Weird Science
På det inre spåret (eller Birro kallar mig »konstig…«)

2009-12-04  

deltagare_485Jag tävlar i På spåret i år och hade varit i tevehuset i Göteborg i typ fem minuter när jag insåg att det här, det här är something else. Studiovärdinnan, som heter Ulla, hälsade vänligt på mig och vände sig sedan till Jessika Gedin för att meddela att det där glaset Cola, det har stått där i några timmar. Och i stället för att svara »öh… ja?« eller »Ska jag anpassa mitt schema efter din cola, mänska?«, log Jessika det där finaste leendet som hon har och utbrast i en hyllning! »Åh, söta rara«, kvittrade hon.

Jessika Gedin har en outtalad rider som specificerar avslagen cola.

Det visste Ulla, eftersom Jessika var med i fjol och Ulla är läskigt bra på sitt jobb.

Då kom det fram en dam och frågade om hon skulle stryka min klänning. Jag insåg att jag inte behöver ta ansvar för något över huvud taget utom att peppa med Marcus Birro och tävla. Det kändes ganska tryggt.

Jag fick en egen loge, vilket aldrig i något sammanhang har hänt mig förr. I På spåret är det inget konstigt: i princip alla tävlande hade egna loger utom, tydligen, Filip och Fredrik, som delar. Filip och Fredrik var också mest taggade av alla lagen och hade ordnat så att producenten Martin Sundborn sms:ade dem efter varje match med resultatet. Bland annat på grund av detta var FF vinsttippade från första sekund bland nästan alla tävlande. Att de tvingades dela loge kan ha varit producentens hämnd.

Fredrik Lindströms loge var fylld med slipsar. Jag misstänker att han bodde i sin loge under inspelningen och bara kom till hotellet för att äta frukost. Eller så har han en form av slips-asperger som gör att han alltid måste ha femtio, sextio stycken att välja mellan. Vi hade senare på kvällen en djupt nördig diskussion om anglosaxiska och fornnordiska, som fick de andra vid bordet att vilja slita håret ur skallen. Några öl senare förstod jag hur det kändes när Fredrik envisades med att berätta hela Phineas Gages livshistoria för mig i detalj trots att jag kanske fem gånger föregick honom med nästa vändning eller ropade saker som »du, jag vet, det ingår liksom i första tentan i neurovetenskap« (märk att jag låtsades som att jag tagit fler än en neurovetenskapstenta; min frustration var var väl egentligen ett förklätt bildningskomplex). Fredrik lät sig inte avskräckas. »En järnbalk«, sa han. »Genom hjärnan. Och hans vänner…«

När man går ut på krogen i Göteborg med Kristian Luuk och Fredrik Lindström vill fulla män gärna skaka hand med Fredrik Lindström och fulla tjejer gärna tala om hur fantastiskt det var den gången då The Knife var gäster i Sen kväll med Luuk. Det är förstås bara för att de ännu inte har hört Augustifamiljen vara husband i På spåret. Inget ont om The Railers (och jag uppskattade särskilt alltid kameraåkningen över den kvinnliga trummisens genuina spelglädje och kompetens) men Augustifamiljen är det bästa husband jag har sett i en tevestudio – Lenos och Lettermans inkluderade. I framtiden kommer tjejerna bara att vilja tala med Luuk om hur tight det nya arrangemanget av På spåret-signaturen är. Det skulle inte förvåna mig om Håkan Hellström kommer att vilja spela in den.

På spåret-studion är mindre än man skulle tro, oval och fylld med kameror. Fyra, fem, sex stycken, känns det som, inklusive en SteadiCam-snubbe. Luuk och Lindström värmde upp publiken med samma skämt inför varje match. Sedan presenterade de de tävlande, vilket i mitt fall skedde med ord som »och ni vet nog inte vem det här är, men… öh… det kommer ni att göra om en timme«. Och det skulle de minsann. Det första som händer när själva tävlandet går i gång är nämligen att ens sanna och ocensurerade personlighet kommer fram eftersom man är för upptagen för att förställa sig.

I mitt och Marcus fall betyder det att han blir svartsynt och grinig när det går dåligt och muttrar »kom igen, kom igen, kom igen, kom igen« när jag försöker koncentrera mig. När det går bra blir han i stället lycklig och kaxig och skiner som en sol. Han vet på det stora hela saker direkt – han typ vet, eller vet inte. Jag blir i stället ett slags lallande fåne som måste tänka högt och resonera mig fram och gissa. Ibland funkar det.

Efter vår första match sa Marcus att han ändå tyckte att jag trots all fungerar ganska bra »när det är skarpt läge«.

»Ja«, sa jag. »Det är underligt, för i vardagslivet kan jag inte ens föra en normal konversation.«

»Det är sant«, sa Marcus fundersamt. »För du är verkligen konstig. Jag menar… schysst, men konstig.«

Jag låtsades som inget men blev ganska nojig över det där inför den andra matchen. Betyder det att jag inte är särskilt konstig i teve? Eller att jag är ganska konstig i teve och ett totalt freak i verkligheten? Är jag verkligen beredd att låta typ två miljoner mänskor bilda sig en egen åsikt om det nästa fredag? Det var ju så dags att tänka på det när vi redan hade spelat in första programmet.

Det som förvånade mig allra mest i hela produktionen var hur sjukt kul det var att tävla. Det var faktiskt sensationellt roligt. Det som förvånade mig näst mest var att det finns skillnader mellan dressinen och förstaklass-kupén. I dressinen får man kranvatten i plastmuggar. Man skriver med blyertspennor och den platsen som jag skulle sitta vid var märkt med en tejpbit med ordet KVINNA på. I första klass skriver man med svart bläck, dricker mineralvatten ur glas och sitter vid en tejpbit märkt DAM.

När jag satt i sminket inför den allra första inspelningen av den nya säsongen – det är inte det programmet som sänds i kväll, utan det som går nästa vecka – kom det in en farbror och ställde sig vid Kristian Luuk som satt bakom mig. »Jag avbröt semestern för att komma in, självklart«, sa han. För att vara ett rum fullt med speglar misslyckades jag fullständigt med att se hans ansikte men rösten var väldigt bekant. Kristian och farbrorn talade allvarligt och lågmält om respekten för programmet, det viktiga i att inte blir för tramsig. Sedan var det dags. »Kommer du ner«, undrade Kristian. »Jag sätter mig i kontrollrummet«, sa farbrorn. »Det blir bäst så.« Kristian nickade nervöst. När farbrorn hade gått kom jag på att det var Ingvar Oldsberg. Men när jag frågade så påstod dom i produktionen att det inte kan stämma eftersom han inte var där och Kristian och han inte har kommunicerat alls: det måste ha varit dramachefen Christian Wikander. Det må vara sanningen, men jag kommer alltid att minnas det på det andra sättet.

»Jag tycker vi gör så här«, sa Kristian Luuk. »Jag tycker vi går ner och låtsas att vi är hemma i mitt vardagsrum och spelar TP.« Så gjorde vi det. Det börjar i kväll klockan 20, och det är must-see-TV.

[2009-12-04 16:16]
Kristofer

Lysande. Helt lysande.

/K

[2009-12-04 16:23]
Emma

Åh, dags för ÄNNU fler att upptäcka Johanna Koljonens briljans. Wo-hoo! Världsherravälde nästa! Och dig i kombo med Marcus Birro ÄR ett must-see. Herregud vilket must-see!

[2009-12-04 16:42]
Dennis

Åh, sjukt trevlig text! Någon gång ska jag också vara med i På Spåret, så jag är ju inte alls avundsjuk på något vis.

[2009-12-04 17:33]
Petter

Haha, fantastiskt. Hade nog inte kollat annars men när du ska vara med så ska jag allt bänka mig. Och tack för en sjukt bra radiosommar.

[2009-12-04 18:00]
Johanna

JAG ÄR SÅ RÖRD! Ni är ljuvliga! Tack! *blush*

[2009-12-04 18:37]
Bine

Vilken blir helt medryckt. Jättebra text. Inte konstig alls, texten alltså, bara bra.

[2009-12-04 18:41]
Marre

Skall givetvis ses, det utan konkurrens bästa breda underhållningsprogrammet!

En fråga: hur många gånger påpekade Birro hur mycket bättre allt är i Italien?

[2009-12-04 18:44]
Bine

Saknade ord: »text,«, ska in mellan första och andra ordet. Andra meningen blev lite redundant, jag vet. (Bortförklaring: Skriver på liten manick i ny app.)

Sen glömde jag skriva: Heja heja!

[2009-12-04 19:38]
maggie

hade inte minsta tanke på att se på spåret innan jag läste det här. nu får jag komma för sent till festen.

[2009-12-04 19:42]
The Till

så kul skrivet!

[2009-12-04 22:01]
Kennedy

Fantastiskt rolig text att läsa. Du måste skriva oftare!

[2009-12-04 22:07]
Jan Åke Steenberg

Ja Johanna, det ska ses! Och det kommer bli fantastiskt.

[2009-12-04 23:48]
David

Helt ok första avsnitt, lite spelade roller hos värdparet men de kom in från rätt håll kändes det som. Lite klenare känsla i frågorna för vad folk kan gissa där hemma, och ledtrådarna var kortare och enklare i sin uppbyggnad.
Men Ranelid var ju hela avsnittet. Hur han kategoriskt vägrade gissa för att det inte var hans stil. Hur han först inte vågade dra i handtaget trots att han visste (vilket besvärade honom så mycket att han väldigt tydligt var tvungen att gå igenom alla ledtrådar när han väl drog) och sedan gick över till att köra över sin lagkamrat när hon hade rätt svar.
Och sen hur han utropade att detta svar var utan tvivel helt korrekt! Ranelid var nervositeten hos en intellektuell som ställs inför ett förhör, medan Peter Apelgren var avslappningen hos en komiker som inte prompt behöver vara rolig utan bara ska gissa på Memphis.
Det första avsnittet utan Oldsberg visade hur stor del gästerna alltid varit i På Spåret, och det är väl på tiden att det får bli tydligt.

[2009-12-05 00:28]
Philip

Allra bäst var det när Ranelid räknade upp alla svenska nobelpristagare i litteratur! Ett tag trodde jag nästan att han skulle säga: ”och 2012 går det till undertecknad”. Luuk och Lindström var utmärkta. Och husbandet var också bra. Men om vi ska diskutera husband, så är det väl ändå Max Weinbergs band som alltid varit bäst?

[2009-12-05 07:08]
TVBLOGGEN.COM » v.3 » Blog Archive » På Spåret med Luuk och Lindström

[…] Lindströmabstinens varit väldigt stark efter mitt skriveri om Svensk infotainment och deltageren Johanna Koljonen från Weird Science redan innan hyllat programmet¬† så bestämde jag mig för att ta och kolla in På Spåret när det […]

[2009-12-05 08:53]
Richard

Bara att hålla med. Härligt skrivet och roliga bakom kulisserna iakttagelser. Detaljen kring skillnaden mellan kupérna var något jag inte visste att jag verkligen behövde veta.

[2009-12-05 10:05]
Jocke

Jag gillar det. På spåret har en särkilld platts i mitt hjärta, särskilt när jag har bott utomlands och kollat på det (och direkt efter veckas avsnitt av fantastiska Qi) på bakissöndagarna.
Angående gårdagens avsnitt så gillade jag många av Kristians små instick. typ ”fredagskännslan infinner sig”

[2009-12-05 10:09]
Burgus

Är det någon som följer White Collar ? Fruktansvärt besviken på förra avsnittet.. Svårt att skriva om det utan spoilers. Fast det var rätt uppenbart.

[2009-12-05 11:02]
Kjell

Burgus: Jag slutade kolla White Collar efter fyra avsnitt och efter att ha skrivit en grej om serien till Café. Berätta gärna om förra avsnittet, inkl spoilers, jag är nyfiken!

[2009-12-05 12:18]
Palmodovar

Husbandet var lysande, och Amanda Jensen hade nog inte Oldsberg & Hellberg valt som vokalist, men annars tycker jag att de förändrade för lite. Det där med att gissa årtalet var typiskt en sån grej de kunde ha bytt.

[2009-12-05 13:22]
Johanna

@Palmodovar –¬†jag har självklart totally drunk the kool-aid här men jag tycker Retur (årtalsmomentet) är dramaturgiskt livsviktigt eftersom det i princip är det enda strategiska momentet i hela formatet. Man måste vara säker eftersom man kan få minuspoäng, men det kan löna sig att chansa om man ligger mycket efter.

En sak som jag tyckte var svag i gårdagens avsnitt var att man inte fick se poängställningen så mycket. Det kan ju ha varit eftersom det ena laget ledde så mycket att det i stället skulle ha MINSKAT på spänningen.

Sen undrar jag om inte det fanns ett redigeringsproblem med Ranelids ordrika svar (här har jag verkligen ingen inside info, jag bara gissar). Ibland kändes det lite rumphugget från den kupén? Att jag inte alltid var helt säker på när dom hade svarat eller vad de hade svarat.

[2009-12-05 13:35]
Palmodovar

Johanna: jag håller med dig om finessen med minuspoängen, men det hade man kunnat ha kvar men gjort om själva årtalsmonentet, som för mig känns uttjatat. Det fanns till och med en SVT-serie som byggde enbart på årtalsgissning för typ fem år sen. För mig var det övergripande intrycket att för lite hade förändrats. Jag håller helt med dig om poängen, man fick titta själv när kameran råkade visa den ibland, där måste programledaren in och återkoppla, peppa upp lite spänning, det gjorde Oldsberg flitigt. Och så mycket ledde väl inte ena laget?
Kemin mellan Ranelid och A. Charles var helt obefintlig, kunde de inte ha tagit en fika innan?, men de blev å andra sidan ofrivilligt komiskt på ett bra sätt.

[2009-12-05 14:14]
Dennis

Innan årtals-gissningen började så hade de en annan variant där Oldsberg och Hellberg gjorde någon sorts sketch där man sedan skulle gissa på en historisk figur. Så momentet går rimligtvis att behålla, men i ett annat format.

Är inte så säker på att Amanda Jensen inte hade dykt upp om Oldsberg varit kvar, så stela var de inte tidigare. Förra säsongen var t.ex. Timo Räisänen med och gjorde sin version av Creep.

[2009-12-05 15:49]
Jocke

dennis; Ja jag skulle verkligen kunna tänka mig att titta på Luuk och Lindström utklädda till tintin och haddok, flinta och barney, holmes och wattson eller något annat radarpar. Kanske Blomkvist & Salander?
Verkligen är nog en underdrift.

[2009-12-05 16:04]
Burgus

White Collars Spoilers:

Neal fortsätter leta efter sin flikvän Kate. Han fick för några avsnitt sedan, reda på att det är FBI agenten som ”har” henne.

Hon ringer till Neal och säger att han har något som FBI agenten vill ha.

Twist hit, twist dit. Peter som är ” FBI” agenten.

[2009-12-05 16:08]
Burgus

Det är ju uppenbart att det kommer en twist till förstås. Eftersom serien ska kunna fortsätta.
White Collar har blivit min semester från hjärnan serie. Lite trivsam underhållning. Nu när Psych har paus.

[2009-12-05 18:58]
Television, Lectures, Politics « Johanna Koljonen

[…] the first time in the Swedish game show På spåret. Read about my experience as a contestant on Weird Science! Marcus is great, and we have a great deal of fun – you should all watch it. […]

[2009-12-06 18:18]
Johanna N

Åh vad jag älskar infon om skillnaden mellan dressinen och förstaklass. Och jag älskar att det är en skillnad. Detaljer.

[2009-12-07 10:03]
E-mannen

Är det bara jag som är i fullständig CHOCK över att de tagit bort ”Men först en gåta till er där hemma”-ordvits-resan?
Jag blev helt förstörd av att inte ha en ort att lista ut genom hela programmet!! De måste införa ett sådant moment igen!

[2009-12-07 20:18]
Kongo

Åååh Johanna Koljonen, vad jag älskar dig!
Efter P3 Kultur, kultur som jag aldrig har brytt mig om förut, och nu På Spåret.
Vad kan du inte göra intressant?
Vad kan du inte göra?
Ååh, hur jag älskar dig!

[2009-12-08 21:11]
Johan

Blev ju en liten fin tjuvstart idag också då svt råkade reprisera fel avsnitt under 10 minuter innan de kom på sig själva och fick igång avsnitt 1 till slut.

[2009-12-11 21:55]
Janne

Asbra Johanna! Charmig som fan!

[2009-12-11 22:08]
Rebecca

Birro var för söt när de spelade Smiths låten. Syntes även att Magnus njöt i fulla drag av att sjunga låten eftersom han tycker om Morrisey.

[2009-12-11 23:13]
micke

Johanna, du var en kalasgäst! Glädje smittar. Lite synd att du inte fick komma till tals om chest-debaclet bara…
Lindström var i kalasform idag, mycket bättre än i första avsnittet. Tycker fortfarande att programledarna stressar onödigt mycket, dock. Men den enda oförlåtliga missen var såklart att inte spela Stone Roses på Manchester.

[2009-12-12 22:49]
J

Du får be om en ny bylinetckning Johanna, du var ju mycket snyggare i verkligheten.

[2009-12-13 14:04]
JET

Är det verkligen bara jag som tycker att hela ramkonceptet i På spåret är helt och hållet obegripligt? Jag har en gång i tiden engelsktetxtat ett avsnitt som man tydligen skulle ta ut på olika tv-mässor i syfte att sälja konceptet. Jag kan inte tänka mig att nåt annat tv-bolag i världen var intresserat av en frågesport utan nån som helst unika drag utom en desperat påklistrad tågfixering. Att sedan Luuk och Lindström inte verkar ha gjort nåt åt det hela hjälper ju inte.

Visst, det är kul med allmänbildningsfrågesporter, men fyller formatet någon som helst funktion i sammanhanget och är inte poängsystemet – i stort sett utan taktikkomponent oc med mycket liten chans att komma igen om man halkat efter tidigt – hopplöst föråldrat?

@Philip: Visst är det Max Weinbergs kapell som är pratprogramorkestrarnas guldmyntfot.

[2009-12-14 14:12]
Opermitterad « Hbls kulturblogg

[…] (finlandssvenska Johanna Koljonen är med som tävlande i år, hon skriver om sina erfarenheter här) och följt med den pågående minaretdebatten, om vilken det kunde sägas, och har sagts, mycket, […]

[2009-12-22 00:13]
E-mannen

Haha! Roligt att Johanna snubblade in på svaret Manchester genom att höra fel på ”Guevara” och ”Bevara” och ändå få ihop det med ”chest” på ett skumt vis.
Och det var fint att man såg på Magnus att han tänkte ”Den här är till dig Birro”.

[2010-01-23 22:04]
Camilla

Sötast och smartast i hela på spåret! Jag blev sjuukt imponerad av dina kunskaper igår. Rock on, Johanna :D

[2010-02-17 19:55]
Anonym

[…]  http://www.weirdscience.se/?p=7046 […]

[2010-02-21 17:34]
Isadora

Efter senaste omgången på spåret var du Johanna
suverän! Din lagkompis bidrog inte med mkt men trots det står det i de flesta tidningar dagen efter ”Marcus Birro på spåret går till final”.

Birro hit o Birro dit nu får det vara slut…

Hoppas att det blir rätt efter nästa tävling och att det kommer att stå på löpen ”Johanna Koljonen vinnare på spåret!

[2010-03-13 00:14]
Lennart Tegner

Grattis till vinsten, Johanna! Du vann inte bara ‘På spåret’ tillsammans med Marcus Birro, du vann oxå mitt hjärta alldeles på egen hand. Så duktig, så vacker, så charmerande och så tjusig finlandssvensk dialekt! Jag är helt betagen!

[2010-03-17 11:18]
Stefan

Ja grattis, du var verkligen imponerenade Johanna!

Hur lång tid tog själva inspelningen? När gick finalen ”på rikigt”?