Weird Science
Uttråkad med undantag

2010-11-04  

Till skillnad från väldigt positiva WS-kollegor som David och Philip tycker jag Bored to Death är sådär, faktiskt. Och har så varit sedan starten. Faktum är att jag överväger lägga ner den inför varje nytt avsnitt, och så har det varit sedan mitten av första säsongen ungefär. (Nu är jag notoriskt usel på att verkligen följa serier – de flesta säger jag ajöss till innan de hinner stava till »mid-season cliffhanger«. Men ändå.)

Men varje gång jag tänker att nu ska jag verkligen sluta kolla så slänger Jonathan Ames och kompani åt mig en handfull roliga cameos, några sköna Brooklynmiljöer, ett par fantastiska scener – och vips är serien omöjlig att aktivt ogilla. Igen.

Som i förrförra avsnittet, som delvis utspelades i exakt samma Park Slope-kvarter jag brukar bo i när jag är i New York. Samma fik! Samma tunnelbana! Till och med Bergen Street Comics var med. Där köpte ju jag Dan Clowes senaste, Wilson, i våras! Och intill ligger korvstället Bark, som säljer goda käsekrainers med hemgjord surkål. Ibland räcker sådana självbekräftande och distanslösa egotrippar för att ge serien nytt förtroende.

Och så John Hodgmans ansikte, förstås, vitpudrat av kokain. Hur kan man inte älska det?

Tevehöstens nyord: Noir-otisk!

2009-09-18  

Schwartzman, Danson och Galifianakis i Bored To DeathEn HBO-dramedy med Jason Schwartzman som Raymond Chandler-skadad privatdeckare utan kvalifikationer, och med Zach Galifianakis och Ted Danson i biroller? Sedan HBO smög ut den första Bored To Death-trailern i våras har det känts som höstens mest lovande tevekoncept. Ett par preair-avsnitt har läckt ut inför premiären i helgen, och Bored To Death ser ut som… något utöver det vanliga.

Schwartzman spelar författaren Jonathan Ames, ett stilgreppsligt alter ego till den verklige författaren Jonathan Ames, som har skapat¬†Bored To Death. Schwarzmans fiktiva Ames pendlar mellan neurotisk och totalt verklighetsfrånvänd. Framför allt är han impulsiv, vilket blir tydligt redan i pilotavsnittets öppningsscen, när hans flickvän flyttar ut ur deras gemensamma lägenhet. Jonathan reagear genom att, efter att ha hittat en tummad Raymond Chandler-pocket i flyttstöket, annonsera ut sina tjänster som privatdetektiv på Craigslist.

Det sker knappt fem minuter in i pilotavsnittet och rent dramaturgiskt är det förbryllande. Borde inte en teveseries grundläggande premiss etableras mer omsorgsfullt än så?

Det är inte det enda i Bored To Death som bryter mot hur man är van vid att tevedrama ska fungera. Känslan är snarare¬†amerikansk indiefilm ‚àí och inte bara för att Jason Schwartzman är i bild hela tiden. Serien har en vagt absurdistisk kvalitet, som förstärks av glappet mellan det skruvade, ofta väldigt roliga, manuset och de dramatiska film noir-maneren i foto och musiksättning.

Bitvis blir kontrasten för övertydligt uttänkt, men ju mer man lär känna karaktären Jonathan Ames ser man logiken. Bored To Death är liksom filtrerad genom hans sinnestillstånd: nerrökt, ständigt salongsberusad och med den litterärt överdoserade drömmarens oskarpa gränser mellan verklighet och fiktion.

Dialogen i serien är dessutom strålande, särskilt i samspelet mellan Schwartzman och de två bärande birollsskådespelarna.

Jason Scwartzman och Ted Danson, Bored To DeathTed Danson är helt makalös som den excentriske magasinsredaktören George. Han är en nästan Denny Cranesk uppenbarelse: välskräddad pondus på ytan och totalt, regregerat vansinne så fort han öppnar munnen. Relationen mellan George och Jonathan är ett slags märkligt mentorskapsförhållande, som mest verkar gå ut på att den yngre av dem bistår den äldre med gräs och hjälper honom ur bisarra knipor ‚àí som när George får en enorm herpesblåsa på läppen timmarna innan en viktig middag, och ringer in Jonathan som får slå honom på käften för att maskera blåsan som fläskläpp.

Jonathans andre anförvant är Zach Galifianakis som den hunsade serietecknaren Ray. I en underbar scen i väntrummet hos tarmhygienisten (av alla ställen) berättar han att han har lovat sin flickvän att börja äta hälsosamt men att han tänker fortsätta att äta »som en amerikan«, i smyg. Han protesterar mot Jonathans verklighetsfrånvända upptåg med ungefär samma besvärade uppgivenhet.

Anslaget i Bored To Death är så tillskruvat att det är upplagt för en viss ojämnhet. Upplösningen på Jonathans första deckarfall är mer överansträngd 90-talsdeckare med Tarantino-komplex än smart noir-pastisch.¬†Men Bored To Death överlever det magplasket, och fallet som Jonathan tar sig an i avsnitt två är oändligt mycket snyggare utfört, med Kristen Wiig som njutbart neurotisk kund och en antiklimaktisk upplösning helt i linje med Jonathans totala oduglighet som detektiv.

Så verkar Bored To Death inte alls vara den dramedy-deckare den marknadsförs som, utan en excentrisk karaktärskomedi med vimsigt välskriven dialog, sällsynt skådespelarkemi och egensinnig deadpanhumor.

Första förhandstittarna på höstens humorhöjdpunkter

2009-06-29  
vEM5B4P8PIg

De första förhandstittarna på höstsäsongens nyheter och comebacker har börjat dyka upp, och det ser väldigt trevligt ut på komedifronten. På HBO återvänder Curb Your Enthusiasm efter två år (ingen trailer där än). Men nästan ännu peppigare känns Bored to Death, en ny serie med Jason Schwartzman och Zach Galifianakis som har premiär i september.

Noterbart är att engelska Channel 4 vill lägga sig i humorframkant. De har plockat upp Kristen Schaals Penelope, Princess of Pets och ytterligare en serie som vid första anblicken ser ut att kunna bli precis hur bra som helst: The Increasingly Poor Decisions Of Todd Margaret, skriven av David Cross och Shaun Pye (från Extras) och med Cross, Will Arnett och Spike Jonze (!) i rollerna.

lNrPr-UCtog

Dessutom kommer Community (med John Oliver och Chevy Chase i biroller) på NBC i höst. Det är ett inte riktigt lika överjävligt lovande upplägg, men på de trailers som släppts hittills ser det ut att kunna bli riktigt trevligt.

Här finns för övrigt fler trailers från NBC:s hösttablå (bland annat för Parenthood, en dramaserie baserad på Steve Martin-filmen med sama namn. Mycket märkligt.)