Samtidigt är han också en en slags intelligent välformulerad ståuppkomiker som gör kör en byfåne-rutin. Jag gillade också de tre lapparna, men jag är säker på att han är medvetet ”gullig” när han skriver dom.

Jag hoppas att alla förstår att Pilkingtons karaktär är rejält tillskruvad. Gervais och Merchant har ju uppenbarligen haft en idé, ett format, och infasat Carl i detta. Det fanns ju de
som trodde att The Office var ‘på riktigt’ liksom…

Hursom blir det alltid stor humor – mycket pga att anslaget är helt unikt.

Jag gillar egentligen allt som Gervais och Merchant gör men med Pilkington blir jag mest irriterad. Jag hatar när Gervais sitter och gapskrattar åt varenda grej som Karl säger. Det känns mest äckligt och sunkigt.

Älskade podcasten och gillade faktiskt den märkliga Flinta-animerade versionen ännu mer. Däremot har jag svårt för Pilkans reseäventyr. Orkar inte riktigt med att han beblandar sig med oskyldiga människor, det blir för mycket cringe-faktor utan att humorutloppet riktigt motiverar att man ska härda ut…

Jag vägrar fortfarande tro att han är på riktigt.

Hundratals timmar radio, nästan ett decennium mer eller mindre i offentligheten. Det vore en OTROLIG bedrift om Karl inte var på riktigt och de hade lyckats dölja det så länge. Sen är det klart att Gervais & Merchant styr honom i en riktning som accentuerar hans märkligaste sidor.

Dock är An Idiot Abroad som sagt ganska klumpigt producerad, och inte särskilt pigg i utförandet. Det märks att Gervais & Merchant mest har pitchat en galen idé och sen inte lagt så mycket av sin egen tid i den här serien.

Inte så mycket en ”galen” idé som en ”tramsig” idé kanske.

Kollade på previewen där de sitter i studion, kollar på klipp och snackar och där var det rätt tydligt att han agerade, något som inte känts lika uppenbart i podcasten/XFM-programmen (visst var det bara radio först?). Kanske är det han 50% träskalle och 50% briljant improvisatör. Om det går att kombinera?

Davids text utgår från att Gervais beskrivning av Pilkinson , och iscensättningen är ”på riktigt”, och att Pilkinson är ”på riktigt”, naivt uppriktig. Men rent logiskt är det väl rimligt att tro att det inte är det? Isåfall vore han ju utvecklingsstörd, och det har jag svårt att tro. En människa med nån sorts självmedvetenhet skulle väl reagera på att man gör en tv-serie som går ut på att man är en idiot som reser världen runt? Klart han spelar en ROLL. Jag tycker dessvärre det hela faller just på den punkten. Varför ska jag skratta åt detta, när han bara fjantar sig? Det hade varit roligt om det var ”på riktigt”, men en självmedveten Pilkinson håller inte var trailerns studiosnack lovar om den ”unike” och ”naive” Pilkonson. I nuläget känns det mer som ett internt arbetsplatsskämt som drivits för långt.

Om Karl är på riktigt så bör man väl främst ställa sig frågan hur utvecklingsstörda Ricky & Stephen är som hånar honom bortom all sans…

Jag har lyssnat på alla Podcasts och alla gamla X-fm episoder från typ år 1998. Det har varit ett nöje att följa dem och jag tycker egentligen det är ganska ointressant om ”hur äkta han är idag”? Varför bli provocerad av detta faktum? Tyckte isf man märkte det mer i hans program ”Satisfied Fool”. Men han får mig fortfarande att skratta mer än många andra och klart han spinner vidare på det som har gjort honom till en miljonär. Försök istället njuta av hans syn på världen och vår lilla tillvaro här. Tack för en rolig artikel!

Argumentet att han är regisserad av Gervais och Merchant och spelar en roll förs troligen fram av personer som inte lyssnat på XFM-showerna. Om man har gjort det inser man att det inte finns nåt egentligt glapp mellan personen han var då och personen han är nu när det skapats någon form av kult kring hans personlighet. Han gjorde samma idiotiska observationer då som han gör nu. Då gav han sig på kineserna för att de enligt honom åldrades i förtid – nu stör han sig på att deras offentliga toaletter saknar dörrar. Så om det är en roll han spelar i An Idiot Abroad kan man verkligen inte tala om någon större stretch för hans del.

Precis så känner jag: ”Argumentet att han är regisserad av Gervais och Merchant och spelar en roll förs troligen fram av personer som inte lyssnat på XFM-showerna.”

Eller: de som tror Karl är genuin har troligen aldrig intervjuat Ricky Gervais och klippt bort den där halvtimmen där Ricky går på om empati och om att humor aldrig får skada oskyldiga… Dessutom är ju parallellverklighet en röd tråd i allt han gjort. Själv har jag hört även de tidiga XFM-grejerna, eftersom jag älskar Karl! Men under de senare podcasterna blir det allt tydligare att Karl är ‚Äî eller, okej, mycket väl kan vara ‚Äî med på ett fantastiskt in-joke. Känslan stärks av Idiot Abroad, som är det första med Karl jag inte gillar.

Men ‚Äî ingen av oss vet. Och, visst, just detta är troende-sidans starkaste argument.

Man kan ju ta ”monkey news” som en indikation på att det kanske inte är riktigt på riktigt(snygg mening…jesus MBP!).
Ricky G spelar på att Karl P verkligen tror att alla dessa apor interagerar och har viktiga uppdrag i mänsklighetens tjänst.
Han må ha en något udda världssyn…nog så OK?
Men SÅ korkad är han faktiskt inte Karl Pilkington.
Men kanske man ska bli lite orolig när man börjar hålla med Karl??…SMILIE

”Eller: de som tror Karl är genuin har troligen aldrig intervjuat Ricky Gervais och klippt bort den där halvtimmen där Ricky går på om empati och om att humor aldrig får skada oskyldiga”

Så då menar du alltså att den barska tonen som Ricky använder gentemot Karl i bl a podcasterna är spelad och artificiell eftersom att Ricky i själva verket är en väldigt empatiskt lagd person? Och det är alltså det som är ”in-joket”: Karl går med på att låta sig bli verbalt misshandlad för att det ingår i dramaturgin som fansen har vant sig vid?

Jag förstår ditt resonemang. Och jag betvivlar inte att empati är ett väldigt viktigt inslag i både Rickys humor och i hans personlighet. Men om vi återvänder till XFM-showerna: Rickys ton är lika barsk där. När Karl först börjar uttala sig nöjer sig Ricky och Steve med att vara lite välvilligt nedlåtande, men det dröjer inte alltför långt in på säsong ett (som egentligen är säsong och följer den samling avsnitt som döpts till ”The Early Years”) innan personangreppen haglar. Då är empatin nowhere to be found – precis som i podcasterna. Man kan t o m hävda att det är än mer intensivt i XFM-avsnitten, speciellt i partierna då regelrätta bråk utbryter – mitt i sändning.

Här är kontentan av mitt resonemang: jag tror inte att vare sig Karls persona eller rollfördelningen i Pilkington-Gervais-Merchant-konstellationen är fejkade eller framregisserade. Och mitt främsta argument för min sak är att man i XFM-showerna kan höra hur både personan och rollfördelningen successivt växer fram. Inte som estetiska konstruktioner, utan som delar av en social process där tre vänner interagerar med varandra och skapar sina egna roller i deras delade gemenskap.

Låter ju konstigt att du drar slutsatsen att hela deras umgänge/interaktion är fångat på band/film?
Nog för att man kan vara lite nördig, men nånstans får man dra gränsen.

Så enligt din logik skulle ”monkey news” vara på riktigt?
Ricky Gervais ”FÖRSÖKER” sitt bästa för att det ska låta så iaf.

Jag erkänner villigt att jag inte lyssnat på ”the early years”, men vågar mig på en kvalificerad gissning iaf.

Kan tänka mig att dom slog ner på hans något udda och naiva utläggningar i början, men därifrån till att tro att en apa åker rodel, förför hemmafruar och räddar människor från brinnande hus istället för brandmän..
Oh for fuck sake!
Det känns väl ganska onödigt och ”redundant” att påpeka att det är regisserat?

Karl har en ganska udda syn på världen, det är NOG så.
Men du är lika naiv som honom om du inte tror på att det förekommer saker bakom kulisserna som är regisserade för att bli mer underhållande.

Om det i själva verket blir mer underhållande låter jag vara osagt.

Men inte ens Karl tror på ”monkey news” såklart, han är inte UTVECKLINGSSTÖRD, bara lite UDDA.

Apor som tävlar i rodel, apor som får sätta på MILFS och apor som ersätter brandmän i tjänst.
Det ringer inga klockor där?!?
Det gäller ibland att vakna UPP från sin navelskådning!
Jag kan vara lika nördig som ”the next guy”, men jag ser inget större behov av att trassla in mig i ”estetiska konstruktioner” när ämnet är så rakt på sak…

För mig är detta bara ”estetiska konstruktioner”

”Men du är lika naiv som honom om du inte tror på att det förekommer saker bakom kulisserna som är regisserade för att bli mer underhållande.

Om det i själva verket blir mer underhållande låter jag vara osagt.

Men inte ens Karl tror på ‚Äùmonkey news‚Äù såklart, han är inte UTVECKLINGSSTÖRD, bara lite UDDA.”

Just i fallet Monkey News tror jag att Karl har insett hur lätt det är att provocera fram vansinnesutbrott ur Ricky genom att påstå att apor rånar banker och liknande nonsens, och att det är däri ”skådespelet” ligger. Han drar medvetet saker till sin spets för att reta en vän.

Och visst, hela deras umgänge är inte fångat på band, men min SUBJEKTIVA bedömning efter att ha lyssnat på XFM-showerna är att det är så nära verkligheten vi utomstående någonsin kommer. Och att det skulle föreligga planering och regi i någon större utsträckning när det gäller just den programserien känns mindre troligt i o m Ricky och Steves späckade veckoschema. Om man arbetar med en myriad av olika projekt under veckan – hur ska man då få tid till att planera en TVÅ TIMMARS radioshow till punkt och pricka?

Jag upplever det som att XFM-showerna är uttryck för ren och skär spontanitet från de inblandades sida. De sätter sig och pratar och låter deras naturliga dialog göra jobbet. Och då finns det säkert någon som menar att det inte behöver handla om manus, att det är improvisationskomik det handlar om. Och ja – det är väl en möjlighet. Men jag tror personligen inte att det är så.

Bara för att Pilkington kanske är medvetande om att hans ”Monkey News” är BS betyder väl ändå inte att hela hans ”persona” är en act s.a.s? Jag menar, hans dokumenterat klena utbildning parat med ett ointresse av världens stora frågor gör ju att han har ett barns intresse för typ nyckelpigor. Men han har ingen aning om grundläggande vetenskap, biologi eller Darwins teori om naturligt urval. Med den märkliga utgångspunkten är det möjligt att han har kultiverat det här intresset för ”monkeys” (trots att det mest är chimpanser, dvs ”apes”) utan ett uns av källkritisk förmåga under ett flertal år och använder det i radioshowen/podcasten. Jag fick alltid känslan av att han liksom hörde vad Ricky och Steve invände emot, men han ville inte utesluta att det KUNDE vara sant, delvis baserat på just sitt intellektuella vakuum. Pilkers gillar ”sköna historier”, där apor beter sig som människor. Thats it.

Folk tror alltså på allvar att en obildad, gränsfalls-efterbliven man från nån projects-arbetarklass-Manchester får jobbet att producera en humorshow med guldgossarna Gervais/Merchant på en radiokanal i London, ett jobb som tusentals Londonmediakids i alla åldrar hade dödat sina mormödrar för?

Tycker ett av de främsta argumenten för att Karl är genuin är den tredje säsongen av Ricky Gervais Show, där de börjar tröttna som fan på honom en period och han i lyssnarens öron blir rätt monoton och jobbig. De mjölkar hans personlighet för hårt på kort tid där och beklagar själva flera gånger under podcasterna vilka tröstlösa idiotier det blir utan vettig struktur. Just själva mjölkandet talar också emot påhitte-Karl tycker jag – halva humorn i podcasterna kommer ju från att Ricky och Stephen provocerar fram dumheter ur Karl och ställer extremt ledande frågor. Jag tror Karl är helt genuin, men att han blivit ett sånt fenomen beror givetvis på att Ricky mobbar och triggar honom till att bli det – ”kom igen, vad tycker du om de här underverken?”, ”berätta om hur du känner igen tepåsar efter märke” – och ställer komplexa frågor som vem som helst hade haft svårt att svara på. Det kan vara svårt för folk som inte känt riktiga original/retards/fantastiska människor i verkligheten att tro på såna här personer, men tro mig, de finns :)

”Folk tror alltså på allvar att en obildad, gränsfalls-efterbliven man från nån projects-arbetarklass-Manchester får jobbet att producera en humorshow med guldgossarna Gervais/Merchant på en radiokanal i London, ett jobb som tusentals Londonmediakids i alla åldrar hade dödat sina mormödrar för?”

Man ska ju samtidigt vara medveten om att Karl började sitt samarbete med Ricky och Steve kring 2001, ungefär samtidigt som The Office slog igenom, så de var nog inte helt och hållet etablerade som guldgossar när han satte sig producentstolen. Enligt Ricky bad de om nån som kunde sköta om det tekniska arbetet som de själva gärna slapp, och XFM skickade fram Karl. Egentligen skulle han ju till största del bara finnas där för att sköta CD-byten och den typen av sysslor, så hans bildning i övrigt var troligen rätt ointressant.

Wow. WS-kommentatorerna har internationell pull alltså:

http://www.rickygervais.com/thissideofthetruth.php

Rubin: Att ifrågasätta Pilkins som ”genuin” handlar inte nödvändigtvis om att tro att allt han säger är repliker i ett manus.

Men alltså om Karl fejkar så är han ju en komiker i fullständig världsklass. Alla nollställda oneliners, bisarra utsvävningar, irriterade utbrott, klockrena deadpan-repliker – det är ju en MAKALÖS improvisation i så fall, i klass med om Stephen Colbert skulle göra alla sina program utan manus, vecka efter vecka.
För att alla radioprogrammen och poddarna skulle vara gjorda med manus är vi väl överens om är helt omöjligt?

Karl Pilkington är på riktigt, jag förstår inte riktigt hur man kan tro något annat om man har lyssnat på XFM-grejerna. I början där är han ju knappt med överhuvudtaget och verkar inte vilja vara det heller, hans mikrofon är nedskruvad och showen är allmänt rätt småkass och ostrukturerad. Tror det är större sannolikhet att månlandningen var fejk än att det här skulle vara regisserat från första början. Tycker inte heller att Ricky och Steve är elaka mot honom, allting är ju med glimten i ögat, ”taking the piss” osv.

An Idiot Abroad har börjat jättebra tycker jag, tror att skillnaden för hur man upplever ligger i att Ricky inte levererar ett konstant laugh-track i bakgrunden som han brukar göra.

”Karl Pilkington är på riktigt, jag förstår inte riktigt hur man kan tro något annat om man har lyssnat på XFM-grejerna. ”

EXAKT! Gå till Pilkipedias download-sida och lyssna på den första XFM-säsongen med Karl från 2001/2002 och se sanningen.

förstår inte riktigt hur folk ens börjar tvivla på att han är (till största del) på riktigt efter att sett/hört mer än ett fåtal program. helt uppenbart förstår han ju vad ricky/stephen/publiken tycker är roligt och framhäver de sidorna, men ricky skulle väl knappast skriva ett så uppenbart irriterat blogginlägg annars:
http://rickygervais.com/thissideofthetruth.php

självklart framhäver han vissa sidor när han medverkat i radio eller tv, men vem gör inte det?
tror ni michael palin är precis likadan privat som han är i sina reseprogram? givetvis inte, så varför skulle karl vara det?
dett är knappast det samma som att vara fejk eller att ”spela en roll”.

Carina och Sally : men just detta att han själv vet att han är rolig, och att han sägas apa sig lite för publiken tar inte det bort den del av humorn som bygger på att Pilkins är en ”äkta” dumbom? Själv tycker jag hans högst troliga självmedvetenhet plockar ner det roliga. Fast vi kanske ser på humor olika. För egen del räcker det inte att följa vad Gervais gapskrattar i en podcast för att jag ska ”lära” mig att skratta åt detsamma.

rtove: nej, det tar inte bort ett dugg av humorn.
karl har varit medvetet rolig sedan dag, det vet alla som läst hans böcker eller hört XFMs radioshower där han ofta kläckte ur sig roliga saker, framförallt ordvitsar som han verkar ha en svaghet för.
många ser det som att han mobbas av stephen merchant och ricky gervais, men han kan ge lika bra som han fåt. hans dissningar av stephen merchant i direktsänding var förstklassiga.
ja, vi kanske ser på humor olika. för mig är en komplett idiot, totalt omedveten om hur han framställs och uppfattas inte roligt eller något att skratta åt. mobbing, tror jag visst att det kallas.
så gå ut och hitta en utvecklingsstörd på stan och garva åt att denne beter sig roligt omedvetet.

”sedan dag ett”, skulle det vara.

Det är mycket ”sen dag ett”-argument här. Typ: ”jag lyssnade på XFM:s podcaster när du sög din mammas tutte”= ”jag vet att Pilkington är rolig och saknar självmedvetande”

argumentet grundade sig i att karl HAR självmedvetande, vilket du tydligen lyckades missa.
plötsligt blir hela din ställning till det hela mycket uppenbar, du verkar missa en hel självklara saker här i världen.
jag är klar med dig nu, tack för mig.

Förstör inte en annars bra och kul Karl-diskussion med meningslösa personangrepp, tack!

XFM-programmen går ju alldeles utmärkt att ladda ner i efterhand, så någon early adopter behöver man inte vara för att ha koll på Karls tidiga karriär.

Minns att när jag drog ner xfm-grejerna från uknova så diskuterade fansen redan då om utvecklingen av Karls person kontra persona. Ett fantastiskt ämne för en akademisk djupstudie!

http://www.sydsvenskan.se/samtidigt/article290179/En-korkad-teoretiker.html

Jag har följt XFM-showerna från start och vidhåller min ståndpunkt: han är inte på riktigt. Jag undrar också hur alla √ºberinitierade (som många uppenbarligen är)helt har missat teorin om att Karl egentligen skulle heta Graham och vara skådespelare. Detta är alltså bara fan-based speculations, som jag personligen inte tror på.

Jag kanske är en cyniker, men i min värld är han för motsägelsefull för att vara trovärdig. Men mysteriet kring hans persona är en följetong i sig.

”Jag undrar också hur alla √ºberinitierade (som många uppenbarligen är)helt har missat teorin om att Karl egentligen skulle heta Graham och vara skådespelare.”

Det är för att det är vansinnigt. Om man vänder på steken – varför skulle han spela en roll? Vad är det som talar för det, egentligen? Han är ju ganska lakonisk och säger dumma grejer, men han framstår bara som en idiot för att vi är vana att se och höra ”människor” som är rätt smarta och roliga – och som baseras på manus.

Jag tycker artikeln i Sydsvenskan som M länkar till två inlägg ovan mitt ganska symptomatiskt för den naiva uppfattningen av vad som är ”autentiskt” som vissa tycks ha.

Här har vi alltså Sydsvenskans reporter som först berättar om hur Pilkingtons äkthet ifrågasatts, men sedan slår fast att han är helt genuin, detta enligt eftersom Pilkingson ”när jag träffar honom över frukost på en pub i centrala London” – visat sig vara lustig!

Det första Pilkinson gör inför reportern är alltså att dra en helfantastiskt anekdot om marulksfiskars parningsprocedurer och homosexualitet. Sydsvenskans reporter blir då förtjust. Pilkington är ju på riktigt! Precis som i radioprogrammen!

Frågan man borde ställa sig är, hur ”autentisk” är någon som drar lustigheter från en antagligen uttänkte repertoar inför en utländsk reporter på hastig frukostintervju? Finns inte möjligheten att artisten är in-character under en kort intervju?

Någon som vet ifall de här tecknade versionerna av Ricky Gervais Show kommer tillbaka? Har inte hittat någon info på nätet.

San: På Gervais blog brukar det mesta finnas. För någon månad sedan skrev han:

Doing a photo shoot and interview for Vanity Fair tomorrow. It’s for the Golden Globes gig in January but I will definitely try to mention the shaven chimp. The second season of The Ricky Gervais Show will probably premiere around that time anyway.

Såg Ricky Gervais något syrliga inlägg på hemsidan, men är inte särskilt ”starstruck” ändå, och jag har tagit mig tid att läsa alla inlägg här.
Som VANLIGT ligger nog den tråkiga sanningen någonstans i gråzonen.
All retorik drar en slöja över ”sanningen”(vad nu DEN är?)
Dvs tråden skulle kunna bli 100 kommentarer lång, med alla ”advokatliknande” ubersmarta argument.
Själv måste jag nog lämna denna diskussion och gå vidare nu..

Carry on…

Trögtänkt kan han väl knappast kallas ändå?

[...] som “aggregat”. Pilkington är av sin natur ointresserad av det stora och vill, som David Hylander på WeirdScience sammanfattar bra, mest vara i fred. Det som fungerade i podcasten var de ständiga knuffarna från hans vänner, [...]