Weird Science
Kommer tomten med en filmbok i år?

2008-12-17  

Julklappspanik? Worry not. Inget gör en filmnörd så glad som en riktigt fin bok om film – och här är några klockrena tips i elfte timmen.

Om hans små men lyckade inhopp i Tina Fey-sammanhang (pretentiös hälsokostguru med hästsvans i Baby Mama, excentrisk svindlare i 30 Rock häromveckan) påmint dig om att Steve Martin faktiskt var väldigt rolig en gång i tiden rekommenderas Born Standing Up: A Comic’s Life. Där sammanfattar han sin tidiga karriär – från det allra första jobbet som knattemagiker på Disneyland och den långa och tragglande vägen mot målet att kunna försörja sig på standup, till slutet av 70-talet, när han efter flitigt turnerande och många uppträdanden hos Johnny Carson blivit gigantisk – och strax därefter la ner ståuppandet för gott, eftersom det gick för lätt. Det var ingen utmaning längre.

Born Standing Up är så välskriven, underhållande, torr, ömsint och rolig, och ger en så fascinerande inblick i Martins exakta, gnetiga, småtrista arbete för att hela tiden förfina sin act, att man direkt förlåter honom alla menlösa familjekomedier han gjort de senaste åren och peppar på… om inte The Pink Panther 2 så åtminstone en uppföljare till den här boken, som slutar lite abrupt ca 1981.

Ain’t It Cool News-skribenten Vern har låtit sin Steven Seagal-vurm gå bananer i Seagalogy: A Study of the Ass-Kicking Films of Steven Seagal, där han metodiskt betar av den store hästsvansmannens oeuvre, från tidiga, enkla, gritty snutklassiker som Above the Law (aka Nico) och Hard to Kill, via några korta härliga år på actionfilmernas A-lista med Under Siege, till hans senare, oundvikliga direkt till dvd-fas i alltmer osammanhängande europeiska actionvåfflor. Vern är ett überfan och skriver extremt rivigt och roligt, både distanserat och kärleksfullt och framförallt fruktansvärt underhållande, med beundransvärt detaljerade genomgångar av Seagals ändlösa radda av generiskt betitlade dvd-rökare. Seagalogy är lätt den smartaste, lödigaste och mest peppande bok om film jag läst sen manusnestorn William Goldmans Which Lie Did I Tell? (som för övrigt är ett ständigt tips och ett givet köp för alla som gillar amerikansk film).

När George Lucas inte förmår leverera den rätta känslan längre är det tur att Lucasfilms (genom sci fi-förlaget Del Rey) fortsätter hålla drömmarna vid liv med sina fenomenalt snygga och fullmatade bumlingar till böcker. J.W. Rinzlers The Making of Star Wars: The Definitive Story Behind the Original Film är SW-nördens allra kladdigaste dröm – en fullödig genomgång av allt man kunde tänka sig vilja veta kring första Star Wars, toksnyggt layoutat med många trevliga behind the scenes-bilder på cigg-pausande stoormtropers och George Lucas på den tiden han var både snygg och smal. Same shit i The Complete Making of Indiana Jones: The Definitive Story Behind All Four Films där Rinzler teamat upp med flitige bakomfilmkungen Laurent Bouzereau och gett Indy-kvartetten samma stjärnögda och knappologiska behandling. Japp, helt okritiskt förstås, inget för haters, men samtidigt så snyggt att man omedelbart vill äga.

Apropå feta filmfranschiser är Roger Moores självbiografi precis släppt, och vad vore väl mer passande för den »rolige« 007 än att ordvitsa till det redan på omslaget? I My Word is My Bond går han igenom sitt liv och det är en pigg 81-årig gentleman som skriver. Moore aviserar tidigt att det blir skandalfritt, läsningen är snarare nöjsam och småtrevlig och med lagom självdistans. Jag har hunnit fram till hans första småroller i Hollywood och skummar mig så sakteliga fram till de intressantare åren (och då syftar jag givetvis på The Cannonball Run och Boat Trip).

Filmversionen med De Niro och Sean Penn fick blandad kritik när den gick upp i USA härommånaden och verkar rätt kass, men ge gärna boken en chans: veteranproducenten Art Linsons What Just Happened? från 2002 är en löst sammanhållen räcka berättelser/anekdoter från Linsons karriär (han har bla Heat och Fight Club på cv:n). Syrlig humor och kittlande insikter i exakt hur jävligt och barnsligt Hollywoodtyper kan bete sig (med Alec Baldwins fetmarelaterade nojor under inspelningen av skogsthrillern The Edge som en absolut höjdpunkt).

Till sist: för dig som har spenderbyxorna på är det självklara valet Regi Bergman, praktverket om IB som släpptes i höstas. Nästan sju kilo bok på 600 sidor som kronologiskt betar av Mästarens hela karrirär, inklusive en cd med intervjuer och en filmremsa från en kopia av Fanny och Alexander som (gasp!) visats på Bergos egna biograf på Fårö. Detta är mer än Kramers geniala »a coffee table book that IS a cofee table!«-koncept – snarare »a coffee table book that requires its own coffee table«. Okej, SÅ stor är den inte, men tung som helvetet, och vill man bläddra behöver man gott om fri bordsyta. Samt helst en länsstol, en rökrock, bekväma tofflor och gott om tid. Jag köpte den till mig själv som en tidig julklapp och har om sanningen ska fram inte betat av många sidor, men jag smeker den längs ryggen varje dag. Så fin.

Happy hunting!

[2008-12-17 01:16]
Julia

Undrar om det är för sent att maila det här inlägget till folk man känner som en subtil pik?

[2008-12-17 01:58]
Thomas R

Från 8 fram till 12 års ålder var jag extremt SW-fan och jag känner en viss melankoli över att alla böcker, filmer och dataspel som kommit de senaste 10 åren skulle ha gjort mig överlycklig då men nu knappt berör mig. Det har tom gått så långt att jag inte ens tycker de tre första filmerna är speciellt bra längre. De nya filmerna har dragit de äldre i smutsen.

Förresten, apropå kommentaren om George Lucas utseende: har hans haka växt in med ålderna eller har den eroderats av all skäggtrimning?

[2008-12-17 01:58]
DS

Omslaget till Seagalogy är verkligen underbart tjusigt. Det enda jag skulle vilja tipsa om i bokväg är Låt den rätte komma in, vars filmversion är årets bästa, vilket förhoppningsvis ingen har missat.

[2008-12-17 02:20]
Martin

Jag rekommenderar också ”What Just Happened?” (boken). Det är ingen ”You’ll Never Eat Lunch in This Town Again”, men trevlig och läsvärd.

[2008-12-17 02:53]
Magnus

Suverän lista! Mina klappinköp kändes plötsligt inte värdiga. Tipsa gärna någon vecka tidigare nästa år, tack!

[2008-12-17 09:13]
Butch

Jag rekommenderar: Sex, Murder, Art, the movies of Jörg Buttgereit. Tidlös reportagebok som fokuserar mest på inspelningen av Buttgereits sista spelfilm Schramm. Här finns även små korta livsanekdoter och ett passionerat flyt.

[2008-12-17 10:24]
JET

Jag tyckte det var konstigt att filmen verkade heta ”What Just Happened”, utan frågetecken. Det blir liksom en helt annan känsla, eftersom det faktiskt blir en någorlunda begriplig mening.

[2008-12-17 11:07]
Sigge

Jag tycker Dexterfinalen var en besvikelse.

Säsong tre hade ALLT, i mina ögon, vid avsnitt 6,7. Men manusförfattarna slarvade bort spänningen med förutsägbarhet. Allt var förutsägbart i avsnitt 8-12 (förutom att Miguel dog redan i elvan). Till skillnad från säsong 1 och 2.

Min största kritik: Här introducerar man den mest underhållande karaktären nånsin i Miguel, men lyckas inte utveckla den på ett oväntat sätt.

Att Miguel tycktes osunt kåt på att döda och (därmed) skulle spåra ut var tydligt redan i avsnitt 4. Därmed trodde jag, enligt hederlig gammal Dexter-modell, att han skulle visa sig att vara nåt helt annat än detta.
T ex att han låtsades vilja döda för att sätta dit Dexter. Att han till och med begick mord för att samla bevis mot Dexter, som han försökt sätta dit i 5 år.

DET hade varit spännande.

Mitt engagemang var på topp då, efter avsnitt 6 och 7.

Därefter störtdök det. För subplottarna började aldrig samverka med varandra. Trådarna fortsatte att hänga sida vid sida utan att – som i säsong 1 och 2 – knytas ihop i ett gemensamt klimax. Kolla själva:
– Skinnern
– Antons CI-uppdrag och relation med syrran
– Ramons galenskap
– La Guardas vilsenhet
– Masukas mobbning
– Syrrans undersökning av Dexters barndom
– Ritas graviditet
– Bröllopet
– Ramons förhållande med horsnuten
– Miguels fru

Alla dessa trådar – som vi hade förväntat oss skulle knytas ihop i slutet på ett genialt sätt, i enlighet m tidigare säsonger – hängde i eftertexterna till avsnitt 12 fortfarande och dinglade sida vid sida lika löst som i början.

Det enda jag bär med mig – förutom, såklart, alla oförglömliga scener om Dexters och Miguels spirande vänskap – är den plötsliga och starka kärleken till syrran. Den lämnar mig ingen ro.

[2008-12-17 11:08]
Sigge

Jag menade _Batistas_ förhållande med horsnuten.

[2008-12-17 11:23]
Hynek

Utmärkta tips. Låt mig nörda lite mer:

Everything is cinema; Richard Brodys Godard-tegelsten tillför faktiskt något till ett riktigt uttjatat ämne. Och karln är ju faktiskt en större hörnsten i filmhistorien än någonsin Star Wars.

Behind the Pink Curtain: The Complete History of Japanese Sex Cinema av Jasper Sharp. Ja, det är exakt vad det låter som, men den japanska ”pink film”-historien är rätt okänd i väst, men den här boken – som tar upp både sociala och politiska omständigheter i japan – och ett brittiskt retrospektiv (signerat Sharp) lär ändra på den saken.

Pete Hames uppdaterade Jan Svankmajer-bok, The Cinema of Jan Svankmajer: Dark Alchemy – kom tidigare i år. Svankmajer är en av de få riktiga surrealisterna som fortfarande vandrar på jordens yta. När man springer in i honom i Prag känns det som om han hade passat bättre på 20-talet. För den som missat honom har BFI samlat hans kortfilmer i en suverän dubbelutgåva och hans långfilmer finns på olika bolag, som amerikanska KINO.

Sigge: Eller hur? Jag var ilsken framför tv:n, det kändes mer som ett uppläg för säsong 4 än som ett avslut på säsong 3.

[2008-12-17 12:22]
Butch

Och ja: Nightmare USA, är ett måste om man älskar amerikansk explitation mellan 70-80. Makalöst tung (minst 4 kg) och full av läckra soffbilder som får en att dräggla dagarna i ända. Sanslöst projekt som tagit 4 år att ro i land.

Dexterfinalen var i sanning en besvikelse. Säsongen som helhet var även den rätt svag tycke jag, även om den var njutbar. Coolt dock att 4an är på g så att de får rätta till alla misstag.

[2008-12-17 13:14]
M

Var det inte ”a coffee table book ABOUT coffee tables” som Kramer ville ge ut?

[2008-12-17 13:27]
Palmodovar

M och Per: Det var en coffee table-bok som handlade om coffee tables, men själva boken var även ett coffee table med utfällbara ben, ni har alltså båda halvrått.

[2008-12-17 14:07]
M

Så var det nog, ja.

[2008-12-17 14:27]
Per B

Seagalogy är beställd!

[2008-12-17 14:36]
Sigge

Tänkte på en sak.

En förklaring till att manusförfattarna gjorde det katastrofala valet att låta säsongsfinalen bli en uppgörelse mellan Dexter och Skinnern, snarare än mellan Dexter och Miguel, är att de när de satt och skrev för ett år sen omöjligt kunde förutse hur starkt intryck Jimmy Smits skulle göra på publiken, och hur svagt intryck Skinnern skulle göra.

I deras huvuden, när de skrev manus, var detta kanske – slår det mig nu – en säsong om Skinnern som huvudantagonist, med Miguel som underhållande sidokaraktär. Men i PUBLIKENS huvud, som till skillnad från manusförfattarna sett Smits självlysande rolltolkning av Miguel, blev Skinnern snabbt ointressant.

Här ser man alltså igen hur delikat detta med manuskonstruktion är; hur en bra skådis paradoxalt nog kan vara _för_ bra, och vad detta kan få för konsekvenser för storyn.

Med en mer explosiv skådis som Skinnern och en mindre explosiv som Miguel hade säsingsfinalen varit betydligt bättre. Men då hade säsongen som sådan bjudit på färre höjdpunkter.

[2008-12-17 14:59]
Per

Thomas R: jag tror GL är en av de där männen vars fetma sätter sig rejält på halsen, kombinera det med en redan från början flyende haka och resultatet blir ”ingen hals”-looken.
Palmodovar: ”halvrått”? Som i dåligt grillat? :)
Hynek och Butch: tack för fler tips! Stod faktiskt och dreglade över Nightmare USA på Akademibokhandeln igår.

[2008-12-17 15:00]
Sam

Per! Den där Steve Martin-boken måste jag ha tag på.

Var går det att få tag på så att man har den innan den 24e? Vet du?

Sam

[2008-12-17 15:36]
Dag

Boken om Seagal berörde jag kort i ett inlägg som i övrigt mest handlar om Seagals livslögn, ingen människa (förutom Jethro Gibbs i NCIS) stör mig så mycket: http://snaskefar.blogg.se/2008/february/steven-seagull.html

För övrigt hoppas jag att den fjärde säsongen visar det som jag innerst inne hoppas på, att det uppdagas att Harry är Dexters biologiske fader vilket får Dexter att freaka fritt. Det jag hoppas på är att Dexter i vrede över att fadern inte vågade erkänna monstret som sin egen son får honom att glömma allt vad kod heter.

[2008-12-17 15:58]
Yrvaken

Kan varmt rekommendera ett besök på Seagalogy författarens egen sida:
http://www.geocities.com/outlawvern/

Finns hysteriskt många bra och roliga reviews där.
Börjar man väl läsa så är det svårt att slita sig.
Ta även en titt i arkivet om det inte räcker med dem som finns på ‘framsidan’.
Lätt att avliva ett gäng timmar där om man behöver tidsfördriv

http://www.geocities.com/outlawvern/reviews.html

[2008-12-17 16:05]
Nilo

Steve Martin boken rekommenderas varmt.

Läs även ”I Killed” om ni är intresserade av ståupp-kulturen. Inte så välskriven men bjuder på intressanta inblickar när olika komiker berättar om sina värsta/konstigaste ögonblick i karriären.

Jan Svankmajer är stop motion animationens gud. tack för boktipset.

[2008-12-17 16:29]
Thomas R

Per, du har nog helt rätt!

[2008-12-17 16:56]
Per

Nilo och Yrvaken: Tack för tipsen!
Sam: köpa via nätet verkar kört, men det har du nog kollat redan. Bor du i Sthlm? Kolla isåfall med Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan, eller Hedengrens vid Stureplan. De har stora filmboksavdelningar.

[2008-12-17 17:46]
Sam

Tack Per! Hedengrens var jag redan på väg till. Ska kolla Mäster Samuelsgatan också.

[2008-12-17 22:16]
Nilo

Har sett Steve Martin-boken på Pet Sounds flera gånger. Ring och kolla.

[2008-12-18 11:00]
Henrik

Sen får man ju inte glömma att nämna den gamla fina ”If chins could kill” av och om Bruce Campbells B-skådiskarriär när man pratar grymma böcker om film och skådisar.

[2008-12-18 20:15]
Per

Ja, den är mäkta rolig! Har inte läst uppföljaren ”Make Love! the Bruce Campbell Way” men man blir glad bara av att se omslaget där han gör sin bästa Hef-imitation i länsstolen framför brasan.

[2008-12-19 04:45]
rev

Kan inte Kjell skriva något elakt om att killen som är programledare i vetenskapsmagasinet beter sig som en barnprogramledare och att vi saknar E-types farsa?

[2008-12-19 09:59]
Erik

Förra hösten var jag på en loppisrunda på österlen och kom över Erland Josephsons självbiografiska böcker: Rollen, Sanningslekar och Föreställningar (underbara titlar!) för tio kronor stycket. De är väldigt lättsamt skrivna, snirkliga minnesvandringar som påminner om Bergmans Laterna Magica. Köp dem på antikvariat, det är fin och roande läsning i vintermörkret. De är fyllda med den typen av anekdoter som äldre skådespelare gärna berättar för unga storögda teaterhögskoleelever. Anekdoter om forna tiders stjärnor, deras stora egon, galenskaper och divalater. Anekdoter om att offra sig för konsten, som gärna spär på mytbilden kring skådespelaryrket. Jag hade nöjet att vara ute på en turné med Riksteatern för ett par år sedan, med fyra herrar som tillhörde det äldre skådespelargardet. Varje kväll på småstadsbarer runt om i landet var som en högläsning ur dessa böcker.

[2008-12-19 14:53]
Thomas R

Håller med dig, rev! Han talar till tittaren som om man vore trögtänkt. Var är det för fel på att ha äldre programledare? När jag var 16 tittade jag på Vetenskapsmagasinet och hade inga problem alls med att Bo G var äldre än mig. Det som gör programet sevärt är hur pass intressanta inslag de har, vilket säkert dagen ungdomar också tycker.

[2008-12-19 15:51]
rev

Jag tycker höjdpunkten i Laterna Magica är när Ingmar Bergman upptäcker masturbationens välsignelse och på ett otroligt detaljerat vis berättar hur hans styvnade penis får episk kaskadutlösning över det fina uppsalahemmets parkettgolv. Jag antar att han tar i i beskrivningen för att beskriva något oerhört viktigt i sitt liv – för Bergman blev ju lite av en sexnarkoman som gifte sig 1000 ggr. Andra halvan är lite trist, speciellt allt tjafs kring det där med skatterna och att polisen var efter honom för taxeringen och det där. Gillar också Bergmans återkommande magproblem. Att ha en egen toalett är inte alla förunnat på en arbetsplats!

[2008-12-19 23:10]
Ola

Om man vill behålla pengarna finns alla böckerna att låna på Filminstitutets bibliotek. Kolla på http://www.sfi.se/bibliotek. Mvh, SFI’s bibliotek

[2008-12-19 23:18]
Ola

För egen del menar jag ju då. Klapparna får man trots allt köpa. Då föreslår jag t.ex: The Art of the title sequence: film graphics in motion. En snygg och läsvärd bok om förtexter till film, med medföljande DVD.

[2008-12-22 17:49]
FILM.NU blogg » Blog Archive » Min önskelista

[…] Seagalogy: A Study of the Ass-Kicking Films of Steven Seagal i brevlådan någon gång under julen. Enligt Weird-Science-Per är den fantastisk och varför skulle den inte vara det, allt talar ju för det. Framför allt så […]