Jag upplevde filmen som ett komplett haveri, visserligen inte på den megalomaniska skala som Southland Tales (som dock inte är i avsaknad av fascinerade ögonblick, precis som alla trainwrecks), och Kelly framstår alltmer som en one-hit-wonder, vilket känns trist med tanke på vad Donnie Darko lovade (känner till och med att jag borde se om den, håller den fortfarande eller kommer man att revidera den nu?). The Box borde aldrig blivit långfilm – storyn passar bra i ett Twilight Zone/Outer Limits-sammanhang, men här… jösses. Nästan ingenting funkar för mig. Kände dock när jag såg den att den säkerligen skulle attrahera en liten entusiastisk publik som ser djupsinnighet där andra ser sörja.

Men visst är det intressant att man kan se Förvirrande Film A och känna ”Fascinerande!”, och dagen efter se Förvirrande Film B och tycka ”Pretentiös skit!”? Det händer ju ideligen. Tycker det är spännande att rannsaka sig själv och fråga sig på vilka villkor man överlämnar sig själv till filmen, vad man ”går med på” och vad man instinktivt slår bakut mot. Det handlar om subtila preferenser som inte alltid är så uppenbara, ens för en själv (så upplever jag det åtminstone). Men det är spännande att försöka komma åt dem.

Jag har lyssnat såååå mycket på soundtracket till D Darko – är det samma kompositör också? trailent till Boxen är grym – kanske är bättre än filmen (som men Marie Antoinette isf)

Efter Pers beskrivning av filmen kommer jag inte kunna låta bli att se den. Låter som en riktig goding om man gillar Ray Bradbury-noveller och Twillight Zone. Och tanken bakom ”tryck på en knapp så dör någon.. men du får pengar” har man ju lekt med mer än en gång.

Jag älskar Southland Tales, ett mer storslaget haveri får man ju leta efter.

Det sköna med the Box var att Kelly inte har något emot att göra fåniga grejer mitt i allt, så att man faktiskt får skratta också. När jag såg den så var det med en publik som skrek till av skräck och skrattade högt om vartannat. I biblioteksscenen lyckas han ju dessutom göra något som är lite obehagligt och otroligt skrattretande på en och samma gång. Jag tycker nästan min respekt för Kelly vuxit efter Darko. Man har visserligen insett att han inte är geniet man trodde, utan en kille med stor fantasi som gillar överdrivna historier som spårar ut i mystiska portaler. Jag tycker han är mer charmig så.

southland tales är faktiskt inte så dum. tror många bara är besvikna för att den inte var ”någon ny darko”. den vinner stora pluspoäng på progressiv casting och mervärdet i de knasiga webbsidorna och grafiska novellerna som dök upp. är mycket sugen på the box!

Southland Tales hade verkligen sina stunder. Väldigt ojämn men på det stora hela en riktigt bra film enligt mig. Väldigt sevärd om inte annat.

Låter skitkul! Lär bli ett biobesök. Håller också med Martin i hans resonemang om subtila preferenser.

En recensent (så vitt jag vet) liknade Southland Tales vid en lekfull Godard. Det stämmer ganska bra tycker jag. Både ojämn och hyfsat oförstelig men väldigt underhållande och med gott om intertextualitet och metanivåer.
Jag får ibland känlsan av att Southland sågades, inte främst för dess innehåll utan för att det rådde allmänt koncensus att den var dålig. Att den var rejält lång och ganska så svulstig i sitt berättande gjorde det hela inte lättare, speciellt här hemma i Sverige.
Ska sanningen fram är ju Donnie D i sin tur överskattad, den är också bitvis, pretentiös, övertydlig och lånar väl tydligt från andra (dyster yngling i) suburbiahelvete-filmer(Society mfl).
Men visst den är unik och en imponerande debutt för en 25-åring, det känns bara som att man är villig att bortse från ganska så mycket för att kalla den ett mästerverk medans hans senare filmer bemöts helt tvärtom.

En recensent (så vitt jag vet) liknade Southland Tales vid en lekfull Godard. Det stämmer ganska bra tycker jag. Både ojämn och hyfsat oförståelig men väldigt underhållande och med gott om intertextualitet och metanivåer.
Jag får ibland känlsan av att Southland sågades, inte främst för dess innehåll utan för att det rådde allmänt konsensus kring att den var dålig. Att den var rejält lång och ganska så svulstig i sitt berättande gjorde det hela inte lättare, speciellt här hemma i Sverige.
Ska sanningen fram är ju Donnie D i sin tur överskattad, den är också bitvis, pretentiös, övertydlig och lånar väl tydligt från andra (dyster yngling i) suburbia-helvete-filmer(Society mfl).
Men visst den är unik och en imponerande debut för en 25-åring, det känns bara som att man är villig att bortse från ganska så mycket för att kalla den ett mästerverk medan hans senare filmer bemöts helt tvärtom.

Ha ha, inte oväntat att Martin och Per tycker olika.

Det skulle vara SÅ bra om ni började publicera MSN-liknande diskussioner om filmer. Har sett för lite sånt och ni två har perfekt kemi/ton/olika smak för att det skulle bli bra.

Det jag inte förstår, Southland Tales är väl precis vad Donnie Darko lovade? Obegripligt sci-fi-pladder, b-skådisar och existentiell ångest – fast mer av allt och totalt oförlåtande. Donnie Darko gav åtminstone tittaren en chans, Southland Tales kan man bara skaka på huvudet och skratta åt. Det är fortfarande två underhållande filmer, även om ST i längden vinner på trumfkortet som är The Rocks fingertics.

bine, det där är ingen dum idé. Kjell har tidigare lanserat programidén Degradell & Peppstrand – en magsur jävel som hatar allt, och ett glatt pucko som tycker att alla filmer är toppen. Start till våren, tisdagar kl 01:15 på Öppna kanalen!

Det skulle vara en given succé! Ni kan mjukstarta med en ”MSN”-dialog med pratbubblor från era avatarer. (Jag läser inte så många bloggar, finns kanske redan, men inte Degradell & Peppstrand). Sätt fart!

(Lite som när ni bipolär/Jekyll & Hyde-twittrade från WS-kontot härförleden, alltså.)

[...] Weird Science » Richard Kelly tänker utanför lådan [...]

Oväntat positiv recension i New Yorker (se hemsidelänken), som landar i följande slutsats;
”At the risk of impoliteness, I would suggest that Kelly drop his reliance on religio-mystico-eschatological humbug and embrace, in realistic terms, the fantastic possibilities in ordinary acts of murder, fear, heroism, and death. If he pulls himself together, he could be the next Hitchcock.”
Känns som en rätt träffande bild av Kelly, med hitchcock på ena axeln och på den andra en liten figur som skriker ”in med vattniga portaler och tidsresor för bövelen!”.

Haha, spot on!

Jag hade så låg-höga förväntningar på ST. Jag visste att många tyckt den varit skit, jag läste typ imdb: alla kommentarer på den, jag (laddade hem och) läste de två seriealbumen som skulle vara prolog till filmen (filmen är nämligen del tre och fyra i hans episka saga… därför den är så underlig att komma in i, enligt många)

Men den var ändå rätt kass och obegriplig. Och de trådar jag tyckte att prolog-serien hintade om utnyttjades inte alls.

Men nu när Boxen kommer, jag kommer vara där igen och bränna mig på ljuset, likt en annan cirklande nattfjäril.

Såg filmen igår och gillade den första halvan mer än den andra, men den första var då riktigt bra och skönt obehaglig.

En sak som jag reagerade på var att alla tre gångerna man fick se boxen användas så var det kvinnan som tryckte på knappen. Vad vill Kelly säga med detta? Kvinnan återigen som det ständiga offret?