Weird Science
Vem ska trösta Catelyn Stark?

2011-06-22  

Denna text innehåller spoilers om säsongsavslutningen av Game of Thrones.

När jag inser att jag oroar mig. Att jag går och tänker på hur Lady Stark ska ta nyheten om sin makes död, liksom tänker på det i förbifarten, oroar mig för att jag inte vet om hon är stark nog att ta det.

När jag sväller lite av stolthet över när Rob Stark inte möter Jamie Lannisters utmaning, när han säger: We are not doing it your way.

När Peter Dinklage blir så rörd av Tyrion Lannisters bakgrundshistoria att det verkar som att han glömmer att han spelar en roll.

När jag oroar mig för att svärdsmästaren kanske ändå inte överlevde fast jag vet att han måste ha gjort det.

När fåglarna flyger i slow motion över den nu tyst skränande folkmassan och bödelns svärd faller mot Ned Starks nacke.

När jag skälvande drar efter andan och tårarna rinner för att drakäggen äntligen kläckts och för att det fanimej är helt sjukt snyggt och epic epic epic, och jag vill ringa någon, vem som helst och bara skrika rakt ut.

Det är då jag äntligen märker att Game of Thrones har nästlat sig in hos mig.

Att förlöjliga fantasy är lätt. Det kräver ingen ansträngning. När jag läser Elizabeth Moon på tunnelbanan vänder jag det glansiga omslaget nedåt så att ingen ska se. När jag och min sambo skämtar om att gå in på Sf-bokhandeln och fråga om en bok, den har ett svärd på framsidan, vet du vilken det kan vara? När jag säger att jag såg hela Sword of Truth så skrattar jag med dem som skrattar åt mig. När jag säger att jag inte kan säga huruvida nyinspelningarna av Narnia-böckerna är bra eller dåliga, eftersom jag grät mig igenom alla tre filmerna så ler man överseende. Och jag ler med dem, lite generat. Jag vet, jag borde vara vuxnare än så här.

Bara töntar gillar fantasy. Alltså, alla kan ju se Lord of the rings utan att bli förlöjligade, men vi som verkligen bet på naglarna över filmerna, över att de skulle förstöra det som vi höll så kärt och så skört, oss var det ingen som respekterade. När jag för tio veckor sedan sa att jag hoppades på att Game of Thrones skulle övervinna sina knaggligheter så var det en underdrift. Det jag inte skrev, men tänkte var: De får inte förstöra det här nu. Om de förstör det här ambitiösa bygget, om slottet rasar för att det är skräp, då får vi inga fler chanser. Då blir det bara polisserier sen. Då säger de: Vi försökte med en fantasyserie, en seriös fantasyserie och det funkade inte.

För fantasy funkar bara när man tar det på allvar. När man vågar göra karaktärerna till relaterbara människor. Och jag menar att det allvaret finns i Game of Thrones. Visst finns det också fortfarande en del lök. Alla glada horor som utan problematisering tar av sig kläderna till exempel, och alla evighetslånga gubbmonologer (Vad är grejen med det? Sjukt många äldre män som berättar i väldigt långsam och omständig takt om att alla är dödens lammungar, OK vi har hört det nu, nästa scen, tack!).

Men på plussidan: Relationen mellan Tyrion Lannister och hans far. Sansa Starks blick av hat när hon ser på sin framtida make. Att Cersei Lannister nedlägger ännu en Lannister i sin säng. Att få känslan att Daenerys Targaryen inte är god och mild, utan kanske precis lika galen som sin far, the mad king.

Och att jag inte kan sluta oroa mig för lady Catelyn Stark. Så när hon äntligen ska få sörja, så förbereder jag mig för att sörja med henne. Men hon kommer inte så långt. För hennes son, den som de snart ska skandera King of the north! runt, falla på knä inför, han behöver henne. Och hon tröstar. Hon smeker honom som att han inte vore en stor, stark krigare, utan ett litet barn.

Förlåt mig, men jag kan inte hålla mig på ett intellektuellt avstånd till det här. Jag kan inte säga – men hörni, vad hände med genusanalysen? Med klassperspektivet? Jag kan inte säga – ja, fantasy är egentligen ganska fånigt, men jag gillar det ändå. Jag kan bara tänka på att det är sjukt långt till säsong två.

[2011-06-22 09:23]
HenrikXYZ

Sjukt långt är ordet (orden). Men för en som inte läst böckerna hoppas jag på mer White Walkers och färre drakar.

[2011-06-22 10:41]
Elca

Jag har inte hunnit se säsongsavslutningen ännu. Känner att jag drar ut på det. Vill som inte att det ska ta slut just för att det är så långt till säsong två.

Menmen. Jag läste första boken för nåt år sedan och nu har jag gott om tid att läsa den andra. Om man ska tänka positivt.

[2011-06-22 10:59]
rebkin

Bra text! Håller med om att GoT infriade höga förväntningar och levererade tre avslutande delar som var den bästa teve jag sett på flera år.
Hoppas att de tar med sig samma fokus på karaktär till nästa säsong och inte får en massa budget för att skildra utdragna fältslag.
Matt Zoller Seitz i Salon:
”Bottom line: This was the best first season of a cable series, and surely the best first season finale, since ”Deadwood” back in 2004. Each scene and moment seemed to have been carved out of wood, and they all tied up old business while setting the stage for new business. Season 2 is scheduled for April, 2012. Hurry up, spring.”

[2011-06-22 13:50]
Bine

Håller med rebkin, bra text. Jag älskade svärdmästaren. Blir tio år igen när jag ser de scenerna.

[2011-06-22 14:02]
Lotta

Det jag tycker är det svåraste med att filma fantasy är det visuella. Hur får man det att inte se fånigt, överdrivet eller overkligt ut. Och det är en del grejer som retar mig i GoT. Som alla Dothraki-scener, Daenarys hår, kläder… De stora bulkiga pälsmantlarna alla nordlingar har på sig. Det ser bara så tillgjort ut!

Sen finns det saker som varit bra, allt med The Wall. Allt med Tyrion, egentligen alla Lannisters (minus Lancels peruk).

Till nästa säsong hoppas jag också på mer vargar!

[2011-06-22 15:23]
Nekromanen

Men vad är egentligen fantasy? Är allt som har med riddare att göra fantasy? Jag trodde genren som sådan alltid innefattade en stor skopa övernaturlighet, monster och dyligt. Jag kan ha fel, antagligen har jag det, men jag älskar GOT för att det är en grymt spännande serie och för att den saknar ALLT som jag trodde var just fantasy.

[2011-06-22 16:52]
D

@Nekromanen: Du tycker inte det är en stor skopa övernaturlighet med drakar, ”white walkers”, häxor etc.? Det måste vara en spännande verklighet du lever i.

[2011-06-22 16:58]
Nekromanen

D, och hur många drakar har du sett än så länge? Jag räknar till 0. Vad gäller white walkers så förekom det väl ett gäng i första avsnittet men inte sedan dess (i bild alltså). Jag kan dock ge dig en poäng för häxor. (skall tilläggas att jag inte sett finalen ännu)

[2011-06-22 17:30]
Daniel A

Du kan ju trösta dig med att ”klasspespektiv” och ”genusanalys” är klart mycket fånigare än fantasy någonsin kan bli.

[2011-06-22 17:36]
Jebsen

Underbar text! Instämmer med allt du skriver. Skrattade högt åt besöket på SF-bokhandeln: den har ett svärd på framsidan, vet du vilken det kan vara?

[2011-06-22 18:39]
Anna-Karin

Daniel A: Det får verkligen stå för dig!

[2011-06-22 19:30]
D

@Nekromanen: Då får du återkomma i drakfrågan efter säsongsavslutningen så ska du se att samtliga som jag nämner har förekommit i serien.

[2011-06-22 23:01]
Anna TS

Älskar att jag önskar att jag skrivit inlägget, för jag håller med om allt och du formulerar dig ett ton gång bättre än jag själv skulle gjort. Så tack för att du fick allt vettigt, fördelar och invändningar, på pränt.

[2011-06-23 08:46]
Linus

Daniel A: Hear hear, säger jag med Tytti Soilas artikel ”Reflektioner kring Sagan om Ringen” i minnet.

[2011-06-23 13:26]
Patrik

Tack Anna-Karin för en fin tex!. Kan bara hålla med om känslan att det var på tiden som de inte fumlade bort en fantasyserie. Anar att HBO nappade på GoT just för att den är så pass ”seriös”, med karaktärerna och ränkerna i centrum och med tämligen lite av vad som anses vara klassisk fantasy, flashig magi, alver etc.
Sen finns ju en del lökigheter, men det som jag stör mig på är att en del av det uppenbarligen beror på HBOs bestämda uppfattningar om vad en serie måste innehålla. Jag tänker på ”the obligatory HBO titty bar shot syndrome”, och det är fan i mig imponerande hur HBO ser till att det med jämna mellanrum dyker upp ett par bröst i rutan. Ta som talande exempel karaktären ”Rose”, hon är mig veterligen den enda personen i första säsongen av GoT som inte finns med i böckerna, och hennes huvudsakliga bidrag är att vara naken och skälmsk. Uppenbarligen kände någon produktionschef att serien behövde snuskas till lite för att bli en publikhit.
Serien kommer förhoppningsvis bara att bli bättre och bättre, nu när det börjar hända saker, men jag funderar också på hur många scener i badhus/horhus/oljebrottningsringar som kommer att klämmas in framöver.

[2011-06-23 15:54]
Adam

Svärdmästaren? Menar ni den där svårt klichétyngda snubben som ska lära ut Arya att fäktas? Han är ju tveklöst den sämsta karaktären i hela serien. Extremt usel skådespelare. Ger den mannen en järntron av fem möjliga. För egen del hoppas jag att han blev nedhuggen av den där riddaren.

[2011-06-24 00:01]
Petter

TRUE DAT!

Jag har väl aldrig tidigare önskat,
att ett år bara ska snabbt snabbt passera.

Ge mig mer tack.

[2011-06-24 00:29]
andu

Ja! Det är såhär Weird science är när ni är som bäst. Kärlek! Nörderi och äkta kärlek! Håller med om precis allt du skriver. Sen känner jag bara att jag måste säga att jag har svårt för benämningen ”lökig” och hoppas att dess popularitet avtar snabbt. Förlåt, men det är så jag känner. Den leder ingen vart, låter äcklig och förenklar. Haha.

[2011-06-24 09:57]
Daenyras

Åh, jag har inte ens sett första säsongen ännu så jag längtar till den kommer till Sverige istället.. OM den kommer. :) Annars har jag läst böckerna, läser dem just nu för andra gången och ska just ta tag i bok nr 4 :)

[2011-06-24 12:01]
D

Håller med om att ”lökig” är ett vidrigt uttryck. Som du är så har jag aldrig hört någon säga det här i Malmö utan bara stött på det på the internets.

[2011-06-24 14:29]
Mia

Jag håller fullt med. Jag inser om och om igen när man diskuterar serien, både med folk som bara sett tv-versionen, och med folk som läst böckerna, så tenderar dialogerna att bli väldigt uppeldade, emotionell och näst intill intima. Man känner så starkt med karaktärerna och allt är så väl skrivet att man dras in i hur mänskligt allting är. Jag har en vän som kommenterade det hela med ”You know how sometimes people read fantasy as an escape? Well, Martin sort of slaps you in the face and forces you to see the brute reailty even within a fantasybook”. Och kanske var det det här fantasyn som genre behövde? Lite mindre cliche och gulligull och lite djuppsykologiska dåliga männskliga sidor. Jag gillar det hur som helst!
Bra skrivet!

[2011-06-24 20:22]
mxm

okej, såhär är det va: vuxna människor som tittar på Game of Thrones är att likställa med vuxna människor som läser Harry Potter. jag struntar i hur mycket incest, våldtäkt och ond, bråd död ni försöker pracka på mig, det utspelar sig ändå i Narnia. hata hata hata!

[2011-06-25 00:50]
Jensu

Patrik: serien har absolut inte ”snuskats till” jämfört med böckerna. Om du har läst dem så vet du att de kryllar av mycket grafiska sexskildringar, framförallt mellan Tyrion och Shae. Tv-versionen har snarare ”kyskats ner” rejält, på gott och ont.

[2011-06-26 02:01]
Bine

Mxm: Som Don Draper skulle ha sagt — ”What!?”

Adam: Han får mig att tänka på Inigo Montoya. Det är inte dumt i min bok.

[2011-06-26 03:05]
ellen

mxm: du har inga barn va? Är rätt ensam va? stackars stackars stackars!

[2011-06-26 11:56]
OJ

Mata inte trollen, folks. De njuter av uppmärksamheten.

Faktum är att George RR Martin inte är nyskapande i sig själv, och fantasy som genre är faktiskt betydligt äldre och mer avancerad än de flesta genrer folk anser vara ”finare”. Det startade definitivt inte heller som något för barn, faktum är att fantasy riktad specifikt mot barn är ett 1900-tals påfund som leddes av bland andra CS Lewis (som annars skrev kristen science fantasy för vuxna) och Enid Blyton.

Naturligtvis finns det skräp inom genren, men det gäller för alla kulturformer. Problemet är att eftersom genren ofta ses med lite oblida ögon av många kulturpersoner så är det ganska svårt att hitta det som är bra, då försök att htta guldkornen ofta dränks i diverse fördomsfulla kritikers bräkande om hur all fantasy är blurk och blä (ofta utan att ha läst något av det).

Lite boktips: The Black Company-böckerna av Glen Cook, tajt Hemingway-inspirerat om ett legosoldatförband som upptäcker att det faktiskt finns folk man inte vill arbeta för. För lite poetiskt och satiriskt före-Tolkien kan ni kolla in Lord Dunsany, Irländsk lord som skrev sina böcker 20-30 år före hober och ringar. Ursula K Le Guin och hennes Övärld, språkets makt, konsekvenser av ens handlingar och genuspolitik (och de enda bleka västerlänningarna är från det onda imperiet i främmande väst).

Oj, det finns mycket bra därute att upptäcka för er som aldrig sett bortom Frodo förr… :-)

[2011-06-29 00:07]
Nekromanen

@D: Jag ger mig …

[2011-06-29 10:32]
Bine

Glömde: I Sthlm både hörs och syns ordet lökig med jämna mellanrum. Men oftare nu: Ostig/t.

[2011-06-29 12:18]
rotve

”mxm: du har inga barn va? Är rätt ensam va? stackars stackars stackars!”

SVAR: Mycket konstig kommentar. Är man i regel barnlös och ensam om man inte går igång på fantasy?

[2011-07-02 15:50]
San

Jag gillar Games of Thrones riktigt mycket, den är betydligt bättre än t.ex Borgias eller Tudors. Men samtidigt tycker jag att, trots att det är en och annan drake här och där, att det inte är speciellt mycket fantasy, jämfört med t.ex Lord of the Rings utan ett medeltida politiskt maktspel.

[2011-07-03 00:29]
OJ

San: Grejen med fantasy är att det är en genre som är lika bred som alla andra. Det finns komedi, äventyr, skräck, politik, etcetera, etcetera. Med tanke på att blotta premissen för Westeros (en värld där säsonger kan vara i årtionden) är ren fantasy så är mn poäng lite att bara för att det är fantasy behöver det inte vara slentrianmässig hämta-magisk-pryl-med-långa-promenader-handling för det.

Trots allt, Dune och Blixt Gordon räknas ofta båda till sf-genren ”space opera”, men de är lika olika som dag och natt.

[2011-07-03 11:28]
rebkin

Det är väl tex så att Camelot inte förnyades på grund av hur svag den var relativt GoT. Den var inte alls bra men ett annat år hade den säkert fyllt sin nisch. GoT gör dock mer än att fylla sin nisch – det är riktigt bra teve som utnyttjar just det formatet till att representera potentialen i berättelsen fullt ut. Poängen är att GoT bryter sig ut ur sin genre och blir mer än bara en fantasy-story. Om någon läser Anna-Karins text och tror att de kan välja bort GoT för att det är fel genre för dom så missar dom helt enkelt årets bästa tv-upplevelse. Fantasyn är här bara rekvisita för ett valskrivet drama med ett överflöd av utvecklade och trovärdiga karaktärer.