Weird Science
Kan bli bra

2011-04-25  

Min far gör eget vin. Han har gjort det så länge jag kan minnas. Slånbärsvin. Hallonvin. Blåhallon/slånbärsvin. Krusbärsvin.
Krusbär/hallon. Blåbär/slånbär, krikon. Varje gång ett av vinerna ska smakas av så säger min far:

»Kan bli bra.« Det vill säga, han säkrar lite innan vi som smakar ger vårt slutgiltiga omdöme. Det kanske inte smakar jättebra just nu, men om det får mogna lite, så kanske det blir gott. Ganska ofta är han alldeles för snäll. Ibland har han fel. Krusbärsvinet som han gjorde i slutet av 1990-talet blev aldrig bra, hur mycket jag än drack av det i smyg. Hallonvin 2000 har jag fortfarande men av. Värsta bakfyllorna i mitt liv. Men ibland har min far rätt. Ibland öppnar vi ett äppelvin som fått stå lagom länge, som smakar vår och pärlar lätt. Då förstår man att väntan var väl värd.

Varför nu denna utläggning om min fars vinbryggande? Jo, därför att det är precis vad jag vill säga efter att ha sett de två första avsnitten av Game of Thrones. Efter första avsnittet drog hela mitt ansikte ihop sig av surheten i munnen. Kvinnor som knullas bakifrån i var och varannan scen, svartmuskiga vildar i skinn som dansar till vilda trummor och våldtar ljushylta arier. Tusen huvudpersoner och lika många namn. Jag ville aldrig mera dricka skiten.

Men avsnitt två. Nu har det stått till sig lite. Jag smuttar och nickar, hmm. Fortfarande lite trubbig smak. Men karaktärerna börjar intressera mig. Kvinnorna sätter sig ovanpå istället för att bli påsatta som viljelösa våp. Avsnittet klarar kanske inte Bechdel-testet, men räddas ändå av yngsta dottern Stark. Äntligen en person jag kan identifiera mig med. Jag fick inte heller leka riddare med de andra barnen när jag var liten. Inga tjejriddare fanns på riktigt, sa de. Men min far sa »Du kan vara Jeanne D’arc« och en livslång kärlek till medeltid och fantasy föddes hos mitt sjuåriga jag. Så liksom min far hoppas på sina viner hoppas jag för varje ny fantasy/medeltidsserie. Jag tröskar mig igenom krusbärsfiaskona, svartvinbärsexperimenten, samma-smak-varje-gång-slånbärsvinet, de tunga, smärtsamma bakfyllorna, för jag hoppas fortfarande på att det någon gång kan bli bra. Och kanske kanske, Game of Thrones. Om det får stå lite, om jag ger det lite tid.

 

[2011-04-25 13:59]
mxm

”Kvinnor som knullas bakifrån i var och varannan scen”

jag förstår inte riktigt invändningen; är det att dom knullas just bakifrån, eller att det sker i var och varannan scen? och om det är det senare, vore det bättre om det var framifrån eller sidledes?

[2011-04-25 14:12]
D

Själv är jag helsåld direkt. Har inte läst böckerna och är ingen större fantast av fantasy egentligen men detta tycker jag är hur bra som helst. För övrigt blev jag liksom mxm lite konfunderad kvinnor-som-knullas-bakifrån-meningen.

[2011-04-25 14:24]
Anna-Karin

Ska försöka förklara mer ingående vad jag menar:
Det är inget fel med att knulla eller knullas bakifrån per se, utan mer om hur man väljer att berätta, och vem man ger handlingsutrymme. I första avsnittet upplevde jag att kvinnorna gavs noll handlingsutrymme och väldigt mycket sk manlig blick. Kolla vilka som är nakna och på vilket sätt under avsnittet. Förtrycket gestaltades även i att man spände på tjejerna bakifrån. Jag tyckte det var ganska ointressant och oinspirerat sätt att berätta om förtryck. Märk väl att man kan berätta om ojämlika maktstrukturer och ändå göra det med stort handlingsutrymme för både förtryckare och förtryckta. Tex Spartacus är ett väldigt bra exempel där man gör mycket av ojämlikheten mellan slavar och fria. Bådas historier är intressanta, OCH intressant berättande. Ganska ofta tycker jag att man i fantasy/historiska berättelser bara konstaterar: MEN DET ÄR SÅ, utan att göra ngt intressant av det. I GoT manifesterades detta av bakifrånknullandet. Inte ens drottningen fick vara subjekt i sin sexscen. Det hade kunnat berättas mycket intressantare utan att förlora något av sin grundberättelse.

[2011-04-25 14:41]
mxm

”Förtrycket gestaltades även i att man spände på tjejerna bakifrån”

förstår fortfarande inte. finns det något sorts inneboende förtyck i att knulla en tjej bakifrån? och på vilket sätt vart drottningen objektifierad? hon hade lika mycket sex som sin brorsa; varför var han subjekt och inte tvärtom?

[2011-04-25 15:53]
Lotta

Ja alltså, ser man inte förtrycket i när Daenarys gråtandes blir påsatt av sin nya man tror jag inte ni ser så mycket… Jag har läst böckerna och reagerade i början av läsningen, på hur kvinnorna och deras liv gestaltas. Det är jäkligt konservativt och underordnat. Trots att George R.R Martin fått hitta på en helt ny värld har han importerat maktstrukurer mellan könen rakt från vår egna. Detta gestaltas i serien bland annat så som Anna-Karin skriver… Dock skulle jag säga att det blir mer nyanserat och intressantare ju längre (bok)serien fortgår, så jag hoppas det blir så med tv-serien också, om den får gå så många säsonger.

[2011-04-25 16:59]
D

Det jag reagerade på var formuleringen. Att Daenary blir förtryckt i sängen av sin nya make tror jag ingen missade fast det var ju inget som skildrades som något positivt direkt så det är inget som får mig till att invända mot serien.

[2011-04-25 18:02]
Fredrik

Det blir lite mammutjägarna av det hela. Lite väl handsvettigt geek-erotik…
Det jag gillar bäst so far är det extrema hatet man känner mot de där blonda incestuösa rackarna och kronprinsen med ”the punchable face”
Vin åsido så tycker jag att man också bör nämna Peter Dinklage som väl gör en av sina bättre roller+räddar serien en smula. Men visst kan det bli bra.
Börja Lajva någon?

[2011-04-25 21:08]
Daniel

Det är väl fullständigt elementärt att objektet är den som blir hanterad och uppvisad, behandlad som ett föremål. Hur det är möjligt att uppfatta någon av påspänningsscenerna utom Danaerys senaste som något annat än underkastelse är för mig komplett obegripligt.

Nej, det är inte helt sant. Jag fattar. Man får inte kritisera Game of Thrones. Oavsett om det är feministdraken eller något annat ifrågasättandemonstrum – vilket som helst – som sticker upp sitt fula tryne. Äntligen en bra fantasyserie, så kom inte och ha synpunkter på mina pojkboksdrömmar, för då blir det nerdrage! Det går inte ens att, som jag själv, tycka serien är ”helt okej.” Dånar man inte så är man en ikonoklast som ska örfilas upp av de hårda pärmarna i George R R Martins bibel.

Men det ÄR en helt okej serie som lovar kunna bli fantastisk längre fram. Och de har gjort ett par sunkiga val i de första avsnitten. T ex att oreflekterat återge Martins sunkiga val i originaltexten.

[2011-04-26 10:14]
rotve

Angående Daniels tal om ”pojkrumsdrömmar” : tycker paradoxalt nog det mest är tjejer som vurmar för fantasy i den svenska offentligheten. Och är inte typiska ”kvinno”-fantasy-romaner, som sagan om isfolket och liknande fyllda med könsstereotyper typ stora starka män och snygga tjejer som låter sig bli ”räddade” och så vidare?

Själv är jag helt oförstående. Jag gillade visserligen Tolkiens trilogi som tonåring, men insåg snabbt att allt annat i genren var repetetiv tolkien-kitsch.

Jag har en teori om fantasyälskares kvalitetskrav och kreativitet som jag borde hålla tyst om.

[2011-04-26 10:18]
San

Får hålla med vad som sagts tidigare, att kulturen beskrivs som konservativ med underordnade kvinnor är ju inget som visas som något positivt. Har inte läst böckerna och har ingen aning om hur det hela utvecklar sig i böckerna men detta kan ju mycket väl vara ett tema i handlingen. Om bortgiftet beskrivits som helt oproblematiskt så hade jag hållt med om invändningarna.

Att GRR Martins värld blivit konservativ tycker jag inte heller är så konstigt, en värld av blodslinjer, kungar, prinsar och prinsessor tenderar att bli sådan. Motsatsen Battle Star Galactica lyckades bygga upp en cärld befriad från könsstrukturerna i vår värld, men så handlade den pckså väldigt lite om ärvd makt.

[2011-04-26 12:37]
Sebastian

Du kan lugna dig, [SPOILERS]








drottningen kommer att vara väldigt drivande i resten av sin sexualitet om de följer böckerna. Likaså med Daenerys eller andra kvinnliga karaktärer.

Om man däremot förväntar sig att en lowfantasyserie som hämtar inspiration från medeltiden och Rosornas krig skall vara något slags postmodernistiskt, feministiskt vänsterlyckorike så blir man bara besviken.

[2011-04-26 12:46]
Sebastian

Därtill så lyfts kvinnornas lott fram ganska så ordentligt i drottningens kapitel i serien – hur hon önskar att hon hade fötts som man; en kvinnlig riddares lott; dottern till familjen Greyjoy’s överhuvud och hennes karaktär; hur Daenerys utvecklas från någon som säljs för att garantera sin broders framgång till en karaktär som tar sig egen makt och verkar för sig själv.

Läs böckerna så kan du omöjligen få intrycket att övergrepp, maktfullkomlighet eller korruption gestaltas som positivt. Snarare erbjuder böckerna en ogenerad genomgång av hur ondskefull en värld utan lag och ordning är.

[2011-04-26 12:57]
Linda Antonsson

Hejsan,

Håller ögonen på vad som sägs om Game of Thrones på nätet för vår hemsida och hamnade här via en sökningen.

Vill inte ge mig in i någon längre debatt mer än att säga att jag på det stora hela föredrar fantasy där det riskerar att bli predikande om förtryck och ojämlikheter utan där det visas upp på ett realistiskt sätt och sen får läsaren/tittaren ta ställning. Håller dock med om att för att det ska vara möjligt att ta ställning måste utrymme ges för rollfigurer i olika positioner men jag tycker att det inte nödvändigtvis måste komma i första avsnittet. Jag skulle vilja säga att Daenerys måste framstå som ett passivt offer till att börja med, det är en avgörande del av hennes berättelse.

Det jag främst ville påpeka gällde dock sexscenen i slutet av första avsnittet. Positionen där bestämdes nog snarast av att Lena Headey var gravid då scenen spelades in; scenen är ju ganska annorlunda i boken.

[2011-04-26 15:40]
Hans

Det är Bechdel-testet, efter Alison Bechdel.

[2011-04-26 21:04]
Anna-Karin

Hans: Ändrat nu. Omkastade bokstäver som jag inte såg.

[2011-04-27 13:17]
ellen

Tröttsamt med alla (män?) som börjar pipa som kärringar så fort någon tar på sig genusglasögonen på den här sidan.

[2011-04-27 14:05]
D

Så den som inte okritiskt sväljer en på sina ställen tveksam analys piper som en kärring? Med sådana kommentarer kan man ju också gå in och försöka kväsa en diskussion.

[2011-04-27 14:08]
ellen

Ja, man kan väl det.

[2011-04-27 14:42]
Donny Depp

Jag älskar såna här diskussioner (doggystajl-problematiken). Den blir så ovärdig båda/alla sidorna.

[2011-04-27 16:19]
Kjell

Donny: Det ovärdiga sätter vi härmed punkt för. Till alla: Diskutera på riktigt eller låt bli. Tack!

[2011-04-27 16:57]
lasse

Intressant analys, själv tycker jag dock precis tvärt om: det räcker ganska bra efter de två inledande delarna. Trots att det är kul att titta när HBO spänner musklerna så är fantasy helt enkelt inte min påse.

[2011-04-27 21:31]
Daniel

@rotve: men det är väldigt många män som med näbbar och klor försvarar den här TV-serien. Varför?

Det intressanta i sammanhanget tycker jag inte att det blir bättre sen, utan att producenter, manusförfattare och regissör liksom på rutin fläskat på med pattar, barbarer och brudar på alla fyra – självklart för att skapa sensation i den känsliga inledningsfasen av en ny serie – trots att de förr eller senare _måste_ avvika i högre eller mindre grad från förlagan för att skapa en intressant TV-serie. Trogenhet mot originalet är sekundärt i förlängningen. Böckerna i all ära, men den röda tråd-förvirring som Martin tillåter sig i skriftlig form fungerar inte i rutan. För mig luktar de valen lite unket.

Sen vill jag inte sätta mig på några höga hästar, men som yrkesverksam bokhandlare ser jag flest män i butiken som handlar genrelitteratur, annat än specifikt ”kvinnlig” genrelitteratur. Exempelvis vampyrromanser. Romantik tycks inte vara ett ämne som attraherar män, det ska vara barbarer och bakifrån, uppenbarligen. Oavsett är det här ämnet ett getingbo där det inte är tillåtet att ha åsikter som avviker från fanboy-partiets. Minsta invändning så tänds facklorna.

För att parafrasera Sebastian: om man förväntar sig en intelligent TV-serie skriven av moderna människor som faktiskt har öppnat en historiebok så blir man besviken. Lägg ned argumentet att så var det på medeltiden. Så var det inte på medeltiden. Martin kommer inte från medeltiden, inte Benioff eller Weiss heller. Eller du. Läs på.

Återigen, det är en helt okej dussinserie med mycket pengar och fin kostym, bra skådisinsatser och ett idématerial från slutet av artonhundratalet. Det kan bli sjukt bra om ett par avsnitt när exempelvis Arya hunnit få mer utrymme. Det är då det. Nu är det billig tittarraggning med blåfilter över linsen.

[2011-04-27 21:45]
Kjell

Kan ju tilläggas att seriens produktionspersonal är helt extremt könstraditionellt segregerad, tvärt emot gängse trend i modern amerikansk dramateve. Samtliga 17 regissörer, manusförfattare, producenter och fotografer är män. Kvinnorna i teamet är kostymör, production designer plus sminköser.

[2011-04-27 22:00]
Daniel

@Kjell: är inte säker på vad du menar med på riktigt. Självklart måste ett objektifieringsproblem ingå i en skarp analys? Den kan förstås göras med ett vettigare språk. Mindre trollismer.

Så för att se ljuspunkterna istället för att bara gnälla över sandkorn i ögat så har man gjort ett väldigt bra rolltillsättningsarbete. Alla, särskilt barnskådisarna och förstås Peter Dinklage (men får medge att han har en ovanligt tacksam roll, om man ser till förlagan) gör ett riktigt bra jobb. Ingen känns direkt fel. Möjligen kan det vara lite väl tydligt vem det är meningen att tittaren ska heja på. Å andra sidan är det Martins fel, om någons, då de två första avsnitten varit mycket trogna romanerna.

Jag skulle vilja ge en guldstjärna till den kostymansvarige, som hittat helt rätt när det kommer till historiskt anslag med modern anstrykning på dräkterna. Axelklaffar, korsbälten på Starks och hjälmdesign är i mitt tycke exotisk och lyckad nydesign. Känns fräscht hur alla ser ut, helt enkelt. Gillar också presentationssekvensen med svepande kamera över kartan. Påminner mig lite om Dragon Age-datorspelen av Bioware.

Jag upplever att de fått till den bombastiska storslagenhet som fantasyverk behöver för att kunna lyfta. Ödets trumslag dundrar i bakgrunden. Detta genom att antyda tillräckligt mycket av genomtänkt bakgrund för att tittaren ska kunna hänga med, men samtidigt lämna utrymme för fantasin. Vi vet som nytillkomna tittare t ex inte särskilt mycket om hoten bortom ismuren i norr, men förstår att det är något allvarligt – inte minst genom de allra första scenerna i första avsnittet, där Låt den rätte komma in känns nära tillhands.

Ytterligare ett plus är att det rika persongalleriet görs ganska begripligt, särskilt efter en omtittning eller två, och att TV-seriemakarna gjort ett väldigt bra jobb med att koka ned en mångfald av personliga öden till något förståeligt inom avsnittsbegränsningarna.

Fantasygenren är komplex. Den förutsätter, genom själva sin natur, att tittaren är bekant med åtminstone några av grundförutsättningarna och de vanligt förekommande ingredienserna. Vi måste, som tittare, försätta oss i ett fantasyhumör för att få full utdelning. Det skrämmer förstås bort ett antal tittare som inte har någon koppling till genren, aldrig spelat World of Warcraft eller läst sin Eddings. Vet inte om någon som kommer rakt från Mad Men skulle få ut någonting över huvud taget från Game of Thrones. Men finns det en koppling trycker den här TV-serien på många rätta nerver. Den anknyter till vårt gemensamma sagoarv, med Ivanhoe och Drakar och demoner ihopkokat i en enda soppa. Den hämtar manus från en av de skickligare genreförfattare som fortfarande är i livet. Den tvekar inte att göra hemska saker med huvudpersoner vi börjat tycka om, kasta om våra förväntningar genom att inte ställa upp enstaka karaktärslösa hjältar utan ett rikare persongalleri, mästrar inte om en svartvit moral utan talar i gråskalor, och så vidare. Kort sagt blir fantasygenren väl behandlad av Game of Thrones.

Fortsättningen kommer bli mycket intressant.

[2011-04-27 22:24]
Linda Antonsson

Inte helt korrekt när det gäller manusförfattarna. Jane Espenson är medförfattare på ett av avsnitten (avsnitt sex, som tillsammans med fem är mina favoriter än så länge). Och hon är en av endast tre manusförfattare (de andra två är Bryan Cogman och George R.R. Martin) utöver David Benioff och DB Weiss som alltså hanterade det mesta skrivandet själva. Inte för att det egentligen spelar någon roll.

Och sen har jag, som kvinna, inte det minsta problem böckerna och väldigt få problem med TV-serien. Jag är inte nöjd med alla valen, tycker en del saker har ändrats utan att det var nödvändigt, men har inga problem med att man markerar att fantasy inte bara är för barn som ju allmänheten ofta tycks tro genom att lyfta fram de ”vuxna” aspekterna så länge det inte går till överdrift och blir löjligt som på the Tudors eller True Blood.

[2011-04-27 23:17]
ellen

Ja, alltså, jag skrev ”pipa som käringar” som en medveten provokation. Bortsett från mitt affekterade språkbruk, som jag borde undvikit inser jag nu (även om precis de jag ville provocera provocerades), har det hänt tidigare att själva påpekandet om sexism bemöts skarpare än sexismen i sig. Jag tycker det är tröttsamt. I övrigt ber jag om ursäkt, och håller med Daniel i hans kommentar @rotve om att det inte är medeltid och att man måste få kritisera serien utifrån genusperspektiv likaväl som ur andra. För övrigt tycker jag om Game of Thrones.

[2011-04-28 06:34]
Kjell

Daniel: Jag syftar just nu bara på enradingarna som inte med argument bidrar till diskussionen utan tvärtom kan få den att urarta till personligt gräl. Försöker alltså bara vara lite förebyggande här, utifrån tidigare erfarenheter.

[2011-04-28 08:06]
Anna Lasses

Vill bara säga att jag tycker att det här var den mest sansade recensionen jag läst hittills. Jag gillar serien, och tycker att den är lovande och jag kommer att följa den. Men jag håller med om att det är trist med väldtäkterna /de sexuella förnedringarna. Det finns alldeles för mycket bra fantasy/Science ficition i dag med starka kvinnliga förebilder för att vi ska låta oss nöja oss med detta. Skriver mer om detta på http://vardagsrebellen.blogspot.com/2011/04/game-of-thrones.html

[2011-04-28 19:29]
Henrik Ö

Nån mer än jag som tänkt på att serien totalt anpassat sig efter fantasygenrens sen Tolkien mest karaktäristiska genremärke: påhittat-land-kartan i början på boken. Fast här då i signatursekvensen. Känns på nåt sätt smart och stockkonservativt på en gång.

[2011-05-01 16:02]
don drummon

OT om fantasy, känns inte det som en lite unken genre överlag, med rasism (där folk av sämre arter het enkelt är sämre) totalitära kungar och drottningar, som med sin guds hjälp fördriver fiender som är så onda att de bara kan gestaltas som ett kompakt mörker för att sedan regera över bönder som inte själva förstår bättre utan behöver den upplysta despoten.

till och med min fantasy-darling Amber av Roger Zelazny klockar in flera va de här ganska sugiga värderingarna

[2011-05-01 18:01]
Jensu

Ganska ofta känner jag mig lika oförstående inför min omvärld som Sheldon Cooper. TV-serien ”Game of Thrones” kritiseras alltså på fullt allvar för sexism efter att troget ha framställt just den sexistiska värld som beskrivs i (början av) den bokliga förlagan.
Herre gud. Det hela påminner mig om den debila kritik mot ”The Return of the King” som gick ut på att filmen hade för många slut. Trots att den helt enkelt följde Tolkiens förlaga, precis som vi alla förväntade oss.

[2011-05-02 09:49]
Donny Depp

don drummon: det där beror nog lite på vilken typ av fantasy man läser (genren är ju som bekant betydligt större än sword-and-sorcery/high fantasy).

Eddings ex kör ju stenhårt på rasstereotyper. Där varje enskilt lands invånare mer eller mindre har en typ av personlighet: tjuv, krigare, smarta, onda, magiker osv.

Mitt intryck av Game of Thrones (har läst första boken och nyss börjat på andra) är att ondska inte definieras utifrån rasbiologiska aspekter (jmfr med Tolkiens vita Numenor kontra de mer ”svartmuskiga” från Harad).

Kommer osökt att tänka på a long time ago i en galax väldans långt borta. Blasters hit och Dödsstjärnor hit, hur civiliserat är det med en totalitär drottning (Amidala) och en prinsessa (Leia)? Och fick de sina maktpositioner enkom pga av deras ärvda titlar?

[2011-05-02 15:04]
Karl B

Donny: Amidala blev ju faktiskt vald till drottning i demokratiska val. Hur statsskicket på Alderan såg ut vet jag ej, men det står säkert på Wookiepedia ;)

[2011-05-03 07:20]
Donny Depp

Karl B: vald demokratiskt? Var hon inte typ 16 år? Vore inte det som om ”vi” skulle rösta fram Anton Abele till riksdagsle…. – äsch, det var inget.

[2011-05-05 14:28]
Ida

Vilka otroligt upprörda känslor det väcker att skriva minsta lilla kritik om den här serien! Jag skrev ett blogginlägg apropå den här debatten, och jeflar vad folk blivit sura.

[2011-05-05 20:13]
Henrik Ö

Jag för min del kan inte sluta tänka på vilken perfekt spegling av fantasygenren som helhet man har åstadkommit i Game of Thrones (läckra) signatursekvens. Inte en människa så långt ögat når, världen är allt.

[2011-05-06 11:50]
Donny Depp

Ida: måste säga att jag inte upplever nån kommentar ovan som särskilt upprörd, bortsett från ellens något burdusa passning.

Det är så vanligt idag, att så fort det blir det minsta diskussion så tillskrivs den epitetet ”upprörd”.

[2011-05-06 21:13]
Ida

Donny Depp: Jag menade inte direkt enbart den här diskussionen, men diskussionen här + ca 20 andra forum och bloggar som pratar om precis samma sak ger mig ett bestämt intryck av att ja, det här ämnet väcker ”upprörda” känslor. Det är ju intressant?

[2011-05-08 21:22]
Svante

Men Ida, på din blogg skriver du ju att Anna-Karin ”får så JÄVLA MYCKET SKIT av killar i kommentarerna” till just det här inlägget.

Vem som har kommenterat detta inlägg pratar du om egentligen? Allvarligt, de allra flesta här håller ju med Anna-Karin, och de som är kritiska är ju ganska artiga (rätt mycket artigare än du är på din blogg, till exempel…).

[2011-05-16 18:42]
Weird Science » Slut på korvstoppandet i Game of Thrones

[…] sida sunkigt, men annars känns de problem som var uppenbara i piloten (och som Anna-Karin berörde här) inte riktigt lika påtagliga […]