Weird Science
Vi är i krig, välj sida!

2010-01-14  

»Är det inte dags att rasa lite?«

Jag fick frågan redan i helgen, men ville avvakta. Invänta reaktioner, analyser, se händelserna utvecklas. Det var ju så tidigt, så många rykten. Men under dagarna som gått sedan dess har situationen, krisen, debaclet med Conan O’Briens och Jay Lenos vara eller icke vara, och framtiden för NBC:s The Tonight Show, så fullkomligt exploderat i alla möjliga riktningar att de analyser som gjordes för ett par dagar sedan redan känns irrelevanta. Dessutom skyms sikten hos nästan alla anmälare (inklusive undertecknad) av så många känslor för det ena eller det andra, att det är svårt att få en vettig överblick – och de som försöker hålla sig objektiva och dra slutsatser utifrån fakta som tittarsiffror, branschtendenser, traditioner och annat framstår (för känslotyper som jag) som kallhamrade kamrermonster som bara borde hålla käften. »Pick a side, we’re at war!« som Colbert skulle sagt.

Det är med andra ord kört att hitta en samstämmig analys av det här, hur man än vänder och vrider på det. Så varför inte bara dyka rakt ner i den oändliga sörjan och dragga efter någonting, vadsomhelst, som åtminstone kan sprida lite ljus över situationen?

En inte alls objektiv sammanfattning av läget fram till i dag:

2004 förhandlar Conan O’Brien om sitt kontrakt med NBC. Man kommer överens om att Conan ska ta över NBC:s flaggskepp The Tonight Show om fem år, 2009, då Jay Leno har sagt att han ska lägga av och återgå till att köra standup i Las Vegas och meka med sina bisarra veteranbilar. Det är upplagt för en perfekt övergång: Jay lämnar på topp, kungen av talkshows med bättre tittarsiffror än konkurrenten David Letterman (som Leno för övrigt blåste på just Tonight Show-jobbet flera år tidigare); Conan, som i det här läget kör Late Night direkt efter Leno, mjuklandar och tar över amerikansk teves mest anrika institution under de allra bästa förutsättningar. Allt ser toppen ut, och de frågor som hopar sig är av lyxkaraktär – vem ska ersätta Conan? Ska Conan flytta till LA? (Svar: Jimmy Fallon respektive»ja«.)

Hopp några år framåt: 2009 närmar sig och Leno börjar få kalla fötter – han känner sig plötsligt inte alls redo att lägga av, trots fem års mental förberedelse. Han känner att världen förtjänar samma trötta skämt några år till. Alla gillar ju Jaywalking! Så i stället för att lämna arenan som en gentleman och kollegialt lämna över till Conan som tålmodigt väntat på sin chans, börjar nu Leno öppet gnälla om sin situation, och antyda att The Tonight Show håller på att tas ifrån honom. NBC ser fortfarande Leno som sin stora kassako, och får panik vid tanken på att han skulle gå till ett annat bolag och direkt börja konkurrera med sina tidigare arbetsgivare. Lösningen: Leno får en ny talkshow, som sänds precis innan The Tonight Show. Det är mer eller mindre samma show som vanligt, fast en timme tidigare.

Konsekvensen blir att Leno och Conan nu indirekt konkurrerar med varandra – om publik, om a-kändisar – och att Lenos program blir en katastrofal lead-in till The Tonight Show; han tappar massor av tittare jämfört med tidigare, och de i sin tur faller av ännu mer när Conan börjar. (Och ännu svårare blir det för efterföljande Fallon.) De flesta är överens om att Lenos program inte funkar, och att det gör allt svårare för Conan, som sedan premiären hamnat strax under Letterman i kampen om tittarna. Detta oroar NBC. Men Conan och hans team jobbar på, och finner sig förvånansvärt snabbt tillrätta i LA – och The Tonight Show utvecklas under hösten till ett mycket bra och roligt underhållningsprogram. Bevakare påminner om att Conans första år som värd för Late Night var katastrofala tittarmässigt, men siffrorna blev stadigt bättre ju mer injobbat programmet blev. Och The Tonight Show är ju en institution – de kan väl inte gärna ha så kort tålamod att de drar i nödbromsen innan ens ett år gått?

NBC börjar dock skruva på sig – man vill ha en quick fix – och hur löser man situationen med Leno? Alla älskar Leno, men programmet i dess nuvarande form kan bara inte överleva. Detta blir känt. Då börjar Leno gnälla igen. Om att han behandlas illa av bolaget, att han aldrig haft en chans med ett sånt här meningslöst program, att The Tonight Show tagits ifrån honom. Conan håller än så länge tyst. Men när NBC lägger fram ett panikartat och halvkokt förslag, som innebär att Leno tar över den gamla Tonight Show-platsen i tablån, men bara gör ett halvtimmesprogram, så Conan börjar sitt program strax efter midnatt, då tröttnar till och med Conan på den respektlösa behandlingen – och går ut med ett pressmeddelande som redan känns klassiskt (»It was my mistaken belief that, like my predecessor, I would have the benefit of some time and, just as important, some degree of ratings support from the prime-time schedule. Building a lasting audience at 11:30 is impossible without both. But sadly, we were never given that chance.«). Kontentan: Conan tänker inte låta sig knuffas omkring hursomhelst. För första gången sätter han ner foten och säger nej: The Tonight Show visas på sin klassiska tid, halv tolv på kvällen, annars slutar jag.

Och där är vi nu. Sammanfattning över. Alla med så långt?

Ålrajt. Så nog finns det skäl att rasa. Mot NBC:s otroligt klumpiga och kortsiktiga hantering av situationen. Mot Jay Leno, som likt en tjurig gubbe desperat håller sig fast och hellre ser hela skeppet sjunka än att han själv hoppar av (och mot hur Leno under alla år lyckats behålla sin image som helyllekille, trots hans inblandning i några av de mest infekterade backstabbing-vändorna i teves historia – för att inte tala om hans svartfotande under författarstrejken häromåret). Men just nu känner jag mest av allt ett vemod över att Conan inom kort kanske inte längre har en talkshow. Den yttersta konsekvensen av att han rakryggat satte ner foten är ju att han står utan jobb redan när vinter-OS (som visas på NBC i USA) är över. Att allting vi entusiastiskt bevakade förra året – förväntningarna, nedmonteringen av Late Night i New York, den stora flytten av allt och alla till Los Angeles, återkomsten av Andy Richter, energin och idéerna – kanske bara snöpligt försvinner nu, efter bara sju månader. Just den aspekten, intrycket att Conan inte fått en riktig chans att komma i ordning, känns mycket tråkig.

Vill man förkovra sig i det här ämnet finns det i princip hur mycket som helst att läsa och lyssna på, och det är lätt att storkna inför mängden. Men här är några av de mer intressanta grejerna:

* Först och främst en bra kommentar från NPR, som i princip försöker besvara den svåra frågan: Vad händer nu?

* Patton Oswalt var gäst på en av mina favoritpodcasts Comedy Death-Ray Radio häromdagen, och han och programledaren Scott Aukerman kom vid ett tillfälle in på ämnet Jay Leno. Det perspektiv Patton gav uttryck för är välkommet, eftersom det är ett man sällan får ta del av i de här sammanhangen, som nästan alltid handlar om reklamintäkter, ratings och en väldigt svepande, ointresserad bild av själva showen; diskussioner där showen ofta reduceras till ett reklamgenererande block jämte andra i tablån. Vilket såklart i slutändan är det viktigaste för bolaget NBC, men för oss som inte är lika biz-skadade som typ Variety och David Poland, och mer är intresserade av underhållningen, humorn, konstformen om man så vill, är den här diskussionen oerhört givande. Patton sätter fingret på vad många komiker snackat om alltsedan Conan flyttade till LA, och ännu mer nu när det är så turbulent: han representerar något nytt, inte bara åldersmässigt utan också attitydmässigt. Han vill förvalta institutionen, ta den vidare till nya höjder. Det finns en vilja och ett driv hos honom som är natt och dag från Leno.

* Wall Street Journal har en liten fånig uppräkning av vilka kändisar som valt sida. Utöver Jerry Seinfeld, som i det här sammanhanget agerar patetisk company man åt NBC, har den minimalt relevante Paul Reiser skrivit en förvirrad krönika på Huffington Post om sin gode vän Jay Leno. Och där nånstans tar det slut. Ärligt talat, vem är med i Team Leno? Knappast sångaren Ted Leo, som skriver fint på sin hemsida om sina upplevelser hos Conan. Och knappast någon annan heller – jag har sällan hört så många komiker, författare, kulturfolk och andra engagerade tala så unisont och varmt om någon i branschen som Conan. Hans rykte som en av de trevligaste i branschen tycks på alla sätt och vis stämma. Kanske inte lika mycket på pluskontot: även Hitler håller på Conan.

* Diskussionerna på humorforumet A Special Thing är bland det mest insatta, nördiga och roliga du kan läsa i såna här sammanhang, så även när det gäller det här ämnet. I den böljande tråden Tonight Show With Conan O’Brien, där 99,9 procent av deltagarna är för Conan, avhandlas just nu i första hand Conans framtida öde. Den aktuella diskussionen (som flammade upp i samband med det första TMZ-ryktet för en vecka sedan) börjar ungefär här (sidan 48 av i skrivande stund 76). Om du har en dag att slå ihjäl och kämpar dig igenom hela tråden blir du dock rikligen belönad – det kryllar av insikter bland alla syrliga Lenodissningar.

* Hur ställer sig förresten Letterman till allt det här? Dave sitter i en bra position varifrån han kan sätta in stötar både mot NBC och Leno – som ju backstabbade honom för en massa år sen – men han måste också känna en viss déjà vu kring hela situationen, kanske till och med lite oro om Leno kommer tillbaka som huvudkonkurrent. Han har alltid respekterat Conan (det finns en New York-koppling, och Letterman var alltid väldigt generös som gäst när Conan var ny och osäker) och omtalar honom, trots att de nu är direkta konkurrenter, som »our friend Conan«, och så vidare, något han aldrig kallat Leno. Men Letterman är också slug, och drar sig inte från att kritisera sin konkurrent, som när han spekulerade att det i slutändan mest handlar om pengar – en ganska elak stöt mot Conan, i mitt tycke. Letterman och hans författarstab är som vanligt inte heller sena att skämta om hela debaclet, som i det här klippet.

Är det bara jag som väntar med spänning på The Late Shift II?

Larry David fortfarande överlägsen neurotiker

2009-06-18  

Kanske är smekmånaden inte riktigt över än – det är svårt att säga, Conan bjuder fortfarande på dagliga överraskningar – men visst börjar det vara dags att utvärdera de första veckorna av nya Tonight Show?

Som en gammal devot Conan-anhängare (jag har följt med honom sedan tonåren) måste jag säga att flytten till Los Angeles har gjort susen för showen. Efter att ha sett första avsnittet skrev jag i ett omdöme att vi har fått en ny, uppimpad Conan och den känslan består: en snärtigare studio, dyrare kostym, cameogäster från Hollywoods a-lista och framför allt riktigt, riktigt bra huvudgäster.

Tre av dem har lyst klarare än de andra de här första två veckorna: David Duchovny, som med fenomenal tajming tryckte ner Conans alla försök att kliva upp en pinne på talkshowstegen, Norm MacDonald, som bjöd på en subtil och underbart flippad intervju som någon borde plocka isär bit för bit (för jag begrep aldrig vad som hände, bara att det var väldigt roligt) och inte minst, Larry David – som lyckades vara fullständigt in character. I en högst tio minuter lång intervju gav han en hel dramaturgisk båge som skulle platsa direkt i Seinfeld eller Curb Your Enthusiasm. Först lite oroligt fingrande på sofftyget, sedan en historia om varför han skilt sig från sin fru (hon gillar inte när han använder tandtråd: »she caught me mid-floss!«), däremellan lite promotion för nya filmen, och så någonstans i mitten en entusiastisk kommentar om kvaliteten i sofftyget.

Larry David är aktuell i Woody Allens kommande film Whatever Works (som Allen skrev manus till redan på sjuttiotalet). Man tycker att David föddes till att göra en Allenfilm, men tanken på dem två tillsammans är ändå lite unheimlich: det är ungefär som när unga och gamla Spock möts i senaste Star Trek-filmen.

The Tonight Show With Conan O’Brien flåsar Letterman i nacken och det är ett tajt race vad gäller tittarsiffror just nu. För en nordisk publik, som antingen laddar ner eller kollar ett par dagar senare blir å andra sidan de siffrorna ganska abstrakta. Talkshowracet kan väl snarare jämföras med att hålla på olika lag i sport?

Jag vet i alla fall vem jag håller på.

Välkommen till LA, Conan!

2009-06-04  

Så var premiären avklarad. Knappt fyra månader efter han lämnade New York och Late Night har nu Conan O’Brien äntligen tagit över NBC-flaggskeppet The Tonight Show efter mördande tråkige Jay Leno. Leno har dock redan gjort en halv backstab och inte alls gått i pension som han lovat, utan återkommer till NBC redan i höst med en talkshow som kommer att visas innan The Tonight Show, vilket kommer innebära att NBC kör tre timmar talkshow varje kväll: Leno, Conan och Jimmy Fallon efter varandra. Fult och girigt av Leno, och jag avundas inte Conan som tvingas sitta och vara diplomatisk och tacka Leno för lång och trogen tjänst. Anyway.

Conans premiär var i måndags, och baserat på de första kvällarna tycks Conan redan funnit sig väl i Los Angeles. Så mycket premiärnerver gick inte att avläsa – å andra sidan har man kört några »öppna repetitioner« de senaste veckorna inklusive fejkgäster och allt, och alla rapporter jag fått från dessa har varit översvallande. Studiobygget (samma scen som Jack Benny använde år 1200 f.kr!) på Universal Studios är flådigt och ser gigantiskt ut jämfört med det lilla krypinet på 30 Rock (något det också skojades om i premiäravsnittet).

Gamla bisittaren Andy Richter är tillbaka, dock i en lite mer tillbakadragen roll som konferencier. Att Andy är uppmickad hela tiden är jag lite tveksam inför, men det är hjärtvärmande att han är tillbaka; det märks att han inte riktigt hittat sin roll i showbiz sedan han slutade på Late Night (även om vi på WS som bekant är fans), något det skämtades om i tisdags – och han tycks vara otroligt glad över att jobba med Conan igen.

Nästan samtliga manusförfattare har flyttat med från New York, och Conan själv har försäkrat sina fans att hans stil inte kommer att bli mer utslätad eller mindre »Conan« bara för att han sänds tidigare på kvällen än förr (och då bör man komma ihåg att The Tonight Show ändå sänds halv tolv på kvällen!). Att döma av inledningen tycks det stämma till stor del – tilltalet är ungefär det samma, humorn likaså. Någon slags kompromiss kanske ändå är att vänta, men det är för tidigt att ge någon detaljerad analys av läget nu. Som inledning har det varit väldigt solitt. Lämpliga, lätthanterliga gäster, bra förinspelade inslag, jävligt proffsigt genomfört – å andra sidan har ju teamet bakom showen 16 års erfarenhet. Därmed är också en jämförelse med Jimmy Fallons skakiga start orättvis, även om tankarna automatiskt går dit.

En fotnot: något som är väldigt roligt med Conans flytt till västkusten är att höra reaktioner från LA:s alt comedy-scen. Kalifornien är alltid fyllt av spännande komiker men på talkshow-sidan har man alltid varit avis på New York som traditionellt sett har många fler och bättre teve-relaterade utlopp än LA för komiker som går lite vid sidan av humorns breda mittfåra. Conan och hans stab representerar den yngre generationens humor på ett sätt som Leno aldrig gjort, och att Conan nu kommit till LA ses som en jättehändelse, som att en verklig försvarare av udda, briljant humor kommit till stan, och förhoppningsvis innebär det att det öppnas upp en helt ny arena för komiker att slå igenom på. Det ska bli väldigt intressant att se vilka komiker The Tonight Show knyter till sig.

Ni som sett premiären, vad tyckte ni?