The Office är, som sagt (av Philip igår), något av det bästa och viktigaste i den amerikanska tevetablån just nu. In fact, Philip och jag hade inte bara samma tanke i huvudet under senaste avsnittet, vi knäppte dessutom varsin screenshot från samma scen…

Först Michael krypande på golvet, dragande i Phyllis stolshjul – och två minuter senare hade han fått med sig Pam till sitt nya pappersföretag?! Hur i helvete ska Michael Scott – som tyckte Pams förslag att fotostatkopiera Dunder-Mifflin-ordersedlar var för krångligt, och i stället tejpade på lappar med genomskinlig tejp – kunna starta upp något eget? Han är ju ett barn.

Jim: »Do you know that the paper industry is in decline?«

Michael: »Yeah, oh god, I practically invented decline!«

Jag såg först bara en enda möjlig upplösning på detta: de hittills alldeles kollriga Angela och Kelly kommer att anmäla den nye, stenhårde vice-vd:n för sexuella trakasserier vilket banar väg för Michaels omedelbara återtåg, och business as usual redan i nästa vecka.

Men tydligen kommer – att döma av amerikanska insiderapporter – Michael verkligen att starta sitt företag. Ausiello, Tim Goodman med flera tunga tevejournalister spekulerar i hur lång tid det kommer att ta innan större delen av Dunder-Mifflin-lokalkontoret ska ha kommit över, och vilka som eventuellt inte följer med.

Själv leker jag med tanken på att Jim Halpert försvinner. Visst, det är en av de drivande rollgestalterna, den kanske viktigaste spindeln i nätet av psykologisk komik kring i synnerhet Dwight och Michael, men jag har länge känt att jag har begränsat tålamod med hans förnumstighet som den coola, normala, sköna killen. En insikt som slog till med full kraft i förrförra veckans avsnitt: hur tillfredsställande och kittlande kändes det inte att se Jim Halpert få all denna sköna-ironiker-snubben-självsyn slängd rakt tillbaka i sitt eget ansikte, av Idris »Stringer Bell«Â Elbas stenhårda, stentråkiga nya vice-vd-typ!