Weird Science
Mellandagsspecial: hon gjorde Coopers körsbärspaj

2007-12-25  

patc.jpgMed anledning av den nya Twin Peaks-guldboxen (som faktiskt är vansinnigt bra, även om den kostar en mindre förmögenhet) tänkte jag låta er ta del av en intervju med Pat Cokewell, kvinnan som bakade de ursprungliga pajerna som Lynch och hans filmteam älskade så mycket. En kortare version av den här texten ingick i Hufvudstadsbladets helgbilaga i lördags (där man också kan läsa hela mitt resereportage från North Bend och Snoqualmie – tyvärr inte på nätet).

76-åriga Pat Cokewell bor fortfarande i North Bend, Washington, men hon sålde dinern Mar-T för tio år sedan. Ibland deltar hon i Twin Peaks-relaterade festligheter där hon bakar pajer och serverar kaffe. Hon syns också i extramaterialet på den nya dvd:n.

Hur hittade filmteamet ert kafé?

»De dök upp en februarieftermiddag 1989 och sa att de var intresserade av att hitta en lämpligt diner till en film. Jag var ju inte så upptagen på den tiden så jag sa okej, men att jag vill göra om lite först. Då protesterade de: ”Ni får absolut inte röra någonting!” Två veckor senare kom de tillbaka och sa att David hade gillat hur det såg ut.«

Hur länge stannade filmteamet?

»I tre dagar. En dag var jag tvungen att gå tidigare och gav dem nyckeln så att de själva kunde stänga. När jag kom tillbaka nästa dag hade de ätit sjutton pajbitar. Sen åkte alla iväg och vi hörde ingenting av dem förrän serien dök upp på teve ett år senare. Vi hade ingen aning om vad serien handlade om och i synnerhet inte att pajen skulle finnas med i handlingen.«

Det gjordes en kuliss i Los Angeles som föreställde Mar-T, där resten av avsnitten filmades. Hur mycket liknande den originalet?

»Jag fick faktiskt åka ner och titta, och det var väldigt likt. Men den var liksom bredare. Alla här i North Bend tyckte att kaféet såg större ut på teve.«

peaks.jpgHur påverkade Twin Peaks er affärsverksamhet?

»Det blev en väldigt spännande sommar. Folk kom från hela världen, vi gjorde uppemot hundra pajer per veckoslut. Massor av amerikaner, japaner och tyskar kom. Folk fick vänta 20 minuter för att få en kopp kaffe. Det sprang reportrar här varje dag. En gång intervjuades borgmästaren i direktsändning av ett brittiskt morgonprogram. Så småningom ebbade det ut, och den där filmen som gjordes, Fire Walk With Me, var ju en flopp, så då minskade det.«

Vad tyckte North Bend-borna?

»Det var bra för turismen. Men jag tror inte att folk här gillade serien. De menade att den inte representerade oss. Men jag håller inte med. Bortsett från morden liknade det North Bend ganska mycket. Vi har också problem med ungdomar som sysslar med alkohol och droger.«

Träffade du David Lynch och skådisarna?

»Jo, de var oerhört trevliga människor. Speciellt Bob var jättetrevlig.«

Du menar Frank Silva, som spelade Bob?

»Ja, precis. Jag fick tillbringa en hel dag med honom och vi gjorde en tur på sjön. Han berättade om sitt liv. Han var mycket sympatisk, inte alls så där otrevlig som i serien.«

Tror du att man fortfarande får den rätta pajen på det gamla kaféet?

»Jag vet i alla fall att det inte är samma recept. Det recept som jag gjorde pajen efter fick jag av den förra ägaren och det är hemligt. Det är en mycket god paj.«

Du hade kafeet från 1976 till 1997, varför sålde du?

»Det var för mycket jobb för mig och min man. Unga människor i dag har ingen arbetsmoral. När vi anställde folk måste jag ändå övervaka allt. Nu är jag 76 år gammal och det är en ålder då jag inte behöver så mycket jobb.«

Det riktiga Twin Peaks

2007-11-11  

img_0530.jpgI själva verket är den inte så god. Den är lite slemmig och smakar som… körsbärs-Jello? Ja, jag ska nog inte avslöja mera. Jag måste spara pajrecensionen till en större artikel för tidningen som betalar min lön. Men jag var bara tvungen att dela med mig av några turistbilder från Snoqualmie – stället där Twin Peaks alltså spelades in – som jag besökte i dag. Senast jag var här var 1990, eller möjligtvis 1991, ungefär samtidigt som serien exploderade. Jag var tio år gammal och jag minns att folk gick omkring med t-tröjor med texten »I killed Laura Palmer« i hela Seattle. År 2000 brann dinern Mar-T i North Bend upp, tragiskt nog, och även om img_0547.jpgfasaden är intakt känns den nya inredningen som ett olyckligt försök att efterlikna en femtiotalsdiner typ Grease. Framför allt är det väldigt smutsigt. För övrigt rekommenderar jag den här otroligt fina sajten medan ni väntar på att min text publiceras så småningom. Ja, och bron på bilden är förstås den som Ronette Pulaski gick på.