Weird Science
Näckrosorna blommar igen

2008-10-29  

I helgen arrangerades den feministiska filmfestivalen Objektiv i Stockholm. Mig veterligen visade de inte den franska filmen Naissance des pieuvres (eller Water Lillies, eller Näckrosor) men filmen med det vackra namnet skulle tveklöst ha passat på en festival som avslutades med Mai Zetterlings Flickorna.

Men nu dyker filmen i alla fall upp i ett minst lika intressant sammanhang när Psykologer tittar på film för tredje gången den här hösten, nu på torsdag den 30 oktober på Klarabiografen.

Att Water Lillies inte fick svensk distribution efter att den visades i Cannes 2007 är egentligen ofattbart, men också talande för att fransk film av många svenska distributörer bara används som en kulturell medaljong: Franska rullar som går upp på svenska biografer är oftast hämtade ur kategorin etablerad åtöör, alternativt dundersuccé-baserad-på-kioskvältare – eller allt i ett. Och liksom i det här fallet händer det några gånger om året att man blir irriterad på de filmer som kommer till svenska biografer, när de ställs mot filmerna vi inte får se.

Water Lillies är regisserad av nybakade manusstudenten Céline Sciamma, som skrev en examensfilm på filmskolan La Fémis och sedan övertalades att regissera den när ingen annan ville.

Och Water Lillies är inte bara en»bra fransk film« utan den bästa filmen om ung kvinnlighet och det hårda arbetet att vara, eller bli, kvinna som jag har sett på länge. Filmen kretsar kring tre 15-åriga flickor som utforskar sin sexualitet (som det brukar heta vare sig det handlar om Emmanuelle eller Fucking Åmål).

Huvudpersonen är Marie, en tjej som ser ut att vara närmare 12 än 15 år och som vill ta plats i det lokala konstsimlaget för att hon är tänd på den populära lagkaptenen Floriane. Fast yppiga Floriane utnyttjar bara Marie för att kunna träffa sin pojkvän Francios, som i sin tur Maries bästa kompis – den obekvämt mulliga Anne – har siktet inställt på.

Det som får Water Lillies att stå ut i floran av filmer om uppväxt och sexualitet (ja, de är extra premierade av filmkonsulenter i alla länder, oavsett kvalitet) är först och främst att föräldragenerationen är fullständigt frånvarande.

Inte som i att de inte bryr sig om ungarna och låter dem sniffa lim, supa, slåss och knarka – nej, det här är solid medelklass och vi känner att villaförortens skyddsnät ligger någon millimeter över gatornas asfalt. Men det syns helt enkelt inte i bild.

Som Sciamma tidigare i år sa till Sight & Sound så har relationen mellan tonåringar och föräldrar en central plats i fransk film – hon nämnde särskilt Maurice Pialats A nos amours – något hon ville komma ifrån för att sätta tonåringarnas egna relationer i första rummet.

Och det med utmärkt resultat: de små små trådarna i vänskapen mellan Marie, Floriane och Anne framstår med all tydlighet; vi kan se de trådar som går bakåt mot en barndom som Anne och Marie är på väg att lämna (och de svårigheter deras vänskap får av detta) och de trådar som symboliserar sexualitet och vuxenvärld mellan Marie och Floriane. Men alla tre framträder också som utmärkta porträtt över sökande och vilsenhet i den här åldern, i synnerhet den stackars utnyttjade och bespottade Floriane.

Det andra som står ut, särskilt formmässigt, är hur konstsim används som metafor för ett hårt jobb med lugn och vacker yta. För att utföra de graciösa konsterna ovan ytan jobbar benen som pistonger under vattnet.

Den tredje faktorn som verkligen övertygar är hur filmen utforskar hetero/homo-rollerna: de sexuella identiteterna skildras inte som definitiva. Filmen fångar hur begär föds, men den ger oss inga bokslut om vilka vi»blir« på grund av detta.

Water Lillies är en av de starkaste europeiska debutfilmerna på flera år, så ta chansen att se den på bio på torsdag.

[2008-10-29 19:13]
Kluster

Såg filmen på Göteborg Filmfestival. Den är precis så bra som du skriver och borde naturligtvis fått distribution i Sverige.
På visningen var det fullt med högstadiekids i salongen – den misstogs väl inte av inköpare för att vara en (oerhört välgjord) after school special?

[2008-10-29 23:50]
PE

Kors i taket! En text som INTE handlar om en TV-serie från USA!

[2008-10-30 00:30]
Kjell

PE. av de senaste 15 texterna handlade över hälften om annat än amerikanska teveserier… bland de senaste 30 är ställningen Annat-USA 18-12… senaste 45 texterna, 26 handlar om annat än USA-serier… Personligen tycker jag vi lider ett underskott av amerikansk teve just nu, men det gör ju inte din kommentartajming bättre. I synnerhet inte som denna bloggs ursprungliga raison d’etre är amerikansk teve…

[2008-10-30 10:57]
Emma

Hynek: När jag äntligen fick tummen ur och skulle köpa biljetter till Water Lillies var det naturligtvis helt knökfullt och alldeles för sent… Får försöka se den på annat sätt, dina texter om filmen har fått mig rejält nyfiken!

[2008-10-30 12:56]
butch

Se då för fan till att inte missa Pascal Laugiers Martyrs på Stockholms Filmfestival. Bästa franska filmen sedan √ɂǨ l’intérieur!

[2008-10-30 16:05]
Jonas Mosskin» Blog Archive » Mer om Water Lillies

[…] Pallas, introducerar Water Lillies (Naissance des Pieuvres) på Weird Science. Det var Hyneks ursprungliga inlägg i våras om filmen […]