http://www.youtube.com/watch?v=bYdjTrRPPAI

skämt åsido. park chan-wooks nya vampyrfilm kanske?!? song kang-ho och vampyrer. kan inte vara nåt annat än typ det mest fantastiska någonsin. fast den är ju inte europeisk..

http://www.youtube.com/watch?v=TH2pVNZ9Tj0

Har tänkt precis samma sak. Kunde inte låta bli att tänka på den där julkalendern som Alfredson gjorde när jag såg Låt den rätte. Och på Ronja Rövardotter när han snackade om att han läste scenerna för barnen före tagningarna, den gjordes ju på samma sätt.

Men några sköningar jag spanar på, inte så mycket skräck men lagom obskyra:

My Dog Tulip, riktigt indieanimerad film av två äkta makar om en vuxen man och hans hund. Så mycket Animerat För Vuxna att det nästan blir parodiskt.

Bunny and the Bull, komedi av Mighty Boosh-regissören. Kan bli både grymt och Englands svar på Sommaren med Göran.

The Illusionist, Trion från Belleville-mannens nya. Borde vara den mest omskrivna filmen under produktion någonsin, men jag har inte hört ett ljud om den på minst ett år. Att den här är obskyr är egentligen mest ett tecken på att världen är galen.

Psalm 21, psykologisk horror med Jonas Malmsjö. Kanske inte kommer slå internationellt men iallafall, en kommer-ifrån-ingenstans-film inom Sverige.

Sen finns såklart alltid de stående instant cult-rullarna under produktion: Jurij Norsteins Överrocken, Alejandro Jodorowskys King Shot och så vidare.

MEGA SHARK vs GIANT OCTOPUSS

http://www.youtube.com/watch?v=Fa7ck5mcd1o

Verkar ju hur underbart dalig/bra som helst…

ang. Mega Shark.. Det räcker med att se trailern ett par tre-fyra gånger. Den blir aldrig bättre än så. Tyvärr.

tycker jag. Den var väl helt ok, och med svensk films mått naturligtvis lysande, men skalar man bort exotismen, finns väl inte mycket kvar?

Frostbiten var ju oxå uppskattad på amerikanska bloggar, är den värd att se?

Kom gärna med fler tips om okända pärlor, det är ju det man letar efter…

Vad är arthouse, förresten? Stellan Skarsgård beskrev Paul Schraders version av Exorcisten som en art house-film.

Är det bara jag som fortfarande inte har begripit varför de inte bara översatte titeln tillbaka när filmen och boken lanserades internationellt? Originaltiteln är ju Ajvide Lindqvists egen översättning av Morrisseytiteln ”Let the right one slip in” – varför skippa slip:et när man översätter tillbaka?

Kanske för att, oavsett Morrisseyreferensen, ”Let the Right One In” är en bättre översättning från svenskan, och en bättre titel över huvud taget?

Man kan ju kanske glädjas lite åt att de inte tänkte som det amerikanska bokförlaget, som tyckte titeln var för svår – ”Let Me In” fick det bli där. Låter mer som nåt för Beyoncé, eller nåt. Får mig att nynna på Franz Ferdinand.

Nja, jag vet ju inte om jag tycker att det är en bättre titel – rytmen i Morrissey-originalet låter riktigt bra i mina öron. Det bryter av den där lite ansträngda stavelsen mellan de två n:en på slutet. (Och nej, jag är verkligen inte en av de bokstavstroende Moz-fanatikerna.)
Hur som helst, nog är det underligt att diskussionen inte har förekommit i någon större utsträckning – särskilt med tanke på den höga halten Moz-skallar i svensk popmedia.

inte så underligt. tror helt enkelt att folk har bättre saker för sig än att grubbla sönder en ”okej” svensk vampyrfilm. hur kentvideofilmad den än må vara.

Å tredje sidan är väl ”komma in” inte det mest direkta översättningen av ”slip in”, heller, eller..?

Det tycker jag nog att Ajvide Lindqvist själv får stå tills svars för…

Jo, men då är det ju inget som säger att hans översättning – hans titel – måste översättas tillbaka lika snett tillbaka till Morrissey-titeln, som ändå är en väldigt lös referens. Själv tycker jag ”slip:et” skulle förstöra rytmen, men det är förstås en smaksak.

Joakim: 1) Inte var den väl bara okej? 2) Kentvideofilmad?

1. erkänner att jag tog i lite för att förstärka uttrycket att jag anser att den i varje fall är gravt gravt överskattad. en stark trea skulle jag ge den. på tok för mycket grejer som jag stör mig på och som lätt kunde ha tagits bort/läggas till för att få en genuint bra film.

2. ja. den ser ju ut som en kentvideo typ hela tiden. tycker (bland annat) att den skulle vunnit på att inte vara så jäklarns snygg hela tiden. och mer genuint skitig och horrorläskig.

hp: Sight & Sound tog upp Frostbiten i samband med Let the Right One In-recensionen, vetefan om nån svensk recensent gjorde det? Den lider av en del taffligt skådespeleri från den unga casten men är bitvis riktigt bra, snygg, stämningsfylld. Scenen där vampyrkillen ska träffa tjejens föräldrar första gången är väldigt rolig. Absolut sevärd!
Mega Shark vs Giant Octopus: pepp! Debbie Gibson och Lorenzo Llamas i samma film, kan det bli bättre? :)

Jag önskar verkligen att jag kunde älska den här filmen så mycket som alla, även den amerikanska artfilm- samt skräckfilm-possen tydligen gör, och t o m Sight&Sound. Framför allt eftersom romanen var en av de bästa svenska romaner jag läst de senaste åren. Jag är väldigt glad att Ajvide Lindqvist framgångsrikt lyckades bryta den svenska litteraturens jävla socialrealistiska dikeskörning.
Men när jag såg filmen tänkte jag bara på hur en film som utspelar sig i början på 80-talet
blandar tidiga 80-talskläder med täckjackor som jag kommer ihåg dök upp tidigast 1986, samt hur jag upplevde sekvensen med de anfallande katterna som ofrivilligt komisk. Semi-alkisgänget på kvarterskrogen var inte överdrivet övertygande heller.
Är jag sjuk i huvvet som låter sådana detaljer sänka filmen? Hur som helst gjorde dom det för mig.

Elin, du har fel om täckjackorna om jag inte minns helt fel.
Annars håller jag delvis med dig, älskar man boken känns det svårt med filmen, fast jag blev jättebesviken på Människohamn och tappade där lite respekt för Ajvide. Jag såg bara en soppig Stephen King-kopia, inget av allt det som gjorde Låt den rätte… och Pappersväggar så fantastiska.

Ang. täckjackorna: Jag skulle nog säga att täckjackorna var av rätt snitt.
Ang. detaljerna i filmen: Jag tyckte inte att filmen var perfekt, men jag tyckte att stämningen var rätt och att kidsen spelade så bra.
Ang. Ajvide: Jag blev också besviken på Människohamn. Jag tyckte att vardagsrealismen och berättandet var av samma höga klass som den ”brukar vara”, men berättelsen – näe, den var ”för” fantasy (eller nåt?), den funkade inte för mig. Men ”Hanteringen av odöda” var också fin/bra.

”tycker (bland annat) att den skulle vunnit på att inte vara så jäklarns snygg hela tiden. och mer genuint skitig och horrorläskig.”

Det Där får du nog skylla romanens författare för. Själv tyckte jag romanen föll både som skräckroman och ”vanlig” roman. En av poängerna med skräcklitteraturen är ju att injaga rysningar, och då tycker jag att JA L misslyckas.

En rolig sak är att Per Ragnar spelar mördande betjänt. Samtidigt på 1980-talet var ju den riktige Per Ragnar programledare för familjeprogrammet Go’morron Sverige.