Efter avsnitt två av nya teveversionen av 10 Things I Hate About You var jag beredd att skriva en tämligen bitter sågning – den klarade Bechdel-testet blott med ett nödrop, tack vare lillasyster Biancas maktkamp med den lokala bidrottningen, medan »självständiga« och »progressiva« Kat ägnar hela sitt jäkla liv åt att stå och stirra på nån snubbe.

Yay feminism.

Inte för att historien hänger på att Kat är vad hon utger sig för att vara, det är bara ganska tråkigt att titta på en serie som till 30–40 procent består av någon som går någonstans, stirrar en stund och sedan abrupt byter riktning. Fatta mig rätt, så skulle man även kunna beskriva de bästa bitarna av Mitt så kallade liv, men där fanns en hantverkskicklighet, där var halva grejen dialogen – kärleksfullt och helt skoningslöst exponerade manusförfattarna tonårsförälskelsen i all sin uppblåsta dumhet.

Ingen vuxen tittare kunde uppfatta Jordans halvkvädna mumlanden eller Angelas filosoferande i den serien som något annat än extremt pricksäkra karikatyrer, medan jag får den obehagliga känslan av att någon skrivit 10 Things-Patrick för att han ska vara… cool. Och det är en rollbeskrivning som inte ens Heath Ledger hade kunnat ro i land. Stackars Ethan Peck står också mycket riktigt mest och blänger med sin bästa blue steel medan resten av ensemblen får trolla med knäna för att han inte ska se alltför dum ut. Det finns en jättebra historia om självbild kontra verklighet här någonstans, men den slarvades bort fullständigt.

Fram till avsnitt sex.

Äntligen får vi en antydan till fler dimensioner hos Kat. Mandella, som hittills mest fått agera »Nej, men det menar du inte«-bollplank, visar både hjärta och hjärna. Men det mest intressanta är Biancas lilla webcam-äventyr. En ung tjej ger sig in i vad som skulle kunna tolkas som sexbranschen utan att få författarnas karmiska straffdom. Let’s face it, hade Aaron Spelling hållit i tömmarna hade hon blivit våldtagen och fått missfall innan avsnittet var slut – och blivit intagen för sluten psykiatrisk vård som cliffhanger.

Nu ska vi kanske inte brista ut i lovsång över 10 Things radikalitet riktigt än. Hela interaktionen mellan Patrick och Biancas beundrare Cameron är det väl bäst att säga så lite som möjligt om. När har förresten, förutom i Freaks and Geeks, den här »coola killen ska coacha hopplösa tönten in the ways of women«-grejen någonsin funkat? För all del, det kan vara en uppvärmning för en problematisering av mansrollen i den romantiska komedin, men det är eventuellt lite mycket att hoppas på från en kanal som bränner in logo-ordet Family på teveskärmen.

Kalla det önsketänkande, men jag tycker mig ändå skönja något spännande i 10 Things. Kanske en ambition att inte bara rapa upp romcom- och high schoolklyschor, utan vända upp och ner på dem då och då? Kanske en (om än hittills väldigt tystlåten) kritik av hur ungdomar, inte minst tjejer, porträtteras i kommersiell teve? Jag är beredd att hänga kvar för att få reda på det.