»Hotell. Centrala London. Stor jävla plasmaskärm. 500 porrfilmer. Femstjärnelyxig rock’n’roll-livsstil. Det. Här. Är. Din. Dröm.«

Så presenterar Mark Fuller, Iron Maiden-manager och mannen bakom skandalkändisklubben The Embassy i London, sitt nya projekt The Sanctum Soho Hotel i inledningen av Rock’n’Roll Hotel, den kanske mest uppslukande underhållande realityserien jag sett.

Under tre veckor fick vi följa färdigställandet av Fullers drömhotell, anpassat för turnerande rockstjärnor och folk som vill känna sig som sådana för en helg. Men det börjar som en mardröm. Hotellet är över två år försenat och 12 miljoner över budget. Pressen från investerare är obarmhärtig. Fullers förra revisor har begått självmord. Det är vattenskador och försvunna leveranser. Infinitypoolen på hotelltaket blir bara ett bubbelbad på hisstrumman, guldväggar får synliga tapetskarvar och Fuller kastar mobiltelefoner i golvet av ilska.

Hundra Basil-incidenter svischar förbi: som när Mark säger »om jag vill att byggarna ska hjälpa mig så måste jag hjälpa dem«, och så klipp till ett helt rum fullt med tusentals Pepsi Max-burkar. »En Pepsi häromkring kostar ju 1,50 pund när de ska ut för lunch.« Och så klipp till byggarna på gatan, slutkörda, kastar ett trött öga på Mark, som säger »jag sparar lunchpengar åt er, de där kostar en förmögenhet, yeah?«. Ingen reaktion från byggarna.

Allt detta i en underbart comedy-klippt sekvens på 20 sekunder – rena The Office-estetiken. Och lite senare visar det sig att läskburkarna, som Mark hämtat över från Embassy-restaurangen, är sönderklämda och stinker av stekolja.

Och infinitypoolen, förresten – storyn om hur den förkrymps till ett badkar är störtskön. Fuller tvingar nämligen ner stylisten i ett bubbelbad på en utomhus byggmarknads-rea mitt i stan, och sitter kvar där hela dagen tills han är så rödflammigt bubbelvattenjäst (och stylisten utmattad av att flina med i allt från tåflirtar till flummiga livsstilsmagasinsrubriksklichéer) att han konkluderar att rea-karet är så »helt perfekt för en rock’n'roll lifestyle« att han köper det på stående fot.

Eller storyn om de där guldtygtapeterna – Fuller får för sig att de kan bli skitsnygga, ändå, om man sätter metallister över skarvarna. Det blir fult, men Mark älskar det (eftersom det var hans egen idé), grabbar tag i stylisten och byggledaren i en gruppkram och frågar, »lite ritzigare nu va?«, och när de börjar svara avbryter han tvärt med ett »fuck, jag satte solglasögonsskalmen i ögat när jag stötte handen i bygghjälmen, ajaj fuck«. Därefter ett klipp till hur stylisten senare räddat det hela genom att måla listerna i samma färg som guldtygtapeten.

Och så hela tiden de små ventilerna som pyser åt alla håll. Som när han, hårt pressad, plötsligt bilar ut till ett litet sömnigt landsortshotell han äger för att helt enkelt »lätta på trycket« genom att speed-inspektera det och skälla ut den stackars managern för smutsiga lampknappar och what-not.

För att inte tala om hemmascenerna. Mark är visserligen den som drar in stålarna till familjen, men han är också det stora barnet som hustrun och de två tonårsbarnen skakar på huvudet åt, som mest bara busar omkring med x-rated-versionen av pappaskämtsboken eller lattjar med fyrverkeripjäser i trädgården när han är hemma.

Dottern berättar om pappa Marks hemvardag: »Han kommer hem försent till middagen, sen mitt i maten får han ett mobilsamtal som han säger är jätteviktigt och så går han in i vardagsrummet och pratar och sen somnar han där i soffan. Circle of life.«

Och sonen fyller i: »Han är skitjobbig med mina kompisar, han kör alla snuskskämt i boken, i alla böcker, och alla känner sig obekväma, och till min förra tjej sa han att hon och jag skulle få testa ett sovrum på hans hotell.«

Realitygenren har begåvats med ett mästerverk, även om hotellvärlden knappast fått det syndiga lyxhotell Fuller drömde om – läs till exempel Dagens Industris rocklivsstilstest av hotellet för en sammanfattande, och underhållande avslagen, »vad hände sen«.

BBC sände Rock’n’Roll Hotel i somras, och tyvärr verkar den inte planerad för dvd-släpp. Just nu är den bara tillgänglig via fildelning och usenet, men förhoppningsvis börjar den rotera på skandinaviska BBC vad det lider.