Weird Science
Liten mexikansk spökpojke söker likasinnade för mysiga skogspromenader

2008-02-06  

En stund in på mexikanska skräckfilmen KM31 (döpt efter en vägkrök i skogen där folk tenderar att massakreras i mystiska bilolyckor) inser jag att jag att det inte fungerar. Jag har ju sett det här förut. Flera gånger. Tvillingar med telepatisk kontakt, en mystisk stuga, en vitsminkad liten spökpojk som tassar runt i skogen och dyker upp när det strategiskt blir som läskigast, stum men uppfordrande.

KM31 lånar friskt från allehanda håll, framför allt från japanska skräckisar. Kruxet är bara att om man en gång sett Ju-On: The Grudge och hart när gjort i brallan av ren skräck, är alla andra filmer med spökbarn ungefär lika otäcka som en eftermiddagsrepris på Landet runt.

Jag ser KM31 som överraskningsfilm på Stockholm filmfestival i november och nån dag efter visningen träffar jag Weird Science-kollegan Martin över några öl. Martin har en teori: precis som vi slentrianmässigt gnäller på Hollywoodkonventioner är det lätt att exotisera filmer från »främmande« länder. Speciellt Asien, där alla vet att de har en annan mental lunk, en inneboende visdom fjärran från oss sönderstressade och hedonistiska västerlänningar. Eller som på Balkan, där de super, slåss, gökar, gråter och spelar bastuba medan kycklingarna kacklar. Därför är en japansk tjej med långt svart hår alltid otäckare än en amerikansk co-ed med busringningsproblem, och en flummig men utsökt fotad Wong Kar-Wai-film alltid mer djupsinnig än Miranda July.

Tillbaks i salongen trillar jag dit över precis det här, och tycker att första halvtimmen är rätt mäktig: herregud, alla pratar ju spanska, fotot är sådär dovt och mättat, kvinnorna har dramatiskt korpsvart hår och männen är kortväxta och sammanbitna och heter Omar och Nuno, inte Steve och Bill. Sen vaknar jag ur slummern och inser att kidsen börjar lämna salongen, mer sugna på öl än mexikansk pyttipanna på uppstekta rester från andra, bättre filmer. En liten blek spökpojke är ju alltid en liten blek spökpojke, även om han pratar spanska.

Vilket i och för sig inte hindrar att jag är klart peppad på kommande, Guillermo Del Toro-producerade El orfanato, spökbarnet där har åtminstone en hemgjord och ganska läskig huva på sig. Nån som sett den?

[2008-02-07 00:11]
Petter

Martins teori stämmer. Oldboy är ett annat exempel. Nog för att den är snygg och tekniskt välgjord, men sällan har väl en så krystad och svulstig film kramats sönder och samman av allt och alla. Jämför med mottagandet av Kill Bill, där de (i och för sig många) positiva recensionerna alltid var sådär tongue-in-cheek-aktiga.

[2008-02-07 09:29]
Kjell

Det stämmer väldigt mycket in på koreansk film, tycker jag. Vanliga thrillers upphöjs till förfinade kulturupplevelser.

[2008-02-07 09:40]
Hynek

KM31 är i sanning usel. Barnhemmet, som den tyvärr heter på svenska, är däremot precis lika skrämmande som den hemmagjorda luvan på postern. Regissören använder varenda trick i boken – ofta rätt övertydligt och med hommage till både den ena och den andra skräckfilmsklassikern. Men det gör inget när det så skrämmande (och snyggt) gjort som här. Vill inte skriva för mycket om filmen eftersom minsta ledtråd avslöjar för mycket (antony lane på new yorker pajade min upplevelse, rejält), men precis som de bästa skräckisarna balanserar den perfekt till övernaturligt med naturliga förklaringar. Ett extra plus för den kvinnliga ensemblen – med geraldine chaplin som utropstecken. Jag skriver lite mer om filmen i min sammanfattning från Göteborg, här: http://hynek-pallas.blogspot.com/2008/01/gothenburg-by-night.html

[2008-02-07 12:41]
Per

Tack Hynek! Vet du eller nån annan när den går upp på bio? Har inte hittat det nånstans.

[2008-02-07 17:31]
Peter

Vänta nu. Valfri Ivan Reitman-komedi från 90-talet (här undantar jag helt fräckt ”Dave” för bättre retorisk effekt) är ju mer djupsinnig än Miranda July.

[2008-02-07 20:04]
Hynek

Tror att det är den 7e mars som gäller. Om jag inte tar fel är det Sonets sista biofilm som distributörer, därav den knapphändiga informationen. synd, är rätt säker på att den har potential som både kritikerfavorit och (bio)publikfilm.

[2008-02-08 11:35]
maria

Jag såg ”El orfanato” och måste tyvärr säga att den är usel. Skittrist. ”El espinazo del diablo” del 2? Stora minustecken för hennes ”flashbacks” på slutet: snacka om att vara övertydlig. En bidragande orsak till att jag inte gillar den är antagligen att jag inte står ut med Belén Rueda. Är det ingen annan som misstänker att hon bara får roller för att hon är blond och är det ingen annan som ser att hon bara struttar runt och försöker se så sexig ut som möjligt oavsätt om hon är en dödssjuk jurist eller en mor som just förlorat sin son. Varför måste hennes tröjor alltid glida ner så att de spinkiga axlarna syns? Evigt mysterium. Filmens ljusglimt är annars den tjocke spiritisten från Mexico!

[2008-02-08 13:17]
Hynek

Jag håller med dig om flashbacksenerna. De är till stor del överflödiga. Jag tror att känslan av övertydlighet i mitt fall förstärktes av att jag hade läst en recension som ”pedagogiskt” förklarade (det vill säga – avslöjade) hela filmen. Samtidigt fick jag (mindre spoilervarning) förklara kopplingen mellan trappan och ljuden tre gånger för min bänkgranne.
När det gäller Rueda. Ja, jag förstår vad du menar. Tycker det är marginellt bättre i den sörjande halvan. Men jag är nog avtrubbad av spansk film. Spiritisen var helt fantastisk. Var hittar de sådana skådespelartyper?

[2008-02-08 13:18]
Hynek

Men för att sammanfatta: skräcken, överraskningarna, spänningen – det kan jag verkligen inte klaga på.