Weird Science
Du är vad du ser

2012-01-30  

Jahapp. Då sitter man här igen då och kollar på en teasertrailer för en kommande teveseriesäsong och känner en brinnande längtan i bröstet. Snart! Snart!

Game of Thrones, alltså. Jag är lika förvånad som ni. Riddare, narrar, korpar och hela den grejen. Inte trodde man väl att man skulle falla för sånt tjafs. Jag som alltid varit så ordentlig, jag som aldrig gått på det där med riddartiden och fantasy. Jag som alltid himlat med ögonen åt science fiction. Jag har mer eller mindre gjort mig en karriär på att förakta allt som ens kommer i närheten av en hobbit.

Men nu sitter jag här och funderar på vem jag allra mest vill ha som wallpaper på datorn – Robb Stark eller Jon Snow – och hjärtat klappar. Det slutar med att jag väljer Jon Snow, och att över huvud taget ha en fantasyfigur som wallpaper på datorn är så omvälvande stort för mig så ni anar inte.

Som vore jag tolv år.

Efter den drabbande kärleken jag helt oväntat kände till Thor och hans bringa efter att ha sett filmen, och efter denna drabbande kärlek jag känt till dessa två ädla riddargossar är jag skakad. Mitt inre är i uppror. Vem är jag egentligen? I didn’t know I was looking for riddare/asagud utnil I found you. Är jag en sån som gillar scifi nu helt plötsligt? Jag har svårt att förlika mig med den tanken. Jag hade hellre stannat kvar i garderoben men här är vi nu. Jag är kär i två riddare och en asagud.

Är vi någonsin de personer vi tror att vi är? Jag bookmarkade sidan med Game of Thrones-släktträd och laddade ned bilder på riddare. Och nu kör jag wallpaper. Lär man någonsin känna sig själv ordentligt?

Men gud vad du överdriver, du älskar ju Harry Potter.
Ja, men det är ju en saga.
Du gillar ju True Blood. Och Twilight. Hur mycket fantasy är inte vampyrer?
Jo, men det är ju high school-kärlek i första hand, tycker jag. Och True Blood är ju kitsch, det är som att gilla Real Housewifes of Beverly Hills, vilket jag också gör.
Men gud vad du ursäktar dig! Försöker intellektualisera känslor och allt.
Men jag är ju inte en sån som gillar fantasy!

Men nu sitter jag här framför trailern och längtar som om jag längtade efter en älskad som man varit borta ifrån i flera långa månader. Kommer vi göra varandra besvikna eller vågar man hoppas..? Finns känslorna kvar? Mina är i alla fall lika starka som när vi skildes åt. Det märker jag ju tydligt när jag tittar på trailern för femtonde gången. Åh snart…

Men sedan infaller sig tvivlen. Jag har blivit sviken förr. Men alltid vågat älska igen. Ta klivet ut och se första avsnittet av en teveserie igen och låta sig falla hejdlöst. Men det har alltid rört sig om annat. Om smarta dramer, sofistikerade amerikanska komedier (nej, det är ingen motsägelse). Sällan serier som involverar dvärgar och riddarzombies. Kom igen! Men här är jag nu och vem kan döma mig? Allt jag gjorde var att bli kär. Jag valde aldrig detta. Men det är den jag är.

[2012-01-30 17:17]
Rebecca

Fantastisk text! När man en gång blivit kär i fantasy, så försvinner aldrig den kärleken. Skulle säga att den är livslång.

[2012-01-30 17:35]
matte

Härligt att du fastnat för denna suveräna serie. Bortsett från GoT och sagan om ringen-trilogin är jag också ytterst allergisk mot fantasy, så känner igen förvåningen. Ungefär som när jag upptäckte att jag satt och nynnade (NYNNADE!) med i en Eric Saade låt. Men måste ändå fråga: varför klassas Harry Potter som en saga men inte Game of thrones? Harry Potter rör sig ju dessutom mellan trollkarlslandet och den reella världen, till skillnad från Game of thrones som är hittepå fullt ut

[2012-01-31 00:00]
Nekromanen

Game of Thrones är inte fantasy, den är mer åt riddaraction
/ drama hållet. Så det är helt ok att tycka den är bra! Det behövs inga ursäkter!

[2012-01-31 08:51]
Riddartider | Jazzhands

[…] Snart dags för nya Game of Thrones. Jag har redan paxat Jon Snow, hoppas ok med alla! Han ska tydligen få rätt mycket action i den här säsongen men jag väljer att skjuta den informationen på framtiden. […]

[2012-01-31 13:14]
Tommy

Visst är det fantasy också, med drakar och white walkers i en påhittad värld. :)

[2012-01-31 14:42]
Nekromanen

Ok da’ sammanlagt 10 min fantasy på hela säsong 1. Herregud, draken får man ju bara se i 10 sekunder!

[2012-01-31 15:41]
matte

Nekromanen: Och allt prat samt alla förberedelser för en vinter som varar i ett decennium?

[2012-01-31 16:05]
Donny Depp

Matte: Låter ju i och för sig som Sverige.

[2012-01-31 16:22]
matte

Donny: spot on.

[2012-01-31 16:35]
Joakim

Att Martin inte fläskar på med drakar och övernaturligt från början är ju bland det finaste med GOT. Det liksom smyger sig på.

[2012-01-31 17:28]
encn

Handlar det alltså åter (som med Tor) om en usel produktion som råkar ha bra ögongodis, eller har GOT lyckats bräcka fantasy-fördomarna på något relevant sätt?
Jag har ganska svårt att avgöra nivån av självironi här.

[2012-01-31 17:37]
Caroline

Nej, jag tycker GoT har mer djup än Thor (inte så svårt kanske). Gillar maktspelen, de bräckliga och sköra allianserna, den konstanta backstabbingen och Daenerys fantastiska utveckling från handelsvara till ädel drottning. Ögongodiset finns där som en ljuvlig bonus.

[2012-01-31 20:23]
hp

Pepp! Pepp!
Jag har också lite fantomsmärtor i min tv-tablå. I synnerhet med det magra utbudet när det gäller sf/fantasy som man kan stå ut med. Falling skies var ju till stora delar bara pinsamt(Jag kommer naturligtvis följa S2 ändå, ni vet, det magra utbudet…).

Jag trodde inte att Game of Thrones skulle vara så bra. Jag hade ju inte heller läst böckerna.

[2012-01-31 23:18]
matte

”Daenerys fantastiska utveckling från handelsvara till ädel drottning”. Här fick jag irritations-ryckningar i klysch-nerven. Redan första scenen med Daenerys dryge och maktkåte bror, smidandes planer med ett annat högt höns, och systern som deppigt hasade fram bakom dem i tystnad skrek bara maktskifte. GoT är annars finfint då de undviker just såna fallgropar: Att herr Stark mötte döden i finalavsnittet, dessutom efter att han svalt stoltheten för att rädda sin familj och vikit sig för ungkungen Geoffrey. Och gillade ännu mer att Rob Stark avböjde Jamies förslag om att ända kriget med en mano y mano duell. Han erkände utan omsvep att han skulle möta döden rätt snabbt mot svärdesset Jamie och att de därför inte skulle göra det på Jamies villkor. Uppfriskande med såna inslag

[2012-01-31 23:22]
matte

hp: Falling skies har utan tvekan sina brister (särskilt i början på säsongen) men jag rankar den som en genuint spännande sci-fi med finfint skådespeleri som förhoppningsvis kickar ut de saker man stör sig på då säsong 2 tar sin början.

Någon utom jag som känner peppen för den här förresten? http://www.imdb.com/title/tt1836195/

Killen bakom Paranormal activity och insidious är hjärnan bakom

[2012-02-01 11:41]
Johanna Koljonen

<3

[2012-02-01 14:54]
ellen

Läste böckerna efter att ha sett första säsongen. Älskar’t. Extra bra är Martins helt och hållet osentimentala syn på sina karaktärers vara och inte vara. Långt ifrån den där jävla Frodo som vem som helst hade kunnat slå ihjäl när som helst, eller bara trollat bort.

[2012-02-01 23:12]
offtherecord

Nej – nu vill jag prata om att House of Lies e4 & 5 (men speciellt 4) var fantastiskt bra och att hela serien, efter en rätt tveksam start, börjar bli på riktigt!

[2012-02-02 02:52]
Richard

@offtherecord: Tycker fortfarande det är helt hopplöst överspänt, även om det fanns en gnutta själ i avsnittet där fjollpojken fick följa med pappa till jobbet.

[2012-02-08 14:57]
Fred

På tal om sci-fi så är jag oerhört nyfiken på vad WS-redaktionen har för syn på Äkta människor. Visst ska ni skriva om den snart? Jag gav hubotarna 1,5 avsnitt innan jag gav upp, men ser på bloggar och sociala medier att de verkligen går hem ”i stugorna”.

[2012-02-08 14:59]
Kjell

Har inte sett Äkta människor själv och har ingen riktig koll på vem annars här som ev. sett den, vet att Magnus såg i början… Kanske någon läsare kan utveckla varför vi bör skriva om den? Om intresse väcks, så kanske…

[2012-02-08 18:23]
Fred

Varför? Tja, det känns som om det blivit ett väldigt buzz på nätet, folk bloggar och twittrar om serien – och gillar den – på ett sätt som måste anses vara ovanligt för en svensk dramaproduktion. Över 800.000 tittare per avsnitt. Och en halvtimme om hubotar idag i P1, med existentiella och filosofiska spörsmål om robotar och människor (på rätt basal nivå, men ändå). Känns som om svensken som inte gillar sci-fi har upptäckt sci-fi. Eller nåt sånt.