Weird Science
Last Days of Conan

2009-02-09  

Conan O’Brien har inte så lång tid kvar nu som värd för NBC:s Late Night. Nästa vecka blir den sista i New York, därefter tar Conan & c:o paus, packar flyttkartongerna och drar västerut, för att sedan återuppstå som The Tonight Show i Los Angeles 1 juni. Ett rejält avbrott alltså, och för fansen är det upplagt för abstinens inför nystarten, som kommer att vara nervös för alla inblandade parter. Kanske är det därför, i kombination med lite NY-separationsångest, som man trycker in så många favoritgäster man bara kan nu på slutet.

Häromveckan fick Conan in en ovanlig comedy trifecta under ett och samma program: Jon Stewart var på sällsynt besök, Mary Lynn Rajskub dök upp (för att promota 24, såklart, men för mig är hennes största bedrift fortfarande hennes standup och de små inhoppen i Mr. Show), och Mike Birbiglia framförde en bit från sin show Sleep Walk With Me. En sann humornörd kunde även se Jon Glaser i en av programmets sketcher – han spelade en riktigt usel Bruce Springsteen-imitatör. Glaser har för övrigt synts från och till på Late Night under ett par veckor nu, möjligen som en extremt subtil hint om att hans Delocated börjar på Adult Swim nu på torsdag, men troligtvis bara för hans tidigare kopplingar till programmet.

Sista veckan förväntas bli rena stjänkavalkaden på Late Night, men exakt vilka gäster som dyker upp är än så länge oklart (utöver typ Jerry Seinfeld, Nathan Lane och Jack White). Diskussionerna om Conans överlevnad i L.A. och hans anpassning till Tonight Show-platsen i teve-tablån fortsätter alltjämt, liksom potentialen hos hans Late Night-efterföljare Jimmy Fallon. Att Fallon hittills visat sig extremt ödmjuk inför uppgiften, samt att hans husband blir The Roots, köper åtminstone lite förtroende hos mig. Utgångspunkten var noll.

Louis CK dissade sina barn hos Conan

2008-06-14  

lck.jpgLouis CK är en av mina favoriter bland amerikanska komiker, men på pappret borde jag inte vara ett så stort fan. Jag har i allmänhet inte mycket tålamod med skatologisk humor och stereotypa man-kvinna-skämt, och jag är inte heller speciellt förtjust i generiska familje- eller barngags, men som så många vet tar Louis dessa vardagliga, till döddagar uttjatade standup-ämnen och förvandlar dem till lysande observationer, med grava skrattanfall som följd. Hans idéer och humoristiska infall kom till sin fulla rätt i sorgligt insomnade Lucky Louie, men personan Louis CK uppsökes med fördel i hans scenframträdanden, lättast i HBO-specialen Shameless från 2007 (som även finns på DVD). I höst kommer en ny special på Showtime med en timmes nyskrivet material.

Dessutom är Louis en idealisk pratshowgäst. Hans förmåga att sömlöst glida in i små rutiner när han sitter i soffan hos framför allt Conan är på en helt annan nivå än så många andra kändisar som sitter i samma soffa och skamlöst gör reklam för en aktuell film, skiva eller teveprogram. Senast i veckan, då han följde Mark Wahlberg hos Conan, knäckte han både publiken och Conan med sina berättelser om barnuppfostran och taxiresor, som integrerades perfekt med hans lite tjuriga och klagande personlighet. (Om sin treåring: »She is… not nice. She hasn’t given me a fresh reason to love her in a long time.«)

Spännande LCK-saker på horisonten: Louis har en stor roll i Ricky Gervais nya film This Side of the Truth, vars inspelning precis avslutats i Massachusetts (se honom och Gervais flyga under kassa förhållanden här). Och så kommer han till Europa i sommar för första gången – dels kör han några kvällar i Dublin och i Edinburgh under Fringe-festivalen, och dels uppträder han under sammanlagt två veckor på SoHo Theatre i London i början av augusti. Det går också rykten om någon enstaka kväll i Stockholm, men än så länge är det obekräftat, och jag chansar inte. Jag har min biljett till London den tredje augusti – ses vi där?

Vem borde ersätta Conan?

2008-04-30  

conanskeleton.jpgFörra veckan rapporterades det flitigt, även i svenska tidningar, att Conan O’Briens ersättare för Late Night officiellt utsetts. Precis som det spekulerats på diverse forum och i amerikanska nöjesmedier under en ganska lång tid blir det förre SNL:aren Jimmy Fallon som tar över värdskapet 2009, samtidigt som Conan i sin tur tar över Jay Lenos plats i tablån.

Så Conan flyttar till Los Angeles, anpassar sig till töntig Tonight Show-nivå, och går head-to-head med David Letterman på CBS, och Fallon flyttar in hos NBC i New York och börjar konkurrera främst med Craig Ferguson, som nyligen för första gången fick högre tittarsiffror än Conans Late Night. Diskussionerna om vad en flytt kommer att innebära för Conan har förts ända sedan nyheten tillkännagavs, men nu har denna debatt trumfats, åtminstone tillfälligt, av F-bomben.

Jimmy Fallon. Jag är mest chockad över att jag inte är chockad – har följt nyhetsflödet och ryktesspridningen ett bra tag nu, och Fallons namn har liksom sjunkit in, efter den initiala upprördheten. Oroväckande. Det är nästan som om jag redan accepterat att han tar över, trots att jag innerst inne tycker det är – såhär helt utan facit i hand – skandalöst att en så begränsat begåvad komiker, helt utan tidigare erfarenhet av att leda ett teveprogram, uppenbart headhuntats till positionen. Varför? Vems idé var det? Vad som försiggått bakom kulisserna på NBC lär vi få reda på så småningom, men man kan tänka sig ett inflytande av en viss Lorne Michaels.

Om nu inte Fallon faller en i smaken, vilka är alternativen? Det finns såklart de säkra korten, de som redan finns i branschen, som jobbat hårt på att få en chans i ett större sammanhang: Jimmy Kimmel på ABC och inte minst Carson Daly, som nu följer Conan i NBC-tablån och som många trott var storfavorit att ta över. Stackars urtrista Carson – han har slitit hårt och länge, varit entusiastisk gäst hos Conan otaliga gånger, och verkligen suktat efter Late Night-platsen. Men hans stora problem är att han är så fullständigt umbärlig och grå. Hans personlighet är som ett blankt papper, och någon Johnny Carson blir han aldrig. Kimmel å sin sida har bevisat att han är en pålitlig, hårt arbetande och lojal värd – men han är väldigt mycket LA, och dessutom ligger han på fel bolag.

Om man tillåter sig att fantisera i stället, vilka namn kommer upp då? Är till exempel världen redo för en kvinnlig värd för en sen talkshow? Det skulle jag tro, även om jag inte kommer på några vettiga förslag, bara humoristiska, typ Amy Sedaris. I de ofta passionerade nätdiskussionerna om möjliga ersättare till Conan kittlar framför allt två namn, som nämnts vid ett flertal tillfällen (dock bara av fans, ej av teve-folk): Stephen Merchant och Jimmy Pardo.

Stephen Merchant är som bekant Ricky Gervais kollega, och medförfattare av The Office och Extras, men är numera även radio-DJ på BBC6, och är utöver en storartad humorist också en briljant samtalspartner, något som inte minst varit tydligt i hans och Gervais podcast, och även i deras gamla radioshow på Xfm. Jag tror han hade gjort sig utmärkt som talkshow-värd. Han är otippad, men inte helt okänd och oprövad. Ett »Conan-namn«, i den meningen att Conan också var ganska okänd för den stora publiken när han tog över Late Night – hans främsta meriter var jobb bakom kulisserna på SNL och The Simpsons.

Jimmy Pardo är något helt annat än Merchant. Amerikansk komiker baserad i Los Angeles, tämligen okänd för de flesta som inte är insatta i den specifika humorscenen – men med lång erfarenhet av teve, att hålla i diverse obskyra frågesporter och dylikt, och med en uttalad ambition att ha en egen talkshow. Pardo är en klassisk entertainer men samtidigt inte gubbig, han är nästan obehagligt kvicktänkt, och oerhört slipad som värd, något man även som icke-angeleno kan inse genom att lyssna på hans podcast Never Not Funny och ta del av hans standup, som ofta utmynnar i regelrätta konversationer med publiken. Sedan flera år kör Pardo också en talkshow, Running Your Trap, på UCB Theatre i LA, och har vad man i sådana här sammanhang kallar en »cult following«. Jag skulle jubla högt om han fick chansen att hålla i vadsomhelst på teve, men oddsen är troligen skyhöga.

För övrigt, apropå Conan: jag måste passa på att tipsa om Luke Maxwells seriestripp Early Conan, som utspelas under Conans tidiga dagar på NBC, då Andy Richter fortfarande var sidekick. Bäst just nu!

Inifrån strejken

2008-01-13  

Brian StackDen pågående film- och teve-strejken i USA går snart in på sin tionde vecka, och trots diverse obekräftade uppgifter om återupptagna förhandlingar tycks författarförbundet WGA och producentditon AMPTP fortfarande stå långt ifrån varandra. Som vi tidigare rapporterat är nu samtliga sena talkshows tillbaka i rutan – Letterman och Ferguson med sina författare, alla andra utan. Vi bad Brian Stack, mångårig författare på Late Night with Conan O’Brien, och nu mitt uppe i strejken, att kommentera situationen.

Hur är stämningen därute?

Överlag väldigt god. Bortsett från den uppenbara ekonomiska sits man hamnat i har jag fått uppleva en del positiva saker också. Till exempel har det varit jättekul att lära känna alla olika författare som man träffar vid strejkmöten – från alla möjliga håll, kollegor jag nog aldrig hade träffat annars. Utöver alla talkshow-författare har jag träffat folk som skrivit för så skilda teveserier som Law and Order, Sesame Street, Sex and the City, Friends och Homicide! Det kanske låter fånigt, men det har faktiskt varit otroligt givande att få en riktig känsla för vårt skrå.

Är du ute och demonstrerar mycket?

Så ofta jag kan, dock inte varje dag, dessvärre.

Så vad gör du egentligen om dagarna?

När jag inte är ute och viftar med plakat gör jag en del voice-over-grejer, som jag har haft tur att halka in på lite här och där. Det är skönt att se hur stöttande alla skådisar är – de vet att samma saker vi förhandlar om nu kommer att påverka SAG och AFTRA senare. Det kan mycket väl bli en SAG- och/eller AFTRA-strejk senare i år, och det är ett av skälen till att AMPTP vill att WGA ska godta en så dålig deal som möjligt. De vet att om de ger oss så lite som en droppe av deras vinst kommer de andra facken också att vilja ha sina droppar. Ju mindre de delar med sig till oss, ju mindre tror de att de kommer att behöva dela med sig till skådespelare, regissörer, och så vidare.

Alla stora talkshows, inklusive den du jobbar på, är tillbaka från sina uppehåll – nästan samtliga utan sina författare. Hur känns det?

Visst skulle det hjälpa WGA om alla sena talkshows fortfarande inte sändes, men jag hade inte riktigt förväntat mig att de skulle hållas borta från rutan i mer än två månader eller så – jag hoppades helt enkelt att strejken skulle vara över vid det laget. Jag uppskattar det faktum att de gjorde uppehåll så länge som de gjorde, framför allt med all press de hade på sig att börja sända igen. Conan och de andra programledarna hamnade i en väldigt jobbig sits – ja, de flesta av dem är själva WGA-medlemmar, men utöver sina författare har de såklart även en massa andra människor i sin personal som de har ansvar för. Vi författare var också bekymrade över alla andra som jobbar på Late Night. Jag gillar alla som jobbar med vår show, och tanken på att någon av dem skulle förlora jobbet bara för att de hamnat mitt i en strejk oroade mig. Tack och lov behövde ingen gå.

Det måste kännas konstigt att se Late Night nu – även om Conan uppenbart är på författarnas sida.

Ja, det känns ganska underligt. Vi vill ju inget annat än att börja jobba igen, och om AMPTP hade brytt sig mindre om att »vinna« den här tvisten, eller lägga grunderna för tuffa framtida förhandlingar med andra fack som SAG, då skulle vi kunna få fram en rättvis, vettig överenskommelse och återgå till det vi älskar att göra.

Hur tror du att World Wide Pants deal kommer att påverka resten av strejken? Är det ett litet steg i rätt riktning, eller kan individuella överenskommelser underminera resten av förhandlingarna?

Jag beundrar Mr. Letterman för att han lyckats få tillbaka sina författare, men om jag ska vara helt ärlig är jag inte säker på att en tillfällig deal med WWP var en bra eller dålig idé. Å ena sidan bevisar det att vad vi kräver är fullständigt rimligt, men å andra sidan kommer en del personer att uppfatta det som att WGA favoriserar vissa aktörer. Jag tror inte det är så, men jag kan förstå om man upplever det på det viset. Om bara de andra programledarna ägde sina egna shower precis som Letterman gör – då hade vi kunnat återgå till arbetet allihop.

Jag noterade att Leno fick högre tittarsiffror än Letterman igen, vilket framstår som helt vansinnigt med tanke på omständigheterna.

Det förvånade mig inte speciellt mycket, han har ju alltid haft bättre siffror än Letterman. Sen är det en annan sak att Leno gör precis det han alltid gjort – framför en lång, skriven monolog i början av programmet. Oavsett om han verkligen skriver alla sina monologer själv, som han hävdar – vilket jag tycker låter högst osannolikt – eller använder skämt från andra författare eller sin egen personal, tycker jag det är ett helt felaktigt beteende. Jag förstår varför han tvingades återuppta showen, och det är väl okej, men som WGA-medlem förväntas Leno inte skriva någonting alls under strejken. Jag inser att 99,999% av hans tittare antingen inte bryr sig om att han bryter strejkregler, eller rentav uppmuntrar honom att göra det, men det gör det inte mindre fel i mina ögon.

Till skillnad från många andra avskyr jag inte Leno, dels för att han verkar vara en hygglig kille, och dels för att jag var ett fan av hans stand-up för många år sen, men jag är väldigt besviken över att han tycks ha valt sina egna intressen före sina WGA-kollegors. Conan gör helt rätt när han bara går ut och improviserar – och han har ju lyckats göra det roligt. Jay har enligt min uppfattning en skyldighet att åtminstone försöka göra detsamma.

Uselt, Jon Stewart!

2008-01-09  

stewartnorris.jpgSå var även Jon Stewart och Colbert i gång och bådas comebackshower kändes, utan författare, som undermåligt dvd-extramaterial. Ett par skratt, en del charm, men mest gäspade man och tittade på klockan.

Tack vare skådespeleriet och maneren skapade ändå Colbert Report stor trivsel (om än mest på äldre meriter, inte minst i kollageklippform), men Stewart var det värre med. Ett tag, under måndagsavsnittet, kände man sig som strejkforskaren i gäststolen – efter att ha svarat »tja, vad tycker du att jag ska svara på det, Jon?« på näst sista frågan förblev han bara tyst efter sista frågan och Stewart såg för ett ögonblick nästan Leno-vilsen ut.

Och att han dessutom körde exakt samma inringning av Chuck Norris bakom Huckabee som Conan gjort flera dagar tidigare var bara för billigt. I synnerhet som Conan ju ändå hade sin gamla »Walker Texas Ranger«-spak att hänga upp det på, och Stewart inte ens adderade någon poäng utan bara vrålade »Chuck Norris!«. Colbert gjorde åtminstone en helt egen, och typiskt colbertsk, vinkling på samma tema (ansiktena-bakom-kandidaterna-fotografier).

I lika hög grad som det framgått att Jay Leno inte är någon författare märks det att just Colbert och Conan är bästa skriblers av övriga – men med Conan i egen särklass.

Late Night with Conan O’Brien börjar ju nästan kännas precis som vanligt, vilket är imponerande.

Conan har aldrig sett bättre ut

2008-01-05  

conan.jpgUnder WGA-strejken har det ofta påpekats att det här är en strejk där personer som i vanliga fall är ovana med rampljuset plötsligt står i fokus.

Inget kunde ju vara mera fel, om man erinrar sig hur amerikansk humor utvecklats under de senaste åren. Vad handlar 30 Rock eller Studio 60 om om inte manusförfattare? Hela poängen med de här serierna är ju att visa att manusskrivande är det coolaste jobbet som finns.

Kanske kan man se meta-tv-serier som ett slags dramatiska fullblodsversioner av extramaterialet på en dvd. Vi kommer bakom kulisserna, in på produktionsnivå, och tillåts frossa i nördiga detaljer som ofta är mer upphetsande än produktionerna själva. Ironin är bara den att serier som Studio 60 – eller Extras julspecial nu senast – givetvis är långt mycket mera manusdrivna än de program som de parodierar. Har någon av er någonsin varit nyfiken på att se TGS with Tracy Jordan, den fiktiva serien i 30 Rock? Inte jag heller.

Så när Conan O’Brien i sin andra show sedan uppehållet säger att han tänker skippa monologen – »ärligt talat kan de ju bli ganska förutsägbara« – och i stället börjar hoppa omkring i studion med en lågupplöslig digitalkamera kan jag inte låta bli att tänka på 30 Rock. Conans skrivna skämt har aldrig varit särskilt roliga, de är roliga bara för att Conan lägger en extra nivå på dem, typ »jag trodde inte på det där skämtet vid genrepet heller« .

Conans första avsnitt utan manus var briljant, det andra var betydligt mera traditionellt – Kid Rock som livegäst, och en lång idiotisk diskussion om att uppträda framför soldater i Irak – men faktum är att Late Night känns betydligt mer spännande nu än det gjort på flera år. Det är färre krystade sketchfigurer, färre monologskämt som dör ut, mera Conan. Jag älskar till exempel klippet där vi kan se att Late Night-studion har använts som förrådsutrymme under strejken. Det är precis den sortens detaljer som man samlar på.

Jay Leno gör däremot allt för att få sin show att se ut precis som vanligt. Och det är det sista han borde göra.

När Leno dödar lite tid genom att låta publiken ställa frågor, får det mig att tänka på scenen i Extras julspecial där Andy Millman säger upp sig framför en studiopublik. Leno får en fråga av en gubbe med grov dialekt och förolämpar denne genom att härma hur han pratar. Det osäkra skrattet från studiopubliken säger allt. Precis innan reklamavbrottet hinner man tänka: skolgårdsmobbare.

Conan och Andy tillsammans igen

2006-03-07  

Det var en gång en tårdrypande sen kväll för sex år sen när vår mysfavorit Andy Richter tog farväl som sidekick hos Conan O’Brien. Sen dess har Conan suttit still i sin Late Night-stol och fått fortsatt stor uppmärksamhet, medan Richter tvärtom gjort en hel del kul grejer utan att riktigt få till det publikmässigt.
Nu rapporterar Variety att Conan gett Andy huvudrollen i en ny pilot för NBC, Andy Barker, P.I. – om en revisor som öppnar kontor i ett köpcentrum, men inte får några kunder förrän en kvinna misstar honom för privatdetektiven som tidigare hyrde lokalen.
Namnet ger lite Andy Richter Controls the Universe-känsla, medan grundstoryn snarare andas Remington Steele – men det blotta faktum att Conan och Andy just nu sitter i stolar mitt emot varandra, och med Late Night-manusförfattaren Jonathan Groff intill, är det som värmer mest i vinterkylan just nu.
Och ni har väl inte redan glömt att TV400 kör Andy Richter Controls the Universe varje torsdag?