Weird Science
Hallströms svenska romkomklassiker

2008-01-16  

hallstrom-box.jpgOm svenska romkoms vanligtvis förvandlar dig till en slingrande skämsmask i soffan med sina usla manus, sina låtsasavslappnade, inövade vahettere-maner, helt svartvita karaktärer och styltig dialog som hörs ända bort till sista bänkraden på Dramaten alternativt småfises mot kameran (för att låna Thorsten Flincks eminenta uttryck) – då ska du plocka fram Lasse Hallström-boxen som släpptes i november. I den finns tre romantiska komedier som inte bara är bra för att vara svenska-bra. En kille och en tjej, Jag är med barn och Två killar och en tjej är god damn magiska, vad man än jämför dem med.

Det finns inte bara fingertoppskänslig dialog, fantastiskt roliga och helt oförglömliga repliker som »Kär?! I min ålder får man vara glad om man har jämn och fin avföring«, eller saker som Stig Ossian Ericsons helt obetalbara, desperata falsettskrik efter ännu en misslyckad tagning under reklamfilmsinpelningen i Jag är med barn (40 minuter och 13 sekunder in, om du vill följa mitt exempel och köra det på loop), eller en halvnaken Brasse som uppflugen på en kamel i en afrikansk turistort utbrister i ett »Det här känns inte bra. Känns inte romantiskt«. Det finns också scener som kastar dig mellan djupaste allvar och ett gråthulkande storskratt på en nanosekund. Som när en dittills känslokall Magnus Härenstam går loss på möblerna, får ut alla känslorna på en och samma gång och efteråt lite generat säger »Det var visst något som ville komma ut där tror jag«.

Personkemin, energin och vänskapen mellan Lasse, Magnus och Brasse går rakt genom skärmen, rakt in i hjärtat och KA-BLAM!-exploderar. Och någonstans är de här tre filmerna fortfarande så väldigt aktuella i sin skildring av idéer om en annan sorts manlighet än den traditionella och tillsammansskapet i stort.

Hallström gör allt detta, plus att han fångar Stockholm från sin allra finaste sida – och kanske är det scenen i Två killar och en tjej, när Pia Green skjutsar Brasse genom ett tomt Stockholm en sommarnatt, som får mig att tänka på tokigt underskattade Stockholm Boogie. Tvillingarna Lindgren lyckades liksom Hallström fånga sin tid, fånga jargongen mellan vänner och tjaa, fånga Stockholm och livet som det ser ut när man är kär, ung eller gladfull – eller en kombo av alla tre.

[2008-01-17 00:20]
ellen

Åh gud vad jag vill se om de här filmerna nu. Tack Emma.

[2008-01-17 10:17]
Emma

Vad bra! Det var meningen.

[2008-01-17 14:44]
Molly

Precis vad jag behövde idag. Den där boxen ser ju fantastisk ut också!

[2008-01-17 17:49]
Andreas

Hör dessa filmerna ihop på något sätt? Dvs är två av dem uppföljare eller ska man se dem i en viss ordning?

[2008-01-17 18:14]
Emma

Andreas: De kom i den här ordningen: En kille och en tjej, Jag är med barn och två killar och en tjej. Ser man dem i den ordningen blir det lite av en trestegsfilmraket in i vuxenlivet – men man kan se dem i vilken ordning som helst, de hör inte ihop.

[2008-01-17 20:16]
Eva

Jag blev tvungen att beställa boxen efter din text för filmerna fanns inte att ladda ner.

[2008-01-17 20:23]
Emma

Jag lovar, de är värda varenda öre!

[2008-01-17 20:52]
Plox

Ja då är man ju nästan tvungen att köpa denna box. Gillar Hallström men har fått för mig att dessa tre filmer tillhör hans sämre. Trevlig text btw Emma, du borde ju nästan ha någon procent på den förhoppningsvis ökade försäljningen av denna box =)

[2008-01-17 22:01]
Kjell

Hans sämre?? Det här är ju Hallströms kreativa peak. Ur min synpunkt kom överskattade Mitt liv som hund och förstörde alltihop… Jag utnämner f.ö. denna box till Månadens DVD i Magazine Café, så nu bedriver vi hype på bred front.

Risken finns dock att förväntningarna blir LITE för högt ställda, ”Jag är med barn” är ju väldigt ojämn. Å andra sidan är ”Två killar och en tjej” den bästa svenska romcomen som gjorts.

[2008-01-17 22:13]
Emma

Haha, för högt ställda förväntningar? Av den HÄR texten? Okej, Jag är med barn kanske inte är riktigt, riktigt lika bra som Två killar och en tjej – men jag måste nog faktiskt säga att jag tycker väldigt mycket om den också.

[2008-01-17 22:40]
Kjell

Emma, jag syftade på min egen text där, jag hade inte utrymmet att brasklappa det minsta lilla utan körde klassikergasen i botten.

Men visst har Jag är med barn en helt oskattbar charm! Och en grej man fastnar för mer i dag än när den kom är förstås den tragikomiska, och historiskt intressanta, reklamkontorsmiljön.

[2008-01-17 23:35]
Emma

Ahh, jag fattar. (Själv kopplade jag den där reklamkontorsmiljön lite till när jag var och hälsade på min pappa och hans formgivarkompisar/kollegor på jobbet när jag var liten. Redan då kände man på sig vilka de där Uffe Brunnberg-typerna var.)

[2008-01-18 07:14]
Andreas

Tack så mycket för svaret. Ska ge dessa filmerna en chans.

[2008-01-19 20:31]
Hynek

Utmärkt tips Emma. För den som blir helt Hallströmberoende efter det här kan jag berätta att hans allra första film, ”Ska vi hem till dig … eller hem till mig … eller var och en till sitt?” – som han gjorde för tv och klippte, filmade och regisserade på egen hand – finns som extramaterial på Criterions utgåva av Mitt liv som hund. Vet inte om filmen är utgiven i Sverige, men jag rekommenderar den varmt. Titlen ger handlingen som utspelar sig när tre manliga vänner går på dansrestaurang för att ragga. Att Hallström som han själv sagt var inspirerad av Cassavetes, Truffaut och Forman behöver man inte tvivla på. Och både Göran Stangertz och Claire Wikholm är obetalbara.

[2008-01-20 15:20]
Emma

Tack för tipset! Visste faktiskt inte om att Ska vi hem till dig… fanns utgiven öht – men minns att jag tyckte att den var fantastiskt rolig när jag såg den. (Har för mig att någon försöker röka ut någon med misslyckad popcornpoppning och att den bakfulle huvudpersonen väcks av en Vakna!-försäljare?)