redan minuterna innan första avsnittet. Men då hade man ju å andra sidan missat en hel del. Som den moderna danskoreografi han ger sin, stackars, modell minuterna innan visningen. Skall utföras med Jungfru Maria i åtanke. Följt av den målande instruktionen: »I want you to think of awkwardly sniffing your armpit.« Ännu roligare blir det när modellen slutligen frågar om hon inte bara ska gå vanligt istället och Timothy svarar: »No.«

Övriga karaktärer att hänga upp sig på alternativt älska/hata är den arga ryssen Sandro, den ännu argare Ken och Timothys ärkefiende Miranda – De två senare arbetar även tillsammans i en av de obekvämaste partävlingarna i Project Runways historia.

Eftersom det handlar om excentriska, hybrisdoftande designers så skriks det mycket, känslorna svallar och hade det varit tillåtet, eller i en nära framtid, hade symaskinerna säkert sytt mer än bara tyg. Man kan fråga sig själv om det är därför man ser på Project Runway, det är det såklart inte. Inte enbart. För man klarar sig inte speciellt långt i Project Runway genom att svära och peka finger. Du måste också ha talang.

Och det är ju det som lyfter Project Runway: talangen deltagarna innehar. Du vinner Project Runway genom att sy för livet och välja rätt tyg. Välj inte mönstrat om du inte klarar av att matcha! Avverka inte fler plagg än du kan klara av – less is more! Diskreta färger vinner oftast över skrikiga – om det inte är en okonventionell tävling och godis skall utgöra ditt plaggs stomme. Följ din inre röst och lyssna inte på juryns! Och slutligen, våga flörta med det okända och lämna din trygghetszon bakom dig.

Inom kort är det så dags för alla säsongers höjdpunkt, det avsnittet där Tim Gunn besöker de kvarvarande designerna i deras egna hem. Jag är mest sugen på att träffa Bradons pojkvän, möta Helens tatuerare och få någon slags inblick i mystiska, svenskättade Alexandrias liv. Vinner gör såklart Bradon McDonald, bäst designer, snyggast skägg och rött dessutom.

[2013-10-10 15:32]
Molly

Älskar också Project Runway av samma skäl du anger men började ändå tröttna i mitten av förra säsongen, den med alla lag. Det känns som om produktplaceringen övergått i reklamfilmande a lá Ed TV och spontaniteten minskat radikalt. Fast det är svårt att slita sig.

[2013-10-10 15:52]
Magnus_B

Håller med, förra säsongen var ingen höjdare, den här kommer dock gå till historien.