I nya TV3-realityn Kniven mot strupen räddar stjärnkocken Alexander Nilson, i rollen som en svensk Gordon Ramsay, kriskrogar från konkurs – tio stycken på tio veckor. Och efter en halvskakig premiär i Malmö släppte allt i Halmstad i torsdags. Mer blod, svett och tårar än så här blir inte svensk realityteve.
Över lila-lyxiga Chateau Lounge hängde ett mörkt moln av plågsam komik och lifestyle-uppgraderat Fawlty Towers-haveri. Ägaren satsade allt på hemgjord jetset-flärd, från akvarium och stoppade Simon & Thomas-stolar till buss- och flygplansannonser för en halvmiljon. I stekarbrillor, backslick och Dragan-dialekt stod han som en avantgardistisk Peter Wahlbeck-figur och yrade om »New York- och Paris-känsla« och en stjärna i Guide Michelin.
Men i köket stod en ensam, tafatt nittonårig nybörjare och rörde pulvermos till ruttet kött. Som Pixar-ynglingen i vindskyffet i Ratatouille – värdelös som kock tills den geniala råttan satte sig i hans kockmössa och fjärrstyrde hans handlingar. Alexander Nilson ställde stenhårda råvarufrågor (»Har du smakat på det här själv?« »Eh, ja…« »I dag?« »Näe, inte i dag…«), och skällde ut Wahlbeck-Dragan när denne bröt in och smygväste »du får mig att skämmas« till tonåringen.
Det är verkligen inte utan obehag man ser Kniven mot strupen. Alexander Nilson är inte klockren, han uttrycker sig fyrkantigt och har inte det rätta flytet i första aktens boot camp- och tough love-moment. Men de realityklumpiga bristerna röjer att detta är på riktigt; inget snyggklippt skådespel utan en äkta Lyxfällan-makeover – komplett med ett års fri konsultation och upphandlingshjälp för restaurangerna.
Det är starkt berörande. Jag får tårar i ögonen både av Halmstadsavsnittet – när Alexander hittar tonåringens gnista och boostar hans självförtroende tills han börjar dansa i köket och säger »tack… jag är… helt mållös…« – och av denna veckas avsnitt, där Alexander ingjuter mod, stolthet och ett proffskonceptuellt företagsekonomiskt tänk, i ett sorgligt gäng amatörer på en ångbåtsrestaurang i Norrtälje (sänds på torsdag).
Den stora kvaliteten hos den Bootsy Collins-citerande (»Only the knows knows!«) rocker-kocken är att han faktiskt sliter på toppen av sin förmåga. Att Kniven mot strupen är en utmaning inte bara för krogarna utan för Alexander Nilson själv.





