Weird Science
Devalverad Dark Knight

2008-08-08  

Varifrån får folk alla sina onödiga, skitnödiga, åsikter om The Dark Knight? Jag har kliat mig i huvudet en hel del den senaste veckan över hur många som skrivit, eller haffat mig på jobbet för att få säga, att »visst, det var bra action, men…« Och så kommer alla dessa djupt irrelevanta invändningar, om »handlingen«, om »dialogen«, om »kvasi-religiositeten«, om »Bales löjliga Batman-röst«, om »det ideologiskt ytliga«, om att »Jokern har ju inga motiv«, om »Two-Faces löjliga mask«, om »varför vill andra skurkar vara med i Jokerns gäng när de bara mördas av sin egen chef, som dessutom eldar upp alla pengar?«… eller, vilket jag skrev om efter premiären, svenska kritikers precis lika pajigt ignoranta synpunkter om att »filmen rör sig lite hit och dit«, »den sitter inte ihop«, »den är för lång«, den är »action på bekostnad av dramat«.

Det är förstås så här det blir när en enda film under några veckor erövrar hela världen. Alla ska gå och se den, och skapar gemensamt ett monster av missförstånd och förvirrade förväntningar.

En av dessa förväntningar – från biobesökare och kritiker som aldrig läst Frank Miller eller Denny O’Neil/Neal Adams – är att Christopher Nolan, i likhet med en gång Tim Burton, skulle skapa sin Batman-filmvärld, och inte minst ta seriefigurerna och psykologisera dem, använda dem för något »större« än vad som fanns i ursprungsstoryn, omtolka, göra kluriga in-och-ut-vändningar och omprioriteringar av källmaterialet. Problemet är att många som har dessa förväntningar ironiskt nog inte, egentligen, är bekanta med källmaterialet. Så vad de förväntar sig är en sorts konstnärlig filmupplevelse oberoende av förkunskaper. Och då blir det som att de försöker titta »bakom« filmduken, för att ställa sig frågor om huruvida The Dark Knight verkligen fungerar »som drama«, som »politisk allegori« och så vidare – med följden att tankebanorna hamnar i återvändsgränder om hur »handlingen var för tunn« och (min favorit, från Expressens recension), att den »hoppade hit och dit« (vilket gjorde att Expressenkritikern inte lyckades fånga in den).

Men storheten i The Dark Knight ligger i ytan, myten, handlingen, det snäva fokuset på nyckelrepliker. I att allt finns in your face och inte dolt »bakom duken«. Christopher Nolan går en makalös balansgång i fråga om mytologin och dess tyngdpunkter, i en film som inte har ett dyft med den verklighetsbaserade Heat att göra (en skrattretande kritikerreferens), som inte har nån påklistrad »jesussymbolik« (som flera amatörkritiker älskat att beteckna som »klumpig«!), utan som i hela sin raison d’etre är en enda existentiell »gudasaga« där Batman, Jokern och Two-Face är som grekiskmytologiska spelpjäser i sfären ovanför mänskligheten, där det onda, det goda och det slumpmässiga är en kemisk formel som återspeglas på samhällsnivå i Gotham City. Det är ju inte bara så att Jokern behöver Batman, och därför inte kan döda honom, utan att Batman också behöver Jokern – vilket Nolan enkelt visualiserar i hur »det goda«, i form av ett rättssamhälle, omöjligt kan utplåna »det onda« utan att självt korrumperas.

Filmen lägger alltså inte »mytologiska aspekter« på ett drama, den är mytologi. Batman-rösten och Bales fixerade smilgrop som goes with it; det nakna Two-Face-käkbenet, Jokern-sminket – det onaturligt fastlåsta är i sig mytbärande och dessutom en kärleksfull källhänvisning.

The Dark Knight går, i själva verket, knappast att ses på annat sätt än som det perfekta genre-verket, verkligen gjutet i ett enda storartat stycke. Gotham är ett riktigt trycksvärtat Gotham, trafikkaoset och färjedramatiken är som tungt vibrerande Miller-sidor, Two-Faces och Jokerns gemensamma scensekvens på sjukhuset är den mest maniska nedstigning i Batman-myten jag sett utanför Frank Miller-pärmar.

När Hans Zimmers Kraftwerk-inspirerade filmmusik regelbundet övergår i den där vansinnessirenen så handlar det inte bara om en ljudsättning av Jokerns galenskap utan om själva närstriden mellan två mänskliga, biologiska impulser som bränner ner som en blixt rakt genom biostolen.

The Dark Knight lyckas stanna tiden och dra ut sådana uppsvallande, avgörande ödessekunder till 150 myt-muskulösa minuter.

[2008-08-08 14:02]
Che V Tell

Det var tammefan bra sagt! Den första lyriska recension av Dark Knight som fått mig att vilja spotta ur mig en löjligt stor förmögenhet för att knö ihop mig med ett gäng förkylda godispappersprasslare, drickaspillare, mobilsnackare och mystikdödskommenterare för att titta på ännu en lallare med fetishdräkt…

[2008-08-08 15:45]
bine

He he, har du sett den igen, Kjell?!

Jag förstår om man — utan Frank Miller-referenser — tycker att t.ex. färjescenerna är pajiga, men själv tycker jag att de(t) fungerar hur bra som helst. Jag har därför haft lite svårt att rekommendera folk att se filmen, jag varnar dem för att man kaaanske måste ha förförståelse för att tugga i sig allt.

[2008-08-08 15:52]
Kjell

faktum är att jag har ett stort sug efter att se den igen, redan. Som bara växte medan jag skrev. Men jag ser än mer fram emot att se den hemma, på blu-ray, med rejält ljud. Tycker inte svenska biografer kan hantera den här typen av ljudmassor, inte minst Howards och Zimmers filmmusik blir fullständigt förstörd av ljudinställningarna. Hur trimmas ljudet in på biografer, egentligen? Även dialogen låter ofta burkig, onaturlig, jämfört med en bra anläggning hemma.
Bilden är sämre på bio också. Lite för mörk. Och det är ett helvete att hitta rätt plats i en större biolokal för att panoreringarna inte ska bli ryckiga.

[2008-08-08 16:27]
slampskata

du kan bättre än såhär, kjell: maken till ordbajseri var det länge sedan jag läste. filmen var kass av följande anledningar:

1. terrorister vill inte skapa kaos för kaosens skull, så varför anspela på verkliga livets terroristattentat, – hot och -videor? billigt och osmakligt.

2. ljudet är sönderkomprimerat. du menar förvisso att det skulle funka bättre på din hemmaanläggning, men det är skäligt att förvänta sig att dialogen är begriplig även på bio, där den spelat in så mycket pengar på mången trumhinnas bekostnad.

3. heaths joker är fullkomligt platt. filmen är förvisso ursprungsmaterialet troget – även i serietidningen är jokerns bakgrund oklar – men heath spelar ironiskt nog bara pajas. en månads intensivt arbete i ett hotellrum för att komma på en Kalle Anka-skurk som slingrar med tungan? ni99a please!

4. filmen handlar om precis ingenting. INGENTING! Vad är egentligen konflikten? varför ska jag som tittare BRY MIG? berätta det tack.

5. filmen har tre slut, vilket devalverar ögonblicket då eftertexterna – äntligen! – rullar.

[2008-08-08 16:38]
Kjell

jag kan ju inte argumentera för varför just DU skulle bry dig, men mera allmänt handlar det kanske om samma outgrundliga sug efter mytologi-underhållning som driver mig att läsa fuckstep-debatten?

[2008-08-08 17:00]
Kjell

Och:

1. Nolan blandar den mytologiska överbyggnaden (Batman/Jokern/Two-Face), som inte kan ha andra motiv än kaoset eller icke-kaoset, med motiv av samtida kriminalitet – helt i analogi med Batman-källmaterialet.

2. Håller med om bioljudet, som sagt. Men det låter alltid bättre när man kan kalibrera det själv. Vansinnessirenen funkar dock förmodligen bättre på bio än hemma…

3. Heath Ledger gör, som vanligt, en skitbra rolltolkning. Dock inte värdig en Oscar. Allt han gör är ju att stå och hålla andra huvuden i ena handen och dra med kniven med den andra, och fråga om de vill veta hur han fick sina ärr… Men det gör han bra. Jokern har definitivt aldrig gjorts bättre.

4. Du menar naturligtvis inte att du inte förstått vari Batman-mytologins konflikt består. Du undrar snarare varför du ska bry dig om lite tjafs hit och dit om vad som är ondska och godhet och ödet… Well, jag bryr mig inte heller. Det är knivigt, det där. Vad fan fick jag ut av Sin City-filmatiseringen, egentligen? Ingenting, mer än att den var så jävla skitbra.

5. Filmen har ETT slut, kom igen… Man måste inte vara mental jonglör för att se tre trådar som ett snöre.

[2008-08-08 17:50]
slampskata

Sin City-filmatiseringen ja… den var inte heller så bra. Vad var egentligen poängen med att så slaviskt följa serien ruta för ruta bara för att tumma på greppet när det kom till Jessica Albas bara bröst?
jag hoppas att Frank Miller själv filmatiserar ”DK2″ och gör den lika utflippad som förlagan: det är dags att komma över den där The Dark Knight/Watchmen/serier-kan-också-vara-högkultur!-fetischen som är så populär.
Det värsta som kunde hända i den ådran vore om någon svår själ försökte filmatisera Todd McFarlanes superpretentiösa Spiderman, kom jag på nu.

[2008-08-08 17:58]
Kjell

du är ju helt rätt ute här, varför sågade du min text så in i helvete..:)

”Högkulturfetisch”-grejen du nämner är en stor del av orsaken till att jag tycker så mycket om Nolans film – för att den INTE snickrar till filosofiska överbyggnader åt alla håll och kanter.

[2008-08-08 18:42]
Jens

Kul att filmmusiken berörs. Inte så ofta det händer.

Vill bara göra ett tillägg. Glöm för allt i världen inte bort att James Newton Howard komponerad musiken ihop med Hans Zimmer.

Hans Z är bra på att blåsa på som bara den men skitigt som det blev i The Dark Knight blir det sällan (förutom i The Pledge). Att Batman-filmerna fått riktigt skev, vacker och furiös musik ska vi tacka samarbetet med JNH för.

Annars en lysande text.

[2008-08-08 18:45]
Kjell

Jag gillar Howard jättemycket, såklart, men att jag tog upp Zimmer här berodde på att just Jokern-musiken var hans grej. Kraftwerk-referensen är också hans egen.

[2008-08-08 18:46]
slampskata

jag tror vi kan enas kring att Nolans Batman-universum är väldigt, uhm… idiosynkratiskt?
Men oavsett våra olikheter kan vi ta varandra i hand och promenera mot det förlovade landet samtidigt som änglarna från ovan kommer ner och sprider sina vingar som duvor och hela den grejen.
ha en trevlig helg!

[2008-08-08 20:32]
Jocke

Likt slampskata drömmer jag också om en psykadelisk och psykotisk DK2 filmatisering så sönderpubertal som bara Fank Miller skulle kunna frambringa (såg just nya spirit trailern), men det var inte det jag tänkte skriva. Jag tyckte sjukt bra om mycket va det som anses halvpajigt med Dark Kinight men jag är faktiskt lite besviken på att Batman inte är det universala genie,t vilket i sjukt många år av batmanserier har vart hans största förmåga, i den här filmen heller.

[2008-08-08 22:35]
Kanjidude

Du menar alltså att man inte skall ta Batman Begins för mer än vad den är: en effektfull filmatisering av ett seriealbum? Att man inte skall se filmen som ett försök att skapa ett mästerverk alla kategorier, utan som bara en filmatisering väldigt trogen originalmaterialet?

Det är en intressant tanke, och jag får väl erkänna att jag ur det perspektivet katastrofalt missförstod filmen i min recension av densamma… Dock leder ju det också till en intressant frågeställning: skall man betygsätta ett verk efter hur en ”vanlig publik” kan tänkas uppskatta det, eller efter hur väl det lever upp till fansens förväntningar?

[2008-08-09 04:12]
thevil

Själv drömmer jag nog snarare om en The Killing Joke…

”You had a bad day once, am I right?”

…och helst förstås då på något vis ihop med Arkham asylum (A serious house on serious earth) universumet. Hur nu det blir till utan Ledger.

Hursomhelst. Herr Häglund,
Perfekt på pricken analys som alltid!

[2008-08-09 08:04]
Kjell

Kanjidude: Nej, det menar jag verkligen inte. Det jag vänder mig emot är alla dessa schabloniserat negativa invändningar.

Positiva, subjektiva tolkningar av en film är något helt annat, något som brukar göra mig lika nyfiken som polemisk, om jag nu själv tyckt annorlunda.

Dessutom kommer jag inte ihåg Batman Begins ordentligt. Jag såg den och imponerades, men det var innan jag gjorde mig av med min tveksamhet inför Nolan (som bottnade i att jag ogillade Memento och Insomnia). Har inte sett om Batman Begins sen dess. Och först och främst planerar jag att se om Memento… Just på grund av att så många andra gjort positiva tolkningar av filmen som jag först efter The Prestige börjat bli nyfiken på.

[2008-08-09 13:39]
Kim

nu var det länge sen jag såg Batman Begins, men hade den inte en mer realistisk känsla typ?

min ingång i batman-universumet var i första hand den tecknade teveserien, som var ett välkommet mörkt och nedtonat alternativ till all annan pastell- och skrikdynga man tvingades se på som liten.

originalserien har jag aldrig läst, då min hemorts serieutbud var begränsat till fantomen och kalle anka. när jag hade tillgång till bättre utbud kände jag mig för gammal för att börja läsa serier. men ska man säga något om the dark knight så är det att den verkligen får mig att vilja läsa serien, något som ingen annan seriefilm lyckats med (förutom kanske X2).

och internet verkar ju nöjda också, eller hur ska man annars förklara det extremt höga betyget på imdb? (9.2, #1 just nu, 200k+ röster). Fast det vetifan om det spelar någon roll med tanke på hur sjukt högt rankad extremt överskattade The Shawshank Redemption ligger på den listan.

[2008-08-09 14:10]
bine

Kim: Jag har hört det flera gånger nu, ang. The Shawshank Redemption, att den är överskattad. Den ligger inte etta på min lista, men högt upp (om nån störd mänska undrar: sexa, på mitt första försök till tio i topp-lista någonsin). Jag tycker att det visar att folk har bättre smak än man tror. Det ger liksom ett hopp om människosläktet på nåt sätt.

Memento: Jag skulle vilja se Memento i »rätt« ordning nån gång (nördmätaren slår i taket). Den ska visst finnas släppt i en sån version (har inte googlat nu, men när den kom på dvd fanns det en kanadensisk version).

[2008-08-09 14:28]
Thomas R

Memento är verkligen en fantastisk film och problematiseringen om vad ”jaget” är är fascinerande!

[2008-08-09 14:59]
Kim

bine: Min största invändning mot själva filmen är den omotiverade supermysiga Freeman-voice overn (get busy living, or get busy dying, urk) och över huvud taget det sötsliskiga feel good-slutet, hade Darabont i stället använt ett slut som i The Mist hade Shawshank kanske varit mer uthärdlig för min del. Men den hade ändå inte varit med mina tio bästa, inte på långa vägar.

[2008-08-09 15:24]
Kjell

Tyckte feelgood-slutet var viktigt för Shawshank som film. Har inte läst King-förlagan, hur slutade den?

[2008-08-09 16:50]
Kim

Har heller inte läst, men på http://en.wikipedia.org/wiki/Rita_Hayworth_and_Shawshank_Redemption står det under skillnader mellan filmen och kortromanen så här:

”Red’s fate is left open in the book, which ends with him traveling to Zihuatanejo hoping to find Andy (we’re reminded of the novella’s subtitle, ”Hope Springs Eternal”, with Red’s final line, ”I hope.”). The last scene in the movie shows Red meeting Andy on the beach.”

[2008-08-09 18:45]
bine

Well, jag tyckte att The Mist var hur såsig som helst. Slutet var ju det ENDA som var bra…!

[2008-08-09 19:58]
Rob

Darabont ville sluta filmen som boken men fick inte för filmbolaget. En såsig film blev ännu såsigare. The Mist-slutet är inte dock inte bara dåligt utan förstör äver resten av filmen.

[2008-08-09 20:43]
Kim

äh, på tal om genrefilmer så är väl the mist för sjutton någon sorts ovanligt intelligent b-filmsskräckis/splatter, och som det funkar den utmärkt ända tills slutet kommer och den blir lysande.

så jo, ett the mist slut på the shawshank redemption hade nog varit väl magstarkt. och originalslutet hade nog inte varit särskilt filmiskt.

det är ingen dålig film men jag tycker ändå att det är sjukt att den är så högt rankad och att man kanske inte borde läsa in så mycket i att the dark knight låg etta. det var mest det jag ville ha sagt

[2008-08-10 00:18]
bine

Kim: Kanske, men efter att ha älskat The Shawshank… och verkligen tyckt om Den gröna milen, så trodde jag att jag skulle få en bättre upplevelse än jag fick.

För mig är det precis i slutet, alltså EFTER den totalt hjärndöda bilscenen, som filmen lyfter. Visst tyckte jag att den hade vissa kvalitéer, t.ex. The Thing-affischen, »elefanten« och Marcia Gay Harden.

Men alltså, bara den apdåliga kommentaren precis i början av filmen, ang. trädet som betydde så mycket för mannen. Men ja, ja, det är väl en utdöd diskussion det här. :)

[2008-08-10 14:57]
Friq

Word! Tack Kjell. Du sätter fingret på det fantastiska, magiska som gör Dark Knight så bra. Mytologin. Tack, igen.

[2008-08-10 22:06]
Johan N.

Efter att ha läst den här texten var jag bara tvungen att gå och se om TDK! :D

[2008-08-12 18:13]
Bemp

Herregud Häglund, återvänd till dina i många stycken nästan löjeväckande pretentiösa brandtal för den här mediokra actionrullen om ett par år och försök läsa utan att rodna. Nolan skulle troligtvis bli högröd redan nu om han fick ta del av alla härliga övertolkningar…

[2008-08-12 21:30]
Kjell

Det är nog du som övertolkar! Jag försöker ju faktiskt säga tvärtom, att filmen är betydligt enklare och rakare än vad många verkat förvänta sig. Perfektionen ligger i inom den ovanligt tajta genre-ramen.

[2008-08-13 12:00]
stefan nylén

Jag tyckte dock att den var lite för låååång. Annars gillade jag bäst det faktum att Heath Ledger det faktum pratade exakt som Andy Dick alltid gör. När du ser om den nästa gång, blunda när Jokern har lite dialog. Det ÄR Andy Dick…

[2008-08-13 12:33]
bine

Ja just det,

[2008-08-13 12:36]
bine

(triggerhappy) har glömt kommentera musiken. det lät ganska Sigur R√ɬ≥s-aktigt emellanåt. (Distad gitarr spelad med stråke.) Har inte hört så bra filmmusik sen 28 dagar/veckor senare.

[2008-08-28 00:01]
Weird Science » Den långa biosvansen

[…] sedan 1990 är vanebesökandet. Vi går inte på bio en gång i månaden utan när en stor film »som alla talar om« drar. Enligt SOM går vi heller inte på grund av det sociala eller bekvämligheten utan främst […]

[2008-12-21 14:38]
markus

Jag är riktigt besviken på TDK, föregångaren är mycket bättre – har just sett den på hemmabion. Och det är inte specialeffekterna som är problemet, de är bra. Det är hela Nolans skildring av Batmans universum som inte funkar. I TDKs Gotham kan vad som helst hända, på ett sätt som gör det hela ointressant. Naturlagar, tid, rum och gravitation är liksom satta ur spel, och om ”vad som helst” kan hända så blir det lätt tröttsamt. Personer dör och kommer tillbaks, jokern åker in och ut i fängelset och spränger halva stan emellanåt, och så håller det på…gäsp. Ledger har säkert jobbat hårt med Jokern men i slutändan bryr jag mig inte vem han är eller varför han gör det han gör. Och Christian Bale får knappt spela Bruce Wayne och visa att han är en helt ok skådis, i stället får han fjanta omkring som Batman med den absout löjligaste superhjälterösten hittills, en dålig parodi på darth vader. Jag frågar precis som Jokern: Why so serious?

[2008-12-21 14:39]
markus

Glömde tillägga: Iron Man är en betydligt bättre superhjältefilm. Den är underhållande, som det ska vara.