Nu är youtube-filmen borttagen. Jag är så allergisk mot TV 4-humor att jag aldrig brukar ge nya serier en chans.

Jag tyckte att också första avsnittet funkade hyfsat. Det är ju inte spjutspets-humor precis, en ganska enkel, konventionell men rolig betraktelse av villaliv. Ett klart steg bättre än de komediserier annars 4:an prånglar ut. (Jag minns så här spontant inte en enda rolig svensk komediserie som gått på TV4. Det känns som Rena Rama Rolf för hela slanten liksom.)

Tycker du månne att driften med femminutersmetoden var passé bara för att du är en förespråkare för den?

Tyckte jag såg mer än en skymt av kaminmannen i det andra avsnittet.

Varför är Herngren och Skäringer ihop? Vem tror på att Herngren och Skäringer är kära i varandra? Pratar blivande föräldrar på det där sättet med varandra? Måste karatärerna vara tykna mot varandra för att det ska bli roligt? Extremt irriterande dialog är det i alla fall mellan de två.

Rheborgs besatthet av grillning påminner starkt om figuren Kaminmannen i Percy Tårar, som f.ö. också spelas av JR.

Kvensler är förmodligen den bäste manusförfattaren eller i vart fall en av de fem bästa komediförfattarna de senaste 20 åren. Finns alltid kristallklar humor i det han producerar. Borde vara en framtidsman även om framtiden bitvis ligger bakom honom.

Johansson: Nej, bara för att den är uttjatad. Jag HATAR femminutersmetoden – och allt annat liknande programmatiskt dravel som utgår från föräldrars i stället för barns behov.

Femminutersmetoden är bra på alla sätt, jag skulle rekommendera vilken nybliven förälder som helst att prova den. Sen har Anna Wahlgren hittat på en massa annan skit men det är en annan sak. Resonemanget kring barnens behov är ihåligt. Många barn skulle gärna äta godis varje dag, eller köra bil. Det innebär inte att de har behov av det. Däremot behöver barn sova och det där är en utmärkt metod att få dem att göra det.

Sant, den blev bättre i avsnitt två! Men konstigt med repris på en så etablerad figur som kaminmannen, otroligt med en trailer för en romantisk komedi som består av nittio procent burdusa sexscener, konstigt med en kille som inte har en aning om att hans fru spelar den (av trailern att döma) kvinnliga huvudrollen mot Ola Rapace i en kommande film. Ulveson och Herngren är bland det bästa jag sett i en svensk tv, Solsidan har sina poänger men man väntar sig ju rätt mycket av just Kvensler.

Nej, femminutersmetoden är en ren irrlära.

Ibland syns det hur mkt budget spelar roll för en series storhet. Solsidan är en njutning att se till skillnad från Anders och Måns trasiga skapelse.

Att Herngren spelar samma karaktär som vanligt och att Kaminmannen som sagt återuppväckts är ok så länge det faktiskt renderar i humor.

på tal om sitcoms: femte säsongen av HIMYM har varit helt strålande, särskilt sedan årsskiftet. eller vad säger mina damer och herrar?

Har försökt se HIMYM ett antal gånger men kan inte se något annat än en väldigt medioker och trist sitcom som hade gjort sig bättre för 15 år sedan. Vad är grejen?

Är det femminutersmetoden som går ut på att jag lägger barnen och går därifrån, för att komma tillbaks efter fem minuter och trösta, gå därifrån, komma tillbaks efter fem osv? Funkade skitbra på första barnet, efter fyra dagar somnade hon själv, men med lillabrorsan blev det svårare. Hur som helst: vad gjorde Kjell? Vaggade i timmar? Den typen har man sett omkring sig, den fullständigt urlakade, hålögde föräldern, som bittert utstrålar ”vad hände med mitt liv”. Jätteskön miljö att växa upp i, verkligen.

Fem minuter är en flugskit för en aningslös hipsterfarsa men en evighet för ett litet barn. Att medvetet ignorera ett uppskärrat barn i dess känsla av övergivenhet är psykisk misshandel, och samma slags sorgliga vanvett som ”timeout”-metoden och liknande okunnig trenduppfostran.

Barnet lär sig att somna själv i samspel med föräldrarna. Man kan gå iväg och komma tillbaka efter en liten stund, så länge barnet inte är ledset. Om barnet däremot är ledset får man vänta med ”metoden”. Ett barns skrik är ingen reflex, som man trodde förr, utan kommunikation. Och det är grundläggande för kommunikationen mellan barn och förälder att lyssna in och svara emotionellt på så många signaler som möjligt, så nyanserat som möjligt. Det är där och då det goda föräldraskapet grundläggs. Jag är för tydlighet i föräldraskapet, men på senare år har många föräldrar tagit till sig en förfuskad, förvrängd, förenklad version av ”tydlighet” med för mycket fokus på rigida metoder och att ”sätta gränser”, på bekostnad av det mer känslomässiga och tidskrävande.

Kjell, håller med i ditt resonemang om den förenklade, rigida versionen av ”tydlighet”. Men faktum kvarstår att femminutersmetoden fungerat för båda våra barn. Men…de har inte tokskrikit i timmar innan de somnat. Det har handlat om en 20 min. kväll 1 för att sedan halveras kväll 2 till att barnet somnat utan ett pip på kväll 3-4. Att helt skåpa ut metoden som ren irrlära tycker inte jag är riktigt rättvist. Däremot är det uppenbarligen så att det inte fungerar för alla. Då får man helt enkelt göra något många gör alltför sällan, nämligen att lite till sitt eget förnuft.

”…litA till sitt eget förnuft” ska det naturligtvis vara.

Peter: Jag refererade till ”femminutersmetoden” så som Anna Wahlgren formulerade den och som den framställdes i Solsidan – en Metod, en formel, som gäller oavsett hur ledset barnet är. Som sagt har även jag och min fru kört något liknande (vägrar kalla det ”metod”), men absolut inte när barnet skrikit, och som en del av hela vår inställning till föräldraskapet (dvs i samspel med barnet på barnets villkor, inte i samspel med en manual och en klocka). Rent allmänt tycker jag svenska småbarnsföräldrar i dag är för lite ”här och nu” med sina barn, allt detaljplaneras, från somna-själv-projektet till ”kvalitetstiden”.

Ove, grannen som lånar saker, är nog bland de största hatobjekten som skådats på länge. Hatar honom. Scenen när han lånar Herngrens nya högtryckstvätt och vårdslöst släpar den nedför altantrappan fick blodet att koka…

Är själv en sådan som gärna lånar ut saker till andra, men då skall de fanimig lämnas tillbaks i samma skick som när de lånades. Eller bättre.

Den där femminutersmetoden kommer från BVC. AW snackar om buffning och skruvstädet coh sova-hela-nattenmetoden. AW:s metoder är portförbjudna på BVC medan femminutarn är en accepterad metod från BVC-håll, tanterna delar till och med ut lappar om hur man ska göra.

Ja, faktum är att t o m Anna Wahlgren förkastar femminutersmetoden för att den skapar sådana övergivenhetskänslor hos barnet… ”Metoden” är ett egentligen rätt typiskt uttryck för i dag förlegad amerikansk 1940-talsmodernism.

Har sett avsnitt 3-4 (missade första två) och tycker det är såpass lyckat att jag ser fram emot nästa avsnitt.

Sedan undrar jag ju lite över tilltaget att stockholmsinspelat relationsdrama alltid skall utspela sig i nån sorts stiliserad ung vuxen-burgen övre medelklass med till synes ändlösa ekonomiska tillgångar där 37-åringar säger ”puss älskling” stora luftiga Brommavillor.. Är det en verklighet man känner till, eller en sorts fantasi?

r: ja, det är ju lite överdrivet att Rehborg mitt i veckan hyr in en kock från Edsbacka krog eller att Herngren utan att blinka kontrar med att slänga ut 10 0000 (?) på en specialgrill.

Tycker fortfarande Solsidan är en sevärd serie, och jag kollar varje avsnitt.

Fast just dom här ”drömsekvenserna” funkar inte riktigt .. Typ när nån säger nåt, och så får man i en fantasi se vad de ”egentligen” menar.

Tycker det där är överflödigt och liksom kaka-på-kaka. Serien är ju redan såpass skruvad gällande karaktärer och plot att det där greppet blir övertydligt och klumpigt.