|
Vad är det för fel på att bo i villa?
2009-09-01
 Henrik Hellströms och Fredrik Wenzels Man tänker sitt är filmen som för en gångs skull delar kritikerna i två läger, som det så fint heter. Precis som fLM-bloggen konstaterar så finns en tydlig uppdelning: morgontidningarna hyllar, kvällstidningarna sågar.
Det känns såklart lite obekvämt att sida med en aggressivt foklig recensent som Aftonbladets Jan-Olov Andersson (»filmen irriterar och tråkar ut«) men jag tror faktiskt kvällstidningarna är något på spåren här.
Jag hatade filmen. Nej – strike that! Men jag hade otroligt svårt att ta den till mig. Civilisationskritiken skulle fungerat mycket bättre om det gick att relatera till någon av huvudpersonerna i filmen – en samling särlingar som inte hör hemma i villaidyllen utan söker sig tillbaka till naturen, till ett förmodat bättre, sannare tillstånd. Men det är bara så frusterande vagt och diffust förmedlat.
I stället för att försjunka ner i filmens meditativa, filosofiska dvala sitter jag och retar mig på helt konkreta saker. Som: hur kan en vuxen man som tydligen är lätt förståndshandikappad (?) tillåtas ha ensam vårdnad om ett spädbarn som han uppenbarligen inte klarar av att ta hand om? När en BVC-tant påpekar det olämpliga i att byta blöja på parkeringsplatsen utanför ICA Maxi, förväntas jag tycka att hon är en beskäftig representant för förtryckarsamhället när hon i själva verket har helt rätt? Är mannens långa plaskande i vattnet menat att vara en outhärdligt lång cliffhanger för oss som hellre ser att killen klipper sig och skaffar ett jobb än dränker sig själv och sitt barn för att på ett fint sätt återvända till livmodern, eller är jag en överkänslig småbarnsfarsa utan poetisk distans?
Det finns stunder av skönhet i filmen, men ännu oftare känns bilderna som tomma, med ett sökt djup som inte finns där. Att låta en avig tioåring klafsa runt i en göl och recitera Thoreau låter som en bra idé, men det tär på en i längden. Och när sagda pojke står och försöker ta på sig en gul diskhandske – i en evighetslång slowmotionscen satt till Erik Enockssons utsökt vackra körmusik – är det inte uttrycket »stor konst« som ligger närmast till hands. Utan snarare: WTF?
Och, för att gnälla klart – vad är det för fel på att bo i villa? Att den städade medelklassförorten är ett helvete är en fin gammal klyscha som levererats oerhört mycket bättre i andra filmer. I Man tänker sitt tycks det vara underförstått att de kvällssolsglimrande villaraderna döljer ångest, nedtryckta drömmar och ett kvävande glastak. För här framstår de vänliga, shortsklädda villaägarna som just vanliga och hyggliga människor som tycker om att ha det snyggt i trädgården. Exakt vad är problemet?
 [2009-09-02 7:39] Tatti
Scenen med disktrasan upplevde jag som ett uttryck för att han var sjuk uttråkad. Och jag förstår inte varför alla hänger upp sig på villaområdet, hade filmarna varit uppväxta i en förort i Stockholm så hade filmen nog funkat lika bra där. Gillade den mycket.
[2009-09-02 13:20] Martin
Å ena sidan måste man hylla det faktum att något så pass annorlunda släpps ut ur den svenska filmfabriken, men å andra sidan är det här misslyckad djupsinnighet. Man tänker sitt hör egentligen kanske mer hemma på ett konstgalleri än i biosalongerna.
[2009-09-02 13:53] Vanligt folk « Hbls kulturblogg
[...] utan i stället väljer ett självpåtaget utanförskap i naturen. Per Perstrand sågar filmen på Weird Science, medan tidningen Café skriver roligt om samma film här. Och här har Kjell [...]
[2009-09-02 17:28] Jakob
Martin: Varför skulle ”misslyckad djupsinnighet” höra hemma på konstgallerierna? Luktar lite konstförakt…
[2009-09-02 18:52] Tatti
Jan-Olov Anderssons smak är förövrigt direkt hemsk. Tacka vet jag Jens Petersson.
[2009-09-02 20:10] hp
Jag får kolla själv när den går på tv nästa år. Det får väl ändå anses vara ett fall framåt att man i alla fall har en konstnärlig ambition i en svensk film? Är det dessutom inte en debutfilm, skall man inte vara lite snäll då? Eller gäller inte det på nätet?
[2009-09-02 20:55] Martin
Jakob: Nej då, inget konstförakt alls från min sida. Jag tror bara att Man tänker sitt är lite för smal för att uppskattas av de flesta biobesökarna. Men jag tycker fortfarande att det är berömvärt att en sån här produktion kan gå hela vägen från idéstadium till biodistribution. Och innerst inne så antar jag att jag bara är besviken på slutresultatet.
[2009-09-02 22:09] r
Det är ett intressant fenomen detta med att man gärna blir lite extra hård och dömande när det är något man inbillar sig att man ”borde” gilla. Lite tröttsamt dock med alla hipsters som spyr galla över den här filmen, eller för all del ”Farväl falkenberg”. Jag förstår dock att det är lite tråkigt att sparka in öppna dörrar och dissa rullar i stil med Nina Frisk eller Beck #155
[2009-09-02 22:10] r
Är förresten inte det nyklassiska insinuationerna om ”mansfilm” rätt förutsägbara?
[2009-09-02 22:19] Martin
Hela den här Falkenbergskopplingen fick en att hoppas! Farväl Falkenberg är ju en av 00-talets absolut bästa svenska filmer.
[2009-09-03 11:18] Prankmonkey
Word, Per!
Men ärligt talat – vem kan klandra morgontidningarnas kulturskribenter för att de gör i byssan när det för en gångs skull kommer en svensk film som inte är farligt löst baserad på Sjöwall/Wahlöös karaktärer, inte är inspelad i Trollhättan, där Jacob Eklund inte vrålar ”För. I. Helvete!” rakt in i kameran när det skiter sig och som – first and foremost – inte är regisserad av Kjell Sundvall? Jag själv kommer givetvis hata Man tänker sitt direkt, men jag älskar det enkla faktum att den faktiskt är gjord.
[2009-09-03 11:31] Peter
Tatti: Är Jens verkligen bättre än Jan-Olov? Jag och en vän har haft den diskussionen i mer än 10 år (nej, vi har inga liv) och vi är numera överens om att Jens är en sämre än Jan-Olov, både vad gäller smak och som skribent. Jens recensioner är ofta häpnadsväckande innehållslösa och förutsägbara.
[2009-09-03 17:08] Tatti
Hehe jag har allvarligt talat inte läst deras recensioner på typ tio år. En vän till mig som jag typ alltid hängde hos, hade alltid Aftonbladets tv-guide. Jag brukade i brist på annat alltid sitta och bläddra i den (vi hade inga liv, blivit lite bättre nu men inte mycket). Kommer inte ihåg om Jens skrev bättre eller sämre men jag höll nästan alltid med Jens och tyckte tvärtemot vad Jan-Olov, kanske säger lite om min smak dock, hehe.
[2009-09-05 11:34] Rävjägarn
Det stora problemet med filmen tycker jag är att den inte förmår att engagera, trots att huvudpersonerna är intressanta. Förpackningen är dessutom allt annat än lyckad. Jag tycker att det är synd, för jag tror att filmen hade kunnat bli bra om den gjorts på ett annat vis.
[2009-09-05 11:38] Martin
”Förpackningen är dessutom allt annat än lyckad.”
Vad betyder det här?
[2009-09-06 20:44] Pelle
Minns att jag såg ”Farväl Falkenberg” på bio efter översvallande recensioner och har nog aldrig känt mig så mentalt våldtagen i hela mitt liv (förutom nån skitfilm på filmfestivalen som verkligen var kriminellt dålig). Kan fan i mig inte förstå storheten i det eländet och dom som påstår något annat får gärna förklara vad som är så fantastiskt.
Har ännu inte sett ”Man tänker sitt” men kan lugnt påstå att det inte blir nåt biobesök iaf. Är dock övertygad om att jag kommer att avsky eländet men även en dålig film är nåt att minnas. Och skriva svavelosande texter om.
[2009-09-10 23:24] fredrik
Svavelosande texter i stil med ”JA FATTA ENTE”?
[2009-09-11 17:05] Bine
Fina bilder, bra musik men så sökt. »Pretto bara för att?«, satt jag och tänkte. Vissa scener var fina med de talade inte till mig. Farbrorn som satt bakom och suckade djupt gjorde inte saken bättre.
[2009-09-25 11:50] Andy
Göran Hägglunds attack på kulturetablissemanget och försvar för ”den vanliga människan” känns plötsligt befogad när man läst detta och Kjells Axess-artikel.
Skriv en kommentar
| 
