Weird Science
Kejsaren drar en handtralla! (eller En enastående studie i falsk marknadsföring)

2008-02-03  

en_enastaende_studie.jpgPå Göteborgs filmfestival slumpade det sig så att jag såg Patrik Erikssons En enastående studie i mänsklig förnedring och Zoe Cassavetes Broken English samma dag. I den förra är en kille deprimerad, knaprar piller, gråter, är patetisk, har sex, jagar desperat efter kärlek och får kärleksråd av sina kompisar. I den senare får Parker Posey panikångestattacker, knaprar piller, gråter, är patetisk, har sex, jagar desperat efter kärlek och får kärleksråd av sina kompisar.

Skillnaden mellan de båda filmerna är egentligen liten: i alla fall om man bortser från detaljer som att En enastående studie… handlar om en man och inte om en kvinna, har filmats enbart med mobiltelefoner, är pixlig, ”på riktigt” och innehåller en runkscen där hela duken fylls av en kuk. En enastående studie… är råare, roligare och saltare i smaken än Broken English – men de handlar i grund och botten om exakt samma sak. Ändå är den förra inslagen i ett pinsamt pretentiöst omslagspapper.

Filmarna bakom den har sålt in spektaklet som något »omoraliskt« och filmen har kallats »brutalt självutlämnande«. Regissören sa inför visningen att detta var ett historiskt ögonblick, att filmen skulle innebära »filmens död och återuppståndelse«, och hävdade efteråt att det inte fanns något liknande inom filmen – man var till och med tvungen att söka sig till Rousseaus Bekännelser eller Witold Gombrowicz för att överhuvudtaget hitta paralleller.

Vad Zoe Cassavetes sa inför eller efter premiärvisningen av Broken English på festivalen vet jag inte, men jag misstänker att det inte var något av ovanstående. Hon, och alla andra, vet att hennes film är en hyfsat traditionell romkom där publiken kan skratta en liten stund åt/lida en liten stund med någon annan och någon annans lite lagoma patetik. Vi har helt enkelt sett historien många, många gånger förut – och sannolikheten att någon skulle kalla Broken English »brutalt självutlämnande«, även om det faktiskt är Zoe Cassavetes själv som stått för manus, är väldigt, väldigt liten. Kan den enda skillnaden verkligen vara att Cassavetes inte själv stått framför kameran? Att hennes film handlar om en kvinna? Eller är det så att vi har en så skev bild av manlighet att vi automatiskt tycker att det handlar om »förnedring« om en man blottar sig? Det lutar ärligt talat mer åt att valet av titel till En enastående studie… är en pajig ploj. Eller kanske mer en åtgärd för att de skulle få pengar från Konstnärsnämnden.

Och det här med att det är »på riktigt«. Javisst, om man tycker att dokusåpor är »på riktigt« kan man säkert också uppfatta filmen som »på riktigt«. Själv ser jag en högst iscensatt och/eller filtrerad verklighet, och en alldeles lagom patetisk, alldeles lagom självutlämnande man uppe på duken. Och när Patrik Eriksson håller en kamera mot sitt ansikte och filmar sig själv när han gråter, kan jag bara tänka på ett citat av Chuck Palahniuk: »Hysteria is only possible with an audience.« Det är en dramaqueenscen, ett själutlämnande avsett för publik – och kameran och vi är där och påverkar skeendet och beteendet hela tiden, oavsett hur liten kameran än är.

Kanske är det jag som är en djupt omoralisk människa, men jag kan inte se något omoraliskt i En enastående studie i mänsklig förnedring överhuvudtaget. Det finns en scen där det skulle kunna sticka iväg och bli riktigt vidrigt, och allt jag läst och hört om filmen gör att jag laddar upp lite extra mod inför vad som komma skall. Men jag behöver aldrig den där extra portionen. Jag ser istället en hyfsat trygg och rolig film med hög igenkänningsfaktor – som skulle kunna funka rätt bra på bio. Med rätt marknadsföring that is.

[2008-02-03 20:26]
Alexander

Du växte nyss i mina ögon, Chuckciterande du :)Invisible Monsters va? Tänkte faktiskt just på den i den scenen då han bölar med stängda ögon, sen tjuvkikar han med ena ögat lite som för att se om någon tittar. Tack för medverkan på quiz också! Det var riktigt kul, sura miner post-semi-seger till trots.

[2008-02-03 22:00]
Tompa

” innehåller en runkscen där hela duken fylls av en kuk. En enastående studie… är råare, roligare och saltare i smaken än…”

Humor Emma, humor.

[2008-02-03 22:59]
Emma

Alexander: Yup, Invisible Monsters. Och, tack själv!

Tompa: Rätt nöjd själv.

[2008-02-03 23:45]
gustav

folks fixering vid autenticitet upphör aldrig att förvåna mig. vem bryr sig vem som spelar rollen, historien är väl det enda som räknas. suck.

[2008-02-04 00:36]
Emma

Ja, absolut. Och om det då inte spelar någon roll vad som är ”mest autentiskt” och det bara är själva historien som räknas – varför kallar man En enastående studie… för ”brutalt självutlämnande” och omoralisk när det skulle falla väldigt få människor in att kalla Broken English för de sakerna? Det är ju i princip exakt samma historia. Det är mest det jag undrar.

[2008-02-04 01:24]
K.

Dessutom verkar den extremt lik en film som gick på sundance nyss: A Complete History of My Sexual Failures http://www.imdb.com/title/tt1037033/
Till och med titeln klingar rätt likt. Finns en intressant intervju med regissören här:
http://www.cinematical.com/2008/01/29/sundance-interview-chris-waitt-director-and-star-of-a-complet/
Har inte sett någon av dem men den engelska varianten känns bra mycket mer spännande. Ingen som var på Sundance?

[2008-02-04 15:59]
Lowe

Vilket konstigt sett att uppleva en film, att utgå från vad en annan liknande film gav för upplevelser hos andra människor. Det skulle bl.a. innebära att alla de filmer om t.ex. jesus liv ska det tyckas likadant om eftersom de har samma historia. Jag var också på premiären och tolkade nog regissörens kommentar riktad åt filmmediets nuvarande situation, filmmediet som vi känner det kommer in i ett nytt skede. Tycker filmen också var lite effektsökande med runkscenen men att den är filmad med mobil är mer än en gimmick. Mobilen är som en penna, bara ta upp och skriva när det händer, fast egentligen ännu behändigare, eftersom skeendet skriver sig självt och mobilen registrerar. Den fina scenen som när huvupersonen kutar till kontoret för att hinna träffa tjejen skulle antagligen aldrig någon spelat in annars. En grym film!

[2008-02-04 16:30]
weng-weng

Jag tycker främst att EESMF är intressant som en studie i gruppdynamik – är det två lyckade kreatörers profit på sin bästa väns oro och (mycket allmänmänskliga) kärleksångest eller ett bevis på hur man leder någon ur skärselden genom att elda ytterligare under den?
Patriks kåtsvettiga grabbighet är visserligen pinsam (är han verkligen 36 år undrar man?) men ändå något lättare att hantera än Eriks och Rubens eftersom den serveras med ett ”ni behöver inte gilla vad ni ser men sån här är jag”. Vännernas ”guidande” instick (där själva filmandet förstås är en stor faktor) är svårare att ta då de inte står i fokus på samma sätt och därför inte heller kommenteras av filmen själv. Kanske har det att göra med filmtitelns singular- är det inte en studie av hur människor agerar ihop mer än en enskild människas egna aber?
Nu vill jag gärna se samma film igen, men gjord av de olika tjejer som Patriks dejtar.

[2008-02-04 16:35]
Emma

K: Jag var tyvärr inte på Sundance, men tackar för länktipsen!

Lowe: Jag tar upp båda filmerna eftersom jag av en ren slump såg dem samma dag. Och eftersom nu regissören sa att man måste söka sig till litteraturen för att hitta paralleller och jag såg en väldigt liknande film samma dag, och har sett ganska många liknande genom åren kopplade jag ihop dem.

Jag tycker inte själv att runkscenen är effektsökeri, jag applåderar dem för att de har med den – och när det gäller mobiltelefonerna kan jag nog inte heller hålla med dig. För mig blir mobiltelefonfilmandet aldrig mer än en gimmick. (Och om skeendet skriver sig självt kan man ju då som sagt också ha olika åsikter.)

[2008-02-04 16:40]
Emma

weng-weng: Ja, det är en film jag också skulle vilja se! Intressant tanke om gruppdynamiken – jag måste verkligen se om filmen med andra ögon och en magkänsla som inte är söndermatad med ”fel” info.

[2008-02-05 00:19]
Michael Korine

Sällan har en bioupplevelse inbjudit så till samtal efteråt som En enastående studie i mänsklig förnedring.

Vissa kallar det för spektakel.

Vi får tar del av huvudpersonens eget urval av upplevelser. Utifrån dessa premisser, är det sen upp till oss att som åskådare bedöma, både filmen och huvudpersonen.

Vissa krav ställs alltså på publiken. Eller rättare sagt, publiken ges utrymme att ställa krav på sig själva.

Riktigt bra filmer låter sig inte sammanfattas utan att blottlägga en dålig kritiker.

Så tack för en minst lika självutlämnande recension som film, om än omedvetet:)

[2008-02-05 13:16]
Emma

Hej Plattformsmedarbetare! För jag gissar att det är någon av er som gömmer sig bakom Michael Korine?

Först och främst, det finns väl en hel del filmer som inbjuder till diskussion och ”inte låter sig sammanfattas”? Och kanske är det mer marknadsföringen av just den här filmen som diskuteras, snarare än själva filmen?

Hursomhelst, och vem som än gömmer sig bakom Michael Korine, självklart är det så att recensioner är självutlämnande. Inte kvantfysik direkt. Säg vad du gillar eller hatar och man kan säga vem du är.

Vad som är ”bra” och ”dåliga” filmer eller ”bra” eller ”dåliga ” kritiker finns det förstås olika åsikter kring – och ibland kan det kanske till och med vara så att kritiken så att säga även ger utrymme för filmaren/producenten att ställa krav på sig själva och sin marknadsföring.

Så, tack för din självutlämnande, anonyma kommentar. ;)

[2008-02-05 15:30]
Lowe

Om han skulle ha syftat på historien, ja.

[2008-02-05 16:34]
Jimmy

Go, Emma! En njutning att läsa din briljanta text. Din bästa hittills här på Weird science, helt klart. Även om de andra också varit bra. Väldigt klarsynt, välformulerat och intressant.
/Jimmy

[2008-02-05 20:22]
Elin B

Hej Emma!
Jag gillade EESIMF. Jag tycker att det är en feministisk film, och det är en av anledningarna till att jag gillar den. Men du har en poäng i att jag tror att en hel del av reaktionerna (och möjligen också de kraftfulla orden i marknadsföringen av den – vid sidan av pepp från Plattformgänget) handlar om att det är en man, eller män, som skildras. Jag uppskattar att få se en man som gråter och nojjar över sms, telefonsamtal, ensamhet, piller, sex. Män som peppar varandra och tillsammans sönderanalyserar ett raggs sms. Det har inte jag sett så ofta på film innan, eller läst om. Visst har vi sett manlig ångest i överflöd etc etc, men den här typen av klassiskt ”tjejigt” beteende tyckte åtminstone jag var nytt. Däremot är ju själva grejen inte speciellt ny (berättelsen som sådan) men för mig spelade det mindre roll, eftersom sättet det framfördes på kändes ärligt och personligt och nära (att det givetvis är en form av iscensättning tycker jag är en annan femma).
Vad gäller form och medie (mobiltelefon eller inte, filmens död och återuppståndelse eller inte) kan jag inte säga så mycket, känner att jag har alldeles för lite koll på FILM för det. Det var bara mina två cent.
/Elin

[2008-02-05 21:10]
Emma

Jimmy: Tack!

Elin B: Grejen är ju att jag också gillar EESIMF. Egentligen. Om inte allt det där andra stått i vägen för första titten. Lite som när man går och ser en film som någon klassat som komedi och man bara sitter där och vafandethärärvälinteroligt och missar en massa bara därför. Sen kanske jag inte riktigt håller med om att det är en ”feministisk film”. Berätta mer hur du tänker? Många filmer i den senaste killar som pratar känslor på film-komedivågen har haft samma stuk i tonen.

[2008-02-05 23:12]
Elin B

Hmm, jag hänger förstås med för dåligt i film som nyss kommit… Kanske är detta en genre på frammarsch, eller ett motiv.
Men: jag läste nyligen Stefan Mendel-Encks bok ”Med uppenbar känsla för stil”, om män och manlighet. Både deprimerande och upprorisk läsning.
Han beskriver klockrent och träffande hur manlighet i vårt samhälle konstitueras som det som är anti-kvinnlighet, dvs motsatsen till känslighet, mjukhet, intimitet, medkänsla, nära relationer etc. Då menar han (och jag) manlighet, inte alla män, förstås. Men generellt. Utifrån den texten, och upplevelsen av en sorts aha-upplevelse kring män och manlighet – hur manligheten blir en boja man inte kommer loss ur – upplevde jag EESIMF som feministisk: för att den visade att killar är lika osäkra, känslosamma, nojjiga etc som kvinnor brukar skildras som. Alltså inte en ”stor” och genomgripande feministisk känsla, inte i struktur eller tema, men bara i det enkla: en dokumentär som visade en annan mansbild.

Men jag tror att vi hade motsatta förhandsinställningar: jag hade inte sett nåt av marknadsföringen, bara hört om filmen av mig närstående filmare. Jag fattar precis din känsla av att bli snuvad på något, inte nå fram till DET DÄR DOM SA. Trist. Men kul om du ser om den att höra vad du isåfall tycker!

[2008-02-06 02:35]
Michael Korine

Jag tycker jag det verkar vara medias fokus som skapat bilden av sensationalism och inte filmskaparna.

Din artikeltitel exempelvis, den refererar till onaniscenen och lyfter därmed fram den ur sitt ganska vardagliga sammanhang i filmen och upphöjer den till sensation.

Även undertiteln ångar på i samma anda: En enastående studie i falsk marknadsföring.
Knappast ett påstående som känns nyanserat.

Eventuellt är det en nick till filmens i sig missvisande titel (det enda tecknet på missvisande marknadsföring från skaparna som jag ser det) eller bara ett tillfälle för en kritiker att vara fyndig.
Oavsett känns det tråkigt att fokus ska ligga på överdrifter och rappa formuleringar och inte kring ett omdöme av filmen.
Anser du att marknadsföringen motsvara det du påstår i din rubrik vore det intressant om du fördjupade dig i det resonemanget och tog några exempel, annars är det väl bättre att bryta mot den missvisande bilden och skriva om filmen istället.

[2008-02-06 12:15]
Emma

Elin: Ja, Med uppenbar känsla för stil var verkligen ögonöppnande/bra/deprimerande läsning – särskilt om man som jag läste den samma vecka som jag läste Katarina Wennstams våldtäktsböcker. Kolla t ex Supersugen om du vill se en fin, rå och rolig komedi om en ”ny manlighet”. Visst, den är supergrabbig på många sätt, men vänskapsskildringen är så väldigt, väldigt fin. Det finns massor av exempel.

Michael:
1. Filmskaparna har själva omtalat filmen som ”omoralisk”. Vari ligger det omoraliska? Tyder det inte på ett visst mått av sensationalism att kalla sin egen film omoralisk?
2. Min val av rubrik syftar självklart på uttrycket kejsaren är naken. I EESIMF är kejsaren inte bara naken, han drar också en handtralla. Och som jag sa ovan, jag applåderar onaniscenen. Way to go!
3. Du menar att rubriken En enastående studie i falsk marknadsföring är mindre nyanserat än titelvalet En enastående studie i mänsklig förnedring? SJÄLVKLART är det en nick till filmens missvisande titel. Det är ju det texten handlar om.
4. Jag tycker precis som du att det är tråkigt att fokus kring denna film legat kring överdrifter och rätt orappa formuleringar, från både media och filmare.
5. ”Anser du att marknadsföringen motsvara det du påstår i din rubrik vore det intressant om du fördjupade dig i det resonemanget och tog några exempel, annars är det väl bättre att bryta mot den missvisande bilden och skriva om filmen istället.”
Det tycker jag nog att jag gjorde. Om du inte håller med får vi kanske komma överens om att inte komma överens på den punkten?

[2008-02-06 17:15]
weng-weng

Elin B: Även för mig går EESIMF bra att sortera in under mansforskning, gärna just bredvid √¢‚Ǩ¬ùMed uppenbar känsla för stil√¢‚Ǩ¬ù (så fina de två titlarna blir ihop för övrigt…), däremot tycker jag den passar bättre som diskussionsunderlag än som något att drämma i bordet som bevisföremål i fortsatt kamp. Kanske är Patrik verkligen en god feminist- är filmen i så fall ett bevis om att han (vi alla?) i kärlekens förtvivlan tappar all politisk styrfart och övertygelse och plötsligt sitter och raggar på en femtonåring? Visst blev jag också glad över kramscenen- verkligen, och att Patrik får vara svag och nojjig. Men jag tycker snarare att det säger mer om vilket samhälle filmen kommer ur. Ska detta inte rymmas inom ramarna för vad vi alla ska få göra utan att det kallas för feministiskt? Jag håller med dig om att dessa uttryck hos män visas för sällan på film (och i andra kulturuttryck), men det känns bara lite ledsamt att ettikera det som feministiskt…

[2008-02-06 19:11]
Emma

weng-weng:
”Jag håller med dig om att dessa uttryck hos män visas för sällan på film (och i andra kulturuttryck), men det känns bara lite ledsamt att ettikera det som feministiskt…”
Eller HUR?

[2008-02-06 23:42]
Elin B

Men hey, feminismen är ju en oerhört ledsam kamp! I den bästa av världar skulle den vara obsolet, såklart. Det som feminismen arbetar mot/synliggör ÄR väl sådant som säger något om samhället, och kanske inte just om feminismen? Att samhället då är ganska ledsamt?
Jag vet ingenting om huruvida Patrik är en ”god feminist” eller inte, men filmen i sig kan ses som det, enligt min uppfattning. Eller som en del i ett feministiskt upplyftande av andra bilder än de vi ser oftast. Av män, av kvinnor. Nu saknar man kanske lite kvinnor i EESIMF, men det kanske kommer. Om inte annat görs det ju filmer med andra kvinnobilder av en massa kompetenta kvinnor.

[2008-02-07 12:06]
Patrik Eriksson

Jag känner mig nödsakad att förtydliga detta: jag har aldrig någon gång någonstans sagt att filmen skulle vara omoralisk. Det är mig främmande att göra något omoraliskt. Vad andra säger och tycker om filmen får stå för dom. Själv kallar jag den en romantisk komedi./Patrik Eriksson, regissör till ”En enastående studie i mänsklig förnedring”.

[2008-02-07 12:39]
weng-weng

Elin B:
Jovisst, filmen säger mycket om vilket samhälle vi lever i, (vilket iofs inte är unikt för just denna film). Kanske vore det kul att från feministisk filmteoretiskt håll studera EESIMF genom Laura Mulveys glasögon med blickriktningar och framför allt utifrån vem som håller i kameran. Kanske.
Jag är (dessvärre) överrens med dig i sak – det är viktigt att andra bilder än de gängse visas. Det är en nödvändig början, men jag vill gärna sträcka det feministiska projektet längre än så.
Patrik:
Oavsett vad vi alla tycker om filmen menar jag att du uppnått något bra bara genom att möjliggöra texterna på denna sida.

[2008-02-07 13:35]
Emma

Ptrik: Det står på Plattforms sida att din film är ”omoralisk”. Och, du sa ju ändå in the spur of the moment att En enastående studie i mänsklig förnedring skulle innebära filmens död och återuppståndelse, och att det inte fanns något liknande inom filmen… Jag kan alltså bara inte hålla med om att så skulle vara fallet. Men, det kanske var Göteborgshumor som gick mig whoosh rakt över huvudet?
Men igen, så att inga missförstånd ska uppstå – jag gillade din film (inte för att det spelar någon som helst roll i det stora hela). Det som retar mig var alltså presentationan av den, och att den tolkas som ”brutalt självutlämnande” när vi sett samma tema så många, många gånger om kvinnor på film. För jag tror faktiskt att det har med vad vi förväntar oss av män och kvinnor att göra. Det är väldigt sorgligt, och värt att uppmärksammas och diskuteras. Därför skulle din film förmodligen bl a funka väldigt bra som skolbio. Finns det några sådana planer?

[2008-02-07 16:59]
Lowe

mansforskning = rasbiologi

[2008-02-08 01:10]
Julian McKinney

APROPÅ ORD SOM AUTENCITET, DÖD OCH IGENKÄNNINGSFAKTOR.

Autencitet handlar trovärdighet. Är man inte trovärdig är det fullständigt ointressant hur historien ser ut.

Jag tycker Patrik kan kosta på sig kommentarer kring filmens död och återuppståndelse.

Det är världspremiär för hans första långfilm.
Hans goda vänner, medskapare och flickvän är där, i filmen och i salongen.
Säkerligen är även dom som anser att det hela är en gimmick på plats.
Och kanske några av dom som anser mobilklippens enda arena vara youtube.

I den här beskrivning finner jag ingen igenkänningsfaktor:

”man var till och med tvungen att söka sig till Rousseaus Bekännelser eller Witold Gombrowicz för att överhuvudtaget hitta paralleller”

Jag minns det snarare som ett exempel på inspiration.

[2008-02-08 12:27]
Emma

Patrik kan givetvis kosta på sig att säga precis vad som helst innan filmen, det är ett fritt land. Men han måste ju också vara medveten om att det han säger kanske i viss mån ”kodar” publiken och förväntningarna.

[2008-02-11 16:06]
the dude

Man kan fördjupa sig vidare i tveksamma fakta kring filmen här: http://nyvag.blogspot.com/2008/02/en-studie-i-enastende-marknadsfring.html

[2008-05-15 23:01]
Weird Science » Dumpning i stereo

[…] jag skrev hade En enastående studie i mänsklig förnedring oturen att bli sedd av mig samma dag som jag […]