När jag, efter en hyllning i Entertainment Weekly, letade på nätet efter Showtimes nya realityserie Lock ‘n Load stötte jag på en serie med precis samma namn på amerikanska History Channel – och blev sittande, djupt förundrad.
I Lock n’ Load with Lee Ermey exercisgormar vapenexperten och vietnamveteranen Ermey sig igenom timme efter timme av skjutvapenporr, nördar ner sig i historiska och tekniska detaljer och utmanar »fiender« på dueller – som när denne läderhudade Rambo massakrerar måltavlan med en antik bössa så att hans brittiske mottävlare skakar av uppgivenhet. Mest fascinerande är att trots den totala redneckkänslan är produktionen extremt snygg, snabb och smart. Och jag insåg att den här serien ju faktiskt inte alls bara var för vapengalningar, utan lika mycket för oss som bara är allmänt fängslade av hur otroligt olika funtade vi människor kan vara.
Vilket väl också är varför jag uppskattar Showtimes Lock ’n Load (notera att dessa båda serier åtminstone placerar apostrofen på varsin sida om »n«:et).
Lika mycket som jag är pacifist och vapenhatare, lika mycket njuter jag av hur den här dokusåpan fuckar med mitt huvud. Programledaren Josh T Ryan presenterar sig som »gunslinger«, cruisar runt i en sanslöst snygg vitröd vintagebil, är seriöst rockabilly-cool och – äger en vapenbutik i Colorado.
Först ser jag det som en fascinerande mash-up mellan meta-popkulturmedvetenhet och högerkonservativ bullshit, men snart inser jag att det inte finns något omedelbart popkulturellt i killen överhuvudtaget, bara för att han ser ut som en korsning mellan Paul Simonon och Joe Strummers dröm om Montgomery Clift 1979. Han är fullständigt på riktigt, på gott och ont, när han smooth-snackar kunderna, utmanar dem på shoot-offs (en vithårig pensionärstant ger honom storstryk) och får allt att verka hur mysigt normalt och socialt som helst, vare sig kunderna är stans pistolfetischistiske präst eller taser-fnissande college-kids.
Just vardagligheten är behållningen – man får en helt annan insikt i vapengalna amerikaners kynne härifrån än via attackklippta Michael Moore-filmer.





