Weird Science
Amish-babe överraskar i två strålande skräckfilmer

2012-05-11  

Vad gör kvinnliga skådisar som passerat fyrtio och inte anses vara tillräckligt unga och snygga längre för att få stora roller enligt Hollywoods obarmhärtiga mätsticka? Har de tur landar de en smaskig teveserie, annars får de snällt vänta tills mormorsrollerna dyker upp, eller gå indie. Eller göra som Kelly McGillis – försvinna från radarn i tjugo år, och sen klart otippat plötsligt dyka upp i småroller i två av de senaste årens bästa skräckfilmer.

Kelly McGillis slog som bekant igenom 1985 som Amish-baben som lär Harrison Ford mjölka och dansa sexigt i en lada i Witness, och brejkade rejält året därpå som Tom Cruise-baben Charlie i Top Gun. Sen var hon försvarsadvokat åt Jodie Foster i The Accused och därefter blev det mest tv-filmer och jag hade nästan glömt bort att hon fanns tills jag insåg att den där osminkande tanten som spelar nunna i Stake Land, det är ju fan Kelly McGillis! Hon är så »vanlig« och alldaglig att det tog mig en kvart att begripa att det faktiskt var hon.

McGillis är förstås strålande i en väldigt nedtonad roll som nunna i ett obarmhärtigt postapokalyptisk USA där vampyrer har utplånat nästan hela mänskligheten. Jim Mickles snyggt dystopiska lågbudgetroadmovie varvar melankoliska landskapsbilder med skoningslöst våld och bjussar också på en innovation inom vampyrgenren: en fanatisk sekt som släpper ner bindgalna vampyrer medelst helikopter, så att de snabbt kan utplåna hela grupper av överlevare.

Stake Land släpptes direkt på dvd av SF i höstas, men endast på hyr och verkar knappt gå att få tag på. Väl värd att leta upp på annat håll – det är en av de ruggigaste skräckfilmer jag sett på länge.

Kelly McGillis är ännu bättre i nya The Innkeepers, regisserad av Ti West som alltså följer upp sin strålande retroskräckis House of the Devil (jag hyllade den här) med en riktigt bra spökfilm. Två uttråkade slackers sitter i receptionen på ett avdankat hotell i Connecticut med vagt spökrykte och gäspar sig igenom sista arbetshelgen innan hotellet ska plocka ner skylten. McGillis spelar en av de ytterst få gäster som dyker upp, en före detta filmstjärna som varefter åren gått och karriären dalat sadlat om till new age-guru/medium på småstadsturné. Ti West berättar i intervjuer att han trodde rollen skulle bli lättcastad, men det visade sig att många lite äldre aktriser tyckte den var too close to home och blev sura över erbjudandet – ända tills han ringde McGillis och hon ba »I don’t give a shit« och tog rollen. Hon gör sin kärvt ironiska och kedjerökande no nonsense-figur väldigt fint.

The Innkeepers är ännu en lågintensiv skräckis à la Ti West, med härligt sega dollyåkningar, långsamt uppbyggd spänning och en faiblesse för prylar och möbler som andas 1970–80-tal. Jag tyckte den var asläskig, och ett stort skäl till att den funkar så bra är samspelet mellan Sarah Paxton och Pat Healy, som de två geekiga personerna i receptionen som slött kollar sin egenhändigt html-knackade och charmigt fula websida där hotellet säljs in som ett rafflande spökhus. Ti West låter kameran gå och gå medan de sitter och snackar skit om ditten och datten, precis som man gör själv, och det är otroligt mysigt.

The Innkeepers släpptes häromveckan på dvd/bluray av NjutaFilms och rekommenderas å det varmaste.

Bonus: i sin nya Arthur podcast gör min WS-kollega Martin Degrell en matig intervju med Pat Healy – läs mer här och ladda ner här!