|
Peter Sarsgaard: sämsta filmpappan hittills?
2010-07-01
 OBS: inlägget innehåller enorma spoilers för filmen Orphan. Läs bara om du redan sett den! (Jag fattar ju att det här exkluderar 97% av alla WS-besökare men what the hell.)
Någon, nånstans hade peppat på Jaume Collet-Serras Orphan så jag gav den en chans. Bisarr film. Vanligtvis halvindieskådisarna Peter Sarsgaard och Vera Farmiga (pre-Up in the Air) slummar till det i sleazy men välgjord skräckfilm om söt adopterad flicka från ryskt barnhem som snabbt får lille Damien från Omen att likna Dakota Fanning.
Esther som flickan heter spelar ut föräldrarna mot varandra, skadar kamrater i lekparken, slår ihjäl en snäll nunna med en hammare, eldar upp en trädkoja, knivhotar sin styvbror med mera – och allt slutar i en sinnessjukt melodramatisk slasherfinal då man mest tittar för att det inte går att sluta titta. Det är här twisten avslöjas också (filmens tagline: »You’ll Never Guess Her Secret«) på ett hysteriskt roligt sätt, inklusive (oavsiktligt) underhållande makeup.
Men det jag vill prata om är Peter Sarsgaard som alltid brukar vara snygg och bra (till och med i Bigelows sömnpiller K-19: The Widowmaker) men här har den otacksamma genretypiska rollen som Mannen som inte tror på sin fru, trots att ALLT i den här filmen verkligen talar för att frugans misstankar om att de adopterat ett ondskefullt barn stämmer till hundra procent. Det absurda är att det knappt finns någon scen som etablerar hans känslomässiga band till lilla Esther – ändå bestrider han tjurskalligt ALLT Farmiga säger, och plockar fult fram hennes gamla alkoholism som trumfkort trots att de strax innan haft ett jättefint förhållande som till och med innehöll en passionerad ståfralla mot diskbänken – för Farmiga givetvis med behån på (så gör de ju i USA) och givetvis fanns scenen mest för att Esther ska komma på dem och bli svartsjuk. Det finns ingen rim och reson ihans beteende, förutom att driva handlingen plågsamt enkelriktat framåt.
Och när Sarsgaard till slut förstår sitt misstag är det försent. Och upptakten till den scenen är HELT obetalbar: Sarsgaard har just kommit hem från sjukhuset där hans son nätt och jämnt blivit kvävd av Esther med en kudde (vilket bara Farmiga förstått, men hon är på sedvanligt genrevis diagnostiserad som hysterika och fullproppad med valium av de manliga läkarna), sätter sig i soffan, dricker hastigt en flaska rödtjut, slumrar till – och när han vaknar ser han allting suddigt och fyrdubbelt, som i ett prisma.
I en film gjord år 2009!
Det är helt lysande!
Sen ringer det, och han går långsamt, långsamt fram till telefonen – och just då bryts det, och proppen går, allt blir svart… och han hasar omkring i snigelfart, fortfarande med prismat snurrande… Ja helvete.
Hans rollfigur i den här filmen kan vara den sämsta, minst lyhörda filmpappan jag sett sen Nicholson i The Shining. Fast Nicholson var mer underhållande i sitt totala överspel, Sarsgaard är mest irriterande.
Har ni sett filmen? Vad tyckte ni? Någon? Talk to me!
 [2010-07-01 10:01] Fungus Litomia
Nunnan blev ihjälslagen med en hammare och inte en sten…
[2010-07-01 10:31] Per
Tack, jag ändrar! Men vad tyckte du om filmen?
[2010-07-01 10:47] Frasse Banton
Rejält gammal film – men bra var den!
[2010-07-01 10:53] Per
USA-premiär förra sommaren, direkt till dvd i Sverige i februari. ”Rejält” gammal? Jag skulle snarare säga ”tidlös”. :)
[2010-07-01 11:27] Fungus Litomia
Förvånansvärt bra i gammal Omen anda måste jag säga och jag håller med om att man blir skönt irriterad på den ignoranta farsan som får sitt straff på slutet =)
[2010-07-01 13:08] Samuel
Gillade den också. Svårt att slita sig och gav en slags obehaglig eftersmak trots sin banalitet.
Kanske hade de inte behövt göra pappan så övertydligt ignorant och korkad men kanske var det nödvändigt för att få den amerikanska publiken att känna den där lite skönt förbjudna ”haha där fick du”-känslan i slutet?
Det mest störande tyckte jag annars var Esthers ryska brytning. Också lite övertydligt på nått sätt…
[2010-07-01 14:27] Molly
Har inte sett filmen men får lite magknip av hur mycket detta låter som nyheten för inte så länge sedan, då en rysk pojke blev skickad tillbaka till barnhemmet från sin nya amerikanska familj.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6928339.ab
[2010-07-01 15:09] AE
Har inte heller sett filmen men blev väldigt sugen. Tänkte passa på att tipsa om en annan film med samma tema som jag gillade väldigt mycket:
The Children (från 2008)
http://www.imdb.com/title/tt1172571/
[2010-07-01 15:20] Nekromanen
The Children är riktigt bra! (kan även rekommendera dess förlaga Who Could Kill a Child) Orphan måste ju ses på en gång! Riktigt säljande text;)
[2010-07-01 17:05] Frasse Banton
Tack för The Children (2008)-tipset, den skall ses. Men först blir det ”Oskar, Oskar – en hederlig människa”. En Taxi Driver på Östermalm, gissar på jätteLOL!
[2010-07-01 18:04] Tatti
Bedrövlig film och ja herregud vad jag störde mig på hans karaktär. Så otroligt dum i huvudet.
[2010-07-01 19:02] RebeckaVioletta
Nu har du fått mig sugen på att se denna uppenbarligt usla film :/
Verkar ha lika mycket oavsiktlig humor som Twillight.
[2010-07-02 22:05] Fred
Åh nej, den här filmen var så hemskt usel, verkligen sällsynt dålig. Jag klarade kanske 45 minuter eller så. Någonstans där nunnan kastade veven gav jag upp och stängde av, och då vill jag ändå betona att det nästan aldrig händer att jag abortar en film mitt i. Någon vecka senare fick jag – av en kollega som GILLADE filmen – höra om den fullständigt sjuka twisten och då ångrade jag mig nästan. Fast bara nästan.
[2010-07-02 22:09] Fred
Nej, fy skäms. Det går inte att nämna den här sörjan i samma anda som The Omen. Möjligen som parodi.
[2010-07-02 22:10] Fred
Okej, det där var inte svenska, men ni vet vad jag menar.
[2010-07-04 15:50] Anders E
Redan 1956 kom The Bad Seed
http://www.imdb.com/title/tt0048977/
Inte för att jag sett den, men den roman av William March den bygger på är en riktigt, riktigt otäck klassiker. Den finns på svenska med titeln ”Det onda arvet”. Skulle ni ha turen att hitta den på antikvariat är det bara att slå till.
[2010-07-06 13:24] Gull-Britt
Absolut sevärd skräckis. Denna genre måste nästan ha en del förutsägbara inslag för att ha ”skräckiseffekt”. Men visst retade jag halvt ihjäl mig på Saarsgards karaktär, så till den grad att det faktiskt övergick till ofrivillig komik – syftar då speciellt på slutscenen. Om man gillar skräck är denna faktiskt ett måste, tramsigheterna till trots.
[2010-07-07 3:07] JET
Snälla… ”Ignorant” betyder okunnig, inte ”någon som ignorerar saker”. Fast jag börjar misstänka att denna nya tolkning av ordet snart kommer att accepteras.
[2010-07-07 11:39] Gull-Britt
JET: Sant, men märkligt att böjningen av ordet ignorera har två skilda betydelser: Den ena negligera (trots vetskapen om), den andra,(ignorant)analfabet. Det känns lite ologiskt, det kan du väl hålla med om?
Förlåt för OT. Kunde bara inte låta bli.
[2010-07-18 21:05] DFL
Jag tycker att filmen var rätt seg och eländig, dock några obehagliga scener där Esther psykar mamman och manipulerar dottern. Det hade i och för sig inte funkat om inte farsan varit snudd på efterbliven. Det mest tröttsamma i filmen var regilösningen där Esther tjuvlyssnar på någon. Hur många gånger användes den? 5? 10?
[2010-07-24 19:27] Samuel
JET: Tack för upplysningen! Har tidigare trott att användandet av ignorant i dess tydligen korrekta betydelse var en slags anglicism. Där ser man hur ignorant man varit…
Skriv en kommentar
| 
