Weird Science
Kelseys konsthantverk

2009-11-23  

ADAM LARKEY)JORDAN HINSON, KELSEY GRAMMERDet börjar kännas fel att – som blivit brukligt bland både fans och tevekritiker – kalla huvudrollen i Frasier för skådespelaren Kelsey Grammers förbannelse. Det som först var en psykiater-biroll i klassiska 1980-talssitcomen Skål och blev en egen serie under elva säsonger var ju bara ett klassiskt konsthantverksförfinande. Något som slipat inte bara Grammers teknik och tajming utan även hans individuella konstnärliga höjd.

Han är i dag bättre än någonsin, men kritikerkonsensusen är att Grammer inte lyckats med någonting efter Frasier. Vilket bara stämmer så länge vi mäter hans komiska storhet i tittarsiffror. Förra serien Back to You var lika mycket Vintage Grammer som Frasier, och konnässör-dvd-hyllan kommer snart att innehålla även hans senaste, missriktat halvsågade sitcom Hank, nedlagd av ABC efter bara fem avsnitt.

Frasier Crane, Chuck Darling eller Hank Pryor – Grammer spelar egentligen alltid exakt samma gestalt, och det är däri konsthantverket ligger. Med en liten men skarp nyansering under de senaste tio åren: Frasier Crane var ett stingsligt självupptaget svin som efterhand blev mer självreflekterande och sympatisk, och hans två senaste rollpersoner bygger vidare på det. De är hopplösa narcissister som får en smäll i livet och med medelålderns rätt börjar nå självinsikt. Det gällde teveankaret i Back to You som kom tillbaka till ursprungsjobbet i uppväxtstaden, och det gäller Wall Street-vd:n i Hank som förlorar allt i finanskraschen och tvingas flytta socialite-familjen till ett småhus i hustruns forna bondhåla i Virginia. Han tvingas vakna upp ur sin själviska dvala, men humorn ligger i att det går så förtvivlat stapplande långsamt. Fåfångan sitter som ett spett rakt ner genom hela hans ryggrad, men där innanför finns alltså också ett hjärta som – väldigt försiktigt – börjat röra på sig.

Hank skapades och skrevs, så länge den nu var i produktion, av Tucker Cawley, som jobbat för amerikanska The Office men framför allt vunnit tre Emmys för Everybody Loves Raymond – dessutom kommer han från Virginia, och det är uppenbart att han skrivit in sin egen hemkänsla i seriens ton och miljöer.

Men först och främst är alltihop en uppvisning i klassisk sitcomkonst, i ett matematiskt sväng, i hantverket att alltid hämta hem poängerna –¬†och att låta Kelsey Grammer göra sin paradroll. Och antingen har Cawley en riktigt finkalibrerad känsla för, och kärlek till, vad Grammer själv älskar att göra, eller så har Grammer själv varit djupt delaktig i tillkomsten av materialet.

Bara att se honom, den första morgonen i den nya lilla svenssonvillan, med förvirrad glädje säga sig vilja »rise to the challenge« att göra sitt eget kaffe är fantastiskt mysroligt.

Och så alla sekvenser som denna: när svågern erbjudit honom jobb som revisor på sin redneck-byggfirma men Hank tackat nej och går in till sin fru och berättar. Varpå hustrun säger: »Men det var väl snällt av honom?«

»Men du fattar inte!« fräser Hank.

»Men, det vore väl bra att ha nåt att göra?« fortsätter hustrun.

»Men kom igen«, säger Hank, »jag försöker ju förlöjliga killen här!«

Eller dottern som dricker espresso och säger »I am fifteen, but not regular fifteen, I’m New York City fifteen«. Ett gag som Grammer sedan hämtar hem så fint, så fint, när dottern står och snackar med en 20-årig hunk på familjens yard sale, och förklarar för Hank att det är »ingen fara, pappa, Virginia-20 är som New York-12« – så att Hank kan returnera: »Japp, och om du är 25 ska du inte hålla på med en tolvåring!«

Eller när han, djupt förvirrad över att inte ha ett jobb medan hans fru tagit en anställning, och efter att även de usla argumenten runnit ut, bara utbrister: »Jag förbjuder det!« Och hustrun returnerar med ett ohotat leende: »Nej, det är jag som förbjuder dig.« Och Kelsey Grammer, nu längst ut på plankan, naken, inte klarar av att be om ursäkt för att få komma tillbaka utan bara kastar sig i det kalla vattnet:

»It’s too late, I am the forbidder!«

Ytterligare ett par episoder av Hank finns inspelade men ABC lär knappast bry sig om att visa dem, och har heller inte lagt ut dem i sin webbspelare. Och blir det ingen liten dvd heller får jag väl bränna en själv och ställa i min Kelsey-hylla.

[2009-11-23 13:19]
San

Varför inte bara ge folk de dom vill ha, Frasier Crane! Eller så kunde ha dykt upp i nästa säsong av Curb your enthusiasm som Kelsey själv.

[2009-11-23 13:43]
Kjell

Absolut, men å andra sidan var Frasier riktigt såsig under sista säsongen – då hade jag föredragit en fortsättning på Back to You. Chuck Darling hade alla förutsättningar att bli en lika älskad Grammer-karaktär som Frasier Crane.

[2009-11-23 14:19]
Besserwisser

Inte tusan kan du placera Cheers på 1970-talet, Kjell!

[2009-11-23 15:01]
Kjell

Haha, jo, det kunde jag visst. Känner mig alltjämt smått förundrad över det faktum att serien hade premiär så sent som 1982…

[2009-11-23 15:41]
UDP

Vill minnas att Kelsey Grammer gärna ville köra vidare med ”Frasier” men att det var tv-bolaget som inte längre trodde på serien. Hade varit jäkigt kul med ett återuppväckt ”Frasier” nu när de gått några år tycker jag.

[2009-11-23 15:46]
Jan Gradvall

Lysande Kjell! Sitcomhistorien måste hela tiden skrivas om! Jag tror Back To You i framtiden kommer att framstå som sitcomernas svar på Smile. Två av alla tiders bästa sitcomskådespelare mot varandra: måste jag göra en Kesey Top 10 kommer 4 scener vara från Back To You. Hamnade framför en gammal Everbody Loves Raymond i går. Helt knäckt hur bra Patricia Heaton var/är..

[2009-11-23 15:48]
Kjell

Jag fick just nu en tår i ögat över hur trist det är att Back to You redan är borta.

[2009-11-23 16:39]
San

Jag funderar lite på hur en Real Life Kelsey Grammer skulle göra sig, han lär ju vara en helt annan person privat, porrskådis till fru och allt, samtidigt som han hämpar med att hitta nya roller. Jag tycker Larry David ska slå en signal.

[2009-11-23 17:37]
Fred

Skriver under på den där tåren i ögat. Man vill ju så gärna att Fra… förlåt, Grammer, ska få en hit.

[2009-11-23 18:03]
UDP

”Jag funderar lite på hur en Real Life Kelsey Grammer skulle göra sig, han lär ju vara en helt annan person privat, porrskådis till fru och allt, samtidigt som han hämpar med att hitta nya roller. Jag tycker Larry David ska slå en signal.”

Det är väl visserligen en f.d. Playboymodell han är gift med men jag håller absolut med dig om att en Real Life Kelsey Grammer skull kunna bli en höjdare. Han är ju även uttalad republikan och har haft problem med både sprit och natrkotika så där finns ju att ta av.

[2009-11-24 00:45]
Micke

”Hank” var en komedi av standardsnitt, men det trevliga med den var 1) att Grammer faktiskt lyckades vrida det så att han inte spelade bara en ny variant av Frasier Crane, och 2) att det var en sitcom som faktiskt var helt G-rated och rolig. Jag tittade på den med min 5-årige son och det fanns faktiskt något för oss båda att uppskatta i den…

Men det räcker såklart inte idag, utan det krävs nån form av nydanande – se på ”Modern Family” som är mer PG-rated, men ändå är precis lika mycket standard som ”Hank” i grundidé, bara det att de har anammat mockumentary konceptet och fått dett att verka lite fräschare.

”Moden family” är skapad av de som gjorde ”Back to you” och de insåg inför ”Modern Family” att just nu så är multi-kamera sitcomen rätt död. Lite synd att ”Hank” blev ett av offrena bara.

[2011-12-02 08:59]
Weird Science » Från Crane till Kane

[…] Boss. Han följde upp Frasier med två snarlika sitcomroller (i Back to You och Hank) som floppade trots stora kvaliteter, och som 56-årig teveskådespelare måste det ha varit nära till tankarna på […]