Weird Science
En timme med Louis CK för 35 spänn

2011-12-17  

Min kompis Forrest jobbar på The Beacon Theater i New York, en trevlig konsertlokal på Upper West Side där bland annat WS-Per avnjöt gubbarna Crosby Stills and Nash härförleden. En dag i slutet av sommaren dök en rödskäggig herre upp i foajén med sina två unga döttrar i släptåg. »Ursäkta om jag stör«, sa han till Forrest. »Men det är så att jag ska göra några föreställningar här senare i höst, och jag har aldrig varit här tidigare. Jag bor i närheten och råkade gå förbi. Är det okej om jag tar mig en titt?«

Rödskägget var Louis CK. Han fick sin rundtur. Ett par månader senare återvände han till The Beacon och gjorde tre ståuppföreställningar, varav två filmades och klipptes ihop till showen Louis CK Live at the Beacon Theater, komikerns fjärde filmade show på fem år. Inget konstigt med det – men det omvälvande är hur föreställningen distribueras. CK sköter det helt på egen hand. Inga tevekanaler eller skivbolag inblandade, som när han gjorde Hilarious (Comedy Central), Shameless (HBO) eller Chewed Up (Showtime). Inget »i samarbete med Funny or Die« eller någon annan sajt eller sponsor. Istället säljs den direkt via CK:s hemsida, med start för exakt en vecka sedan. För $5 kan man strömma showen, eller ladda ner hela rasket som en högupplöst mp4-fil. Inga mellanhänder bortsett från PayPal. Och bäst av allt för oss icke-amerikaner, vana att bakbindas av teknikfientliga bolag med sina regionlås, DRM och tusen miljoner andra hinder när vi vill ta del av samma underhållning som våra vänner i väst: inget tjafs. Inga restriktioner. Man behöver inte bli medlem någonstans. Simultan release för hela världen, inte bara USA. Ett mer än humant pris. Det är, om inget annat, ett beundransvärt och sympatiskt initiativ.

En vecka senare kan man konstatera att experimentet, i den mån det kan klassas som ett sådant, är en enorm framgång. (För undertecknad och många med mig känns det snarast som en no-brainer och jag är mest tacksam för att någon av CK:s status äntligen brutit den traditionella distributionsmodellen, och hoppas att många fler kommer att följa i hans fotspår.) Enligt CK själv hade 110 000 personer betalat för föreställningen redan efter fyra dagar. Priset för produktionen (kameror, klipp, efterproduktion) täcktes i princip av biljettintäkterna på The Beacon. CK gissar i sitt senaste uttalande att han inte kommer att tjäna lika mycket pengar på den här showen som om han hade gjort om han sålt den till typ HBO – men han har total kontroll över den. Han äger den, och all vinst går tillbaka till hans eget bolag. Det kan innebära konkreta saker för CK och i slutändan hans fans – som exempelvis finansiering av den nya långfilm han hoppas kunna göra så småningom (någon gång efter tredje säsongen av Louie, får man anta.)

Hur var då själva föreställningen? I den upprymda diskussionen kring distributionen har innehållet i showen bitvis glömts bort. Live at the Beacon Theater är på många sätt en fortsättning på tidigare etablerade premisser och teman. CK plockar fortfarande mycket stoff till sina resonemang från sitt liv som ensamstående pappa, han fokuserar fortfarande mycket på att bli äldre och på att vara en på många sätt – och i sina ögon – horribel människa. Jag tyckte det var väldigt roligt. Ofta briljant. CK har en enormt hög lägstanivå, och hans scenpersonlighet är totalt trovärdig. När han är i sitt esse – med sin perfekta tajming, brutala vändningar och små stickrepliker – överskuggar han de flesta andra komiker. Jag är väl inte överförtjust i de mest vulgära vändorna – jag kan bara garva åt så många onaniskämt – men det är såklart en smaksak. En sak jag tyckte mig se som jag inte sett tidigare är att CK verkade mer fysiskt aktiv på scen – fler och större gester, mer agerande och ett flitigare användande av olika röstlägen.

Det som gnager i mig är dock hans frenetiska arbetstakt, som jag finner både fascinerande, imponerande och lite oroväckande. Jag vill veta var den kommer ifrån, och var den är på väg. Jo, okej, konkret vet vi att inspirationen kommer från George Carlin, vars arbetsmoral CK ofta pratar om. Men djupare tycks det handla om en medvetenhet om underhållningsbranschens flyktiga väsen; att smida medan järnet är varmt, medan man har en chans. Han pratar ofta om det i intervjuer, om hur det är jättekul med framgång, men om ett år kan den vara borta och då står man där. Och han tycks verkligen mena det.

Som ett fan är jag oerhört tacksam över att få ta del av en massa nytt material (utöver fantastiska Louie!), men efter den här showen har jag för första gången börjat höra kritik även från vissa inbitna fans om att denna besatthet med att skriva en hel timme nytt material varje år och sedan kasta bort det så fort det är dokumenterat i en show, kanske börjar slita på om inte CK som person så CK som humorist, som författare av skämt. Själv tycker jag det är ett något hårt omdöme, men faran finns förstås där. Det ska hursomhelst bli spännande att se hur länge han kan hålla den här takten. (»Jag vet inte vad fan han håller på med«, sa för övrigt goda vännen Chris Rock om CK i samtal med Marc Maron nyligen, apropå denna besatthet.)

Bonus: för mer om CK:s resonemang kring betalningsmodeller, prissättning, bemötande av fans och annat kan det vara värt att vada igenom den här chatten på Reddit som han gjorde häromdagen. För en bra och lång konversation om hans drivkraft och varför han envisas med att arbeta i sånt högt tempo (åtminstone mellan raderna) rekommenderas den känslosamma intervjun han gjorde med Terry Gross på Fresh Air, också nu i veckan.

[2011-12-17 18:20]
offtherecord

Att Louis CK gjorde det här – på det här sättet – är det bästa som hänt i år. Det sätter fingret på ALLT som är rätt och fel med sättet kommunikation/distribution och betalningsmodeller rörande attraktivt innehåll fungerar idag. Det är ju verkligen EXAKT så här man vill att det ska fungera – och bli en villig ambassadör på köpet. Skitsamma om det är film, tv, musik eller journalistik.

Om showen är bra eller inte spelar egentligen ingen som helst roll, eftersom att jag – the fan – som nåddes av hans tweets om att detta var på gång, dels blir så jävla lyckliga att någon fattar, dels vet ungefär vad vi kan förvänta oss av en Louis CK-show. (Med det sagt – nja, den var ok) Håller med till 100% om att det känns som en ”no-brainer”, men just att det krävs någon med äkta fans, passion och uppsåt, för att få någonting att hända.

Har pratat med både filmbolag och musikbransch de senaste dagarna om det här och ingen vill/lyckas komma förbi resonemanget om att ”jaja, men det där (distributionen) fungerar ju såklart inte för oss…”. Jobbigt.

[2011-12-17 19:05]
Molly

Håller med offtherecord!
Köpte Louis film häromdan, och blev så själaglad, på alla plan. Äntligen liksom. Win-Win-Win för oss alla, utom för storbolaget som missade mellanhandsintäkterna.
Bye bye birdie, and see you in hell.

[2011-12-17 22:29]
Wile E Coyote

Bra att denna modiga och närmast rörande tillitsfulla distributionslösning uppmärksammas. Uppenbarligen funkar den, dessutom. Hos Leno den 14/12 berättade CK att 150 000 laddat ner Beacon-grejen. Det här är ännu ett exempel på att indie inte bara är något ideologiskt tjusigt, det är också en högst fungerande affärsmodell.

[2011-12-19 11:41]
mxm

jag känner som du martin: det här tvångsmässiga behovet av nytt material är å ena sidan mumma för oss som vill ha fräscha CK-skämt, men Beacon theatre-specialen kändes lite… oslipad?

[2011-12-19 13:20]
D

Tyckte den rent av var rätt dålig vilket är första gången jag känt inför något Louis CK gjort. Han behöver kanske inte bli en Seinfeld som maler på med nästan samma skämt år in och år ut men lite kan han nog kosta på sig att dra ner på tempot.

[2011-12-19 16:53]
Veckans nätsnackisar

[…] du kanske undrar hur Louis CKs show var? Jag älskade den, men en mer utförlig recension hittar ni hos Martin på Weird Science. Seså, köp den […]

[2011-12-23 09:27]
David B

Nu har han dragit in mer än en miljon dollar.
http://www.engadget.com/2011/12/22/louis-ck-makes-1-million-in-12-days-proves-that-drm-free-conte/