Jag har en idé till examensarbete: bränn ner konstfack och dokumentera omvärldens reaktioner!

Alternativt: misshandla en klottrare till döds och lägg upp filmen på Youtube. Det tror jag kommer provocera och bryta tabun!

Ja. Intressant att förhållandet graffiti-konst fortfarande är så rörigt efter 30år.

Appropå konst och TV-kultur:
Tabiamos installationer bjöd på en stark Aeon Fluxx-flashback (tidiga avsnitten). Någon som vet om hon har refererat till den? Hade jag inte gillat hennes verk så mycket hade jag nästan kallat det rip-off.

”Graffiti förlorar en av sina viktigaste beståndsdelar när den överförs till gallerier, när den så att säga blir en konventionell konststil. Men än viktigare är alltså att filmen fångar det som jag tror är en lika stor del för många graffitimålare som själva slutresultatet: rushen, kicken, energin.”

Betyder det att du ger kulturministern rätt när hon säger att ”graffiti till sin natur är kriminell”?

Man kan fråga sig varför någon som Nug överhuvudtaget vill gå på Konstfack? Att döma av det han målade i tunnelbanevagnen verkar han dessutom vara en usel graffitimålare.

tack för en otroligt bra text!
som sagt:
smaklösheten är ett pris vi får betala för yttrandefriheten!

Det enda jag vet är att så fort nån i såna här sammanhang påpekar att något ”väcker debatt” och ”berör viktiga samhällsfrågor” kan man vara rätt säker på att det inte alls väcker nån debatt (nästan alla tycker det är fel att filma när nån vandaliserar en tunnelbanevagn) eller berör viktiga samhällsfrågor (ännu fler tycker det är fel att ö h t vandalisera en tunnelbanevagn). Sluta skriva så snälla.

Daniel: Tack.

Richard: Jag anser inte att det går att separera det illegala från det lagliga när man talar om graffiti som process, eller om dess historia. Men jag tycker inte att man kan ta detta som intäkt för nolltolerans.

Att jag anser att själva det illegala i utförandet är en del av vad graffitin är, betyder inte att det inte går att måla en laglig form av graffiti där konstuttrycket står i fokus. Det finns gott om målare som är helt nöjda med detta och de lagliga målningarna är inte, tvärtemot vad kulturministern och många med henne tror, ett svart hål som suger in folk i ett kriminellt liv.

Tvärtom. Jag tror benhårt på att individer kan välja själva, och att de även om de är medvetna om den illegala kopplingen och dras till graffiti på grund av den och kittlas av den – i många fall väljer den lagliga yttringen.

Kulturministern, skolministern och en hel del andra politiker och ungdomsaktiva i samhället borde vara glada över att det finns en konstform som suger in (främst) tonårspojkar i kreativt skapande. De borde febrilt söka efter sätt för dem att fortsätta på den banan istället för att syssla med sin kontraproduktiva nolltolerans.

Bemp: När nästan alla tycker att något är fel så bör man istället fråga sig varför nästan alla tycker så.

Förlåt Richard: ”jag anser att det inte går att….” skall det förstås stå.

Hynek: Tack för ett bra svar! Det är synd att vi är så oerhört långt ifrån en politik där man väljer att uppmuntra kreativiteten istället för att endast bestraffa det olagliga (och kväva det lagliga genom nolltolerans). Att ge uppmuntran till ”att göra gott” är inte bara roligare, det ger bättre resultat också.

Ja, sömnlösa nätter brukar jag fråga mig varför nästan alla tycker att det är fel att mörda. Finge jag mörda alla jag tycker är jobbiga skulle livet bli mycket enklare för mig.
Billig parallell, jag vet, men kommentaren inbjöd till den.

Kan det inte vara så enkelt att handlingen att tagga en hel tunnelbanevagn är fullständigt meningslös för alla utom för personen som utför den? Att skapa negativt mervärde (att folk i tunnelbanan blir rädda, kan få sina kläder förstörda, att det kostar pengar som kunde gått till viktigare saker att laga fönstret etc) känns så fruktansvärt överflödigt i denna värld. Överflödigt och själviskt.

Nå, nu gjorde jag misstaget att inte läsa på ordentligt innan förra posten. Det råder tydligen tvivel om huruvida filmen är äkta eller monterad. Är den monterad har jag inga invändningar, då det inte längre innebär ett negativt mervärde utan en intressant diskussion om vad som är sant och inte.
För tydlighets skull vill jag säga att jag endast sett stillbilder ur filmen. Eller vad som påstås vara stillbilder ur filmen. Vad som är sant vet jag inte.

Jag känner på mig att den här blosposten kommer överlastas av invällande arga insändarskribentkommentarer tills weird science- servern ´får nog och börjar brinna

Nu är väl grejen precis vilka gråzonerna är och skall vara. Ska alla brott ha nolltolerans eller finns det skillnad mellan med vilken nit olika brott skall beivras? Borde ett hälsosamt samhälle tom innehålla ett visst mått av okynne hos medborgarna?

Alltså, om vi likställer grafitti med fysiskt våld emot person är det ju uppenbart att vi måste arbeta för en nolltolerans emot grafitti. Om vi däremot ser det som ett ”medborgligt busstreck” kanske vi tvärtom tycker det ät lite skönt att det finns grafitti runt omkring oss. Personligen är det senare min syn på grafitti, men inte på skadegörelse – krossade fönster, som jag ser som en sak som bör beivras. Sen är väl grafitti-bombning av insidan av en vagn ungefär det sämsta exemplet på kreativ grafitti.

Vart kan man se filmen?

Jag var i galleriet Brändströms monter på Market och såg filmen. Det är ställt utom tvivel att den skildrar en medveten och systematisk skadegörelse, och det är oerhört svårt att göra för troligt att den som filmar inte är införstådd med vad som utspelar sig – är en medbrottsling.

Självklart ska Konstfack, oavsett om de gillar tilltaget eller inte, ersätta SL, och det bör helst också NUG.

Nolltoleransen mot graffiti är ett hjärnspöke. Sverige har inte nolltolerans mot nånting. Vill konstutövaren syssla med olagligheter är det en kalkylerad risk som denne får vara beredd att betala priset för. Att bli gripen för brottslig verksamhet får närmast betraktas som en prestation i Sverige.

Om NUG eller Pike eller du, Hynek, bombar tåget är det inte jag som ska betala.

På frågan om den konstnärliga debatten om håller jag heller inte med. Det är inte precis något konstteoretiskt storverk att påstå att graffiti liknar revirpinkning. Det framgick redan på graff-skolan på i Uppsala, i synnerhet på näraliggande kulturbyggnader – hur fina grejer du och Pärra och Dwayne och Pike och de andra än gjorde lovligt.

Det etiska svaret för konstnären måste vara frihet under ansvar. Konst kan inte utgå från att den måste vara laglig. Men konstnären måste ta ansvar för sina handlingar. Gör man sig medskyldig till omfattande skadegörelse så får man slanta.

Fy satan vad dina åsikter i samtliga frågor, möjligen film, äcklar mig. Bashar du inte ner Stockholm så är det stöd till rättshaveristiska bortskämda medelklass-ynglingar som skulle må bra av ett par år i Gulag som uttrycks. Det värsta är att jag skiter fullständigt i vad du tycker om saken, så håll dig gärna till filmen är du gullig.

Gudmundson:

För det första diskuterar jag ingenstans huruvida folk skall betala för illegal graffiti eller inte. Det är inte den debatten jag är intresserad av.

Men om det är så att en person som har gjort en film som dokumenterar skadegörelse skall pixa för skadegörelsen i fråga, då uppstår en intressant fråga: Skall Martha Cooper, som i decennier dokumenterar graffiti i New York i böcker, tidningar och filmer betala för den skadegörelsen? Eller journalisten Per-Olof Sännås, som för både tidningar och egen bok följde graffitimålare i Sverige? Eller Staffan Jacobsson för boken Spraykonst? Alla var införstådda med att det som utspelade sig framför deras pennor och kameror var systematisk och medveten skadegörelse.

Det som är intressant är om den här sortens konst får skapas på en svensk konstskola, eller visas på en svensk konstinstitution.
Det är, ur vad du kallar för en konstteoretisk synvinkel, heller inte revirpinkandet som är det intressanta, vilket jag betonar, utan att filmen fångar en en del av processen i graffiti som man sällan eller aldrig ser på gallerier.En del av graffitin som jag inte tror att särskilt många av dess försvarare utanför kretsen av vissa utövare egentligen tycker är särskilt bekväm att försvara.

Jag borde kanske ha varit ännu tydligare när jag talar om nolltolerans: jag menar det faktum att Stockholms stad helt förbjuder graffiti som konstform i lagliga sammanhang. Förr kunde graffitimålare få lagliga uppdrag, t ex genom att måla på skolor eller i fritidsgårdar. Eller få lagliga väggar i industriområden att måla på. Så är det inte längre eftersom man anser att själva konstuttrycket är kriminellt.

Det klotter som fanns på näraliggande kulturbyggnader i Uppsala fanns där före och efter skolan. Ja, senast jag kollade fanns det nog ett par färska tags där. Däremot förband sig skolans elever att under sin tid där inte måla illegalt.

dave: Tack. Med tanke på den människosyn du tycks ha så är det väl snarast att tolka som en komplimang.

Jag har två funderingar:

(1) Egentligen är det här verket av NUG inte så intressant konstnärligt sett. Det utmanar inga konstnärliga tabun, dvs inom konstvärlden (vad nån minister tycker om grafitti är mindre viktigt). Det enda det utmanar är de skattebetalare som får stå för notan när en förstörd tunnelbanevagn ska lagas.

(2) Att konsten bryter tabun hela tiden är en sanning med modifikation. Så sker ytterst sällan. Konstvärlden är fylld av tabun som inte får brytas, och som konstvärlden själv stämmer upp ramaskrin om så sker. Det visades effektivt av Lars Vilks teckningar av Muhammed som rondellhund. Ett ondligt antal nidbilder av Bush är ok och safe, men hädelse går inte för sig.
Några enkla drag med en blyerts fick betydligt större genomslag och provokation i konstvärlden (med krav på censur från kulturvänster i helig vrede) än sönderslagna tunnelbanevagnar och misshandlade psykvårdare.

Så kan det gå.

markus, visst bryter Nug-filmen ett tabu. Nämligen – precis som Hynek är inne på – att, inifrån konstvärlden, lyfta tillbaka det besinningslösa taggandet in i den konstteoretiskt accepterade graffitin. Sen har detta en viktig politisk dimension också, men det återkommer jag till på Expressen Kultur inom kort.

Konst behöver inte bryta tabun för att vara intressant. Intressant med installationen här blev tycker jag att den visade hur lätt det är att likställa nyhetsrapporteringen både inom traditionella media och delar av bloggosfären. PiratBay-debatten blev riktigt överröstad.

Ett bra inlägg ni gjort förövrigt. Lade till den när jag kompletterade upp mitt första inlägg kring territorial pissing med länkar till annat relevant.

Hur ligger ni förövrigt till med besökare nu på Weirdscience.se? Skicka mig gärna e-post kring det.

Jag förstår, Hynek, att det är den filmvetenskapliga, eller dokumentärrelaterade, frågeställningen du är ute efter. Men det är att göra det onödigt svårt för sig. Det går inte att se filmen på annat sätt än att det är två, eller möjligen fler, personer som iscensatt skadegörelsen gemensamt.

Det är skillnad att stå på centralbron och plåta redan bombade tåg till UP. Skulle skadegörelsen ha skett utan fotografen? Om inte har fotografen ett problem med medskyldighet.

Att elever på Graffitiskolan målade enskilt på fyllan, oavsett löften, vet både du och jag. Men det får man kanske ta om man vill ha konst.

Man kommer att tänka på fabeln om skorpionen som vill ha skjuts över ån av grodan. Mot löfte att inte stinga får han åka med. När skorpionen trots löftet sticker grodan förklarar han sig: att sticka är vad skorpioner gör.

Legitimerar man graffiti får man mer graffiti. Det är vad graffitimålare gör.

Om man ser på ett förmildrande sätt på systematisk skadegörelse får man mer skadegörelse.

Jag ser inte det kontroversiella i att Stockholms lokalpolitiker väljer motsatt strategi. Det är fortfarande fullt möjligt att göra graffiti – jag ser den var dag.

G: Jag tror att förhållandet mellan att uppmärksammas i media och böcker är mer komplicerat än så i många fall. Flera av de dokumentärfilmer och böcker som kommit till om graffiti har definitivt gått längre över tröskeln än att journalisten stått på en bro och plåtat.

Och, ja, självfallet målade folk illegalt. Så även jag – och jag hade gjort det utan skolan.
Men det var rätt många fler elever där, som inte målade illegalt. Många av dem hade kanske aldrig sysslat med konst på något sätt, eller kommit att göra det. Och det var alldeles utmärkt att skolan fångade upp deras intresse för graffiti och kanaliserade det i skapande verksamhet.

Vad jag pekar på är att den lagliga möjligheten bör finnas. Huruvida summan blir större än den graffiti du ser idag kan jag inte svara på. Men en hel del av den graffitin skulle kunna bli laglig, och en hel del ungdomar skulle då inte begå kriminella handlingar.

Bra att du försöker nyansera debatten Hynek! Bloggmobben känns riktigt obehaglig.
En annan artikel som är mer nyanserad än de flesta finns hos kulturnyheterna:

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=27170&a=1445803

Gudmundson: Den statistik som faktiskt finns i frågan visar tvärtom att s.k. nolltolerans medför ökat klotter. Köpenhamn övergav sin nolltolerans efter tre år, varpå den illegala graffitin återigen sjönk till normalare nivåer likvärdiga med dem innan nolltoleransen. Dessutom har nolltoleransen i Stockholm inneburit att polisen begått upprepade, dokumenterade övergrepp mot minderåriga, och fått erinran för detta i domstol – och ändå fortsatt. Jag kan inte se att Stockholms nolltolerans är det minsta konstruktiv.

Tack Malcolm. Utmärkt artikel: ”Det är denna högspända målarromantik som Nug och Pike både odlar och driver med i sina filmer.” Indeed.

Sveriges största och mest mytomspunna målare genom tiderna, en av europas främsta writers, en style-messiah. Vad gör han i sitt examensarbete? Jo, ännu mer bombing i tunnelbanemiljö, så fruktansvärt förutsägbart. Han skulle ha behövt sätta in graffitin i en annan kontext, graffiti i nån helt ny teknik för att nå framgång. Nu kanske en del säger att han redan nåt framgång i och med det här, men lite diskussioner i media en tid(med en ljusskygg konstnär) betalar inte tillbaks några studielån…

Så jävla kul att se att så fort nån stolle gör nåt galet så uppstår det ett slgs tävlan inom kulturnissarnas krets. Nämligen tävlingen ”Vem förstår detta bäst?”.

Man sitter som Hynkel här ovanför och bluddrar ur sig direkt barnsliga drapor som framstår som fullständigt obalanserade i vanligt folks ögon.

Och det är naturligtvis meningen, eftersom den i bloggform stöpta tankesörjans uppgift inte är att leda till insikter eller fördjupning för den skattebetalande pöbeln – vars åsikter och smak man av psykologiskt lättförklarliga skäl vill distansera sig från och läpparnas bekännelse av motsatsen till trots, naturligtvis, med skammens rosor blossande på kinderna, i hemlighet föraktar så inihelvete – utan till ryggdunkningar och poäng hos likasinnade beta-hannar och – på grund av diverse biologiskt betingade och därmed tyvärr oomkullrunkeliga – de sektledarlikande genderprofetissorna och deras grekiska kör bland dagens alltmer feminiserade och lättförledda journalistgeneration oaktat – proportions- och estetikpreferenser, i första sorteringen ratade kvinnor.

Men okej Hynkelkompis, du det kvasi-intellektuella clowntyckandets 25-wattsflämtande fyrbåk de jour (vaddå, var Joanna Rytel upptagen med nån festlig abortinstallation eller?), riddle me this: Hade det varit lika spännande och fräscht om det hade varit nazister som hade klottrat exakt samma sak som Nug?
Hade det varit lika fint om nassar hade klottrat lika mycket men med annat innehåll, typ vidrigt rasistskit, än det so fucking last season MOR-trams Nug klottrade?
Tänk om det visar sig att Nug är nazist – är hans klotter lika fint fortfarande?

Är det alltid, alltid kontexten som avgör vad du och dina gelikar tycker?
Fattar du hur ynkligt?

Alla dessa finniga fjortisar, störda tonårskillar som sitter ensamma nere i gillestugan eller källaren och googlar extremvåld och bombrecept: Man vill så gärna lämna avtryck i historien men vågar inte riktigt gå ut i världen. Så man hittar surrogat. Modiga killar som vågar. John Wayne Gacy, Varg Vikernes, Oskar Dirlewanger, Max Hardcore, muslimska extremister, misogynister, unabombare och psykfall i största allmänhet.
Äntligen någon att beundra. Någon som handlar, inte bara talar. Talk is cheap. Humanity is overrated. See you in Disneyland. Goodbye.

Där sitter du. Du tror det inte, men exakt på den linjen sitter du.

Fattar du inte hur du i din beundran av styrka och mod, hur du i din dyrkan av Nug, den tyste och oförklarlige klottrande mannen som gör vad som faller honom in medan den hunsade massan, de bräkande fåren i tunnelbanevagnen maktöst ser på – ser du inte hur du beundrar ren och skär fascism?
Var det faktiskt det du ville?
Eller VILL du inte se?
Vågar du?

r:s prognos tycks rimlig.

gorgonzole: antar att du inte sett filmen, som (i mina ögon) är så mycket mer intressant än bombing i tunnelbanemiljö.

För övrigt så kan SL gott bjuda på en ruta och en saftig buff-nota till en person som kämpat så hårt utan att få ett skit för det, och envist fortsatt att förgylla (framförallt försilvra) stockholm – NUG.

Din Bästa Kompis, du borde öva lite på meningsbyggnad, då kanske det blev lättare att fatta vad du försöker säga. Och för en som låter misogynister dela mening med psykfall verkar du inte överdrivet förtjust i kvinnor själv. Du ser helt enkelt ut att ha halkat av banan lite i din kritik av själva företeelsen. Som man, för övrigt, kan kritisera utan att häva ur sig tveksamt formulerade förolämpningar. Du sluggar som en väderkvarn gone haywire och inte ens jag, som också är kritisk till det jag vet om ”konstverket” och oimponerad av Hyneks resonemang, kan någonstans läsa in att han skulle dyrka NUG. Du, å andra sidan, verkar hatisk nog att identifiera dig med både tonårskillen i gillestugan och UNA-bombaren.
.
Och: r och Martin: vad hade ni velat? Att bloggposten skulle stå okommenterad? Att alla skulle hålla med? Vad tror ni egentligen är poängen med att göra en bloggpost som denna? Vad gör ni själva här utom att hånfullt konstatera att andra har åsikter? Troll.

Måste bara kolla om jag fattat rätt här.
Härom året flög en filmsnutt runt på nätet, där ett gäng jublande pojkar misshandlade en annan vid Norrmalmstorg.
Om ”konstnären” som filmade detta hade skickat in sin fil till ett museum hade du alltså bejublat honom för att han ”väckte debatt”? Och hade den sönderslagne personen avlidit hade det varit ännu bättre konst. Grabbarna gjorde det ju dessutom för ”rushen, kicken, energin”.

Jag måste förresten tillägga att det du Hynek talar om när det gäller att du kunde lägga fyra timmar på en tag – då är det inte längre en tag, menar jag. Rätta mig om jag har fel, men konst är i de flestas ögon något som det läggs lite tid, fantasi och ansträngning på. Vem som helst kan hitta en vit yta, lägga en ölspya och hävda att det är konst. It has been done, men det är inte precis någon som minns det som intressant konst. Samma med att stå i en t-banevagn med en sprayburk. WELL DUH (själviska) DÅRE, är det jag tänker och inte killar det i brallan heller.

Nu är jag kanske småborgerlig men är det inte så med graffiti att:

Beställningsjobb på vägg eller på eget initiativ och på duk/annat material -> konst.

Annars -> Klotter, förstörelse.

För precis som med all annan konst är det ett mycket litet antal av de som sysslar med det som är duktiga. Skillnaden mellan graffiti och oljemålning eller vad som helst är ju att ”vanliga” målningar hamnar hemma i garderoben medan vi i andra fallet tvingas se all usel skit.

Kjell,
jag vet inte om jag skulle kalla ”att, inifrån konstvärlden, lyfta tillbaka det besinningslösa taggandet in i den konstteoretiskt accepterade graffitin” för ett tabu direkt. Ett verk som examineras och godkänns av en etablerad institution som Konstfack kan inte vara ”tabu” inom konstvärlden, det är en självmotsägelse. Frågan är om det ens är kontroversiellt inom konstvärlden – kanske nån kan länka till en sån diskussion i så fall.

Det enda ”tabu” NUG bryter mot är ”tabut” att slösa med skattebetalarnas pengar genom att använda dem till vandalisering. En invändning som de flesta skriver under på – och med all rätt. Det är nämligen så att andra sektorer i samhället sköter den här typen av vandalisering så mycket effektivare än Konstfack. Så jag ser inte varför skattepengar ska gå till det.

markus, vi pratar om två olika saker. Det jag pratar om är ett konkret, politiskt tabu. I den mån konst handlar om att ”bryta tabun” så rör det sig ju inte primärt om konstnärliga tabun utan samhälleliga.

Jag har diskuterat det här med Klottergruppen inom stockholmspolisen, och ställt det på sin spets under ett samtal då jag insåg att varje gång jag använde ordet ”graffiti” översatte de det till ”klotter”. Jag frågade poliskvinnan om hon, bara för sakens skull, kunde säga ordet graffiti. Men hon vägrade, och hänvisade till ett internbeslut om att aldrig använda det ordet eftersom ”klotter är klotter, allt är olagligt och ingenting av det är konst”.

Snacka om tabu.

Och sedan går alltså Klottergruppen ut och tar lagen i egna händer för att begå övergrepp mot minderåriga, genom att på dagtid mitt i stan, beslagta skissblock, t-shirts och tuschpennor.

Det må vara av marginell betydelse för dig och många andra, men NUGs projektbeskrivning är begriplig – och för mig imponerande – i den subkulturella kontexten.

Vilket inte betyder att jag försvarar vandalism, eller tycker det är fel att SL skickar räkning till Konstfack. Däremot tycker jag att en kulturminister måste kunna se, och erkänna, att även en kriminellt belasta subkultur kan ha ett stort konstnärligt värde och ett ovärderligt inflytande på mainstreamkultur.

Lasse: Du är inne på något som kanske är mer intressant och mångbottnat än du tror. Fotbollshuliganismen är vedervärdig ur ett våldsperspektiv, men har också haft ett kulturellt värde. Dess ringar på vattnet inom modekulturen är numera så stora att de knappt ens går att överblicka. OM det skulle göras en dokumentär firmafilm med konstnärliga ambitioner – något jag givetvis hoppas slippa få se – skulle det ställa frågan på sin spets. Själv skulle jag bli uprörd och äcklad av det konsensuella våldet, men jag skulle också bli kittlad av konstprovokationen.

Kjell,
ok, då förstår jag lite mer hur du menar. Tror jag. Men samtidigt har jag svårt att se det som ett verkligt tabu mot konst. Inget hindrar väl de här ”minderåriga” konstnärerna att tagga och klottra och göra grafitti bäst de vill? Men om de gör så på offentliga investeringar som kollektivtrafik och byggnader så kanske de inte ska räkna med konstnärlig respekt från myndigheters sida, och kanske inte heller från de skattebetalare som vill använda dem i sin dagliga arbetspendling? Det verkar som ett lite konstigt krav tycker jag. Det låter som ett fenomen som är typiskt för det sossifierade Sverige där allt måste erkännas och sponsras av staten för att finnas. De här ”minderåriga” konstnärerna får väl hitta alternativa vägar, kanske skaffa en egen kåk eller vagn som de sprayar ner dagarna i ända. Men det är väl för jobbigt och de får inget statligt bidrag för det tänker jag…

Sen att myndighetspersonal vägrar erkänna klotter eller grafitti eller vadsomhelst som ”konst” ser jag inte heller som utslag för ett ”tabu”. De flesta utanför konstvärlden skulle nog inte erkänna särskilt stor del av den konst som produceras som ”konst”. Det är inte ett problem för konstvärlden, precis som det inte är ett problem för Svenska Akademien att så få svenskar läst Le Clezio.

De minderåriga jag pratar om, i 15-årsåldern, har varit helt oskyldiga. De har inte varit i närheten av att förbereda illegal graffiti. De har ofta bara köpt skissblock och tuschpennor. Det finns numera många ungdomar som ägnar sig åt fullständigt oskuldsfull laglig graffitikonst och aldrig skulle drömma om att spraya ner en offentlig vägg. Klottergruppen hävdar att dessa tuschpennor endast används för klotter, men jag har själv barn som köper suveräna pennor på Highlights för att använda i sina ritblock… och bara haft tur som inte åkt dit när civilpolis stått i gathörnet utanför och skrämt livet ur deras jämnåriga (polisens enda måttstock när de utfört olagliga razzior har varit att kika efter vilka klädmärken ungdomarna haft, och om de burit ryggsäckar).

Det finns ett stort antal kommuner där graffiti uppmuntras, och finansieras, som konstprojekt, och utan att någon skadegörelse ökar. Nolltoleransen är ett antidemokratiskt gift vars förutsättning är att graffiti tabubelagts politiskt. Det är alltså en klassisk samhällspolitisk tabubeläggning, i rakt nedstigande led från iransk homosexualitet och amerikansk president-ateism…

Jag kanske är bakåtsträvande som inte förstår var det konstnärliga i ett dylikt handlande ligger. Om nu någon tycker att det som klottrades (ja, jag väljer att använda det ordet i det här fallet) på SLs tåg är ”konst”, då får jag väl rynka lite på ögonbrynen men acceptera det ändå; tokstollar som kissar på operahusgolv, nidbilder av Muhammed eller fejkade självmordsförsök anses ju också vara konst. Av vissa, i alla fall. Att starta debatter på annat sätt går ju inte. Typ.

Men vari ligger konsten att krossa fönstret? Det är ju direkt farligt.

Tomas, det grundläggande i hela den här diskussionen, utifrån Hyneks text ovan, är givetvis att det är NUG:s film som är ett konstprojekt, och att det som händer i filmen motiveras av hans, av Konstfack tillstyrkta, projektbeskrivning.

Din bästa kompis: Se där, ännu en underbar konsekvens av den diskurs som nolltoleransen har fört med sig! Du påminner mig om varför det går sisådär tio år mellan gångerna då man diskuterar graffiti offentligt. Det drar verkligen fram det allra värsta i människan.

raketost: svaret står i ursprungstexten – tagen är en del av graffitikulturen. Målningen är en utveckling av tagen. Nej, den är inte längre en tag då, men släktskapet finns där. Och jag har aldrig påstått att vandaliseringen av en tågvagn är konst, däremot att en film är det.

Kjell,
ja, fast om det finns ett stort antal kommuner där graffiti uppmuntras och finansieras, och om det dessutom godkänns av Konsfack och ställs ut på konstmässor, så är det knappast tal om något tabu (än mindre att jämställa med homosexualitet i Iran t ex).

De här ”oskyldiga” 15-åringarna som blir trakasserade av polis för att de ritar i skissblock är en annan fråga som kräver viss genomlysning. Kanske är de här 15-åringarna kända av polis sen tidigare? Kanske var det inte bara skissande i block de ägnade sig åt, vad vet jag? Polisen har det nog inte så lätt de heller. (De kanske borde ställa ut sitt arbete på nästa konstmässa? Klottersanering skulle gott kunna bli en genre inom konsten, det skulle garanterat väcka debatt!)

Sen detta med sambandet nolltolerans-graffiti. Det är ju allmänt känt att det är intressant för vissa ungdomar att bryta mot lagar och normer, särskilt 15-åringar brukar ha visst intresse. När det uppmuntras av det offentliga är det såklart inte lika intressant längre. Hur kul är det att tagga på kommunens klotterplank? Och återigen: vad hindrar de här konstnärerna att skaffa egna ytor att spraya på, som alla andra konstnärer genom tiderna? Gör polisen husrannsakan hos folk i jakt efter ”klotter”? Och måste verkligen kommunen eller staten ge dem klotterplank, och är det verkligen ”tabu” om de inte får statsbidrag till sprayflaskor? En bra bild av sossiga Sverige i så fall.

Och kanske ska man se klottrarna och ”tabut” som två sidor av samma mynt, dvs de är i symbios?

Vad är konst undrar en del. Konst är vad konstvärlden anser vara konst. Vad/vilka är konstvärlden? Det är de som driver inflytelserika gallerier, curatorer etc. Detta kan förstås uppfattas som frustrerande att inte få avgöra själv men hindrar ingen av WS:s guilty pleasure-knarkare att avnjuta ett stycke älg i motljus. Satt i rätt sammanhang (rätt galleri, rätt utställning, korrekt diskurs) blir också detta en samtida konstkommentar.

markus: Jag pratar ju om det politiska tabut i Stockholm och Göteborg.

De oskyldiga 15-åringarna ska inte sättas inom citationstecken. Polisen har blivit tillrättavisad i domstol för övergreppen mot dem. Många av de här ungdomarna hittar just egna ytor att spraya på (jag har själv besökt ett flertal i Nacka, hos föräldrar, eller där man fått markägares lov att snickra upp väggar), och just dessa ungdomar har också trakasserats, misstänkliggjorts och skrämts av polisen.

Återigen: Klottergruppen har tvingats lämna tillbaka allt de beslagtagit, och fått en åthutning i domstol för sina metoder – men ändå inte slutat.

Kjell,
jag ser fortfarande inte ”tabut” (och det rimliga i jämförelsen med homosexualitet i Iran). Särskilt inte som domstol tillrättavisat polisen och klottergruppen lämnat tillbaks anteckningsblocken. Så går det inte till i Iran.
Och om de här ”ungdomarna” nu klottrar på egenhändigt hopsnickrade plank hemma hos sina föräldrar så är väl allt frid och fröjd?

markus… säg till dessa ungdomar (varför citattecken?) att ”allt är frid och fröjd” när polisen kroppsvisiterat och skymfat dem, och beslagtagit deras Hightlights-inköp, som de lagt sin månadspeng på för att använda hemma på garageväggen eller staketplanket…

Och Klottergruppen bryr sig alltså inte om domstolens besked, eller politikernas direktiv knutna till lagen de lutar sig mot. Det enda som hänt är att de slutat kroppsvisitera äldre, eftersom det är dessa som vågat anmäla (bl a butikens ägare…). I dag går de bara på välartade, lättskrämda 15-åringar.

Iran- och USA-liknelserna var drastiska, men världen kan faktiskt falla ihop för en kreativ, konstintresserad 15-åring som blir olagligt hånad, misstänkliggjord och rånad av vuxna civilpoliser. Finansierat av skattepengar.

Hynkel,
”Du påminner mig om varför det går sisådär tio år mellan gångerna då man diskuterar graffiti offentligt. Det drar verkligen fram det allra värsta i människan.”
Kul att du tycker det. Jag håller med. Fast tvärtom då, liksom.

Läste förresten om Nug i AB:
Konstfacksbråket har fått oanade proportioner för ”Nug”.
– Han vågar inte ens gå hem för att han är rädd att polisen väntar på honom, säger Andreas Brändström.
– Jag pratade med honom nyss. Han satt på tunnelbanan och läste en artikel om sig själv där läsarna hade kommenterat filmen. Och han tyckte att det var ganska jobbigt.

http://www.youtube.com/watch?v=QqGsxwQpa_g

Din bästa Kompis,
Om det stämmer måste NUG vara väldigt naiv.

Kjell,
jag skrev ungdomar inom citationstecken eftersom – vad jag förstår – det ofta är 30-40-åringar som sysslar med klotter. Hur ofta vet jag inte. Det du beskriver i övrigt låter som ett kommunikationsproblem mellan myndigheter. Fast jag skulle gärna höra polisens version också.

”– Jag pratade med honom nyss. Han satt på tunnelbanan och läste en artikel om sig själv”

Man får väl hoppas för stackars NUGs skull att någon konstnär inte trashat sönder vagnen han sitter i.

Polisens version har ju t.o.m. hörts av domstol och fallit… Och Klottergruppen har dessutom alltså upprepat sina bevekelsegrunder, som fastslagits som olagliga, direkt till mig i telefon, vilket jag dokumenterade i artikeln i Journalisten.

Stockholms Fria Tidning har f.ö. haft en artikelserie om Klottergruppens verksamhet.

Hej Hynek.

Har du kontakt uppgifter till Gudmundsson?

mvh

Ska ni inte skriva något om årets bästa sitcom, Diplomaterna?

Pärra, per.gudmundson (at)gmail.com

markus: jag vet att det här är från huvudfrågan och kan anses som småaktigt men för det första är det väldigt få byggnader som är ”offentliga investeringar”, de allra flesta är uppförda för privata medel. däremot är deras utseende i rätt hög grad dikterat av myndigheter (stadsbyggnadskontor), framförallt i stockholm.

och om vi nu ska gå ned oss i det träsket (officiellt sanktionerad estetik och dess legitimitet i staden) så är det ju faktiskt så att en husägare som vill måla om sitt hus i en ny kulör måste ansöka om bygglov för detta. underlåter man att göra så borde man rimligtvis bryta lika mycket mot en lag som en graffittimålare, med den enda skillnaden att det är ens personliga egendom man ger sig på och alltså inte åsamkar någon annan någon, möjlig, ekonomisk skada.

sen erik; vem har sagt att det stadsbyggnadskontoret/arkitekterna föreslår är så något ska se ut? för att det en gång gjort det på en ritning? jag har rätt tveksam smak, varför ska du behöva titta på det jag ritar? för att någon är villig att betala för att få det uppfört och för att stadsbyggnadskontoret (med ännu mer tveksam smak) väljer att acceptera det?

och hur gick det till att det är helt ok att aftonbladet skickar runt en helrosa vagn som på intet sätt kan anses som det minsta tilltalande i t-banan? är det för att de har betalat för den? är det alltså vår betalningsförmåga som avgör vad som är vackert, eller rätt?

(förlåt, jag kom rätt långt från filmen men det finns en konstig föreställning ute i världen om att en saks ursprungliga utseende är hur det alltid ska se ut, utan att man kan motivera varför)

P,
Fast skillnaden är väl att en husägare som underlåter att ansöka om tillstånd för att måla om huset inte hyllas i statens radio och på kultursidor som rebell?

Sen håller jag med om att gratistidningar och liknande är förfulande, de stör min borgerliga sensibilitet. Lösningen på det kanske är förbjuda dem, då blir deras verksamhet subversiv och intressant.

åh, jag pratar inte om gratistidningarna utan om när aftonbladet, bland flera andra, bestämde sig för att köpa reklamplats utanpå t-banevagnar. mycket skrämmande att stå och vänta på tåget och plötsligt finna sig stirrandes på en sportbilagerosa vagn med aftonbladet i gul text över halva sidan.

P,
jag håller med. Jag hatar både sport och sportbilagor. Ja Aftonbladet med.
Det vore något värt en nedklottring! Jag kan tänka mig att assistera!
:)

Tack Hynek
Jag måste erkänna att jag tycker precis som många andra som har lite kunskap om konst att filmen är riktigt rolig. Visst det är vild vandalism men PIke och Nugs videor har humor. Och den är svart.
Sen med de moraliska och etiska aspekterna så struntar jag fullständigt i dem. Du annars mår jag bra och arbetar hårt.
Men kan inte undgå att bli lite förbannad på hur debatten om graffiti.
Din barndomvän
mvh
Robert

http://www.fria.nu/artikel/77800

Kritik mot reklamindustrin, som varje år omsätter miljarder och ockuperar stora delar av det offentliga utrymmet, är ganska sällsynt. Men om en konststudent sprejar ner en tunnelbanevagn blir det moralpanik. Varför är det så?

Sverker Lenas var inne på det igår
http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/sverker-lenas-nojesindustrin-snor-knepen-1.800568

Fast jag har saknat en debatt om det länge. Samtidigt som hatet mot graffiti fått växa tills det är omöjligt att föra en sansad debatt om saken, så har reklamen i det offentliga rummet fått ta allt mer plats utan att folk protesterat nämnvärt. I Stockholms tunnelbanan, som i Lenas exempel, blev det ju nästan skrattretande tydligt: här hade SL intensifierat sitt krig mot klottret eftersom ingen har rätt att på egen hand ta över det offentliga utrymmet… och så stod man där 8 på morgonen och fick ont i ögonen när ett chockrosa AftonbladetSport-tåg kom inrullandes till perrongen.

Det är för jävligt. På natten smyger alltså Aftonbladet in i tågstallet och draperar en vagn som en sportbilaga – utan en tanke på att betala för skadegörelsen…

Lustigt att i realtid se kulturistparadigmet obönhörligt vrida detta till att gråta över gärningsmännen. Nu är det mest synd om de stackars graffitimålarna och den stackars ”NUG” (vad står det på examensarbetet?). Så NUG sitter nu paradigmenligt med en reporter i en tunnelbanevagn (nyklottrad?) och har mild ånger över att det blivit sådan uppståndelse. Han kunde lika enkelt träda fram och erbjuda sig att tvätta vagnen ren. Kanske filmen om det kan bli lic-avhandlingen?

Det har alltså en politisk dimension dessutom? Så tröttsamt enfaldigt.

Bemp, två saker:
om reklamintäkterna sänkte priset för resor så skulle jag möjligen tycka att det är okej. Istället har vi fått mer och mer reklam och högre priser.

Det andra problemet är att SL även om jag hostade upp dubbelt så mycket som Aftonbladet inte skulle låta mig måla en vagn, eftersom det är graffiti som sådan som sticker dem i ögonen

Debatten (inte den om NUGs film, men om graffiti) handlar delvis om rätten till det offentliga rummet. Jag förstår inte varför det är självklart att kunna köpa den i form av reklam, snudd på var som helst. En av de sällsammaste morgnar jag har upplevt i Stockholm var när Anna Lindh just hade dött. På min långa resväg till Filmhuset så var plötsligt var och varannan reklamyta tom, helt vit, eftersom Lindh figurerat på dem i samband med EU-valet.
Först när tavlorna lyste som vita tänder här och var insåg jag hur oerhört skönt det var. Jag är säker på att det är ungefär samma känsla som folk har kring graffiti, att den tränger sig på förfular. Men jag ser inte varför vi inte, parallellt skulle diskutera varför reklam så självklart har en plats i vårt offentliga rum.

Egentligen tycker man väl att det mesta borde ha sagts i den här debatten nu och att vi alla lugnt kunde vända blickarna mot tjafset om vilka trackers det var på en torrent borta på pirate bay-rättegången. Men jag kunde faktiskt inte avhålla mig från att kommentera Jessica Kempes krönika i dagens DN. Det var nog både en och två personer som satte kaffet i halsen när de såg den.
http://hynek-pallas.blogspot.com/2009/02/you-give-art-bad-name.html

Hynek m.fl: Tack! För att någon äntligen tar upp frågan om reklamens själklara ”rätt” att ge mig huvudvärk, förfula min stad och ge mig och mina medmänniskor komplex…Betalningsförmågan verkar verkligen stå i centrum och som du säger skulle SL ändå aldrig låta dig måla en vagn mot betalning.

de som skriver att skattebetalarna får betala för det här har ju fått något om bakfoten. är det inte så att sl är ett privatägt företag? Jag tror inte staten hoppar in i detta fallet och betalar summan för den förstörda vagnen. sl som höjer priset varje månad på biljetter förtjänar lite utgifter, och det är ju inte så att de använder pengarna till de bästa ändamålen heller. mutskandaler och nya spärrsystem. Inte kommer de heller höja priset med en krona för att nug har bombat en vagn.

skattebetalarna betalar inte ett skit, sl gör vilket de borde. NUG är en konstnär, kolla på ”so fresh i cant take it”. hans rörelser är vackrare än en sommaräng

Kils,
du vet, det kostar att reparera och fixa vagnar. Nån måste betala, gissningsvis de som åker. Dvs skattebetalarna. Plus att nugs utbildning kostar skattebetalarna väldigt mycket. Särskilt med tanke på att han redan är utklassad av andra som gör det både effektivare och billigare.

[...] bli att skriva lite mer om den här saken. (Som synes av kommentarerna under mitt ursprungliga inlägg finns det dessutom gott om intressanta trådar att fortsätta [...]

Kils, du är en idiot!

Du verkar tro att SL har någon slags magisk skattkista som de kan ta pengar ur. Så är det inte. SL ägs av landstinget. Om SL får utgifter för en förstörd vagn (som du så begåvat skriver att de ”förtjänar”) måste de antingen ta av skattepengar eller höja biljettpriset. Alltså blir det vi som får betala för NUGs konst.

Du då kommer jag hem till dig och går bärsärk så kan du dokumentera med kameran. Tror det skulle beröra dig djupt.

http://www.youtube.com/watch?v=iJfb5jyIlKQ