Weird Science
Upptäck SVT:s dagliga indie-pop-kraut-opera

2009-12-15  

af2Just nu visar SVT en daglig space-age-pop-teve-opera regisserad av Carl Englén från den djupskruvade humorgruppen Klungan, komponerad och musicerad av idel svensk alternativ pop-nobless – folk från Säkert!, Second Home, Isolation Years, The Grass-Show, The Man och The Amplifetes.

Regin är skönt lös och naivistisk, musiken vackert vansinnig, skarpt popmelodiös men med fjäderlätt krautgroove. Om bara SVT kommunicerat ut något om Klungan-kopplingen eller om musikdigniteten hade nog mången fler popkulturnörd än jag lystrat.

Nu har i stället projektet missförståtts och sågats, och av Dagens Nyheters Johan Croneman avfärdats som »bara för de allra minsta«¬†eftersom det inte har något »flerdimensionerat mellan raderna«.

Det är en okunnigt slarvig läsning av Superhjältejul, årets SVT-julkalender. Inte bara i fråga om den beroendeframkallande musiken (huvudsakligen komponerad av »Supersnällasilversara«¬†Edwardssons sambo Robert Gehring och dennes ex-Grass-Show-parhäst Peter Ågren, vars band The Man levererade ledtemat till BBC:s underbara Freezing i fjol; samt producerad av Second Home i Umeå). Edwardsson och Henrik Ståhl, »Stålhenrik«, är strålande i huvudrollerna: hon orädd och stark med ett inneboende aggressionskontrollproblem, han tafatt och blyg men med ett jättehjärta. Jag älskar Ståhls töjbart kantiga agerande, som en fysisk Buzz Lightyear, och hur han liksom låter replikerna få resonans via en imaginär Buzz-haklinje.

Lika skoj är det onda »Barnverket«, där skådespelarna har lika roligt som jag och min sjuåring i tevesoffan åt de genomgalna karaktärerna runt superskurken Gjerta, som turas om att ge sig åt på uppdrag för att stjäla glädjen och skrattet från planetens alla barn: snubben som är så otajmad att han missar när han ska klappa händerna, tanten som hatar kids för att hon inte kan läsa, och inte minst Ture Tvestjärt i vit inplastad (!) snobbkostym komplett med en transparent Borsalinohatt och en underbart showig gay-spionagent-gångstil.

Även storyn är bra – snyggt korsklippt via en ramberättelse i en annan tidsdimension, och en större historia som kommer fram efterhand och som verkligen är på barnens sida i dessa animerade tider av Dreamworks-vuxenblinkningar.

[2009-12-15 01:19]
Simon

Upplyftande att äntligen läsa en hyllning av årets julkalender, tycker att den har fått oförtjänt dåligt kritik. Har sett varje avsnitt – trots fyllda 27 år och avsaknad av ett barn att ha som alibi – och har verkligen tyckt om dom. Klungan- och artistkopplingarna förklarar varför.

[2009-12-15 01:30]
Hasse

Han heter Carl Englén

[2009-12-15 02:40]
Pundaren

Jag vet att innerst inne, sitter mitt inre barn och skriker på mig just nu. Hotar mig med stryk och kommer med skamliga förslag. Han vill inget hellre än att jag, en 25-årig och skäggig skönhet ska sätta tänderna i detta julfyllda och med all sannolikhet tittbara spektakel.

Problemet är bara att hans lilla, lilla röst dränks i dunklet från allt det där andra som bara måste göras. Se serier/dokumentärfilmer, läsa böcker/tidningar, lyssna på radioprogram/musik, idka samlag, konsumera mat/snus och ha jobb/flickvän/kompisar.. Listan kan göras hur lång som helst på saker och ting som prioriteras högre än lättsam och mysig barnunderhållning. Tyvärr.

Kanske pallar jag med skiten nästa år..

[2009-12-15 07:58]
Kjell

Hasse, tack! Det känns lyxigt med en sån stor korravdelning på WS.

[2009-12-15 14:35]
Patrik

Har själv inte sett, men väldigt populär hos min 7-åriga son. Sitter och ropar: Pappa det här skulle inte du gilla. De ska stjäla musiken!

[2009-12-15 16:26]
Per

Jag gillar den som fan, liksom min sexåring som ser det 2-3 ggr per dag. Minns jag rätt gick nästan hela Cronemans krönika (snarare kåseri) ut på att det bara är små barn som ser Julkalendern nuförtiden, och sen dömde han ut årets eftersom den var för barnslig. Ännu en trött slentriansågning. Carl Englén är en STOR talang, hans Häxan Surtant var också väldigt bra.
Musiken är toppen. Den instrumentala rymdpopen i bakgrunden låter dock väldigt mycket bob hund…

[2009-12-15 17:45]
Stefan W

Såg halvhjärtat första två avsnitten, och tyckte det var dåligt… Kanske berodde på att jag fortfarande hade fjolårets höjdarkalender i minne. Jag har lite svårt för de här bolibompa-programledarna som alltid verkar tro att barnen inte vill något hellre än att höra dem sjunga. Men hamnar jag vid Tv:n vid tillfälle ska jag kanske ge det en till chans.

[2009-12-15 20:15]
Palmodovar

Håller med Per om att Cronemans text mest var ett kåseri där han innan verkade bestämt sig för att dagens barn tycker att julkalendern är töntig. Vilket jag inte alls tror stämmer. En annan sak jag tänkte på: jag har själv skrivit lite om barnkultur och just på DN var regel nr 1 att man inte skulle referera till sina egna barn i texterna. Det blir lätt lite töntigt när man skriver: ”Jag läste Siv sover vilse för min lille Herman och han vart helt tagen.” Men Cronemans text byggde just en sån gullig iaktagelse av hans egna ungar. Men en tevekrönika kanske får vara personligare än en recension.

[2009-12-16 00:57]
Jonas

Pixar-vuxenblinkningar?

Jag har varit inne på det förr, men jag tycker att Pixar är den studion som minst använder sig av det slöa greppet att köra olika skämt för barn och vuxna.

Dreamworks däremot… Brr!

[2009-12-16 12:57]
Kjell

Helt riktigt, Jonas. Jag har fått samma påpekande tidigare och då genast och förbehållslöst instämt. Det är Dreamworks jag retat mig på, verkligen inte Pixar.

[2009-12-17 10:07]
Philip

Palmodovar¬†– det där med att inte referera till sina barn har jag också fått höra, och min känsla är att speciellt barnkulturforskare tycker att det är oprofessionellt. Som kritiker ska man ju kunna formulera en kvalificerad åsikt om ett verk, inte ersätta sina egna argument med ungarnas reaktioner. Men själv tycker jag sällan att det gör texterna sämre –¬†möjligtvis lite störande för dem som inte själva har barn.
Håller för övrigt fullständigt med om Superhjältejulen – helt lysande. Det här är ju en tradition som svenskar är extremt bortskämda med, tror ni att de har så här fina julkalendrar i andra länder? Inte i Finland i alla fall.

[2009-12-17 12:13]
Magnus H

Tack för det ifrågasättandet, Jonas, och rättelsen, Kjell. Nog blinkar Pixar friskt åt de vuxna (deras filmer kan väl klassas som familjefilmer snarare än barnfilmer), men de låter det aldrig komma i vägen för berättandet. Subtila referenser som förhöjer upplevelsen för de äldre är inte samma sak som att, säg, göra en gangsterfilm med fiskar (och vara extra noga med att fiskarna ser ut som röststjärnorna).

[2009-12-17 18:00]
Jennie

Om man får referera till sina barn här så skulle jag vilja säga att i alla fall vår femåring är för liten för julkalendern. Han är livrädd och sitter med händerna framför ögonen så fort Supersnällasilversara blir arg eller när det är möte på Barnverket. Personligen tycker jag den är för grå och ojämn, ibland är musiken lysande ibland hör man inte vad de sjunger. Det roligaste med kalendern är att trillingarna ser ut och pratar som Mona Sahlin.

[2009-12-17 20:26]
r

När jag pluggade litteratur kom jag med ett tvärsäkert påstående om att ”Bra barnlitteratur är de som både barn och vuxna uppskattar”. Min lärare höll inte med mig, och tog ”Gummitarzan” som exempel. En bok få vuxna uppskattar. Å andra sidan är det ju svårt att som vuxen skriva om barnkultur helt genom ett testat-på-barn-filter: Poppis bland dagisbarnen=bra.

[2009-12-17 23:09]
Palmodovar

Philip: Även om jag som skribent var sofistikerad nog att inte inte nämnna mina ungar så testade jag ju av produkten på dem i alla fall, vilket påverkade texterna. Inom barnkultur är barn ofta dolda makthavare tror jag. Jag var på en fest hos ett barnboksförlag där jag just fått en text antagen. En redaktör gick fram till mig och sa: ”min dotter älskade ditt manus!”. ”Vad hade hänt om hon inte hade gjort det”, frågade jag. ”Då hade du varit stekt, ha ha.” Vi började prata om det, och alla på förlaget gjorde så, testade av ideér på sina barn. Kan vara en tröst om man blir refuserad, sannolikheten är stor att det är en femåring som hållit i kniven.

[2009-12-18 13:02]
Per (inte den Per)

Kjell och Per: Ni är internetmobbare. Och möjligtvis proto-nazister. Jag hänger inte riktigt med på resonemanget:
http://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/det-vita-bandet-1.1016018

[2009-12-18 14:29]
Kjell

Nej, det där var årets konstigaste text. Skulle jag vara mer ”hukande” än Johan C själv, som är helt socialt osynlig på nätet?

Och menar han – för att försöka dra konsekvenserna av vad han faktiskt skriver – att jag, när jag skrev texten här ovan, borde ha utelämnat passusen om honom för att i stället ta just denna med honom i telefon?

Nej, Cronis har blivit DN:s egen Överste Kurtz. Men det är ju dessvärre inte mitt och Pers huvud som sitter på pålar utanför tidningshuset utan de vanliga, trogna DN-läsarnas.

[2009-12-18 14:48]
Jonas

Så Croneman är säker på att Per inte skulle ”våga” skriva eller ringa till honom, men själv vågar han inte ge svar på tal i kommentatorsfältet, där diskussionen förs, utan använder sitt utrymme i en av Sveriges största tidningar till att kalla Per för saker som ”tjock” och ”obegåvad”. Rimligt.

[2009-12-18 14:51]
Per (inte den Per)

Riktigt sköna härskartekniker Croneman använder. Först lite nedsättande kommentarer om Pers utseende (mustasch?), sen ”tv-bloggare” bara för att markera att ni inte är riktiga journalister och sen en drapa om ”gratisutdelad tidning” – naturligtvis inte lika fint att jobba på en tidning där man för 15 kr per dag kan läsa om vad som hände igår och förrgår.

[2009-12-18 17:27]
Bine

Lite hatkärlek för mig. Jag är, precis som Stefan W, trött på det eviga sjungandet i Bolibompa. Samtidigt har jag alltid gillat både Sara och Henrik, deras samspel är ypperligt. Håller med Per om att Häxan surtant också var väldigt bra teve. Kommer då och då att tänka på att hon kallar berättarrösten för pratgubbe. Mycket roligt.

Ang. Croneman: Jag har full förståelse för att han inte kommenterar här. Personligen tycker jag att det kan vara intressanta diskussioner här, men generellt smakar diskussioner på internet bäst med en nypa salt. Ibland en skopa. Men apropå dåligt redaktörskap. Trycker de vad han än skriver? En recension ska ev. handla lite om filmen också, eller…? »Fattarnte…«

[2009-12-18 17:37]
Herr Cronemans känsla för proportioner « Messerschmitt

[…] Cronemans känsla för proportioner Kjell Häglund hade synpunkter på Johan Cronemans recension av julkalendern, och någon som hette Per […]

[2009-12-18 17:56]
r

Fascinerande grepp att ta med sina blogkiommentar-beefs i en Hanekerecension. Men antagligen obegripligt för majoriteten av läsarna.

[2009-12-18 19:03]
bitch

Oj vilken virrig recension. Men ack så underhållande. Jag gillar fortfarande Croneman!

[2009-12-19 11:33]
Rickard

Croneman tycks, liksom flera andra DN-skribenter, tro att han har någon slags gudomligt åsiktsmonopol och tolkningsföreträde, och blir oerhört upphetsad om någon till äventyrs inte håller med. Den här recensionen kommer att svida länge, eftersom den kommer att generera en rätt vässad debatt på alla möjliga håll på nätet. Märkligt att många i sina kommentarer skriver skriver ”Jag gillar verkligen Croneman, men här blev det fel.” Jag har aldrig förstått hans storhet som journalist. Vari består den? Han är väl en typiskt pk middle-of-the-road-DN-skribent?

[2009-12-19 13:09]
Lisa

Jag gillar faktiskt Croneman ofta men det där var det mest världsfrånvända jag läst. Det är så oerhört respektlöst mot läsarna att beröva dem en kunnig recension och ersätta den med en anal vendetta. Har de ingen redaktör som kunde avvärjt katastrofen?

[2009-12-19 14:18]
JensU

Ja det där var väl inte en av Cronemans bästa stunder precis. Hans styrka, för några år sedan åtminstone, var väl förmågan att på ett underhållande och pricksäkert sätt såga idiotiska program/programledare längs fotknölarna. Men på senare tid har han ju blivit alltmer kryptisk i sina skriverier, ofta helt enkelt svårbegriplig.
Jag tycker Niclas Wahllöf övertagit rollen som DN:s intressantaste TV-skibent.

[2009-12-19 17:14]
Jens

Tror det blir bäst om Croneman from nu enkom skriver om sin finurlige vän Manuel.

[2009-12-22 10:01]
henrik

Jag måste ha missat hela Manuel-grejen. Kan någon upplysa mig pls. Dör ju av nyfikenhet.

[2009-12-23 01:16]
xarm

Beef! Beef! Beef!

[2009-12-23 02:02]
Kjell

henrik, sökt på ”Manuel” på dn.se?

[2009-12-23 11:47]
Hanna

Jag håller inte med, kreddiga upphovsmän till trots. Henrik Ståhl är bra, men Sara spelar en på näsan; tycker egentligen att hela produktionen genomsyras av någon sorts idé att BARN GILLAR HÖGA LJUD!!!! OCH SÅNG!!!! OCH FÄRGER!!!!! OCH TOKERIER!!!!!, vilket jag alltid fann ganska tröttsamt när jag var yngre och fortfarande finner tröttsamt. Ömsom är det hysterisk Cartoon Network-estetik och vuxna människor i skojiga hattar som sjunger, ömsom vitsar om att Stålhenrik inte, vadomnukalladedet, ”kunde så mycket om sociala regler” när han sa till Supersnällasilversara att han var kär i henne så kort efter att de träffats. ”Dreamwork-vuxenblinkning” var nog ordet jag letade efter.

And besides: Uni Sax? Det är väl inte bara jag (och Rebecka Åhlund) som inte kan göra annat än att se den karaktären som en företrädelsevis ofräsch schablon på genuspedagoger?

Visst, visst. Det finns dom som säger att barn inte gillar alltför pretentiösa julkalendrar och att man hellre ska jobba på att pleasa barnen än feministpapporna från innerstan. Men man ska inte underskatta de senare heller. Alla barn jag har frågat har tyckt att årets julkalender är för barnslig – kanske för att man fokuserat för mycket just på billiga publikfriarknep som tokiga kostymer och höga ljud. Barn genomskådar sådant. Och tycker inte per definition att allt med substans, kvalitet eller andningspauser är tråkigt. Pelle Svanslös, till exempel, från 1997: en julkalender om en ordmärkande, poesiskrivande katt i Uppsala nästan helt befriad från kulörthet och sång (bortsett från dörren till Gullans salong och ”Om du är en strömming”, då), där alla eventuella ”vuxenskämt” mer handlar om detaljer och referenser man inte känner till som alltför liten – typ att kalkonen läser Kafka – men trots det en rätt bred favorit bland oss som var barn när den gick.

Kan för övrigt tillägga, apropå Croneman-debatten, att jag tycker att han är helt obegriplig. Men så känner jag å andra sidan lite inför hela DN – har bara en bild av redaktionen som ett bröligt rökrutegäng som dunkar varandra i ryggen utan att vara så noga med att mediekritik helst inte ska vara ett självbekräftelseprojekt och att en krönika i en stor dagstidning bör vara skriven med viss språklig finess. Det finns förstås en hel del undantag, men jag är väl inte den enda som tänker ”what the fuck?” varje gång jag läst färdigt en av Benkes krönikor?

Men jag gillar Namn & Nytt. Mer sådan humor i julkalendern!

(och ja, jag insåg nu hur otroligt mossig jag låter – men jag är faktiskt född på 90-talet!)