Weird Science
Öppet brev till Tony Scott

2011-05-25  

Kära Tony,

Jag har vänner som kallar dig Gud. Själv måste jag nog erkänna att jag aldrig varit någon true believer. Trots dina muskulösa och snorsnygga actionfilmer har jag alltid föredragit din storebror, den lite mer pretentiösa av er två. Alien och Blade Runner väger trots allt snäppet tyngre än Top Gun och Crimson Tide på cv:n.

På senare år har du och Denzel Washington funnit varandra och det har varit fint att se. Även om både Deja Vu särskilt Man On Fire (med den fiffiga grafiken och Denzels sammanbitna övervåld) varit lyckade filmer tyckte jag att technothrillern Enemy of the State från 1998 var den senaste gången du var riktigt, riktigt bra.

Jag har gjort mig lustig över att en drygt sextioårig man fortfarande håller fast vid en hetsigt klippstinn MTV-estetik som kändes nattstånden redan för tio år sedan. Och din onödiga remake på The Taking of Pelham 1-2-3 var en stor besvikelse, mycket för att du lät John Travolta sabba filmen med sin löjliga flint och sitt kalkonartade överspel.

Nu har du gjort din andra tågthriller på lika många år, och återigen är det Denzel Washington som sitter bakom spakarna och måste rädda världen. Jag kvävde en gäspning när jag petade in Unstoppable i blurayspelaren.

Två timmar senare satt jag med ett lyckligt Maverick-flin och kände för att sprätta upp en flaska champagne.

Du är tillbaka!

Unstoppable är inte bara det bästa du gjort på tio år, det är en av 2000-talets finaste actionfilmer.

Nån klantar sig, ett obemannat tåg börjar skena, och alla ingredienser är där: no-nonsense-yrkesmän som kan sitt jobb och spottar spårvägslingo i kommradios. Högste chefen som bryr sig mer om aktieägarna än fotfolkets säkerhet. Killen från rika familjen (Chris Pine) som jobbar första dan på jobbet tillsammans med väderbitna blue collar-veteranen (Denzel). Ständigt eskalerande rapporter om exakt hur jävligt det kommer att bli om tåget spårar ur.

Allt svänger så fruktansvärt fint. Denzel är så oerhört självklar i en roll han spelar till fulländning. Pine överraskar. Spolingens och yrkesmannens backstories och gryende vänskap portioneras ut i små, perfekta doser. Rosario Dawson är perfekt som tågsamordnare. Indie-favoriten Kevin Corrigan gör en extremt lågmäld insats som sakkunnig tjänsteman i slips. Alla är svinbra. Det tickar på som ett urverk.

Och i actionscenerna excellerar du. De är rejält spännande, och utsökt klippta, du har lugnat dig några skopor sen sist och det gläder mig. Jag satt och hoppade i soffan, skrek åt figurerna i filmen, hötte med näven – så bra var det.

Om jag har något att anmärka på är det nyhetsinslagen som hela tiden kommenterar vad som händer på ett enormt övertydligt sätt. Jag vill tänka att det är en eftergift åt din kärnpublik – många av oss som varit med dig sen Top Gun har blivit trötta småbarnsföräldrar som kanske har svårt att hänga med i svängarna och behöver små påminnelser om vad som hände för fem sekunder sen. Isåfall är det omtänksamt av dig.

Jag är så satans glad att du är tillbaka. Tack för att jag fick vara med om Unstoppable! Den gjorde mitt liv bättre.

Ditt fan,

Per

 

[2011-05-25 08:25]
Björn

Bra skrivet, men oj vad jag inte håller med! Extra illa tyckte jag actionscenerna var där man insåg hur långsamt tåget verkligen gick.

Jag ser verkligen inte Tony Scotts storhet och har aldrig gjort det.

[2011-05-25 08:43]
Nekromanen

Spy Games da’?

[2011-05-25 09:21]
Konrad

Puh. Trodde ett tag att jag var på väg att läsa en Tony Scott-sågning, något som givetvis hade fått konsekvensen att jag blivit tvungen att säga upp bekantskapen med dig, Per.
Men det här var ju riktigt fint och välbalanserat, betydligt mer välbalanserat än jag någonsin är när jag pratar Tony Scott.
Jag håller givetvis INTE med dig om filmerna som ledde fram till Unstoppable. Särskilt som Spy Game är en av mina all-time-favoriter. Och toksågade Domino är underskattad riff-genre-action.
Annars bra.
Tack.

[2011-05-25 09:24]
Joakim

Vilken pepp man får. Återvänder så ofta jag kan till mästerverket ”Den siste scouten”.

[2011-05-25 09:48]
Kjell

Som du vet, Konrad, är jag helt med dig om Domino (”den gula filmen”). Det bor en abnorm Scott-idiot i oss alla, vissa är bara lite bättre på att erkänna det än andra.

[2011-05-25 10:11]
Per

Björn: hade tänkt bemöta dig men sen såg jag att du ger Carpenters The Thing ynka 3 av 5 och då är diskussionen redan avslutad. ;)
Nekromanen: Minns mest att jag blev leds på att alla dialogscener piffades upp med åksjuka helikopter-shots. Behöver nog se om den och omvärdera!
Konrad: Varsågod! Givetvis skulle jag inte riskera vår vänskap över något så trivialt som Tony Scott.

[2011-05-25 11:38]
Bine

Fint skrivet (förutom att du inte skrev något om Spy Game dåra), då ska jag tvinga sonen att se den ikväll.

[2011-05-25 11:43]
Måns

Detaljgrej men – vadå killen från rika familjen? Visserligen satt jag väl och läste twitter samtidigt som jag såg Unstoppable, men Chris Pines karaktär var väl blue collar med trasigt äktenskap?
Annars, håller med. Kul att bli positivt överraskad ibland.

[2011-05-25 11:51]
Johansson

Tony Scotts storhetsstund är ju såklart den fantastiska True romance.

Jag håller annars med Per om Unstoppable. Bra ”comeback” efter tre rätt mediokra filmer

[2011-05-25 11:57]
Per

”Rika killen” var kanske att ta i, men Pines pappa var ju nån höjdare på järnvägsbolaget vilket inte gick hem hos ”gubbarna på golvet” som var äkta blue collar precis som Denzel.

[2011-05-25 11:59]
Per

Mycket tjat om Spy Game förresten – är inte det lite som att diskutera Spielberg och bara vilja snacka The Terminal? :)

[2011-05-25 12:06]
Malmöpeter

Jag skulle nog vilja säga att Tonnys (skånska för Tonys) storhetstid är alltid. Ju mer jag ser hans filmer desto mer föredrar jag dem framför broderns (jag vet inte var Ridley blir på skånska) och detta framförallt tack vare Tonnys foto.

Få kan väl som han skildra amerikansk industri, regnvåta gator och neonöverlastade stadsmiljöer – även om Blade Runner kanske ändå är normen vad gäller just neonöverlastade stadsmiljöer.

Och Unstoppable är ju en fullkomlig fest av tunga stadsmiljöer, industri och massivt stål. Dessutom synnerligt spännande. Jag är mycket nöjd med att jag prickade in den på bio och tycker att det är synd och skam att den inte fått mer uppmärksamhet. Verkligen en av 2000-talets finaste actionfilmer.

[2011-05-25 12:55]
Bine

Per: Om du hade sagt att det var som att bara vilja prata om Schindlers List så hade jag förstått liknelsen.

[2011-05-25 12:55]
Konrad

Vafalls!
Jämför du Spy Game med The Terminal?
Nu är du farligt nära att åka ut vänlistan på Facebook…
Möjligtvis är Spy Game Tony Scotts The Departed. En stiltopp ovanpå en karriär av filmer med högre kultstatus (a la True Romance).

Annars är jag glad över att den här tråden innehåller så många fina insikter.
”Tonys storhetstid är alltid” och ”Det bor en abnorm Scott-idiot i oss alla” är två på pricken-formuleringar som jag kommer bära med mig.

Sanningen är ju att Scott är en av världens mest konsekventa regissörer. Han håller raktigenom filmografin en ständigt hög filmisk kvalitet och utvecklingskurva. Han är dessutom extremt produktiv, något av actiongenrens Woody Allen. Hans svaghet (ja, även jag kan tala om Scotts svagheter) är ju att kvaliteten på manusen fluktuerar. När manuset är kanon blir filmen också det.

[2011-05-25 14:35]
jullan

Domino är fortfarande den sämsta filmen jag NÅGONSIN sett.

[2011-05-25 21:24]
Nekromanen

Jullan, konstruktiv kritik tack!

[2011-05-25 21:52]
jullan

Nämn EN sak som var bra med Domino (möjligtvis förutom Tom Waits som alltid är skön) and I’ll give you fucking konstruktiv kritik.

[2011-05-26 15:26]
jullan

Nej, tänkte väl det.

[2011-05-26 20:05]
matte

Per: När du skriver ”alla ingredienser är där”, och ingredienserna du sedan nämner, så låter det som klyschor. Men du nämner det i positiva ordalag?
Härlig text för övrigt

[2011-05-27 10:50]
A

Sjukt rolig text!

[2011-05-27 11:16]
Per

Konrad: hehe, det var såklart ett övertramp. Men det fick avsedd effekt! Jag saknar dig här på WS, skönt att få en liten Scott-rant.
matte: precis, det är ju klyschor i actionfilmsammanhang, men när de är såhär snyggt skötta blir resultatet perfekt.
A: tack! :)

[2011-05-27 21:05]
Fabian

Herregud, nu fick du mig att se den här smörjan! The Town, som också avhandlades denna afton, är ett FULLSTÄNDIGT mästerverk i jämförelse!

[2011-05-28 17:12]
Mattias S

Är du ironisk? I så fall är detta en guldklimp till recension. :)
Jag tycker det är en helt urusel film och hur den bygger upp sympati för en överaggressiv, svartsjuk skitstövel som får rådet att fortsätta trakassera sin fru trots att hon åtskilliga gånger bett honom lämna henne i fred för att hon sedan genast ska förlåta honom när han blir hjälte.
Herregud jag storknar så inte bara kass utan även vämjelig Unstoppable var.
Och då är jag svag för Tony Scotts estetik…

[2011-05-29 05:26]
UncleKaiser

@Joakim
Angående ”Den siste scouten” vill jag nog ändå hylla Shane Black MEST, inte nödvändigtvis regissören, som annars är så vanligt
Men jag kan ha fel…

[2011-05-29 06:03]
UncleKaiser

@Mattias S
Är du ironisk?
Orkar man ALLTID ta på sig de ”politiskt korrekta” glasögonen?
Usch usch, vad JOBBIGT att alltid behöva vara så fruktansvärt moralisk även när man kollar på en fet hollywoodproduktion.
Var sak har sin tid tycker jag, men din åsikt är noterad.

[2011-05-29 20:02]
Fred

Per, din fina text fick mig att se filmen. Och jag tyckte filmen var okej, rent spännande mellan varven – bortsett från att tåget verkligen såg ut att gå 25 km/h. Jag vet inte om det är cineastiskt okej att haka upp sig på en sån grej, men det störde mig enormt. Däremot insåg jag, ännu en gång, att jag är svag för Denzel. Fan så sympatisk han var.

[2011-05-29 20:40]
Per

Mattias S: mm, men han vad ju snäll innerst inne?
Fred: kul! Och ja, det är ju tyvärr plågsamt tydligt i avståndsbilderna hur sakta tåget tuffar på… Jag valde att titta bort just då. :)

[2011-05-29 20:56]
Mattias S

UncleKaiser: Det är inga glasögon jag väljer att ha på mig eller inte.
Men när just karaktärerna får rätt mycket utrymme så påverkar det en hel del.
Själva spänningen i sig, ett jävla tåg som går på räls, är inte så spännande i sig.
Tony Scott är jävligt skicklig och han gör många bra saker med den till synes fåniga premissen.
Men han ger också karaktärerna utrymme att få vara karaktärer, som Per också skriver i sin recension här.
Det jag reagerar på är att han pratar om karaktärerna i positiva toner.
Att man helt enkelt drar ett streck över dom och fokuserar på resten av filmen köper jag utan en invändning.
Det gör jag själv i många fall.
Men att man väljer att skriva om karaktärerna i positiva ordalag är för mig helt oförståeligt.

[2011-05-29 20:57]
Mattias S

Per: Många hustrumisshandlare är snälla ”innerst inne”.
Hitler var också snäll ”innerst inne”, han ville ju bara vad som var bäst för den ariska rasen.

[2011-05-31 19:15]
Per

Fel där, Hitler var nog alltigenom taskig. Chris Pines karaktär däremot hade absolut anger management-problem, och en överdriven svartsjuka, men det är grejer han kunde jobba med. Han betedde sig riktigt illa mot sin fru men det fanns en hel del kärlek kvar mellan dem, vilket hon insåg i en akut liv eller död-situation. Efter filmen gick han i terapi, tog tag i sina issues och blev en bättre människa och man.