Weird Science
En liten julfilmsspecial (5)

2011-12-26  

Det är juldagsmorgon, och struliga tonåringen Dawn Davenport kallas ner till vardagsrummet av sina föräldrar för att se vad tomten har lämnat för klappar under granen. Dawn har bara önskat sig en enda sak i år, och hon kan inte föreställa sig ett scenario i vilket hon inte får vad hon vill ha: ett par skor hon kan dansa cha-cha i. Fylld av förväntan river hon av pappret från sitt paket, bara för att upptäcka ett par helt vanliga tråkiga skor istället för sina önskade glamorösa pjuck. Hon blir förtvivlad. Det här är ju inte alls vad hon hade önskat sig! Hennes moraliserande föräldrar försöker förklara: fina flickor har inte cha-cha-skor! Men Dawn hör inte förmaningarna, hon ser bara rött. Hon får ett utbrott, skäller ut mamma och pappa, trampar sönder alla julklapparna och stormar gråtande ut från hemmet. På vägen välter hon julgranen över mamma Davenport, som begravd under barr och glitter upprepar sitt mantra: »Not on Christmas, not on Christmas…«

Varje gång jag får en töntig tröja, en oläsbar bok eller en ful prydnadssak i julklapp av välmenande släktingar tänker jag på Dawn Davenport, tour de force-gestaltad av Divine i John Waters Female Trouble (1974). Dawn agerar ut all den frustration och barnsliga vrede vi alla antagligen någon gång har upplevt när vi fått saker vi inte önskat oss eller inte fått det vi faktiskt önskat; all irritation över fel klappar vi mottagit, men aldrig någonsin skulle få för oss att ventilera, av hundra olika anledningar – skammen, rädslan att trampa folk på tårna, det faktum att vi är vuxna civiliserade människor, medvetenheten om hur bortskämd man är som ens får julklappar. Istället: kanske en knuten näve i fickan och en förhoppning om att kvitto finns så man åtminstone kan byta sin usla klapp mot något mindre uselt.

Men Dawn har lyckligtvis inte dessa spärrar, och när hon står där och stampar på de oöppnade paketen som en annan Godzilla lever jag ut min ilska genom henne. Hon spränger alla dåliga samvetes och blygsamheters vallar och vrålar ut sin besvikelse på sin omvärld på ett fullständigt ohämmat, omoget och alldeles… alldeles underbart sätt.