Den senaste tiden har jag, högst omedvetet men helt ohämmat, på jobbfester och luncher, börjat prata exalterat om den kommande Sex and The City-filmen – mer så än om någon annan film på sistone, Iron Man och Indy inkluderade, och så till den grad att kvinnliga kollegor bett mig hålla käften.

Och jag har blivit tvungen att inse att jag nog ser serien som en av de absolut bästa genom tiderna, för att inte säga den allra bästa efter Vita huset. Ett faktum som nog har väldigt personliga orsaker. Få fenomen har med samma kraft och över lika lång tid påverkat min egen bild av singellivet, mina första stapplande steg ut i vuxenvärlden (serien hade svensk premiär under mitt sista år på gymnaset) samt min bild av storstaden i allmänhet och New York i synnerhet.

Det där sista, vilket kanske är bekant för den lilla skara som följer min privata blogg, har nog haft allra störst inverkan. Finns det någon annan serie som använt sig så mycket av själva staden i serieskapandet – som låtit autentiska miljöer bli en del av handlingen, av stämningen och av seriens själva kärna? Möjligen en del efterföljare, med killkusinen Entourage som bästa exemplet, men knappast någon tidigare.

Det är nog delvis därför man blir så peppad av trailern. Filmen kommer givetvis vara en enda lång nostalgifest för de inbitna fansen, men som samtids- och storstadsskildrare – om än av en upphöjd, hyperrealiserad storstadsvärld – har ju Sex and the City alltid varit i framkant. Mer så än någonsin Gossip Girl eller någon av upphovsparet Darren Stars och Candace Bushnells respektive aktuella uppföljare.

I den här Entertainment Weekly-artikeln – där man får hela bakgrundsstoryn om hur filmatiseringen strandat och återuppstått, samt en hel del anekdoter om paparazzihysterin kring inspelningen – berättas det hur filmteamet lånade märkeskläder från framtida modekollektioner så att de skulle vara aktuella till releasen. »We had a piece from Yves Saint Laurent for, like, six hours«, avslöjar Sarah Jessica Parker. Inte för att jag själv kan åtnjuta den typen av modereferenser men jag älskar ambitionen, att hela tiden sträva efter att fånga nuet – är det inte just den sortens verk som i slutändan blir tidlösa?

Nu bara hoppas jag att de lyckas upprätthålla åtminstone något av teveseriens ypperliga känsla för snackisskapande dialoger och subplots. Jag och min Brooklyn-boende kusin brukar prata lika nördigt om smågrejer i Sex and The City i dag som vi gjorde om Simpsons som tonåringar. En av hans favoritanekdoter utspelar sig efter Mr. Bigs flytt till Kalifornien, då Big berättar för Carrie att han besökt ett köpcentrum.

»You went to the mall?!« häpnar Carrie, varpå Big svarar:

»Yes, I live in America now.«